Lärare som lär

Jag har ägnat ganska många timmar av midsommardagen med att lyssna på och lära av alla intressanta talare på TEDxPhiladelphiaED. Otroligt inspirerande! Jag ska inte på något sätt försöka återge det jag har tagit del av hittills, det är mycket bättre att ni kollar själva, men jag vill däremot lyfta en aspekt som genomsyrar allt: De allra bästa lärarna är de som fortsätter att lära.

Vilket lyfter frågan: Hur lär lärare? Och hur skapas möjligheter för lärares lärande?

Det talas mycket om lärares arbetstid nu. Vad vi gör, vilken tid det tar och varför vi inte undervisar mer än vad vi gör. Det talas om att lärare kan ha bristande ämneskunskaper men det talas inte om hur och på vilket sätt vi kompetensutvecklar oss. Det talas om en bristande lärarutbildning men inte om att det är först när man börjar jobba som lärare som man verkligen lär sig och behöver fortsätta att lära.

I mitt jobb som lärare ingår så mycket och för att jag ska klara av att utveckla min undervisning och mitt yrkesutövande måste jag utveckla mig själv. Det är min skyldighet som lärare att kompetensutveckla mig, att hålla mig á jour med vad som händer inom mitt område. Jag måste läsa och lära. Samtala och diskutera. Dryfta och gnälla. Prova och misslyckas. Den kompetensutveckling min arbetsgivare erbjuder mig räcker inte på långa vägar. Jag använder stor del av min förtroendetid (ja, jag har 10 tim förtroendetid/v) till att kompetensutveckla mig, precis som det ska vara. Varför pratar vi inte mer om vikten av att lärare kompetensutvecklar sig och att kompetensutveckling tar tid. Och att det måste avsättas tid för kompetensutveckling. Monika Ringborg skriver ett intressant inlägg om kompetensutveckling eller lämplighetsprövning, läs gärna det.

När jag följer TEDxPhiladelphiaED så slår det mig gång på gång att jag vill lyssna på och ta del av ett TEDxStockholmED. Kanske med samma upplägg. ”The future”, ”The moment” och ”The purpose”. Tänk vilken kompetensutveckling! En blandning av ”lokala” nytänkare och driftiga lärare som delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter samtidigt som de inspirerar och bidrar till Skollyftet. Jo, jag vet. Vi har mässor, forum, konferenser, teachmeets och annat men TEDxED är ändå TEDxED.

När jag lyssnade på Kristen Swanson från EdCamp philly berätta om hur de startade upp deras Ed Camp så kände jag än en gång att så där skulle jag också vilja kompetensutveckla mig. Av lärare, för lärare, med lärare. Lärare som lär av lärare, av varandra, med varandra. Tillsammans. Kolla in videon så förstår ni hur jag menar. (Jag lyckas inte bädda in videon så ni måste klicka på Ed Camp nedan.)

Ed Camp from True Life Media on Vimeo.

Intressant, eller hur?

Så, nu undrar jag. Är teachmeet att jämföra med Ed Camp? Eller är det, som jag förstår det, mer interaktion och ”lära tillsammans” under en Ed Camp? Det här är första gången jag stöter på begreppet Ed Camp och jag hittade en wiki där man kan lära sig mer. Där kan man också få tips och idéer över hur man skapar en egen edcamp.

Visst låter det lockande? Visst är det en strålande idé? Låt oss skapa ”Skollyftet Ed Camp”. Vill du vara med?

//Anna Kaya

30 Comments

Filed under Kompetensutveckling, Skollyftet, Skolutveckling

30 Responses to Lärare som lär

  1. Jag är med!

    Om man sedan ska vara petig, och det visar ju den aktuella AD-domen att man måste, så har vi inte 10 timmar förtroendearbetstid per vecka, utan 407 timmar per år – 10h/v är ett beräknat genomsnitt förutsatt att man INTE använder sommarferie, jullov, sportlov och påsklov till någon form av arbete. Det finns säkert någon lärare som lyckas med det (”det räcker med en vit kanin för att bevisa att inte alla är svarta”), men jag klarar det i alla fall inte (och vet ingen annan heller).

    • Det är sant, Magnus, det du skriver om förtroendearbetstiden och nu är det än viktigare att vi måste hålla koll på våra timmar, på ett eller annat sätt.

      Ed camp verkar hur intressant som helst. Jag ska kolla upp allt lite mer och det skulle vara hur kul som helst om vi lyckas dra igång något sådant, tycker jag!

  2. Karin Nygårds

    Klart jag är med!

  3. Den bästa kompetensutvecklingen är som du säger Anna, att lärare lär sig av varandra. Att få tid och möjlighet att diskutera olika saker som genererar nya idéer och nya ”tänk”.

    Jag tror att det håller på att hända något när det gäller att sprida den kollektiva kunskapen i Sverige. Det har tagit länge men nu håller vi sakta på att öppna upp dörrarna och tillåta vara ”kritiska vänner” till varandras pedagogiska tankar och förhållningssätt till kunskap och lärande. Detta beror nog mycket på att samhället blir allt mer, för att använda ett numera slitet ord ”transparent” eller genomsynligt tack vare olika sociala medier och alltmer utsuddade gränser mellan privat och offentligt . Vi inser att vi inte kan gömma oss bakom ”katedern” och bita ihop när det känns tungt. Vi har börjat inse att vi behöver varandra mer än motsatsen. Det är så vi blir starka.

