Att göra något positivt åt lärarbrist

en färd genom Sverige för att öppna en ny karriärAnna Kaya funderar i Lärarna, lärarlönerna och framtiden kring en av skolans stora utmaningar, den kommande lärarbristen som ju dessutom förstärks av en kompetensbrist med otillräcklig ämneskompetens i många centrala ämnen. I inlägget En chans för fackföreningarna lyfter jag att det här förstås är en chans för dem att höja sina medlemmars löner som det är bra att de tar av flera skäl men jag vill att vi börjar fundera på hur vi lyckas göra den här utmaningen till något positivt för svensk skola och dess elever. ”Det är ju vi som är de yrkesverksamma lärarna och vi sitter inne med många väsentliga svar på många viktiga frågor”.
Anna Kaya lyfte bland annat följande frågeställningar:

 

  1. Lärarutbildningen kan ju utformas för kvantitet istället för kvalitet och då förlorar både lärarna och eleverna på lärarbristen. Hur tillgodoses en riktig kompetensutveckling?
  2. Vilka åtgärder ska yrkeskåren genomföra kring yrkesetik och andra professionaliseringsåtgärder för att resultat och samarbete med andra ska förbättras.
  3. En större omfördelning av resurser är inte realistisk och det gäller att fokusera på hur saker ska göras för bästa effekt. Vi lärare har erfarenheter som  kan vara helt avgörande för detta och hur får vi med detta i debatten.

De här frågeställningarna och flera hoppas jag många lärarröster diskuterar men jag tänkte bli mer konkret för att visa att det verkligen går att vända lärarbristen till något positivt för skolan.

När det gäller lönefrågan måste jag bara säga att huvudmannen måste visa att de tar den seriöst och att de tänker vända utvecklingen åt andra hållet. 1500 kronor påslag har många kommuner lagt undan för 40+5 eller andra försämringar av arbetsvillkoren. Istället för dessa försämringar skulle de kunna satsa pengar på duktiga lärare vilket de egentligen lovat. Det skulle bli en signal om att huvudmannen tänker ta sitt ansvar och ett sätt att behålla många av de duktiga lärare som funderar på att lämna yrket. Staten borde kunna komma med en extra satsning med IT-stöd, reducerade tjänster och administrativ hjälp för att behålla äldre lärare. En extra statlig satsning för att höja lönen för nyutexaminerade i samband med att de får legitimationen skulle ha bäst effekter på rekyteringen till lärarutbildningen och det borde bli ytterligare en statlig åtgärd.

Vi lärare borde för våra olika ämnen ta fram gedigna förslag på hur extra resurser med annan kompetens kan bidra till elevernas lärande. Studiebesöksarrangörer, expertpresentatörer och  många andra kan bidra om det planeras in av pedagogiskt ansvarig lärare. Kontakter med omvärld och större dynamik i undervisning kunde bli positiva effekter. Jag föreslår statliga pengar för att stimulera den typen av åtgärder men det viktigaste är att vi lärare engagerar oss i det och känner oss trygga i att det inte är ett sätt att sänka undervisningskvalitet. Skolan måste stötta oss administrativt i att få styra upplägget.

Centralrättade prov är en annan åtgärd som kan skapa en  avlastning. Ämnesexpertis med kortare pedagogisk utbildning riktad mot själva provbedömningen kan användas och distansarbete skulle vara lättadministrerat.

med lust och fägring storEn läromedelssatsning har sedan ett bra tag blivit allt viktigare för eleverna har ofta helt föråldrade böcker, trasiga böcker och felaktiga böcker. Vi behöver utnyttja IT revolutionen för att lyfta läromedlen för nu har inte skolorna råd och läromedelsföretagen får i sin tur för lite pengar för att skapa tillräckligt i det nya. Det är oerhörda mängder lärartid som skulle kunna frigöras till elevrelaterat arbete om inte det hade varit nödvändigt att producera så mycket lärmaterial på egen hand. Skolan missar också möjligheten att låta fina erfarenheter från duktiga lärare nå ut till många andra. En majoritet av de utbrända före detta lärare jag känner till pekar på produktionen av lärmedel på egen hand som en av de viktiga orsakerna. Staten borde omedelbart göra en stor läromedelssatsning både för att spara in lärararbetstid och för att lyfta elevernas lärande ett rejält snäpp.

I fysik, kemi och några ytterligare ämnen riskerar problemen att bli extra akuta och det nya gymnasiet ställer högre krav på förkunskaper.  Ett flertal skolor kommer inte klara av att ha tillräcklig kompetens för dessa ämnen. Jag anser att detta måste mötas med sommarkurser efter nian för de elever som behöver mer kunskaper inför gymnasiet. Distansutbildning med hjälp av IT och intensivveckor med laborationer etc. känns som ett modernt sätt att möta detta. Det borde vara lätt att locka riktigt duktiga lärare till att göra det på sommarlovet då effektiviteten i utbildningen kan innebära att de får hög timpeng och hög stimulans.

