Lärarna, lärarlönerna och framtiden

Jag sitter och funderar över det Metta Fjelkner skriver på SvD Brännpunkt om att hon välkomnar lärarbristen. Jag kan på sätt och vis förstå vad hon menar, att färre behöriga lärare och färre nyutbildade lärare på sikt höjer lärarnas lön, men kan vi vara säkra på det? Är det så att en yrkesgrupps löner höjs per automatik på grund av att det är ett bristyrke? Jag är inte alls säker på det. Är det så att vi får de allra bästa att söka till lärarutbildningen bara för att det blir brist på lärare? Troligtvis inte. Om vi tittar på hur det såg ut på 90-talet, när man pratade mycket om lärarbrist och att lärargruppen skulle drabbas av stora pensionsavgångar framöver, så ökade man antalet utbildningsplatser vilket snarare ledde till sänkt lön, eller åtminstone utplanad löneutveckling. Och eftersom det var lätt att komma in på lärarutbildningen kom ”vem som helst” in vilket, krasst sett, urholkade lärarkårens samlade kompetens. Hur är tanken nu? Hur vet vi att det inte blir samma sak igen?

Det talas mycket om lärares löner nu, viktiga samtal och debatter, men jag tror det är viktigt att vi lärare inte trillar ned i ett ”tycka-synd-om”-träsk i debatten. Ska lärares status öka måste vi visa att det arbete vi gör ger resultat. Jag är självklart medveten om att det är en stor del av elevernas och skolornas resultat som lärarna inte rår över, som resursfördelning av pengar och kompetens, men jag är övertygad om att vi lärare måste vässa våra argument om vi ska kunna höja vår status och i förlängningen våra löner.

Det räcker inte med att säga att en akademisk utbildning måste löna sig eller att vi är ”underbetalda” om man jämför med andra likvärdiga yrkesgrupper. Det vinner vi inga sympatier på. Vi måste kunna visa att vi förtjänar högre löner, att vi gör skillnad, att våra elever lyckas. Sedan tror jag att ”juni, juli och augusti” kommer att fortsätta ligga oss i fatet när vi diskuterar och debatterar lönefrågan med utomstående och vi måste bli ännu tydligare med att förklara hur vår arbetstidsfördelning ser ut och vad vi lärare egentligen gör på jobbet.

Jag tycker frågan om lärares löner är viktig, missförstå mig rätt, men jag tycker det finns en sak som är ännu viktigare och det är att våra barn och unga i Sverige ska ha rätt att gå i en skola i världsklass och undervisas av lärare i världsklass, för att prata ”Stockholms stad-språk”. De blivande lärarna ska genomgå en lärarutbildning av världsklass och få påbörja sin yrkesbana med hjälp av mentorer i världsklass. Sedan ska såklart alla lärare kontinuerligt erbjudas, och självklart ta del av, relevant kompetensutveckling i världsklass. Inte för att få en högre lön utan för att det ingår i vårt uppdrag. Ett uppdrag som i sig är värt en högre lön.

Så, hur var det nu det här med hönan och ägget? Leder höjd lön till kompetentare lärare eller leder kompetentare lärare till högre lön? Jag tror att kompetens, yrkesstolthet och professionalitet leder till ökad status och ökad lön, men eftersom vi lärare är inte speciellt duktiga på att lyfta oss själva och varandra har vi svårt nå ut med allt bra vi gör. Detta går dock att påverka, jag tänker bl a på detta med bristen av ett yrkesspråk, vikten av att fortsätta utvecklas som lärare och detta med tonen i skoldebatten i stort, som Anne-Marie Körling skrev talande om i våras. Sådant kan vi påverka. Att ge oss själva en högre lön däremot är, som vi alla vet, en omöjlighet. Den bollen ligger i andras händer och vårt jobb är att se till att de kastar bollen i rätt riktning.

Låt oss lärare påverka de delar som vi kan påverka och ta ansvar för de delar vi kan ta ansvar för. Lärare behöver höras och synas på fler platser än i skolan och för våra elevers, och vår egen, skull måste vi visa vägen i skoldebatten, lyfta varandra och det vi gör i stället för att stillasittande klaga på att inget händer. Vi har alla ett ansvar att ta och, hur mycket vi än vill, kan vi inte lämna över hela ansvaret på våra politiker eller fackförbundsföreträdare. Det är ju vi som är de yrkesverksamma lärarna och vi sitter inne med många väsentliga svar på många viktiga frågor. Eller hur?

