Samla in ord till ett moln

Vid inledningen av ett nytt innehållsblock brukar jag börja med en slags kunskapsinventering. Eleverna får tänka till, fundera vad de vet om ämnet sen innan. Det innebär också att de börjar fokusera sitt tänkande till just detta område. Samtidigt får jag ett hum om vad det s a s finns i klassrummet; en aning om var ribban ligger och hur den ser ut.

Wordle ordmoln

Wordle Ordmoln

Vanligtvis brukar jag skriva upp begrepp på tavlan. På senare tid har jag varit involverade i distanskurser, och då fungerar inte det upplägget. Genom verktyg som t ex wordle.net har det blivit lätt att skapa snygga ordmoln, och jag har länge letat efter ett bra sätt att kunna (a) ta elevers input och (b) göra ett ordmoln av dessa. Som jag så enkelt gör på whiteboarden i ett vanligt klassrum. (Ordmolnet till höger är skapat genom wordle.net av webbsidan Tydlighet och samarbete – nyckeln till bra distansundervisning.)

Nu har jag kommit på ett sätt att göra just det. Wordle funkar dock inte, då den behöver Atom, RSS eller kort och gott att man klistrar in orden. Jag vill ha något som fungerar lite smidigare än så.[1]

För att samla in ord från eleverna använder vi Google Forms. För introduktion av verktyget, se [2]. För att skapa ordmolnet använder vi Word Cloud Generator. Det görs i fyra enkla steg — och det är på riktigt lätt. Även steg tre. Fast du kan tro annorlunda när du ser anvisningarna. Bara prova, så ska du se att det går fint.

Steg 1 : Skapa ett formulär

Här hänvisar jag till länkarna vid [2] ifall du vill ha anvisningar om hur göra.

Gör helst bara en kolumn, inte flera.[3]

Kan vara bra att uppmana till enordsinlämningar i formuläret. Flerordssatser bryts nämmligen av till enstaka ord. Molnet kommer inte att förstå ”urban djungel”. Det kommer delas upp till två ord: ”urban” och ”djungel”. Flerordssatser måste således SkrivasSåHär ifall man vill hålla ihop det. (Dåligt, jag vet. Kanhända kommer jag på hur fixa framöver. Just nu är det som det är.)

Steg 2 : Öppna och dela kalkylarket.

Öppna kalkylarket med svaren.

Dela arket med hela världen. (Viewable by anyone.)

Steg 3 : Kopiera och ändra i länk.

Kopiera adress till sidan

(ii) Kopiera adress till sidan

Nu blir det lite klurigare. Men detta är också näst sista steget! Först behöver vi ha ett unikt ID för just ditt kalkylark. Det hittar du genom att (i) öppna kalkylarket med resultaten; (ii) kopiera adressen till sidan.

Adressen du just kopierade ser ut ungefär så här:

https://docs.google.com/spreadsheets/d/1sCfDrCH9R_zo0T4aYlDawQoG1tpgfHAv6d0ktHcaPoU/edit#gid=1001271790

Lägg märke till det fetstilade. Den radda siffror och bokstäver som kommer efter ”/d/” och före ”/edit#gid”. I det här fallet 1sCfDrCH9R_zo0T4aYlDawQoG1tpgfHAv6d0ktHcaPoU

Det är ett unikt ID som identifierar just ditt kalkylark. Du ska nu (a) utgå från koden nedan och (b) ersätta DITTID nedan med textramsan du nyss kopierade från kalkylarkets adressrad.

http://spreadsheets.google.com/tq?tqx=out:csv&tq=select B label B ''&key=DITTID

Använd gärna textrutan ovan för att redigera klart din URL! Ersätt DITTID med identifikationskoden för ditt kalkylark. Kopiera sen hela raden, och fortsätt till steg fyra.

I exempelfallet vi använt blir hela URL:en som följer:

http://spreadsheets.google.com/tq?tqx=out:csv&tq=select B label B ''&key=1sCfDrCH9R_zo0T4aYlDawQoG1tpgfHAv6d0ktHcaPoU

Det ovanstående är i sin helhet vad du ska klistra in i steg fyra!

