Lärarprenör, där satt den!

Erica Rosenkvist berättar  för Skollyftets läsare varför hon är en lärarprenör:

Jag tycker faktiskt att jag är en bra lärare, vid vissa tillfällen när allt liksom faller på plats. Nämen usch och fy, vad skrev jag nu, att jag bara törs sticka ut hakan och säga att jag kanske, möjligen är lite bra på det jag gör med tanke på att jag tillhör en kår som kanske är jantelagens starkaste förespråkare. Men för det mesta då jag tolkar omvärldens reaktioner så får jag det till att fler än jag själv, fröken ”nu känner jag mig icke ödmjuk”, nog, kanske, möjligtvis, en liten aning, typ en gnutta tycker det också. Att jag är en bra lärare alltså. Inte att jag äger eller så men att jag i alla fall ger sken av att jag gillar det jag gör och lyckas lyfta en och annan elev här och där…pyttelite bara, alltså!

Vad är det jag gör då? Undervisar? Lär andra något? Lär andra hur de kan lära sig själva? Lär mig själv och använder mina elever som försökskaniner? Planerar bra och kan skriva fint på tavlan? Håller ordning och reda?

Som nyutbildad lärare så ÄLSKADE jag att planera upp allting hemma i min lilla lägenhet. Att presentera ett färdigt koncept. Här är vi, sedan gör vi si och så och då når vi hit! Klart! Fantastiskt ambitiöst och otroligt väl genomtänkt men jag glömde lite väl ofta bort att sätta kreativiteten, elevernas driv och elevens möjlighet att tänka från idé till produkt/resultat i centrum. Just där behöver hela det svenska skolsystemet lägga fokus, på elevernas förmåga att tro att de kan driva saker i mål och anpassa vägen dit efter eventuella hinder eller möjligheter som dyker upp på vägen. För det är ju skittrist och för mig personligen faktiskt hämmande att gå in i något som redan är klart, där tänket redan är gjort, där jag placeras på en färdigutstakade väg med givet mål. Så varför utsätta mina elever för det?

SLUTA arrangera och på kammaren i ensamhet planera idrottsdagar, antimobbingveckor, uppsatstävlingar, skolval, studiebesök, julpyssel, information om skolan till nya elever och föräldrar  och gud vet allt på personalnivå-lämna över till eleverna med handledning från en pedagog eller annan kunnig person såklart!  Ansvarstagande, att organisera, samarbeta, förändra utifrån nya förutsättningar och genomföra krävs i de flesta yrken och även i livet, privat, så det är väl utomordentligt intelligent av oss om våra elever får träna på det! Bli bra på det! Känna sig säkra på sina förmågor och ha god självkänsla! Entreprenöriellt lärande kallar jag detta sätt att se på kunskap och tack och lov att skola 2011 poängterar att just detta pedagogiska förhållningssätt ska genomsyra allt vi gör i svenska skolan fortsättningsvis!

Så jag är en lärarprenör, en lärare som fokuserar på entreprenöriellt lärande för både mig själv och mina elever, efter bästa förmåga och emellanåt med framgång! Ganska ofta misslyckas jag men får då nya uppslag till skolutveckling och förhoppningsvis gör det mig till en ännu bättre lärare än jag redan är.

Erica Rosenkvist : )

 

14 Comments

Filed under Entreprenörskap

14 Responses to Lärarprenör, där satt den!

  1. Bodil

    Så bra ord och hur det ska användas. det är ju så det ska fungera enligt LPP, delaktighet i undervisningen på många sätt. Slutklämmen på inlägget var superbra =)

  2. Istället för att arrangera sin kammare för att kunna jobba med detaljerad planering av färdiga koncept så arrangerar man sina kunskapssessioner för att involvera alla deltagare att tillsammans främjande utvecklingen av kunskap, förståelse och förmåga. Tror att det är mycket bra tankar att göra verklighet av i praktiken Erica :-)

    • Härligt att ni håller med samt tar er tid att kommentera och JA Thomas, du man med svart bälte i konsten att sammanfatta resonemang, det är nu till hösten då terminen drar igång som vi pedagoger i skolan kan göra skillnad, praktisera – i verkligheten : )

      • :-)
        Skicka gärna via twitter funderingar, idéer och utmaningar som du brottas med i din praktik så ställer jag gärna upp som didaktiskt bollblank. Det är kanske värdefullt för dig att ha en ”nörd” på lärdesign att bolla idéer med och jag vet att jag lär mig en massa av att få resonera kring verkliga lärsituationer med lärare som jobbar i praktiken.

  3. ”Enda sättet att lära sig ta ansvar är att få ta ansvar” är en devis jag väldigt ofta använder, som lärare och som föreläsare (för lärare och lärarstudenter). Sedan gäller det förstås att fundera vem som ska ha vilket ansvar, ty ansvar måste också följas av befogenheter och resurser – och ingen växer av att ta ett alltför stort ansvar som man inte mäktar med.

    Bettina Backström-Widjeskog har skrivit en intressant och ganska lättläst avhandling kring entreprenöriellt lärande och hur man kan se på det hela: http://www.skolporten.com/art.aspx?id=a0A200000014PwJ&typ=art

    • Erica Rosenkvist

      Tack för lästips! Hur mycket ansvar man kan ta är naturligtvis individuellt, helt inne på din linje där!

  4. På vilket avgörande sätt skiljer det här sig från en vanliga lärandeprocessen? Det är alltför lätt att haka på något innebegrepp som entreprenöriellt och sedan se allt nästan som sådant.

    Du kanske bara är entusiastisk, som vi sade förr i världen!

    • Nog har lärare sen lång tid tillbaka försökt att arrangera tillfällen där hela gruppen tillsammans gör kunskapsbygget och försökt locka till kreativa insatser från alla. Det betyder imte entreprenöriellt lärande ändå kan vara ett begrepp som kan ge inspiration och skapa samarbeten hos både unga och äldre lärare.

    • Erica Rosenkvist

      Du har en poäng Bertil, men när man känner att ”det där är ju mitt pedagogiska förhållningssätt ” och upplever att det inte är något som verkar givet för alla pedagoger så kan man nog bli en ivrig och entusiastisk förespråkare.

  5. janlenander

    Inte är inte någon favorit för mig, sluta med känns heller inte så bra så mitt i din inspirerande berättelse vill jag lyfta kraften hos den som nått riktigt långt inom ett område och fått det riktigt djupa engagemanget. De temaarbeten som jag sett bli riktigt kraftfulla har haft en gedigen grund av lärarförberedelse och tankar kring progression och sen har eleverna varit med och skapat dem. Det finns förstås risker med det entreprenöriella arbetssättet och det finns åtskilliga lärare som hamnat i en situation av anarki följt av apati när uppgiften inte passat elevernas mognad. Det ska inte skrämma oss för en liten dos av detta kan till och med vara lärorik men vi får inte glömma att det är vårt ansvar att möta alla elever och elever som är ytterst olika.

  6. Erica Rosenkvist

    Spetsade till det lite med INTE och SLUTA MED trots att dessa ord inte ligger på min top tio ”gillaordlista” heller. Individualisering, självklart!

Kommentera