//Anna_Kaya

22 Comments

Filed under Skoldebatt, Skolutveckling

22 Responses to Lärarna, lärarlönerna och framtiden

  1. Bra sammanfattning!
    Jag är också lite skakad av med vilken trosvisshet Metta rundar frågan om de kortsiktiga konsekvenserna för barnen.

    Det är liksom en bedrift i sig.

    • AnnaKaya

      Långsiktiga lösningar kan få sådana kortsiktiga konsekvenser att vi aldrig kommer få uppleva det som var tanken. Hur det blir i det här fallet får vi väl se…

  2. Lön-status-bra resultat hänger ihop i en tydlig spiral som varit på väg ner ett tag så att svensk skola står och stampar medan skolor globalt sett tar jättekliv. Med nuvarande löneläge så är det inte någon tvekan om att det leder till att många duktiga elever väljer en annan yrkesbana än lärarens och det är åtminstone helt säkert att det börjar få tydliga effekter på lärarkompetensen i mina ämnen. Lönen är den avgörande faktorn för att vända spiralen.

    Fackföreningar ska inte hymla med att de har nytta av att deras yrken blir bristyrken och det är inte deras uppgift att värna om andra grupper. Däremot har LR helt rätt i att bra behandling av lärarna kommer ge positiva effekter för eleverna långsiktigt.

    När det gäller de kortsiktiga effekterna beror de helt och hållet på hur skolans huvudman agerar. Ökning av utbildningsplatser på lärarutbildningen är en oerhört dyr lösning när studenternas förkunskaper sjunker och troligen inte något som staten tänker satsa på. Kan kommunerna skaffa en rejäl påse pengar för att se till att behålla duktiga lärare som är på väg bort från yrket pga ålder eller andra skäl. Kan de höja ingångslönerna så att lärarutbildningsplatserna kan fyllas med elever med bättre förkunskaper och avhoppen minskar? Kan de avlasta lärarna administration mm så att de får mer nytta av de lärare de har?

    • AnnaKaya

      Är det realistiskt att tro att kommunerna skulle kunna sätta av ”en rejäl påse pengar” för att höja lärarnas löner och på så sätt bidra till ökad status och kompetens utan att de får pengarna någonstans ifrån? Jag tror inte det. Som jag ser det finns det bara två sätt för kommunerna att få denna ”rejäla påse pengar” och det är antingen genom en (rejäl?) skattehöjning eller genom att staten kan omfördela budgeten så mer pengar kan sättas av till skolornas huvudmän.

      Jag tror, eller hoppas iaf, att de allra flesta kommuner gör vad de kan för att satsa på skolan och lärarna och den som är något sånär insatt i kommunal verksamhet vet att pengarna aldrig räcker till, inte i någon verksamhet. Ska man satsa på den ena verksamheten måste man dra ner på någon annan. Så, kan vi lägga hela ansvaret på SKL? Nej. Har kommunerna ett ansvar? Ja. Har staten ett ansvar? Ja. Har jag som väljare i ett demokratiskt samhälle ett ansvar? Ja. Har jag som lärare ett ansvar? Ja. Har jag som förälder ett ansvar? Ja. Och så vidare. Samma sak gäller självklart även skuldfrågan.

      Jag tror skolans huvudmän gör så gott de kan, oavsett kommun, stat eller annan huvudman. Jag vet att många tror, tycker och tänker att det finns huvudmän som medvetet ”mjölkar ur” skolan och lärarna, som kör skolor och lärare i botten, som medvetet gör allt för att sänka lärarnas status och lön. Jag vägrar tro att det är på det sättet. Kalla mig blåögd eller naiv men jag vill tro gott om min arbetsgivare, annars kan jag inte med gott samvete vara anställd där .

      Så, när allt kommer omkring handlar det som vanligt om pengar. Och då är det lätt att tänka sig att Metta Fjelkners framtidsvision, i form av höjda lärarlöner, bättre rustade lärarstudenter och elever som undervisas av kompetenta och behöriga lärare, är en alldeles för dyr lösning för samhället. Frågan är hur samhället (dvs vi) löser lärarbristen under tiden. Större klasser? Undantagsregler från behörighetskraven för lärare i vissa ämnen och i vissa delar av landet? Eller blir det som förra gången, en utökning av lärarutbildningsplatserna för att tillgodose efterfrågan?

      Missförstå mig rätt, jag vill samma sak som Metta Fjelkner, men jag tror vi måste se på detta med realistiska glasögon.

      • janlenander

        Det handlar förstås om ett helt samhälle som måste uppvärdera utbildningens värde och omallokera resurser så att läraryrket blir tillräckligt lockande. Där spelar förstås staten, föräldrarna, företagen mfl. också en viktig roll förutom SKL och kommunerna.