Jag vill peka på två detaljer i länken ovan. Detta spelar kanhända inte en så stor roll — och om du vill kan du nu hoppa direkt till steg fyra. Men ifall du är nyfiken på hur det funkar, så:

  • out:csv
    Detta anger att du vill exportera informationen till en CSV-fil. Du kan byta ut ”csv” till ”html” och får då en HTML-sida. Ditto för PDF. Det finns fler alternativ, men låtom oss strunta i det för tillfället.
  • tq=select B label B ''
    Första delen (”select B”) väljer kolumn B. Detta för att kolumn A innehåller tidsstämpel från när svaret skrevs in i kalkylarket. Vi vill inte ha med det i ordmolnet. Ifall du har fler kolumner kan du anpassa koden. Har du tre kolumner skriver du ”select B, C, D” och så vidare.
    Den andra delen (label B '') nollar rubriken. Ifall du angav en rubrik så vill vi inte att den ska komma med i kalkylarket. Och ifall du inte angav en rubrik så kommer det här inte spela någon roll.

Steg 4 : Skapa molnet

Öppna upp sidan http://www.jasondavies.com/wordcloud/, skrolla lite nedåt och klistra in koden från steg 3 i textrutan.

Word Cloud Generator : klistra in kod

Klistra in koden från steg (3).

I vårt exempel är det alltså följande text som ska klistras in:

http://spreadsheets.google.com/tq?tqx=out:csv&tq=select B label B ''&key=1sCfDrCH9R_zo0T4aYlDawQoG1tpgfHAv6d0ktHcaPoU

Se till att det inte smugit sig in några onödiga mellanslag, blankrader, eller annat som inte ska finnas med.

Efter att du klistrat in koden är det bara att klicka på Go!

Nu kan du även kopiera länken till denna sida för att dela med dig av ordmolnet! I vårt exempel skulle direktlänk till ordmolnet vara följande: http://www.jasondavies.com/wordcloud/#http%3A%2F%2Fspreadsheets.google.com%2Ftq%3Ftqx%3Dout%3Acsv%26tq%3Dselect%20B%20label%20B%20%27%27%26key%3D1sCfDrCH9R_zo0T4aYlDawQoG1tpgfHAv6d0ktHcaPoU

 

Exemplet använts är följande:

Wordcloud

Ordmolnet 4 okt 2014
Klicka på bilden för att se aktuellt ordmoln

 

Berätta gärna i kommentarerna vad ni kommer använda detta till!

 


 

[1] Ifall du känner till ett bra sätt att exportera googles kalkylark till Atom eller RSS — säg till. I så fall vore även Wordle ett alternativ. Fördelar med Wordle framför Word Cloud Generator är att Wordle kan filtrera bort vanliga svenska ord (och, men, det etc.) samt ger betydligt fler alternativ vad gäller utseende.

[2] Google Forms är en del av Googles ”officepaket i molnet”. Google Sheets/Kalkylark är motsvarigheten till Excel. Google Formulär/Forms är ett sätt att genom enkel webbsida mata in information i ett kalkylark. För mer information, se

[3] Ifall man exporterar till CSV i steg 3 läggs samtliga svar i en rad (t ex kolumner B, C, D och E) ihop till ett ord (”gul”, ”orange”, ”blå”, och ”vit” till ”gulorangeblåvit”). Ifall man istället exporterar till HTML slipper man det problemet — men några onödiga ord har lagts till molnet (närmare bestämt, ”Responses”, ”1″ och ”Result” om jag inte minns fel). Fördelar och nackdelar… Jag ser fler fördelar och färre nackdelar med att rekommendera användningen av en kolumn. Ifall man vill att studenterna anger fler ord — låt dem då gå till formuläret flera gånger; lämna in flera svar.

