Entreprenöriellt lärande – vad är det?

Jag skrev tidigare ett inlägg om hur jag tänker kring LPP-arbetet och då lovade jag att jag även skulle skriva ett inlägg om entreprenöriellt lärande.

Begreppet entreprenöriellt lärande är nytt för många av oss men innebörden är inte ny på något sätt. Skolverket har fått i uppdrag av regeringen att stimulera arbetet kring entreprenörskap i skolan och detta ska genomsyra skolans alla nivåer. Enligt regeringens Strategi för entreprenörskap inom utbildningsområdet (.pdf) ska entre­prenörskap löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet. Hela utbildningssystemet. Från förskola till högre utbildning, alltså. Då förstår vi också vidden av begreppet och vilken variation som ryms däri.

Entreprenörskap är en av EUs 8 nyckelkompetenser för livslångt lärande och de entreprenöriella kompetenserna är efterfrågade på arbetsmarknaden. Det räcker med att läsa första, bästa platsannons för att inse det. Men vad innebär det för oss i skolan? Ska vi lära våra elever att bli företagare? Både ja och nej.

Entreprenörskap är ett nytt ämne i gymnasieskolan. Ett obligatoriskt ämne på vissa program och där handlar det relativt mycket om det som vi vanligtvis förknippar med ordet entreprenörskap, dvs företagande. Inom grundskolan ser det inte ut på det sättet utan i grundskolan handlar det om att eleverna ska få utveckla förmågor som främjar entreprenörskap.

En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.

(Lgr 11, kap 1)

Det är dessa generella kompetenser som man kallar för det entreprenöriella lärandet och Skolverket definierar det (.pdf) så här:

Entreprenöriellt lärande innebär att utveckla och stimulera generella kompetenser som att ta initiativ, ansvar och omsätta idéer till handling. Det handlar om att utveckla nyfikenhet, självtillit, kreativitet och mod att ta risker. Det entreprenöriella lärandet främjar också kompetens att fatta beslut, kommunicera och samarbeta.

Visst känner ni igen det? Det är samma kompetenser som innan Lgr 11 fanns inbakade i de olika ämnenas kursplaner. Här är ett par exempel ur kursplanen i svenska (Lpo 94):

Svenskämnet syftar till att tillsammans med andra ämnen i skolan utveckla elevernas kommunikationsförmåga, tänkande och kreativitet.

Mål att sträva mot

Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven

– utvecklar sin fantasi och lust att lära genom att läsa litteratur samt gärna läser på egen hand och av eget intresse,

– utvecklar sin fantasi och lust att skapa med hjälp av språket, både individuellt och i samarbete med andra,

Eftersom ovan nämnda kompetenser anses vara generella och ska utvecklas av alla elever i alla ämnen återfinns de numera mestadels i kapitel 1 och 2. Självklart tas kreativitet upp i vissa kursplaner, som bild och musik, det finns även andra exempel, men i huvudsak är dessa kompetenser urplockade ur kursplanerna. En av anledningarna till det kan vara att dessa kompetenser inte ska betygsättas. Bedömas, ja. Betygsättas, nej.

Så, hur ska vi ställa oss till begreppet entreprenöriellt lärande? För mig är det ett pedagogiskt förhållningssätt. Det är inte en metod eller ett odefinierat arbetssätt utan kompetenser som alla elever ska utveckla. I alla ämnen. Precis som språkutvecklingen går igenom utbildningssystemet som en röd tråd gör det entreprenöriella lärandet detsamma. Det entreprenöriella lärandet betyder att jag måste låta eleverna bli ännu mer delaktiga, de ska lära sig att ta ansvar och planera. De ska kunna samarbeta och dra nytta av varandras kompetens. Det handlar om att vi måste låta skola och samhälle mötas. Det kan betyda att vi låter eleverna arbeta med ämnesövergripande projekt som inte stannar i klassrummet utan förflyttas ut i samhället, den riktiga världen, och gör avtryck i elevernas värld utanför skolan. Det kan även betyda att samhället kommer in i klassrummet och att eleverna får insikt i att deras handlingar kan påverka och göra skillnad. Det handlar inte om att lämna över undervisningen till eleverna utan tvärtom. Det handlar om att ge tydliga yttre ramar och strukturer samtidigt som eleverna tillåts utveckla de kompetenser som det entreprenöriella lärandet innebär. Det är inget en lärare gör i en handvändning. Det kräver en hel del av oss.

