Lärare i skoldebatten

Det är många som tycker att lärarnas röster ofta saknas i skoldebatten. Jag tycker så. Men det är nog en sanning med modifikation. Vi är många lärare som aktivt debatterar, bloggar, delar med oss på Dela! och diskuterar i Förändra Skolsverige på facebook. Lärare skriver inlägg på Newsmill och engagerar sig fackligt.

Ändå känns det som att lärarna inte kommer till tals. Hur är det möjligt?

Förklaringarna kan vara flera. En är att vi är en heterogen yrkesgrupp där det sedan urminnes tider har funnits en slags hierarki. En annan kan vara att vi tycker så olika. En tredje kan vara att vi alltför snällt släppt debattarenan till andra. Till politiker. Till ”experter”. Till andra som har som enda merit att de själva har gått i skolan.

Det är hög tid att vi lärare kliver ut på arenan igen. Vi måste höras mer. Synas mer. Ta plats i skoldebatten på nya sätt.

Jag deltog i #merkateder tweetup idag och funderade mycket på det faktum att hundratals personer, lärare och andra skolintresserade, samlas under en gemensam hashtag på twitter för att diskutera skolutveckling. Dag efter dag. Det finns onekligen mängder av debattlystna lärare som inget hellre vill än att komma till tals. Lärare bloggar och länkar och twittrar och delar men här någonstans så saknas det något. För vi når inte ut ordentligt. Vi behöver en samlingsplats.

Vi behöver Skollyftet. En arena där vi som verkar i och för skolan kan samlas.

Avslutningsfrågorna i kvällens tweetup handlade om hur vi ska gå vidare. Jag ställde frågan: ”Vad vill vi med #merkateder?” och fick följande svar från @cyrran: ”Förändra medias bild av skolan, läraryrket? Visa engagerade lärare? Få politiker att lyssna? Utveckla skolan?” och detta från @metabolisterna: ”1) Föra den pedagogiska diskussionen (som vi är så svältfödda på) 2) föra den vidare till huvudmän och politiker”

Och där har vi ju kärnan i Skollyftet. Vi måste bli mer än bara en positiv motvikts-bild av medias granskning. Av endast goda exempel skapas inte framtidens skola. Vi måste få ett helhetsgrepp på skoldebatten och Skollyftet ska innebära allt detta. Och lite till. Av lärare. För eleverna. Och för oss.

Det är lite av det som jag funderar över ikväll. Vad tycker ni?

//Anna Kaya

1 Comment

Filed under Skollyftet

One Response to Lärare i skoldebatten

  1. Problemet i debatten tror jag är det oundvikliga som alltid uppstår. Jag tror att ofta menar vi samma eller liknande, saker men i skrift tycks allt alltid bli så mycket mer tillspetsat. Jag tror till exempel inte att det finns någon som tycker att variation i undervisningen är dåligt. Inte ens skolminister Jan Björklund. Till och med han förstår antagligen att det finns flera sätt att lära sig på, att det blir roligare om man inte gör samma sak dag ut och dag in och han förstår säker också att man lär sig något bättre om man är intresserad av det.
    Problemen uppstår när man reagerar på begrepp utan att ta reda på vad den som använder begrepp *egentligen* menar. Jag brukar ofta använda följdfrågan: ”Hur menar du?” då mina elever kommer med en fråga eller ett påstående till mig. Jag inbillar mig att den frågan tvingar dem att granska sina egna tankar och begrepp och ofta kommer de till någon sorts insikt själva. Kanske är det så att debattörerna i sin önskan att orda sina tankar glömmer att fråga varandra vad man *egentligen* menar och det föder förmodligen en massa onödiga missförstånd.

    En central del av min undervisning är att förstå elevernas förförståelse om det jag vill att de ska lära. För de har alla idéer om vad kursen eller ämnet handlar om och dessa idéer kan göra det svårare eller lättare att lära beroende på hur jag tar dem i beaktande. Tre saker som jag vill veta innan jag påbörjar en kurs är; mina elevers förförståelse om ämnet, deras förutsättningar att lära och vad det finns för tolkningsmöjligheter i det jag lär ut. Jag försöker i mesta möjliga mån ta reda på dessa tre saker och kanske är det det som saknas i debatten om skolan. ”Kateder” betyder inte samma sak för olika människor.

Kommentera