3 Comments

Filed under Digitala Skollyftet, Digitalisering, IKT, inspiration, Kreativitet

Flippa Föräldramöte?

Skapaskolan provar vi denna höst att flippa vårt föräldramöte. Vi kan liksom inte misslyckas, vi kan bara lära oss något av det. Att samla en massa människor i ett rum för muntlig information känns helt enkelt inte som särskilt effektivt använd tid och kraft, vare sig för oss eller för föräldrar. Samtidigt finns där mycket som vi borde föra dialog om, i syfte att skapa en gemensam förståelse och plattform byggd på förtroende. Upprinnelsen till det hela har jag bloggat om på lrbloggar.

Innan föräldramötet har vi tänkt att skicka ut (nedanstående är ännu UTKAST/Work In Progress):

Att göra presentationsfilmer var verkligen inte svårt. En iPad och två lärare, lite spontanfilm och sedan redigering i iMovie som tog ungefär lika lång tid som filmandet. Om man inte har någon tioåring i närheten som man kan fråga finns där hjälpavsnitt. Dela på Youtube/Vimeo och sprid länken, färdig!

Några exempel på Youtube-klipp som vi tänker kan ge en bra dialog på ett föräldramöte i skolan:

Några exempel på Länkar som vi också tänker kan vara bra att delge föräldrar innan ett föräldramöte:

När mötet sedan är tänker vi att vi utgår först och främst från det som kommit in via O.S.A-formuläret. Föräldradelaktighet på riktigt, samtidigt som vi självklart äger den professionella sidan av mötet. Lärare och föräldrar har olika ansvar, rättigheter och skyldigheter kring samma barn, det är lika bra att vi är tydliga med det – liksom tar vårt ansvar att leda de möten vi kallar/välkomnar till.

Här några som inspirerat oss i att prova/utveckla detta:

Så mitt råd till dig som funderar över detta, eller andra projekt att utveckla, är enkelt: Just Do It! (på Svenska: ”De ä ba å åk!”)

/Magnus Blixt, leg lär Skapaskolan mm (@blixtgordon13 på Twitter)

PS. Just nu finns där en vakans i år 1-2 på Skapaskolan om någon lärare eller fritidspedagog är intresserad av att prova sina vingar. DS.

5 Comments

Filed under Okategoriserade

Öppna läromedel – Läromedelsprojektet för alla av alla

Nu är projektet “Öppna läromedel” igång för alla som vill vara med och skapa fria läromedel för grundskolan och gymnasiet. Dessa läromedel ska inte ses som färdigställda och förpaketerade på det sätt vi är vana att se traditionella läromedel. Vem som helst (lärare, elever, forskare, lärarstudenter) kan vara med och skapa dessa läromedel och vi tänkte ta möjligheten här att berätta mer om vad det hela handlar om.

Detta har hänt

En fredagkväll satt Kristian Niemi och läste igenom studentuppsatser. Lärarkandidater som granskat läromedel. Och som vanligt (tyvärr) kommit fram till en del, för läroböckerna mindre smickrande, resultat.

Kristian hade sedan en tid tillbaka gått och grunnat på hur man skulle kunna komma tillrätta med läroböckernas svagheter. Ofta klagas det till höger och vänster; böckerna ses som svagheter, inte styrkor. Ändå händer inget. Ändå används de. Det visade sig att flera hade gått och funderat på samma sak. Bland dem Lars Arvidsson.

Ylva Pettersson och Sara Mörtsell hoppade snabbt på, när diskussionerna redan hade börjat landa i att det var dags att göra något. Några av frågorna som lyftes var vem är det som bör granska läromedel? Och hur öppet går det egentligen att ha ett läromedel, utan att riskera att elever förstör det? Vilka styrkor och svagheter finns, i att läraren arbetar med ett flytande material?