    Därför vore ett sådant här projekt något som självklart borde finnas. Kör på!

    • Jag tror som du, att vi börjar öppna oss mer och mer och att vi förstår att vi betyder mycket för varandra. Vi går in i varandras klasser/klassrum, vi pratar mer och mer om ”hur” och ”varför” i stället för bara om ”vad” vi undervisar.

      Ed camp kör vi på! :)

  4. Varje gång jag nämnt hur viktigt det är att lärare fortbildar sig, uppdaterar sig på forskning, tar del av andras kunnande etc på bloggen och irl har resultatet blivit detsamma – invändningar (och inte enbart från tomtarna och trollen i debatten) mot hur det inte finns tid för detta, hur illojal jag är som vill lägga ytterligare börda på redan utarbetade lärares axlar. Jag har fått skäll för att jag antyder att jag använder en del av min förtroendetid till just kompetensutveckling och fortbildning. Därför ser jag oerhört positivt på detta – ett nätverk för fortbildning och kompetensutveckling är något svensk skola är i skriande behov av.

    Lycka till!

    • Ja, visst finns det ett skriande behov! Vi som vill och behöver nätverka och kompetensutveckla oss får helt enkelt se till att fixa till något bra. Visst vill du vara med, Morrica? Vi behöver ta del av dina tankar, åsikter och erfarenheter!

      • Tack, Anna Kaya, om ni vill ha mitt vuxenutbildningsperspektiv och folkbildningsperspektiv och mina jobbiga tankar om eget ansvar så är det klart jag kommer.

  5. Pingback: Skollyftet Ed Camp « You're no different to me

  6. Jag vill vara med!

    En ganska vanlig diskussion med rektor är på vilket sätt förtroendetiden ska användas och en vanlig ståndpunkt är att väldigt stor del av den ska användas för förberedelser och efterarbete kring lektionerna. När jag hör att många kan disponera den helt till kompetensutveckling så blir jag smått avundsjuk och hoppas att en EdCamp kan stärka argumentationen för att mycket av ens arbetstid ska användas för utbildning.

    Nu när jag läst Peter Gärdenfors, ”Lusten att förstå” och repeterat Ference Marton, ”Om lärande” så inser jag hur många av mina kollegor som inte tagit sig tiden att läsa så grundläggande och viktig forskning. En EdCamp där vi kan diskutera sådant och riktigt befästa vår förståelse känns som oerhört spännande.

  7. Det är definitivt min skyldighet som lärare att hålla mig uppdaterad och att ständigt utveckla min kunskap och kompetens. Tycker att det är sorgligt att så många väljer bort det. Visst är det så att de 407 timmarna inte räcker till, men jag prioriterar helt klart att lära. Det jag prioriterat bort är megauppgifter som bara handlar om att eleverna ska reproducera sida upp och sida ner. Istället satsar jag mycket på att konstruera uppgifter och undervisning där kunskapen visas kvalitativt snarare än kvantitativt. Om man nu kan använda de uttrycken när det gäller kunskap.

    • Det är bra Linda, jag tycker vi lärare ska bli modigare och säga nej till kvantitet när vi behöver kvalitet, våga kämpa för mycket kompetensutveckling.

  8. Pingback: Upprop – ett svenskt Edcamp « Tysta tankar

  9. Tycker det är en alldeles utmärkt idé. Jag kommer gärna.

  10. Henrik Hedman

    Låter spännande – enda möjligheten att få till en kvalitativ kompetensutveckling är att vi själv tar hand om den. Varför skall BUN eller skolledningarna utveckla oss? Självklart skall en profession utveckla sig själv.
    Jag kommer gärna.

  11. Pingback: TEDxYouth i Sverige? | Skollyftet

  12. Stefan From

    En utmärkt ide.
    Jag är på.
    Jag vill ha tid för de tankar jag vill låta mogna och bli konkretare än en känsla.
    Att ha tillgång till varandra och diskutera och vända och vrida är ett BRA sätt som inte skolledningarna använder tillräckligt i de fall jag varit med.
    Lite som Learningstudies. Tillsammans blir vi bättre och mer genomtänkta!

    Sen ingår det också tid i årsarbetstiden utöver förtroendetiden till kompetensutveckling, skall vara i tre lager, personlig, ämnes och skol-utvecklande. Har ni alla fått reella möjligheter till dessa varje år?

    • Härligt att du är med på tåget!

      Tid i årsabetstiden utöver förtroendearbetstiden, menar du då på den arbetsplatsförlagda tiden? Vi har möjligheter till kompetensutveckling genom gemensamma eller individuella studiedagar (eller halvdagar) några gånger per/år. Eller missförstår jag?

  13. Pingback: Skollyftet edcamp – dröm eller verklighet? | Skollyftet

  14. Pingback: Edcamp – lärare som lär av och med varandra | Edcamp Stockholm

  15. Pingback: Edcamp Stockholm 2011 « metabolism

  16. Det är väl egentligen detta som det livslånga lärandet går ut på att vi lär och lär av varandra så länge vi lever. Kalla det sedan för kooperativt eller kollaborativt lärande. Det spelar ingen roll. Att dela med sig till andra av det lilla man kan borde vara en ständig ledstjärna genom livet.

  17. Pingback: Digiskol och jag | Anna Kaya

Kommentera