        Det enda jag vill vara riktigt tydlig med är att lärarna inte är ansvariga för ett problem skapade av andra. Vi ska förstås vara engagerade och ta ansvar för vårt uppdrag men vi är inte ansvariga för att vårt yrke nedvärderats så att det blir för få duktiga människor som vill ta sig an det.

        När jag talar om en rejäl påse pengar så menar jag en som faktiskt kräver en hel del av vår huvudman som har tagit på sig ansvaret för skolan men inte någon orealistisk stor påse. De flesta kommuner har budgeterat för påslag med 1500 kronor till lärare. Skrota försämringarna av lärarnas arbetsvillkor, 40+5 och använd pengarna till påslag för duktiga lärare. Sen kan staten komma med en extra pott riktad mot att behålla äldre lärare och om kommunerna kompletterar det med att anställningar för att avlasta administrativt är en viktig grupp räddad. Signalen måste vara tydlig om att kommunen prioriterar skolan men det räcker med en signal om att utvecklingen vänder.

        Jag vill förstås gärna tro min huvudman om gott och är säker på att de inte slösar pengar på något helt onödigt men samtidigt måste kommunerna bli väl medvetna om att deras sätt att prioritera har lett till att Sverige riskerar att åka kraftigt bakåt som kunskapsnation.

  3. Ett klokt och tänkvärt inlägg Anna Kaya. Du har rätt i att man överutbildat. Konsekvensen är att många lärare har gått arbetslösa eller tvingats undervisa på andra stadier eller i andra ämnen än de är behöriga för. Det har varit arbetsgivarens marknad i skolan. Det vore inte fel om pendeln svängde en gång.

    • AnnaKaya

      Det vore inte helt fel om pendeln kunde svänga till lärarnas fördel ett tag… Vi får väl se hur det går.

  4. maud Milton

    Det är en viktig fråga du skriver om Marie! Efter 36 år i vårt fantastiska yrke kan jag inte nog betona vikten av att vi själva måste medverka till att höja statusen i vårt yrke och hävda vår professionalitet och inte sticka under stol med att vi faktiskt gör skillnad för våra elever. När det gäller finansieringen av våra löner så går det ju inte att komma ifrån att vi avlönas med skattepengar. I dagens Sverige sänker man skatten med några hundralappar åt gången( för oss vanliga löntagare) men jag är övertygad om att många löntagare gärna skulle vilja att just dessa hundralappar skulle öronmärkas för att gå till skola, vård och äldreomsorg. Vi är alla betjänta av att vårt framtida samhälle ska fungera och utvecklas! Och vi har alla ansvar för att det blir så.Så därför är en höjning av lärarlönerna en viktig samhällsfråga!
    Tack för ordet!
    Maud

    • AnnaKaya

      Tack för kommentaren! Det är oerhört viktigt att vi alla medverkar till att höja vårt yrkes status, på de sätt vi kan.

    • Maud, ett lite påpekande i all välmening. De skattesänkningar du ser är den statliga skatten och inte den kommunal som betalar din och dina kollegors löner. Det är över tjugo år sedan staten betalade några som hellst riktad statsbidrag till skolan.
      Roger

  5. Pingback: Att göra något positivt åt lärarbrist | Skollyftet

  6. Anna.

    En mycket bra sammanfattning av det här med lönelyft och dess påverkan på status. Oftast innebär det ökade pengar i löntagarens ficka utan att det automatiskt innebär att status och kompetens höjs. Det är ett feltank. Är andra faktorer som du tar upp som påverkar.

    En är sättet att tillämpa de krav som nya styrdokement innebär för er när ni kommer tillbaka till höstterminen. För att bara fastna i ett ”tycka synd om” situation löser aldrig en fråga.

    Ytterligare en fråga för att öka skolans status och lärarnas stolthet är att börja mer praktiskt och systemtiskt jobba med kvalitet.

    Många god exempel finns bakåt i tiden med pionjärer till rektorer som med hull och hår tog till sig detta utan att nämnvärt bry sig om sina huvudmän.

    Tänker på Inger Wahlström fd rektor på Ältaskolan som tog hit portfolie till Sverige och erhöll Utmärkelsen Svensk Kvalitet 2001 i konkurrens med övrigt näringsliv det året. För övrigt den ända skola som fått den nationella utmärkelsen. Kommunalrådet Mats Gerdau var mycket stolt och han fortsatte sedan med dessa frågor som riksdagsman.

