Restaurationen – några historiska paralleller

Jag tror att Jan Björklund fick den debatt han ville ha. Att använda begreppet ”katederundervisning” var lagom provokativt och nu ligger vägen öppen för en ny historiebeskrivning.


DN
:s ledarskribenter menar att den pedagogiska forskningen hade sin bästa tid under 40- och 50talet.  Utbildningsministerna själv daterar förfallets startpunkt till 1968 och Lärarnas riksförbund ser kommunaliseringen i början av 90 talet som det stora syndafallet. En viktig del av den här berättelsen bygger på myten om den usla lärarutbildningen.  När Zaremba dunkar in fem straffar mot öppet mål jublar landets ledarsidor och de flesta av oss borde inse att matchen är över. Det går inte att vinna mot Dagens nyheters inställsamma populism. De som protesterar anklagas av LR:s presschef Zoran Alagic för att styras av reflexer. Kanske är det ett hot mot yttrandefriheten att inte hålla med DNdebatt?

Vad händer när vi försöker återskapa 50-talets skola i en ny tid? Kommer landets lärare att äntligen få sin efterlängtade statushöjning? Vilka exempel finns på att grupper har lyckats återskapa sin makt?

Jag gör en utflykt till historien. 1814 var Europa trött och krigshärjat efter många år av nationella strider och sociala omvälvningar. Den franska smittan från 1789 oroade adel och kungahus. Nu gällde det att återskapa ordningen och den tidigare maktbalansen med stark kungamakt och orubbat adelsvälde. Hotet från en expansiv medelklass måste stoppas och upplysningstidens antiauktoritära ideal hotade att vända upp och ner på hierarkierna. Vid Wienkongressen samlades diplomater och drog under Metternichs ledning upp nya gränserna.  (Länk till en imponerande lista av åtgärder) Etnisk tillhörighet komplicerade processerna och sopades under mattan. Många menar att första världskriget är en direkt följd av Wienkongressens oförmåga att hantera etiska motsättningar. I Frankrike försökte kungen återskapa den gamla tiden med religionens hjälp. Samtidigt fortsatte industrialiamens utveckling och borgarklassens inflytande växte. Den nya tidens tankar gick inte att hindra. Ändrade produktionsförhållanden innebar nya villkor och i Sverige lagfärstes folkskolan 1842.

Kanske kommer dagens skola att genomgå en liknande restauration. Jag läser upphetsade utfall mot Lärarförbundet och känner isvindarna från historien. Det är knivhugg i ryggen, förräderier och drömmar om återupprättelse. Någon gång under 90-talet ska lärarna enligt myten förbjudits att undervisa och många tycks ha blivit djupt kränkta av att förskollärare fick skolledartjänster och utövat ledarskap med ”dagisfasoner”. Några av dem har dessutom försökt införa ämnesövergripande arbetslag och tematisk undervisning.

Jag upplevde händelserna från andra sidan. Under de första 15 åren som förskollärare var jag inte i närheten av en skola. På  90-talet försökte kommunerna skapa gemensamma organisationer och vi var många som trodde på att det var viktigt att se barnets uppväxt ur ett helhetsperspektiv. Sexårsverksamheten i förskoleklassen skulle vara brygga mellan de olika världarna.

Nu inser jag min naivitet. En stor lärargrupp delade inte visionen och har under 20 år väntat på rätt tillfälle att slå tillbaka. Återigen visar historien vilka mäktiga krafter som ryms i myter.

I den moderna dolkstötslegensen förrådes de ”riktiga” lärarna i LR av Lärarförbundet och förskollärarna som sålde ut skolans själ för 30 silverpengar vid kommunaliseringen. Nu väntar LR:s medlemmar på att åter få inta sin upphöjda och rättmätiga plats bakom katederna vid sin fader Statens högra sida.

Ibland blir upphetsningen nästan fysiskt påtaglig.

//Mats Olsson

8 Comments

Filed under Skoldebatt, Skollyftet

8 Responses to Restaurationen – några historiska paralleller

  1. Och LR missar som vanligt att det är i forskning bevisat (såväl ang. hjärnans funktioner, som i pedagogisk mening) att människan grundlägger hela sitt språk före sex års ålder och att språkfönstret stängs mer och mer ju längre in i puberteten individen kommer.

    Andra forskningsrapporter (t.ex. ”Sju barn lär sig läsa”) pekar återigen på hur barnens outgrundliga lust att lära ”dör” vid övergången till förskoleklass och den uppenbara katederinspirerade skolifieringen.

    Känns då inte som en riktigt lysande metod att försöka piska in kunskaper i trötta tonåringar som ändå har förlorat sin rättvisa chans. Fast det finns ju många rädda hundar som får stryk också…

  2. Den här historieskrivningen känns märkvärdigt aktuell:
    http://www.lararnashistoria.se/article/sff

  3. Det är bra med tematisk undervisning och elevfokuserade arbetslag men dessa två förändringar genomfördes på ett uselt sätt. Ämnesgrupper slogs sönder och utrustningar och material inom olika ämnesområden tilläts förfalla. Temaarbeten behöver inte mindre kompetens hos lärare än ämnesundervisning men ändå finns en blåögd naivitet kring att det skulle kunna spara pengar. Istället är det ofta så att befintlig kompetens passar dåligt och det är dyrare med temaarbeten.

    Det här demonstrerar den viktiga poängen att det inte är tillbaka till 50-talet, ingen använder katederundervisning eller vill använda det. Personligen tar jag inte ens ställning statligt/kommunalt men anser att båda lärarförbunden agerat alldeles för mesigt mot en huvudman som missköter sitt arbetsgivaransvar och har degraderat lärares yreksroll genom mängder av dåligt genomförda förändringar.

  4. LRradicals

    Ja, och det gick ju bra!

  5. LRradicals

    ”På 90-talet försökte kommunerna skapa gemensamma organisationer och vi var många som trodde på att det var viktigt att se barnets uppväxt ur ett helhetsperspektiv. Sexårsverksamheten i förskoleklassen skulle vara brygga mellan de olika världarna.”

    …förlängningen av det här!

  6. Nu när det här är skollyftet ska vi kanske fundera lite grand kring orsakerna till konflikterna och snabbt komma till möjligheter för lösningar som existerar i mängd. Nya undervisningssätt ska införas med kompetens tar upp temaarbeten och läromedel som är två områden där fackföreningarna hamnat på kollisionskurs upprepade gånger på många skolor. Båda områdena handlar om den kompetens som behöver finnas och med ett modernt pedagogiskt ledarskap hade det gått att ta mycket större hänsyn till lärarnas kompetens. Det finns en fantastisk möjlighet att utnyttja det kunnande skolan redan har om ledarskapet är mer lyssnande och om man undviker fällan att de här undervisningssätten är någon slags besparingsmöjlighet. Vi lärare måste tillsammans bli tydliga med att nyheter ska införas mot elevbehov och att de i stort sett alltid kostar.

Kommentera