När det tar emot

Så här vid skolstarten kommer det in många sorgerapporter:

En kollega i 35 års åldern går ner i tjänst. Det är för tungt med så många timmars arbetstid är motiveringen och nu kommer han fortsätta arbeta mer än heltid och bjuda på ännu mer gratis övertid

om vår tunga arbetsbelastning och Vilken smäll om neddragningar av våra resurser utan att kraven minskar alls.

Den här höstterminsstarten verkar full av käftsmällar, jag hör rapporter om två veckors bortovaro för 3/4 av ämneslärarna för en gymnasietta utan några vikarier, en förberedelseklass där inget verkar förberett och på plats, kaos när det gäller läromedel, ……….

fyller på med dålig planering för bemanning, det sorgligt eftersatta området läromedel och en skola under så hög press så att planeringen inte fungerar ens för de som skulle behöva den mest i förberedelserklasser etc.

Personligen tyckte jag att det sorgligaste dök upp när skolverket presenterade det nya betygssystemet och hävdade att kriterierna var utformade så att alla skulle prova på alla slags intellektuella utmaningar. Den nödvändiga diskussionen om riktig progression i skolan tog ett stort steg bakåt. Hur ska skolan kunna ge oss framtidens medborgare om inte professionen tar tag i det viktigaste begreppet för att diskutera vägen dit.

Nu finns det ju debattörer som hävdar att vi ska börja obstruera skolan, framför allt efter den senaste löneförolämpningen och ganska många faktiskt som också förordar Foten i kläm – jajamen strategin men jag hävdar att det finns en annan väg där emellan:

Det finns tydlighetens väg – med ödmjuk orubblighet

I didaktisk tidskrift finns en artikel om ödmjuk orubblighet som handlar om ett framgångsrecept i mötet med eleverna. Denna attityd av tydlighet i vilka värderingar som måste följas kombinerat med ödmjukhet i att lösningar kan finnas på många sätt som egentligen vi alla lärare dagligen övar oss i kan tillämpas även tillämpas mot en arbetsgivare som inte riktigt förstått vad våra utmaningar egentligen innebär.

Vi har det utvidgade lärarkollegiet som vårt fantastiska bollplank när vi är rådvilla i en fråga. Det börjar bli dags för alla lärare att bli aktiva i detta nätverk. Varsin (1to1) och varje eleven en dator tar stora steg in i skolvärlden äntligen, det har tidigare haft svårt att vinna gehör hos skolor med sparkrav, men nu är det ett nödvändigt konkurrensmedel för att skolan ska få elever.  IT ska utnyttjas och det behöver integreras ihop med kompetensen i de andra ämnena för i annat fall så hade egentligen pennan gått lika fort att skriva med. Den här omställningen kräver oerhört mycket större autonomi hos lärarna, samarbete måste ske över skolgränserna, de skolor som inte inser det är snabbt helt passé.

Vi lärare börjar inse att externa kontakter ger ett enormt kunskapsövertag och dessutom är de nödvändiga för skolans överlevnad.

            av Jan Lenander

5 Comments

Filed under Kompetensutveckling, Skolchatt, Skollyftet, Skolutveckling

5 Responses to När det tar emot

  1. Det är många lärare som aldrig varit ute i annat yrkesliv.
    Många yrken är faktiskt tunga på olika sätt och kunde vara bra att prova på. Betänk det gärna.
    Den gamla sanningen att arbetet tar den tid som står till förfogande gäller nog även lärare.

    Sedan är det bra med kontakter utåt och samarbete i skolan. Varför förekommer inte mer sådant? Är det också SKL:s fel?

    • janlenander

      Jag understödjer tankarna om att de som har erfarenheter inom andra yrken sedan ska arbeta som lärare. Det tror jag skulle vara till stor glädje för eleverna men jag ser inte hur lärares löner skulle kunna locka till både långa studietider och andra meriter.

  2. Pingback: Möten med mening – #skolchatt, edcamp, resultatdialog « BlixtBloggen

  3. Pingback: Den stressade läraren « Välkommen till verkligheten

  4. Pingback: Lärares professionella bedömning « Välkommen till verkligheten

Kommentera