    Vidare Anita Hedlund fd rektor Östermalmskolan och Margareta Bergholm Larsson fd rektor och fd ägare till Bergtorpskolan i Täby som tog hem Koalaty-Kid till Sverige och jobba skiftande med tekniken. Margareta utvecklade på sin tid detta speciellt på elevnivå i IUP. Där det var lika självklart för eleven som för skolan att jobba enligt tankarna bakom det systematiska kvalitetsarbetet.

    Det blev mycket, men besök gärna i framtiden http://www.skolkvalitet.se där jag och en kollega startat en community för att diskutera och förmedla kunskap i hur viktigt just systematiskt kvalitetsarbete är i undervisningens vardag.

    Välkommen!
    Roger J Danielsson

  7. Maud Milton

    O.K. feltänk med statliga skattepengar kontra kommunala pengar.Men den viktigaste frågan är ändå; Hur ska vi höja läraryrkets status? Pratade en ung man i veckan som arbetar inom IT-branschen som tyckte det var o.k. att en lärare som hade arbetat 40 år i yrket kommit upp i 30 000kr. Själv tjänar han 90 ooo i månaden. Vad är det som gör att hans arbete värderas så mycket mer än en förskollärares som snart ska ha hand om hans älskade ettåriga son?Jag förstår inte varför löneskillnaden ska vara så stor?

  8. @Anna
    Du tar upp frågan vad lärarna gör på jobbet. Det tror jag många har funderingar om. Själv har jag jobbat som universitetslektor och den heltid jag hade var inte speciellt betungande. Jag tro att samma gäller för lärare. Men samtidigt har lärare tvingats in i ett fackligt tänkande och svarar på enkäter att de är stressade, vill byta jobb och har en ständig övertid. Sommaren är också fylld av jobb. Jag tror inte på det där riktigt. Tyvärr är det nog så att den gamla principen att arbetet tar den rtid som står till förfogande gäller även här.
    Vad säger du, Anna, helt ärligt?

    • Helt ärligt tror jag att det varierar stort i vårt avlånga land hur mycket lärare arbetar och vad de då gör. Finns det de lärare som gör minsta möjliga? Ja. Finns det de lärare som gör alldeles för mycket och lägger ner alldeles för mycket tid? Ja.

      Jag kan bara tala för mig själv. Jag har jobbat alldeles för mycket i perioder men tror mig ha hittat någon form av balans nu. Jobbar jag mina 45 tim/v? Ja, helt klart. Gör jag arbetsuppgifter som egentligen inte är mina? Det händer. Tar jag ansvar för min egen kompetens- och personliga utveckling? Helt klart. Är jag stressad? Då och då, även om jag försöker att inte stressa upp mig över saker jag inte kan rå över. Vill jag byta jobb? Absolut inte.

      Det kan hända att jobbet tar den tid man förfogar över men frågan är hur bra det blir. Om vi tittar på lärarnas arbetsbelastning så har ju den ökat markant de senaste 20 åren. Kan den fortsätta att öka i samma hastighet? Troligtvis inte. Någonstans förlorar eleverna och skolan i stort på att lärarna inte hinner reflektera och analysera, att inte hinna nätverka, läsa, lära och utvecklas tillsammans med andra, att inte orka/hinna finnas där för eleverna och göra det ”lilla extra”.

      Att vara toppstyrd och detaljstyrd tar död på kreativiteten och jag tror många lärare känner frustration över att så många ”extrauppgifter” läggs på dem utan att de fått vara med och tycka till om varför och hur.

      Jag tror på frihet under ansvar. Jag tror inte vi behöver mer kontroll utan jag tror vi behöver jobba på att utveckla det som skapar motivation hos människor (gäller lärare, elever och alla andra) och på så sätt få alla att prestera lite bättre. Vi kan ju börja med att lyssna på Dan Pink.

  9. Men, för att svära i kyrkan, många lärare hinner ju blogga rätt intensivt året om. Sitter månne privatlivet emellan då?
    Bara en undring…

  10. Än en gång så kan jag bara tala för mig själv och jag ser bloggandet dels som professionell och personlig utveckling men även som ett sätt att nätverka. Men gör jag det på arbetstid? Väldigt sällan. Snarare då att det tar tid från min familj men jag ser det mest som en hobby. Som lärare tycker jag det kan vara svårt att dra gränsen mellan vad som är jobb och vad som inte är jobb. På ett sätt tycker jag att alla lärare borde blogga, det är ett ypperligt bra verktyg för att sätta ord på vad man gör och varför. Således borde det kunna ingå i en lärares arbetsuppgifter. Vad tycker du?

    • Om man har svårt att se gränsen mellan jobb och fritid
      så ska man nog inte belönas för arbetet i skuggzonen.
      Att blogga och öka sina karriärmöjligheter på det sättet
      kan visserligen vara ett sätt att nå längre i sitt liv, men torde knappast gynna kontakten med eleverna.

