Att bli sedd

Det publicerades en kommentar under ”Om Skollyftet” som på ett talande sätt beskriver den del av lärarens uppdrag som inte handlar om styrdokument och måluppfyllelse men som ändå är grunden till allt. Att skapa en relation. En kommentar som förtjänar att lyftas fram till ett eget inlägg. Jens Andersson skriver:

”Tjena Urban”

Stegen är många för att ta sig från skolans läraringång till att nå min arbetsplats i andra änden av den långa korridoren. Hej, hur är det? Pigg och glad? Hallå! Hälsningsfraserna är många till mer eller mindre morgonpigga elever längs min korridorvandring. Ritualer som utspelar sig på någon sekund och är identiska från dag till annan. Att bli sedd om så bara för en liten stund är viktigt tror jag. Ibland lika mycket för eleven som för läraren. Efter en negativ upplevelse så kan en vandring i korridoren vara en källa till glädje genom positivt bemötande. Glädje smittar.

Att inte följa skolans urgamla mössregel är ett ypperligt tillfälle för eleven att bli sedd av vuxen. En ritual. Det räcker att läraren tittar på eleven och nickar lätt så har kontakten skapats och mössan åker av. ”Jag har blivit sedd – jag finns”.

Det är lätt att dra på smilbanden när jag tänker på två elever som vid varje tillfälle vi träffas utbrister ”Tjena Urban”. Jag svarar tillbaka på ett identiskt vis. Ingen av oss heter så, varken jag eller de två eleverna. Hur det började att vi kallar varandra så vet ingen av oss, men det ingår i min och deras vardag. En härlig sådan…=)

Jens Andersson, Kumla
(Lärare och medmänniska)

 

2 Comments

Filed under motivation, Okategoriserade, Skollyftet, Skolutveckling

2 Responses to Att bli sedd

  1. lyssnade tidigare på ”Allvarligt talat” från P1 (pod-versionen i mobilen, hur smidigt som helst: http://sverigesradio.se/sida/poddradio.aspx?programid=2332&pid=3143) där bland annat Kristina Lugn, Marcus Birro, Bob Hansson mfl besvarar lyssnarnas frågor med en blandning av allvar och glimt i ögat. Någon av de två senare besvarade frågan ”Hur kommer det sig att mitt lilla barn oftast sätter skorna på fel fot? Rent statistiskt borde det lyckas hälften av gångerna, men det är snarare 4/5 där höger sitter på vänster och tvärtom.” med i princip (fritt från minnet) ”Det är för att ditt barn tycker om dig och vill ha en relation till dig, när det sätter skorna på fel fot får de en tydlig och glad reaktion från dig”. Detta tänker jag ofta på.

    Sedan finns det väldigt mycket att säga kring lärares relationsarbete…
    Anneli Frelin har ägnat flera års doktorandstudier med detta, kan varmt rekommenderas: http://pedagogstockholmblogg.se/mblixt/2010/11/02/larares-relationsarbete-%E2%80%93-del-i-professionaliteten/

    Sedan finns det förstås också gränser för relationen:
    http://lrbloggar.se/magnus/2010/11/18/livs-och-lararkunskap-se-synas-och-vara-sedd/

  2. Tack för intressant läsning, Magnus!

Kommentera