Wikibooks

De här frågorna känns igen från debatten om Wikipedia. Kan verkligen vem som helst redigera ett uppslagsverk? Hur kan ett uppslagsverk vara legitimt om innehållet inte granskas och godkänns av erkända ämnesexperter? Vi kan nu se tillbaka på Wikipedias utveckling och vad som blir möjligt när processer öppnas upp så att läsaren blir deltagare i både granskningen och skapandet. Vi vet också att texter, där läsaren kan gå in som skribent, ställer höga krav på förmågan att kritiskt kunna läsa och granska de förhållanden som ligger till grund för textens budskap, formuleringar och vad den utelämnar. Det handlar alltså om förmågor som våra elever ska utveckla genom hela sin skolgång.

Möjligheten med att skapa läromedel i Wikibooks är just att texterna är öppna för vem som helst att göra ändringar och kompletteringar utifrån den läsning som görs. Det finns ingen begränsning för hur en bok på Wikibooks kan växa i djup och bredd. Precis som på Wikipedia är alla redigeringar synliga för alla.

Läromedelsgranskning

Låt mig (Kristian) ge ett exempel från ämnet religion, var läsaren inte är deltagare; var läsaren inte har möjlighet att medförfatta. Jag är säker på att liknande fall hittas även i era andra ämnen — men det här är mitt; det är exempel som ligger mig närmast till hand. (Berätta gärna om era erfarenheter i kommentarsfältet!)

Läromedel i religion granskas kontinuerligt, och kanhända är islam under luppen extra ofta. Se till exempel Härenstam (1993, 2000); Otterbeck (2000, 2004, 2005).[1] Läs gärna också hela Religion & Livsfrågors temanummer (1/2012) “Islamofobi som pedagogisk utmaning”[2]. Faktum är att läget är bättre nu än det varit, men självfallet finns det en hel del kvar att göra. (Att sufism knappt nämns. Att sunni-islam får vara norm, både i begreppsapparaten och då tro och praktik beskrivs. Vilket leder till bilden av islam som en monolit. Vilket leder till “alla muslimer tycker/tänker/gör lika”. Vilket leder till… Ja; ni förstår. Bara för att nämna något.) Men det kan faktiskt vara så att det är ännu sämre ställt med andra religioner. Ta buddhism och hinduism. De avsnitten har inte granskats lika intensivt. Ponera följande två exempel.

I exemplen ovan har en lärobok från 1999 granskats. (Kommentarerna är anteckningar från klassrumsdiskussion med lärarstudenter.) Samma bok finns även i en senare upplaga, från 2004. Problemet är att sakfelen och knepigheterna vad gäller urval av kunskap och tonfall inte förbättrats. Tvärtom: felen är kvar, och fler har krupit in. Hur många zenbuddhister eller japaner skulle känna igen sig i beskrivningen på sid 11/184? (Gör dig själv en tjänst; kolla på det. Den nedre av de två inbäddade dokumenten, ovan. Nästsista sidan. Är det rimligt att de markerade raderna är en femtedel av beskrivningen utav zenbuddhism?)

Varför det är värt att nämna — ytterligare ett skäl till varför man kan se detta som avskräckande exempel –, är att felaktigheter påpekats till förlaget av verksamma lärare. Ändå har inget hänt. Boken används fortfarande idag, 2014.

Detta kan illustrera ett utpekande av felaktigheter och “gnäll”. Och, detta måste sägas, de flesta läroböcker ser bättre ut än det ovannämnda! Men vad vi vill göra nu, är att göra något av gnället. Att inte bara använda det i kafferumsdiskussioner eller inlägg i skrivbordslådan. Att ta tag i saken!

Vi må ha möjligheten att göra ett läromedel likt det som beskrivs i citatet — men det görs kanske inte. Vid en dragning av ett läromedelsförlag presenterades deras elektroniska läromedel. (Och dylika börjar, som ni vet, bli allt vanligare.) Både som komplement till traditionella böcker, och som ersättning. Visst fanns det nymodigheter i vad som lades fram. Möjlighet till multimedia av olika slag. Att annotera och diskutera texten i läroböckerna med sin klass — eller till och med tillsammans med hela Sverige! Samtidigt var just texten slagen i sten. Den kunde inte ändras. Alltså innehållet i läroboken. Det var en statisk text; den kunde inte lärarna göra ändringar i.