  11. Att inte kunna dra gränsen mellan jobb och fritid låter inte alls bra och det var inte riktigt det jag menade. Jag vet självklart vad som är jobb och vad som är fritid, det är bara det att jag gillar att läsa och kompetensutveckla mig. Jag tycker om att utvecklas och lära nya saker och det är jag övertygad om påverkar min yrkesutövning och i förlängningen min kontakt med mina elever.

    Men det är inte detta ”arbete i skuggzonen” som ska belönas. Det är det inte nu och har aldrig varit, det som ska belönas är ju hur jag kan omförvandla mina kunskaper till att utveckla den skola jag arbetar i och de elever jag arbetar med. Eftersom vi har en mål- och resultatstyrd skola gäller ju samma sak för oss lärare och lärare kan inte belönas genom att vi prickar av arbetsuppgifter på en lista. Jag har läst den här boken. Check. Jag har gått den här kursen. Check. Jag har bloggat i 2 år. Check. Det är ointressant. Det som är intressant är vilket resultat mitt arbete får och det är det som ska belönas.

    Så, jag tror ändå att bloggande kan gynna kontakten med eleverna. Jag har lärt mig så otroligt mycket genom, och tillsammans med, alla mina nya kontakter via sociala medier och jag är övertygad om att det bidrar till att jag blir en bättre lärare. Och det gynnar eleverna i allra högsta grad. Men är det mitt nätverkande som ska belönas? Nej. Men det ska det faktum att jag utvecklar min undervisning och att den leder till bättre resultat. (Och här pratar jag om alla slags resultat, inte bara betyg.)

  12. Henrik Hedman

    Bra inlägg – lönefrågan är knepig för alla anställda inom kommunal verksamhet. Skall inte gå in på alla problem men du har rätt att ”tycka synd om inriktningen” är förkastlig. Tyvärr så har LR drivit den linjen. Tycka synd om inriktningen har passiviserat lärarkåren. Det är synd om oss mentaliteten som LR har drivit utgår från tanken att någon ”annan” skall fixa så att vi skall få högre lön. Det kommer aldrig att hända! Ett och annat utspel från några röstfiskande politiker är allt som det kommer att leda till.
    Istället för ”tyck synd om oss” skall vi föra ut hur bra vi är.
    Men då måste det bli ett slut på ”tyck synd om oss”
    Utveckling av ett professionellt språk, samverkan med andra lärare och så vidare är inte bara en pedagogisk fråga utan också en lönefråga. Det stärker oss i vår egen övertygelse om att vi faktiskt betyder något. Kompetenta och stolta lärare som anser att de är duktiga kommer att tvinga våra menlösa fackföreningar att börja kämpa. Skall vi få en vettig lön så får vi nog se till att fixa det själva

    • Ja, vi måste alla ta vårt ansvar och jag tror mycket på att vi måste lyfta varandra och verkligen visa vad vi kan, vad vi bidrar med och vilka resultat vår kompetens och vårt arbete leder till. Vi kan inte stillasittande bara titta på. Även om facket är vi och det är vi som är facket så räcker inte det. Vi gör alla skillnad!

  13. Perry

    Problemet är att i offentlig verksamhet finns inga intäkter och därför ingen naturlig reglering av lärarlönen. Att gå in med statliga påbud eller pekpinnar om hur lönerna skall sättas är dödsdömt, eftersom staten inte är arbetsgivare. Det är som om staten skulle ha synpunkter på Volvos löner. Lönerna i skolan borde kunna sättas utifrån samma mekanismer som gäller i privata bolag. Arbetsgivaren betalar så mycket som han behöver (men inte mer) för att klara sitt uppdrag baserat på de krav som ägarna ställer. I skolans fall måste dock termen Ägarna bytas ut mot tillsynsmyndigheten dvs Skolverket. Om skolan inte håller måttet måste de anställa fler eller bättre lärare eller både och. Om de har svårt att rekrytera får de höja lönerna. Samma mekanism kan användas inom sjukvård m.m. Som det är idag finns bara det fria skolvalet som reglerande mekanism: Om föräldrarna inte är nöjda tar de sitt barn ur skolan, som då mister skolpengen. Skolpengen måste alltså vara så pass hög att det blir attraktivt att driva skola. Annars kommer kommunen inte att bry sig när alla eleverna har flytt, utan detta blir bara en besparing. I det nuvarande systemet, dvs med en svag tillsyn/kravställare så blir skolan bara en utgiftspost och potentiell sparpost för kommunen.

Kommentera