Häftigaste kollegiet ever

”Hej! Jag heter Maria! Jag ska inte vara med på intervjun, jag är bara nyfiken!”. Orden yppades av en underbart glad människa, som svepte förbi mig i korridoren, men tog sig tid att stanna för att skaka tass. Platsen var Luspengymnasiet i Storuman för ganska precis fem år sedan och jag var där för en anställningsintervju.  Ett par dagar senare letade jag lägenhet i Lappland och hoppades att människorna var så bra som det verkade.

Respekten för kollegor är inte något självklart. Minst lika vanligt som de väloljade lärarmaskinerierna är tystnadens korridorer och stängda dörrar. Vattentäta skott, skitsnack och angiverier. Skolor där det gäller att hålla tand för tunga, att inte fråga fel person och att låsa in sina papper, för att det finns kollegor som gräver på andras skrivbord för att hitta formuleringar som de kan gå till chefen med. Misskreditering. För att lyfta sig själv och visa sig lojal.  En arbetsmiljö som vem som helst kan bli sjuk av.

Som lärare är vi ofta i pressade situationer och det är då kollegorna är viktiga att kunna ta spjärn i. Vilka ska annars förstå frustrationen när klass 9F betett sig som chimpanser istället för att visa vördnad inför matematikens mysterier? Eller dilemmat när lille Kurts föräldrar vägrar honom en dyslexiutredning, för att de inte vill utsätta honom för en stämpel? Eller skratta med oss när betygsättningsstressen lekt med våra hjärnor och vi inser att vi undertecknat dagens alla mail med den nya förkortningen för ”med vänlig hälsning”, det vill säga M v g.

I det sociala samspelet är vi också viktiga förebilder.  När vi är sönderstressade, inte respekterar varandra och inte kan lösa problem tillsammans är vi dåliga exempel. Med vårt sätt att vara i kollegiet och få det att fungera visar vi eleverna indirekt hur vuxenlivet funkar.  Den psykosociala arbetsmiljön måste funka, för det är där vi också sätter ribban för hur eleverna kommer att bete sig mot varandra.

Satsningen på fungerande personalgrupper i skolan är fruktansvärt viktig. Samtal som grundar sig på respekt. Ledarskap som grundar sig på mer än järnhand. Förståelsen för att vi ibland måste få hoppa och stampa i personalrummet en stund, för att sedan gå ut till eleverna och/eller och vara professionella. Kollegor att bolla med, när vi funderar över allt ifrån elevärenden, till lektionsplaneringar, till bedömning av nationella prov. Att personalen tillsammans kan föra samtal och lösa problem på ett respektfullt sätt, oavsett om alla parter är överens eller inte.  Utan en påklistrad hinna av samförstånd.

Jag har aldrig ångrat den där flytten till Lappmarken. Vi är inte fläckfria, men vi jobbar på det under livliga, respektfulla former, med öppna dörrar och generös takhöjd. Solstrålen Maria sitter bakom mig. Bredvid henne Carin, som håller ordning på oss. Närmaste kollegan Anna sitter bredvid mig och avslutar mina meningar. Fyra pusselbitar i det häftigaste kollegiet ever.

//Lotten Lindström, blogg

 

6 Comments

Filed under Förutsättningar, Skollyftet

6 Responses to Häftigaste kollegiet ever

  1. Ylva Pettersson

    ”Det vi ser som särskilt oroande är att lärarna upplever sig få allt mindre tid för informella
    kontakter. Lärarrum om tidigare jäste av liv, där lärare gav varandra små
    tips och där lärarprofessionens ”tricks of the trade” traderades vidare, är idag kusligt
    tomma, då lärare springer in och ut mellan kurserna efter individuella scheman.
    Problemet med denna kulturförändring i skolan är att det sammanbindande kittet,
    det som förenar lärare över kurser och ämnen aldrig får möjlighet att etableras.
    Genom dialogen, samtalet, får också skolans nuvarande styrsystem sin mening.
    Mål- och resultatstyrning är i hög grad en fråga om att finna relationer mellan institutionens
    mål och skolans verksamhet. Detta gör samtalen i en skola nödvändiga, i
    ett kollegium eller en arbetsenhet. En intressant sak är att eleverna omedelbart
    märker denna brist på samverkan mellan lärarna, men kallar det för splittring, inkonsekvens
    eller orättvisa.”
    Detta är, enligt min mening, bland det bästa Skolverket skrivit! Ni hittar det, om ni vill, i den interna rapporten ”Läroplaner och kursplaner som styrdokument” (2004)

  2. Oerhört inspirerande berättelse, jag är väldigt säker på att utan alla de inspirerande kollegor jag mött så skulle jag inte haft en chans att orka med som lärare. Nu känns det som att jag kommer in i goda spiraler med eleverna och att ungdomarna får mig att ständigt växa men jag tänker inte glömma att det är kollegor som funnits där när skolans dåliga spiraler velat dra med sig mig. Vi har ett yrke där den långsiktiga glädjen och kraften är helt beroende på kollegorna.

  3. Det låter som en inspirerande och stärkande miljö – inte bara för er lärare. Det spiller så klart över på eleverna. Och det viktigaste av allt, barn och ungdomar gör som vi gör. Så lärarkollegiets beteenden och förhållningssätt mot varandra sätter beteendet och förhållningssättet mellan eleverna.

    Det är därför värdegrundsarbete inte handlar om välja ett program eller metod, utan att gräva där man står och skapa en schysst värdegrund, för alla, mellan alla, i skolan!

  4. Karin Nygårds

    Jag minns det här inlägget. Lottens fina ord lever kvar på bloggen. Det känns fint.

Kommentera