Recension: Könsaspekter på demokrati i skolan

Jormfeldt, J. (2011) Skoldemokratins fördolda jämställdhetsproblem: Eleverfarenheter i en könssegregerad gymnasieskola. Växjö: Linnéuniversitetet, Fakultetsnämnden för humaniora och samhällsvetenskap, Institutionen för samhällsvetenskaper.

I början av året lade Johanna Jormfeldt fram sin avhandling om skoldemokrati. Det är en mycket gedigen avhandling med mycket information i. Inte minst är den fylld med, för den ovana läsaren, stora mängder av statistik.

Jormfeldt vill undersöka hur upplevelsen av demokrati (beroende variabel) färgas av tre oberoende variabler; kön, sammansättningen män/kvinnor i grupper och gymnasieprogram. Gruppsammansättning mäts med procenten män i grupperna (0 =endast kvinnor, 100 = endast kvinnor). Jormfeldt genomför sedan en lång serie med regressionsanalyser, där hon kontrollerar för olika variabler och även studerar det samfällda inflytandet av två faktorer tillsammans (interaktion). Upplevelsen av demokrati mäts med hjälp av tre variabler: de uppgivna erfarenheterna av inflytande, diskussion och rättsäkerhet.

Resultaten, alla framtagna med multipel regressionsanalys, visade inga samband för kön, könssammansättning eller gymnasieprogram. När Jormfeldt statistiskt utmönstrade påverkan från de tre oberoende variablerna framträdde en bild som visade att ju fler män det var i en grupp, dess sämre var upplevelsen av demokrati.

Komplexa samband fanns dock mellan demokratiupplevelsen och manligt inriktade programval, trots att män där är i majoritet. I nästa veva undersökte författaren demokratierfarenheternas inverkan på dels medborgardeltagande och betyg. Röstdeltagande hade inga samband med upplevelsen av demokrati i skolan.  Betyg visade ett oregelbundet mönster av samband med demokratierfarenheter.

Det som Jormfeldt räknar som sitt huvudresultat är att med fler män i grupper minskar demokratiupplevelsen.

Hon för långa, insiktsfulla men spekulativa resonemang om detta fenomen.

Det är ovanligt men glädjande med en avhandling i didaktik som innehåller statistik.  Regressionsanalyserna är dock nog för svårsmälta för den vanliga läsaren, men naturligtvis kommer Jormfeldt att på annat sätt redovisa sina fynd. Avhandlingen blir i långa stycken nära nog en lärobok i regressionsanalys, och så ska det ju inte behöva vara. Den alltför precisa och djupgående presentationen av även icke-signifikanta resultat är verkligen tyngande. Förmodligen är det sin egen läroprocess som Jormfeldt här indirekt beskriver.

Att beskriva resultaten är en pedagogisk utmaning. Hur förklara att kön inte har en effekt på demokratiupplevelsen, men att fler män i en grupp minskar den?  Även statistiska metoder har sina fällor.

Regressionsanalys är en skakig metod, vilket jag själv har påtagliga erfarenheter av. Detta att kontrollera för variabel A, när man undersöker sambanden mellan variablerna B och C, är också en knepig sak, som ibland för oss alltför långt från verkligheten. Det går till så att man rent statistiskt utplånar inflytandet av variabeln A på variablerna B och C, så att ett kliniskt rent mått på de sistnämnda variablerna uppnås. Men verkligheten är ju inte sådan.

Jormfeldts avhandling är ambitiös och hennes resonemang kring demokrati och kön bjuder på många uppslagsrika synpunkter. Undervisar hon kanske i statistik på lärarutbildningen nu? Det vore bra om hon lärde sina kolleger att förstå statistik.

/Bertil Törestad

 

5 Comments

Filed under Avhandlingar/tidskrifter

5 Responses to Recension: Könsaspekter på demokrati i skolan

  1. Vet du om Jomfeldt nämner några eventuella orsaker till att demokratiupplevelsen minskar när det är många män i en grupp? Det skulle vara intressant att ta del av (fast jag förstår att det inte nog ingick i just den här avhandlingen.)

  2. Just detta diskuterar hon mycket. En förklaring är att kvinnor är mer verbala och tillåtande i diskussions-
    sammanhang. Hon menar vidare att mäns språk är mer korthugget.

    • janlenander

      Tyvärr är väl själva diskussionen om förklaringar till det upptäckta mycket mindre uppbyggd och alla andras förklaringar till varför kan vara nästan lika trovärdiga.

  3. janlenander

    Jag är en stor förespråkare för att skolforskningen skulle kunna komma mycket längre med en stor användning av professionella statistiska utvärderingar. Ska inte blandas ihop med presentation av statistiska data vilket är en oerhört mycket lägre nivå.

    Jag håller inte med om att det är en avhandling i didaktik utan klassar det här fortfarande som en sociokulturell avhandling. Att undersökningen gjorts på elever räcker inte för att den ska handla om lärande. Den väcker pedagogiska – didaktiska frågor men har inte svar på några sådana.

Kommentera