Unga och deras kunskapssökande

I Skollyftet live idag satt Elza Dunkels och Brit Stakston bredvid varandra i Richard Gatarskis soffa i Almedalen och pratade om skola, IT och nätanvändande. Ett intressant samtal som lyfte en del viktiga frågor om möjligheter och hinder till ett ökat nätanvändande i skolan.

Jag funderade lite runt frågan om lärare motståndare till att använda internet mer i undervisningen på grund av rädsla och bristande kompetens eller om det kanske handlar om att vi i skolans värld saknar viktiga verktyg, redskap och tekniska lösningar? Hur många klassrum i Sverige idag är det egentligen som har interaktiva skrivtavlor, eller åtminstone ett takprojektor? Hur många lärare och elever är det som har tillgång till fungerande datorer utan att det ska bli köbildning? Hur många lärare har administratör rättigheter till skoldatorerna så de kan installera enkla, pedagogiska program för att underlätta och inspirera? Jag tror inte lärare är rädda, jag tror lärare vill använda internet och sociala medier i sin undervisning men att många saknar reella möjligheter.

I slutet av sändningen lyfter Brit Stakston en intressant fråga. De pratade om Skollyftet och behovet av att sprida alla goda exempel på fantastisk undervisning och inspirerande IKT-användande. Frågan är dock om detta kan bidra till att många lärare, som inte kommit lika långt, kanske känner att det inte är relevant för dem. Kanske kan då möjligheten att få elever att berätta om sitt kunskapssökande vara ett sätt att trigga lärare, att inspirera och i längden utveckla den enskilda lärarens yrkesutövande.

En vidare aspekt på att låta elever tala och berätta om sitt kunskapssökande och kunskapsinhämtande, menar Elza Dunkels, är att eleverna även tränas i att ha ett meta-perspektiv på lärande, de lär sig sätta ord på sin egen kunskapsutveckling, vilket är en oerhört stor vinst.

Så, Skollyftet-läsare, har ni exempel på situationer där elever berättar och resonerar kring sitt eget lärande (en viktig del i den formativa bedömningen för övrigt, läs gärna det Robert Walldén skrivit på Skollyftet om bedömning för lärande) och hur använder ni er av detta för att inspirera era kollegor?

Berätta gärna, antingen i kommentarerna eller via ett eget inlägg som du kan eposta till redaktion.skollyftet@gmail.com

//Anna Kaya

5 Comments

Filed under Skoldebatt, Skollyftet, Skolutveckling

5 Responses to Unga och deras kunskapssökande

  1. Ann-maj Andersson

    Eftersom många, de flesta, kommuner prioriterar andra områden är just skolan, så måste man som lärare driva sin egen utveckling vad gäller datarer och teknisk utrustning. Det börjar visserligen hända saker, men det finns många exempel på att skolor får använda gamla uttjänta datorer….
    Men vad gäller elevernas kunskapsutveckling är det nödvändigt att klassrummen utrustas med dagens teknik.

  2. Kommunerna låter ofta som att det skulle vara lärarna som bromsar men det är oerhört ofta kommunerna som i sin besparingsiver varit mycket återhållsamma med IT verktyg. Det finns också nästan alltid något slags motkrav kring läromedel, kopiering och större grupper ungefär som att IT skulle tas in för lärarnas skull. Kommunerna ska ta in mer IT för elevernas skull och bjuda lärare på fördelarna med förändringarna.

    IT kan absolut användas brett över alla ämnen men det är helt orealistiskt att kräva att alla ämnesspecialister dessutom ska vara experter på alla programvaror som kan vara ett stöd i deras ämnen. Många lärare är nätaktiva men det finns andra sätt att bygga sin kompetens om samhälle, biologi eller spanska etc. och ämneskompetens är alldeles för mycket en bristvara för att det ska vara rimligt med krav på ökad dubbelkompetens. Skolan har sparat in på experter som ska sköta laborationsutrustningar etc. och det samma gäller IT verktyg. Detta är fel väg att gå.

  3. Pingback: JMW Kommunikation » Skolan och sociala medier i #almedalen

  4. Pingback: Skollyft och skollyftet « kajsasi

  5. Jag hoppas att skollyftet kan vara ett sätt att få it-ovana lärare att bli modigare och försöka sig på mer. Alla orkar inte sätta sig in i olika bloggar och twitter men här är allt samlat. Lättbegripligt.

    Elever som lär varandra hade jag ett exempel på när jag för några år sedan lät mina sexor göra en tidning helt själva. De mest datorvana eleverna (bättre än mig) fick visa allt tekniskt. De mest språkbegåvade hjälpte till med texterna. En redaktör fick hålla reda på alla så att de skötte sina jobb. Minns att det var en av de stökigare eleverna som var redaktör i en av klasserna. Han kom till mig med bister min och frågade hur man skulle göra för att få klasskamraterna att lyssna. I det läget ångrade jag att killen inte fått uppdraget tidigare. Han växte med uppgiften att få leda de andra. Idag är han en mycket omtyckt fotbollstränare med fantastisk kontakt med barnen.

Kommentera