Jan Lenander

7 Comments

Filed under Förutsättningar, Skoldebatt, Skolutveckling

7 Responses to Att göra något positivt åt lärarbrist

  1. Bra fortsättning på en diskussion som har pågått länge. I tillägg till de förslag som Jan tar upp så kan man också lägga ett utökat fokus på skolan som arbetsplats – HUR arbetar vi inom ramen för de resurser vi har?

    Det finns mycket ytterligare på att vinna genom att satsa på utveckling av arbetslagen, stöd till arbetslagsledare med mera – allt med syftet att få arbetslagen att fungera bättre och bli mer självgående. http://www.baskraft.se/baskraft_i_skolan

    • AnnaKaya

      Utveckling av arbetslagen är väldigt viktigt och jag tror vi har mycket att vinna på att samarbeta mer och på nya sätt. Skollyftet efterfrågade tankar om väl fungerande arbetslag i ett inlägg förut, där finns även intressanta länkar att läsa.

    • Jag upplever att de elevcentrerade arbetslagen är en källa till samarbete kring eleverna och en härlig möjlighet till ämnessamverkan. Det fungerar så bra att jag har börjat fundera i den andra dimensionen, dvs samverkan inom samma ämnen, här har vi en del stående punkter med böcker, prov etc. men oerhört lite när det gäller att skapa nytt. Siten http://hurdetfunkar.se/ som togs upp i ett tidigare inlägg ser jag som en möjlighet till bredare ämnessamverkan. Mina tankar om läromedel ligger ganska nära detta. Samarbeten tror jag verkligen på för den moderna skolan men jag tror inte de ska stressas fram för att göra stora tidsbesparingar, det har vi tyvärr haft en del sorgliga erfarenheter av.

  2. Ja, att satsa mer på att höja erkänt duktiga och engagerade lärares löner måste vara ett mer ändamålsenligt fokus än att försämra arbetsvillkoren (som ändå gör att hyggligt många lärare stannar kvar i yrket trots klen lön).

    Centralrättade prov tycker jag låter som en mycket vettig modell av flera anledningar – elevernas rättssäkerhet, bättre statistik samt lärares arbetsbelastning. Samtidigt har det gett oss mycket att rätta dem tillsammans, men den tiden skulle vi gott kunna använda till gemensam läromedelsproduktion istället.

    När det gäller fysik och kemi funderar jag brutalt på om man skulle minska det som ansågs vara grundkurs, så att de utbildade lärarna räcker till. Sedan får de elever som tänker sig en gymnasielinje som kräver ytterligare läsa extra – då givetvis med riktigt kompetenta lärare vilka sannolikt skulle kunna göra underverk med en mer homogent motiverad studiegrupp. Spontant.

    • Intressanta vidareutvecklingar av mina tankar som ibland vågar gå ett steg längre mot slutlig slutsats. Det känns som att debatten lyfter mer och mer på tabuämnen och så måste det vara, vi börjar bli många lärare som tröttnat på försöken att ha kakan och äta den samtidigt. Det går verkligen för oss lärare att bli mycket konkretare om skolförändringar och ändå hålla ett gediget fokus på positiva förändringar för eleverna och skolan.

  3. Lärarutbildningen har redan nu allför mycket varit inriktad på kvantitet. De som kommit in på lärarutbildningar och velat komma ut har gjort det och blir snart legitimerade. Bland dem finns nu det stora kravet på höjd kvalitet. Detta nämns tyvärr sällan. Jag tror att legitimationsstämpeln kommer att innebära detsamma som för läkarna; är man legitimerad är man också en god lärare. Så är det ju inte. Mycken kraft borde inriktas på att kraftigt höja både ämnesmässig och didaktisk kompetens hos redan verksamma lärare.
    Det talas om lärares erfarenhet. Man får inte jämställa erfarenhet med kompetens. Att ha varit med om saker och ting betyder inte att man lärt sig något specifikt och framför allt inte att man tolkat och förstått det upplevda rätt. För att kunna dra nytta av erfarenhet måste man först ha kunskaper att sortera in det upplevda i.

    • Jag håller med om vikten av en fortsatt satsning på att höja kvaliteten istället för kvantiteten när det gäller de vi utbildar till lärare. Det är därför också viktigt för mig att det kommer fram konstruktiva realistiska förslag på hur lärarbristen ska åtgärdas så att dåliga beslut inte pressas fram.

Kommentera