Nu vänder debatten mot framtiden

När jag skulle publicera upptäckte jag ett drastiskt perspektivbyte jämfört med förra inlägget men alla här på skollyftet älskar synvändor och nya perspektiv så jag hoppas många ska uppskatta det som kommer.

Skollyftet startade som en reaktion på artikelserien skolraset och allt problemorienterat som skrevs om skolan och ibland kan debatten kännas tung och angreppen på lärarkåren sårar mig alltid lika djupt. Visst kan skolinspiratören Anne-Marie Körling låta lite nedstämd i sin krönika Striden om skolan står inte i klassen men jag hittar som ofta något oerhört hoppingivande i tanken att det är väldigt lite av konflikt ute i klassen utan där finns mest goda möten mellan lärare och elever.

I ett tidigare inlägg Lärares yrkesspråk hittar jag en riktig nyckel till att åstadkomma något positivt. Vi behöver tillsammans börja definiera de neutrala orden som beskriver olika aspekter av vår yrkesutövning. Vi definierar undervisningsmetoder, undervisningsutmaningar, klassrumsklimat, och mängder av andra saker som blir vår yrkesvokabulär. Vi undviker de polariserade begreppen för det ska handla om att beskriva vad vi gör, inte om att säga vad som är fel och rätt. Det som är rätt för mig kan vara fel för någon annan och det är resultaten vi vill mätas mot. K-ordet ska inte användas vare sig för att svärta ner kollegors sätt att undervisa eller för att glorifiera gamla undervisningsmetoder.

Så får svenska skolan en ny blomstertid skriver Maciej Zaremba och i och med att hans artikelserie var en viktig del i att höja tonläget i debatten så ser jag det som att de nya framtidsinriktade skrivningarna blir en viktig symbol för att vi vänder blicken framåt. Kan det här vara ett första litet steg på vägen mot skollyftets målsättningar?

Nu vänder debatten mot framtiden och lärarna tar makten över sina ord.

med lust och fägring storSkoleriska begreppshierarkier så funderar signaturen Morrica kring ordens värdeladdning och behovet av att förstå varandra kring gemensamma ord och hon nämner problemen med risken  för ”att prata förbi varandra, runt varandra, ifrån varandra, över eller under varandra i tron att vi pratar till och med varandra”. Mötas eller inte mötas det är frågan är ett inlägg av Gertie Hammarberg Tersmeden som tar upp de där orden som det uppstår strider om. Det är en mycket tänkvärd utgångspunkt för en bättre debatt om orden vi använder.

Maciej Zaremba referar till artikeln Katedern räddar inte skolan där Sigbrit Franke framför allt demonstrera det dumma i en polariserad debatt. Zaremba belyser på ett bra sätt varför det är naturligt att de finns de som vill polarisera tillbaka och vill möta hårt med hårt. De andra har gjort fula påhopp på oss osv. Zarembas recept till oss lärare är dock inte att falla in i polariseringens fälla och han demonstrerar hur en progressiv och spännande tankegång kring dialog och att låta elevröster höras kan misstolkas och förstöras av andra grupper.

”Detta är också min starkaste invändning mot Sven-Eric Liedmans inlägg i denna debatt(27/4). Liedman tycks helt omedveten om att retoriken kring den dialogiska pedagogik som han företräder har kidnappats av kamrerssjälar som önskar göra lärarna utbytbara och skolan mera lik en fabrik”

”Vårens debatt visade inte minst att i skolfrågor är det särskilt lätt att människor talar förbi varandra” och med flera exempel visar Zaremba hur lätt det är att skapa missförstånd och polarisering i skolans värld. Missförstånd som andra vänder emot oss lärare men nu öppnar sig möjligheter för lärarna att stå raka i ryggen i en debatt där olika sidor faktiskt närmar sig varandra i förståelse.

Jag har med en bakgrund i företagarvärlden alltid upplevt det som smått absurt med det motstånd mot utvärderingar som jag möter i skolans värld och känner samma förvåning som Zaremba över att det ”inte skett någon central kontroll av vad skolorna lyckas lära ut”. Kan man låta bli att tala om hur man lyckas för den som betalar? Trenderna mot att allt fler saker går att mäta är väldigt starka och begreppet mål och resultatsstyrning blir bara allt hetare. Det här är en viktig diskussion att verkligen föra hela vägen, för har vi lärare annorlunda synsätt mot de som betalar för skolan riskerar vi att komma häftigt i kläm. Att jag ser att den här diskussionen som allt mer ofrånkomlig får mig att känna hopp om en bättre struktur för att utvcckla skolan.

Med vetskapen om Att lärare prioriterar olika är det som ger skolan kraft och att olikheterna mellan oss lärare är till gagn för eleverna så kan vi arbeta kraftfullare för att beskriva våra olika arbeten med gemensam vokabulär. Vi kan se till så att vi blir förstådda av den som bryr sig om skolans resultat och att vi får en öppen och bra dialog med vår huvudman och den riksdag som står som ytterst ansvarig för skolans mål.

Vi behöver ett gemensamt professionellt yrkesspråk, men också ett tydligt språk för att förklara vad vi gör för vår omvärld. Jag tror att detta kan vara ett sätt att vända debatten mot framtiden.

Jan Lenander

 

3 Comments

Filed under Okategoriserade

3 Responses to Nu vänder debatten mot framtiden

  1. Nu vet jag inte men jag tror det är du, Jan Lenander, som skrivit inlägget?

    Iaf så vet jag inte om det är ett så drastiskt perspektivbyte från mitt inlägg. Det skulle väl vara det att jag inte riktigt ser ”de framtidsinriktade skrivningarna” som du ser i Zarembas essä. Jag ser mest en sammanfattning av det han redan skrivit.

    När det gäller språket, ordval och olika begrepps innebörd håller jag med både dig och Zaremba om att vi måste skaffa oss gemensamma referensramar, annars kommer skoldebatten alltid halta och halka ner i diket. Och då kommer man inte långt framåt.

  2. Det är sant att språket växlar med olika inställningar i grundfrågor i skoldebatten. Det jag själv har svårt för är
    det ordrika, blomsterfyllda språket – som kan hyllas i andra sammanhang, möjligen – men som ofta används här i debatten. Överlastade, verbösa meningar kan nästan blir som projektiva test för läsaren; det låter fint, det tycks förgylla, språkbruket är privat och ovanligt och allt kan tolkas som varma vänligheter, men analyserat står det för ingenting.

    Det som behövs är att övergå till ett mer distinkt språkbruk, där vi vet vad orden står för. För somliga kan det låta trist; de är då dessa som ligger närmast det man kan kalla flum. Definitioner av ofta använda begrepp är dock inte så dumt.

    Så Anna, vägen är lång, men jag tror du har de flesta på din sida.

  3. Jag ska snart editera in mitt namn som jag glömde i brådskan igår kväll.

    När jag läste Zarembas artikel så fylldes jag av ett stort jubel över det som sas och jag påbörjade mitt inlägg i den andan. När jag läste det mer kritiska förra inlägget så kändes det därför som ett helt annat perspektiv. Du har dock rätt i att skillnaderna kanske inte är så stora och för framtiden är det hoppingivande att vi lärare kommer allt närmare varandra i förståelse.

Kommentera