Nu öppnas möjligheter att bygga på det bra

Skollyftet är en härligt stark positiv idé om att utnyttja den nuvarande heta debatten och lärares röster för att skapa en bättre skola. Jag har författat följande inlägg som jag gärna deltar med.
/vänliga hälsningar  Jan Lenander         http://janlenander.wordpress.com
Nu öppnas möjligheter att bygga på det bra
Uttrycket skolraset fick mig att fullständigt baxna, Sverige har en bra skola med så många duktiga och engagerade lärare men namnet byttes snabbt och jag ser det som en oerhört tydlig symbol för att det är dags att se möjligheter istället för problem. Vi har fortfarande en bra skola trots att den har försämrats något och vi har en skola där mängder av bra saker ligger och väntar på att väckas till liv. Det som fortfarande har fastnat i de negativa delarna av Zarembas artiklar får följande tips.
  • De berättar om behovet av ett modernt ledarskap, som lyssnar på lärarna och vi vet att den typen av ledarskap kommer att fungera mycket bättre än att peka med hela handen kring undervisningsmetoder etc.
  • De berättar om behovet av uppföljning och strukturerade metoder som gör att vi kan följa upp elevernas framsteg och vi borde veta att uppföljning är bra men det är hur uppföljningen görs och av vad som följs upp som vi behöver ha en debatt.
  • De berättar om avprofessionaliseringen och behovet av att återerövra läraryrket och vi kan förstås se hur ett odlande av våra olika yrkesidentiteter och förmågor kan hjälpa oss att bygga skola som individer istället för att ses som likadan kuggar.
  • De tar upp behoven av satsningar på lärarutbildningen och lärares status och någonstans bör vi alla i Sverige inse att löneökningar måste vara en del av ett skollyft. Anders Borg säger det och nu får vi se till att han lever upp till det. Kalmar går före, nu får andra kommuner följa efter.
  • De tar upp de den felriktade sociokulturella forskningen istället för forskning om lärande och vi vet att det går, Ferenc Marton åstadkom banbrytande forskningsrön som handlade om själva lärandet och tänk vilka framsteg som kan göras om forskningspengarna styrs mot sådant.
Vi har en bra skola, en skola som bara behöver små ständiga förbättringar för att bli bäst i världen. Tänk om vi inför modernt pedagogiskt ledarskap, uppföljning av det viktigaste, yrkesidentiteter med hög kompetens, ökad status och en forskning som fokuserar på elevens lärande. Det bara måste bli världens bästa skola.
Det enda som behövs är att vi lärare gör våra röster hörda och att det blir ett slut på klagandet på andra lärare. Har vi olika åsikter ska vi lyfta argumenten för våra egna tankar men inte klaga på andras idéer och andras sätt att arbeta. Nu lämnar vi k-ordet bakom oss för vi har faktiskt nästan fullständig konsensus kring strukturerad lärarledd undervisning. Det börjar bli dags att låta många blommor få blomma, det är en ny vår där vi är många lärare, vi är olika och vi har så mycket att ge till eleverna och framtiden.

Vi kan utnyttja debatten som har startat, vi kan utnyttja de nya medierna så att ännu fler lärarröster blir hörda. Vi ska väcka liv i de lärare som känt sig tystade och visa att nu vågar vi lärare stå upp för våra yrken. I artiklar här på Skollyftet har möjligeterna med det som kommer 2011 lyfts fram om och om igen. Lärarlegitimationen som är på gång löser förstås inte alla problem men även om det kanske knyter sig i magen för en och annan så är diskussionen om vilken kompetens som behövs något som kan bli helt avgörande för elevernas framtida kunskaper.
Det är verkligen så att talet om ”skolraset” kan vändas till agerandet för skollyftet.

4 Comments

Filed under Skollyftet, Skolutveckling

4 Responses to Nu öppnas möjligheter att bygga på det bra

  1. Pingback: Nya undervisningssätt ska införas med kompetens. | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg

  2. Anira

    Jag håller i det mesta med dig i ovanstående. Men är lite frågande till att du utmålar sociokulturell teori som ett av problemen i skolan. Problemet som jag ser det är att denna teori har blivit för dominerande och därmed använts till allt och inget och i mångt och mycket misstolkats. Ingen teori är helteckande och alla teorier kan svara på vissa frågor. I Zarembas artiklar saknar jag den didaktiska forskningen. Jag räknar Martons variationsteori dit, likväl som det designteoretiska perspektivet vid SU. Teorier som ger insikt i hur läraren kan forma undervisningen för att främja lärande. Vi lärare kan inte förlite oss på metoder, vi behöver ämneskunskap men även teorier om lärande och undervisning för att kunna tolka det som händer i klassrummet och utveckla undervisningen. Det är endast vi som kan utveckla den praktiska verksamheten, men bör göra det utifrån vetenskap och beprövad verksamhet.

  3. @Anira, bra att du förtydligar kring det sociokulturella perspektivet jag kan inte annat än hålla med om att den ”blivit för dominerande och därmed använts till allt och inget och i mångt och mycket misstolkats” och att det är det som är problemet, inte perspektivet i sig.

    Zarembas utifrånperspektiv missar förstås distinktioner kring didaktik och olika fokus på pedagogik. Det är upp till oss att göra om kritiken till möjligheter för forskningen att inrikta sig mer mot det som är viktigast för skolan. Boken Om lärande av Ferenc Marton och Shirley Booth är en härlig upptäcktsfärd i hur lärande går till. Jag inser att jag gärna skulle vilja ha en bra referens till det designteoretiska perspektivet.

  4. Anira

    S Selander, A-L Kempe (Rossvald) kan du söka på. T.ex. Design för lärande. L Boistrups Björklunds avhandling (2010) om formativ bedömning i klassrummet är mycket läsvärd.

Kommentera