Men tänk om det gick? När läroboksförfattaren missat vilken gud det är på bilden, t ex? En smal sak att korrigera — ifall möjlighet till redigering finns. Eller när ”japaner förr i tiden” beskrivs som självmordsbenägna. Att direkt kunna korrigera beskrivningen i en något mer balanserad riktning. Vi menar att det går att göra ett sånt läromedel. Att ett sånt läromedel kan bli bra. Ja, kanske till och med kan bli bättre än en traditionell lärobok.

I så fall hade den ovannämnda klassrumsdiskussionen med lärarstudenter direkt kunnat leda till ett förbättrat läromedel. Istället för att kladda anmärkningar på den i sten huggna texten, så hade vi korrigerat läromedlet direkt! Nästa gång en grupp lärarstudenter skulle utföra samma granskning skulle de hitta något annat — och så vidare.

För att nämna ytterligare ett exempel. Idag morse skrev SR Sisuradio om Antti Ylikiiskeläs forskning vid Stockholms universitet (ännu opublicerat; se även ”Sverigefinländare osynliga i svenska läroböcker”). Den sammantagna bilden, efter att ha tittat på 96 läroböcker, är att finnar beskrivs med negativa, stereotypa bilder. (Jo; precis. Alkohol och kniv.)

Skolverket tar inget ansvar, berättar Skolverkets undervisningsråd Mats Wennerholm i Sisuradios artikel. Det är inte statens uppgift att skriva läroböcker. Men Wennerholm finner det viktigt att förlag kontinuerligt uppdaterar materialet. Till syvende och sist hanteras frågan genom marknaden och skolorna, som köper böckerna.

Ja, ni har säkert själva fler exempel. (HBTQ-perspektiv, någon?) Poängen här är: läromedelskritik. Som visserligen påverkar. Men långsamt. Vi kan snabba på processen! Vi kan påverka direkt.

Hur gör jag för att bidra till öppna läromedel?

Börja med att kolla runt. Det finns redan innehåll som är ganska utbyggt för matematik, till exempel Matematik 2b. Ylva Pettersson har påbörjat ett öppet läromedel för Historia 2b Kultur som kan ge inspiration till hur man kan starta upp utan krav på att något behöver färdigställas. I skrivande stund har Lars påbörjat ett öppet läromedel för Läran om det okända (psykologi 1).  Precis som på Wikipedia har varje sida i en Wikibook en parallell diskussionssida som på Wikipedia används av användarna för att komma fram till hur artiklarna bäst bör utvecklas. På Wikibooks kan vi använda diskussionssidorna för att samarbeta kring de olika läromedlens innehåll och upplägg. Läs mer om hur diskussionssidorna fungerar här.

Du behöver inte se det som ett stort engagemang! Du förbinder dig inte till något! Även en anonymt korrigerad särskrivning eller saknad punkt spelar roll! Att lägga till en illustrerande bild är guld värt. (Att skriva ett kapitel om geometri, sufism eller Strindberg är givetvis också uppskattat.) Men vi vågar påstå att om du kastar dig i leken så kommer du bli biten. Så kommer du återvända. Vi vet att läromedlet i så fall blir bättre. Att våra elever skulle gagnas. För konkret “hur skriver jag nu då!”-hjälp, kika på Introduktion till formatering.

Kan jag lita på materialet?

Kort svar: Nej. Gör inte det. Granska det kritiskt.

Längre svar: Materialet är skrivet av bland annat verksamma lärare. Fel skrivs självfallet inte medvetet in — men nya rön tillkommer; perspektiv kanske inledningsvis saknas. Det här är frågor man borde ha med sig även när man läser ”vanlig kurslitteratur”. Men kanske gör man inte det i tillräcklig hög utsträckning. Att använda sig av ett material som detta, gör att det källkritiska perspektivet är med som grundförutsättning.

