Entreprenöriellt lärande, ja tack!

I sin senaste bok Hets skriver Sven-Eric Liedman sorgset om nutiden

Med dess snabbhet, dess besatthet av varor och konsumtion och dess moralbud bland vilka de viktigaste som riktas till de unga tycks vara: Bli entreprenör!

Idag omges vissa utbildningar av ett nästan mytiskt fokus på ”entreprenöriellt lärande” som tros vara lösningen på allt. I den mån detta lärande betyder att gymnasieelever skall tillverka billiga konsumtionsprylar i plast och kränga dem med förtjänst så delar jag verkligen Liedmans sorg. Min åsikt är dock att ordet entreprenör är grovt missförstått (eller åtminstone ”missanvänt”) idag.

För att förstå ett begrepp och dess betydelse behöver man också förstå dess historia och dess samtid, vilka fyller begreppet med dess innehåll. Wikipedia hjälper oss en bit på vägen:

En entreprenör är ett begrepp för en företagsam person, ofta i betydelsen företagsgrundare. I vidare bemärkelse används termen om en person som är drivande och arbetar hårt för att nå framgång.

Entreprenörskap kan definieras som ”förmågan att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter”. Entreprenörskapet får någonting att ändra riktning. Nya infallsvinklar hittas och utvecklas.

Ordets ursprungliga betydelse härrör från medeltidens Frankrike och var en benämning på en befälhavare i armén.  Företagande och kapitalackumulation har kopplats till entreprenören långt senare. Idag är det dock just den kopplingen de flesta gör, och det borde vi sluta med.

Med en titt på Wikipediadefinitionerna ovan inser vi ganska snabbt att även Che Guevara och Gandhi var stora entreprenörer. Låt oss inte glömma det. Men begreppet entreprenör är så ägt av dess nuvarande betydelse att man tvingats lägga till ordet social framför entreprenör för att beskriva entreprenörer som inte nödvändigtvis är företagare eller profitjägare.

Jag tror att en del (särskilt folk som upplever sig ”vänster”) stirrar sig blinda på den hegemoniska betydelsen av begreppet entreprenör och därför blir automatiskt skeptiska när skolor eller politiker pratar om entreprenöriellt lärande.

Men istället borde vi lägga fokus på att ifrågasätta begreppet och vända det till vår fördel. Jag tror att det i det entreprenöriella lärandet finns frön till en helt annan kunskapssyn än vad t.ex. Jan Björklund har. Om vi kan göra oss en pedagogik som syftar till att få

någonting att ändra riktning. Nya infallsvinklar hittas och utvecklas

så tror jag att vi är någonting mycket bra på spåret. Bättre än faktakontroller och tyst i klassen.

Lästips: Christer, Mats, Emelie, Sven-Eric Liedman, Metabolism

Från Björn – om skola och utbildning

4 Comments

Filed under Entreprenörskap

4 Responses to Entreprenöriellt lärande, ja tack!

  1. LRradicals

    Hej! Är det Appelgren eller Sjölander?
    Jag vänder mig mot entreprenöriellt lärande ur båda perspektiven beskrivna ovan. Dels anser inte jag att ”företagsskapande” ska vara en allmän kunskap för elever, det finns de som inte vill starta företag och de finns de som inte ska!! Som valbar kurs är det såklart ok men inte tvång. Dels är den andra betydelsen i begreppet också problematiskt. Ska det vara tvunget att behöva vara ledare, inneha godkända ledaregenskaper för att klara skolan? Är alla betjänta av att tvingas in i en drivande, gruppledande position? Återigen tror jag att det är många som inte vill ta den rollen varken i skolan eller senare, samtidigt är det en del som inte ska ta den rollen!! Därför som valbar kurs ok, men inte som en blöt filt över hela verksamheten i skolan.
    Varför? Ja, det är individförakt att kräva att man ska vara gruppens ”Gandhi”, eller uppvisa sådana kunskaper(?) för att klara skolan. Det finns många bidragande egenskaper av samhällsnytte-karaktär som inte är ”entreprenöriella”, utan snarast kan sägas vara i konflikt med entreprenöriellt agerande. Då menar jag egenskaper som talar till gruppen mer än den egna vinningens sak. Mindre vassa armbågar och mer ”hur bidrar jag så att gruppen växer”, 10 eller 25 ledare i en grupp fungerar inte!
    Ungefär så ser min reaktion på begreppet ”entreprenöriellt lärande” ut, om nu ngn undrade!-)

  2. För mig är entreprenöriellt lärande helt enkelt ett förhållningssätt. Det är inte en ersättning till idag existerande pedagogiska metoder utan, om något, en förstärkning. Det handlar om att se individer, att förstå mina elever och att erbjuda dem bästa möjliga förutsättningar för lärande. Det innebär att min undervisning måste vara varierande och i mesta möjliga mån knuten till individens intressesfär.
    Det handlar också om att hitta sätt att skapa sammanhang för eleverna så att de förstår att ämnen och kurser inte är rutor på ett papper utan att det faktiskt finns beröringspunkter mellan dem.
    En sak som jag upptäcker när man talar om entreprenöriellt lärande är att jättemånga lärare redan gör detta men de kallar det inte entreprenöriellt lärande. Som jag ser det är orden ett sätt att skapa en diskurs kring begreppet, att vi ska ha ett begrepp att binda diskussionen till. Problemet är bara, som Björn identifierar, att entreprenörskap är så laddat. Kanske skulle ett ennet begrepp vara bättre men nu är det entreprenöriellt lärande vi talar om så då kan det ju vara vettigt att äga begreppet.

    Det handlar som sagt inte om att alla ska vara ledare utan att alla ska ha möjlighet att utveckla sin potential.

  3. Kent, precis, det handlar mycket om vem som äger begreppet. Det är trist att det fallit i händerna på företagarna. Entreprenörskap behöver absolut inte handla om att tjäna pengar.

  4. Hej! Det är Björn. Som skrivit texten. Tack för responsen!

    Jag ifrågasätter ovan just det faktum att det entreprenöriella lärandet alldeles för ofta likställs med att starta företag. Jag tror att vi är överens där.

    Varför förutsätter du att samhället skall bestå av ledare och ledda? Det faktum att samhället ser ut så idag är verkligen något vi borde ifrågasätta. En god entreprenör kan bidra till en sådan rörelse. Men ingen har krävt att alla måste vara klassens gandhi, det har du hittat på själv.

    Vad är det för ”bidragande egenskaper av samhällsnytte-karaktär som inte är ”entreprenöriella”” menar du? Det är ingen retorisk fråga, men jag vill gärna ha exempel.

Kommentera