Frågan borde inte vara, om du har tiden att använda det här tillvägagånssättet. Frågan är om skolan har råd att inte göra det?

Hur gör jag för att använda öppna läromedel?

Använd delar; använd helheter. Precis hur du vill! Givetvis kan du som lärare använda läromedlets text direkt på sidan där den ligger och då är redigeringsnappen alltid närvarande uppe till höger. Även sidans historik är lätt att komma åt för att se när någon senast redigerade texten och vad som då lades till eller togs bort. Du har också möjligheten att skapa en statisk text genom att hämta som PDF eller göra boksamling eller kompendier, som så klart enkelt går att skriva ut. Läs mer om hur man skapar en boksamling på Wikibooks.

Men nu. Nog berättat om. Klicka dig fram; kolla vad som finns. Känner du dig manad – bidra! Kanske kommer det t o m bli mer än en punkt.

 

Kristian Niemi – @Krissen
Sara Mörtsell – @SaraMrtsell

 

 

Noter

[1] Härenstam, K. (1993). Skolboks-Islam – Analys av bilden av islam i läroböcker i religionskunskap. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.
Härenstam, K. (2000). Kan du höra vindhästen – Religionsdidaktik – om konsten att välja kunskap. Sverige: Studentlitteratur.
 
Otterbeck, J. (2000). Islam, muslimer och den svenska skolan. Lund: Studentlitteratur.
 
Otterbeck, J. (2002). The depiction of Islam in Sweden. The Muslim World, (1-2), 143.
 
Otterbäck, J. (nr 1 2004). Vad kan man egentligen begära? – Läromedel om Islam. Didaktikens forum. Sid 56-73.
 
[2] Föreningen lärare i religionskunskap. (nr 1 2012). Islamofobi som pedagogisk utmaning. Religion & Livsfrågor. http://www.flr.se/tidningar/rol-1201.pdf

8 Comments

Filed under Öppna läromedel, Skolutveckling

MegaPedaPub med fokus på skolpolitik

Ett panelsamtal med skolpolitiker och lärare, och efterföljande diskussioner med fokus på att öka politikernas kunskap om skolan, är något som Anna Kaya har funderat en del på de senaste dagarna.

Häromdagen publicerade tidningen Dagens samhälle en lista över skolans 50 mäktigaste personer och glädjande nog återfinns undertecknad och #skollyftet med på plats 27 på den listan. Att finnas med på en lista över makthavare väckte en del tankar hos mig och jag funderade en del över det ansvar som följer med makt. Jag funderade även över vad vi tillsammans skulle kunna göra för att skoldebatten skulle kunna få ett mer angeläget fokus och för att vi skulle kunna nå ut med våra egna frågor. För det är faktiskt så att vi som verkar i skolan nästan alltid vet vad som behöver förändras och utvecklas men att vi inte alltid ges rätt förutsättningar att göra just detta.

Nog vill politiker lyssna till lärare

Om jag, som lärare och aktiv twittrare, har hamnat på plats 27 på en lista tillsammans med personer som på ett eller annat sätt har reell makt att påverka skolan på ett övergripande plan måste det betyda att ett flertal människor anser att mina ord är värda att lyssna på. Det måste i sig betyda att politiker, journalister och beslutsfattare av olika slag vill lyssna till det lärare har att säga men att det kanske inte ges tillräckligt med tillfällen för just detta. Visst, vi kan interagera via sociala medier och politiker kan bege sig ut i ”verkligheten” för att besöka skolor och prata med lärare, men räcker det? Kan vi på något sätt erbjuda våra skolpolitiker möjlighet att få ökad kunskap om vilka frågor som vi anser vara viktigast och vilka frågor vi anser att skolpolitiken bör fokusera på? En mer verklighetsförankrad skoldebatt, så att säga.

Visst kan vi det. Och därför föddes denna tanke:

För er som inte har en aning om vad MegaPedaPub är för något så väcktes den idéen under ett rundabordssamtal där skolforskare och praktiker samtalade om och diskuterade viktiga frågor som rörde skolan. Som publik var det intressant att lyssna på samtalet men vi var flera som saknade möjligheten att delta. Vi ville också bidra till diskussionerna och komma med infallsvinklar. Vi ville inte vara passiva lyssnare utan aktiva deltagare. Eftersom många av oss är väldigt förtjusta både i Edcamp och Pedagogisk pub var steget inte långt till att kombinera knytkonferensformen med rundabordstanken och på så sätt skapades MegaPedaPub.

MegaPedaPub

Den första MegaPedaPub:en arrangerades av Magnus BlixtTess Mabon & Sandra ArnborgBodil BåvnerLena Forssén och jag tänkte nu att vi skulle kunna ta samma idé, bjuda in skolpolitiker och ha kvar samma frågeställningar som förra gången:

Vi har hört nog med stora ord och visioner. Vi har också haft nog av ”blame-game”. Vår önskan är istället en dialog där vi tillsammans lyfter de mer konkreta frågorna:

”Vad är viktigast att göra just nu?” Vad är nästa steg?
”Vad ska vi sluta göra som vi gör idag?” Vad hindrar oss från att göra det?
”Vad ska vi göra mer?” Vad hindrar oss från att göra det?
”Vad ska vi göra mindre?”

Tanken är att skolpolitiker och ett urval av praktiker (och kanske skolforskare) inleder MegaPedaPub med ett panelsamtal utifrån ovan nämnda frågor. Skolpolitikerna får sedan välja en frågeställning som de vill diskutera och ha ökad kunskap om och därefter sätta sig vid ett bord där denna fråga kommer att lyftas. Vi som är publik har då möjlighet att välja vilken frågeställning som vi vill diskutera och alltså leta upp just det bordet, och den skolpolitikern, och samtala med varandra i sann Edcamp-anda.

MegaPedaPub avslutas sedan med att skolpolitikerna får några minuter var att sammanfatta vad samtalet har gett dem och hur de kan använda denna kunskap i deras fortsatta arbete med att utveckla skolan.

Vad säger ni? Visst låter det intressant? Vad tror ni, går det att ordna trots supervalår eller bör vi vänta tills politikerna fått en något lugnare tillvaro?

/Anna Kaya

ps. Du som vill vara med och arrangera detta, skriv en kommentar nedan eller ropa på mig på Twitter.

10 Comments

Filed under Skoldebatt

Vad säger PISA-resultaten och vad gör vi nu?

11 december 2013 var det ett intressant och välbesökt seminarium på Stockholms universitet med titeln ”Vad säger PISA-resultaten?” som du nu kan ta del av i efterhand. Har du inte tid att ta del av det två timmar långa seminariet kanske du hellre vill läsa de tweets som skrevs under seminariet.

Dags att agera

Vilka frågor väcker PISA-resultaten? Var borde vi lägga vårt fokus nu för att förbättra och förändra? ”Om PISA2012-resultaten ska ligga till grund för politiska beslut kan vi inte ha politisk ‘blame game’ utan nu krävs rejäl eftertanke” sades under seminariet, något jag verkligen håller med om. Skuldkastandet har pågått länge nog. Problembeskrivningen är tämligen klar. Orsakerna behöver utredas än mer men nu är det dags att inte bara konstatera, utan även börja agera.

Ge lärare förutsättningar att vara lärare

Som lärare vill jag ha arbetsro och goda förutsättningar för att få utöva mitt yrke. Jag behöver, precis som mina elever, att ni (politiker, skolchefer, rektorer, kollegor, föräldrar och alla andra i och kring skolan) har höga förväntningar på mig och att ni har tillit till min kompetens men jag behöver även få tillgång till rätt grad och form av stöttning så jag kan göra mitt allra bästa. För elevernas skull men även för vårt framtida samhälles skull.

Systematiskt utveckla undervisningen

Vi vet att skolsystem som lyckas bra ger lärare goda förutsättningar att systematiskt utveckla sin undervisning. Ofta tillsammans med varandra genom former som vi ibland kallar kollegialt lärande där man utgår ifrån sina egna, och de egna elevernas, förutsättningar och behov. Detta eftersom vi vet att motivation är viktigt i en förändringsprocess och för att det är stor skillnad på att utveckla sin undervisning för att man känner ett behov av det i stället för att någon säger åt en att, och hur, man borde utveckla sin undervisning. Eller för att citera Helen Timperley: ”Effektivt professionellt lärande motiveras av lärarnas eget behov av att veta snarare än någon annans önskan om att få berätta.”

Så, vad kan vi i skolan göra? Vad kan jag som lärare ta ansvar för? Många förutsättningar ligger utom min kontroll men det finns trots allt mycket jag kan påverka. Jag kan aktivt bidra till en lärande organisation genom att ständigt reflektera över om min undervisning är tillräckligt ”effektiv” (ett ord jag inte tycker passar in när vi pratar om lärande men i brist på annat begrepp, så…) Jag kan bidra till kollegialt lärande genom att diskutera lärandet, mitt eget och mina elevers, tillsammans med mina lärarkollegor. Inte bara med mina kollegor i min egen skola utan även alla mina kollegor i det utvidgade kollegiet. Därför är initiativet Digitala Skollyftet ett klockrent exempel på hur lärare kan ta egna initiativ för att skapa förutsättningar för kollegialt lärande. I väntan på en nationell it-strategi för skolan och ett eventuellt nationellt digitalt lärarlyft behöver vi inte sitta och rulla tummarna. Vi behöver inte vänta på att fortbildning ska serveras oss uppifrån. Vi kan ta ansvar för vårt eget lärande. Vi har kompetensen. Vi kan lärande, bildning och kunskap. Vi är ju lärare.

Alla behöver ta ansvar

Är du rektor, skolchef eller politiker hoppas jag att du ser, bekräftar och stöttar när lärare i din omgivning bygger upp personliga lärmiljöer och deltar i initiativ som Digitala Skollyftet. Det gynnar alla och det kostar inget annat än tid och engagemang. Ge ”dina” lärare tid och möjlighet att ta ansvar för sitt eget lärande. Visa dem verktygen och låt övriga kollegor (i skolan eller i det utvidgade kollegiet) visa vägen till nya, eller fler, lärarkollegor att lära av och med. Ge dem förutsättningar att få dela sina kunskaper och erfarenheter med sina kollegor i form av tid för kollegiala lärande samtal. En skola borde vara en lärande organisation där misslyckanden ses som en naturlig del av lärprocessen och där alla bidrar till att lära av och med varandra. Ge lärare verktyg så de systematiskt kan utveckla undervisningen tillsammans. För det är där vi lärare måste ta vårt ansvar. Ditt ansvar är att underlätta för lärare att så vi kan ta detta ansvar. För det vill vi. Vi vill undervisa, utvecklas och lära. Vi vill att våra elever utvecklas så långt de bara kan utifrån deras förutsättningar och behov.

Nu behöver vi lärare att ni alla litar på att vi både vill och har kompetensen att förbättra den svenska skolan inifrån. Vi både vill och behöver att ni har höga förväntningar på oss. Om ni ger oss rätt förutsättningar och den stöttning vi behöver så kommer förändring ske exakt där den behövs allra mest. I klassrummet.

/Anna Kaya

ps. Vad tycker du är ”rätt förutsättningar” och ”rätt grad och form av stöttning” för att du ska kunna utföra ditt jobb och utveckla ditt professionella lärande? Dela med dig i kommentarfältet så kan vi samla ihop det i en önskelista sedan.

ps 2. Vad ska du göra för att ta ditt ansvar? Vad ska du förändra eller förbättra utifrån den relation till skolan du har? Dela gärna med dig här eller kanske i ett eget Skollyftet-inlägg?

3 Comments

Filed under Skoldebatt, Skolutveckling