Men varför ett nytt begrepp för gamla kompetenser? Vad är det för fel på ”utveckla kreativitet och nyfikenhet”? Kanske för att det inte säger allt. Kanske för att begreppet entreprenöriellt lärande säger lite mer? Kanske för att näringslivet vill ha ett och annat att säga till om? Det kan finnas många anledningar men oavsett vad så är begreppet här för att stanna och vi måste närma oss det på de sätt vi kan. Och på Skollyftet brukar det betyda att vi diskuterar, frågar och resonerar tillsammans. Och lär av och med varandra.

Läs mer om entreprenörskap på Skollyftet här och här. Läs gärna mer om entreprenörskap på HurDetFunkar, där kan du även lyssna på när Skolverket pratar om entreprenörskap i skolan och ger exempel på lärare som arbetar med entreprenöriellt lärande i undervisningen. Vill du läsa Skolverkets kartläggning av entreprenörskap i skolan finns den att ladda ner som .pdf-fil på Skolverkets sida.

Som vanligt är du välkommen att höra av dig till redaktion.skollyftet@gmail.com om du har något eget att berätta om entreprenöriellt lärande eller om något annat som ligger i ditt och Skollyftets intresse.

/Anna Kaya

 

 

 

69 Comments

Filed under Entreprenörskap, Skolutveckling

69 Responses to Entreprenöriellt lärande – vad är det?

  1. Erica Rosenkvist

    Bra skrivet!

    Det blir ordning och reda när du tar dig an ett ord eller begrepp och benar ut det!

    Jag tror som du att det i ”fallet” entreprenöriellt lärande krävdes ett nytt begrepp för att samla det pedagogiska tänket om kreativitet, samarbete, omvärldskontakt, ansvarstagande osv under ett paraply!

    • Tack! Ja, jag vill också tro att det finns en anledning till att begreppet lanseras. Att det ska fylla ett behov men jag vet att det är många som ser olyckligt på begreppet entreprenöriellt lärande och dess användning. Kanske beroende av att definitionen inte är helt klar när det gäller hur vi använder begreppet i vår skolvardag.

  2. Hej Anna.
    Som jag ser det så är begreppet ”entreprenöriellt lärande” en ganska usel produktbeskrivning :-)
    Skrev lite om detta tidigare:
    http://insiktslyftning.blogspot.com/2011/05/entreprenoriellt-larande-ar-en-usel.html

    Jag skulle föreslå ”företagsamt lärande” för att inte riskera sammanblanda begreppet med att lära sig göra affärer.

  3. När vi ändå är inne på begreppet så skulle jag vilja ha bort ”lärande” eftersom det precis som du skriver pekar på en vis metod, istället för de kunskaper som elever behöver lära sig.

  4. Jag och Petter twitter-snackade ihop oss till ”företagsamma förmågor”.
    Tror jag är ett bra uttryck som sätter fokus på rätt saker.
    Tror också att våra yngre medborgare kan gilla ff ;-)

  5. Jag tycker också ”lärande” är ett olyckligt samlingsnamn när det handlar om förmågor men jag tycker inte alls att företagande är bättre än entreprenöriell (även om betydelsen är densamma). Hade jag fått välja hade jag försökt hitta ett neutralare begrepp men det är tydligt att dessa kompetenser ska ha en koppling till arbetslivet och det får vi väl stå ut med.

  6. företagsam, skulle jag skriva. Inte företagande. :)

    • Personligen tycker jag att begreppet ta-sig-församhet är klockrent i sammanhanget. Någon nämner också att den inte gillar att använda ordet lärande. Jag erbjuder begreppet entreprenöriellt förhållningssätt.

      Att på gymnasienivå begränsa detta gyllene tillfälle till att bara handla om Företagande och UF tycker jag är att sälja allting för kort. För mig handlar entreprenöriellt lärande om att se varje individ och göra mitt bästa för att hitta möjligheter att skapa lärandesituationer för alla. Alltså ingenting särskilt nytt men det sköna är att det tycks mig ett försök att ge oss lärare chansen att ta makten över vår egen undervisningssituation. Nu krävs bara att skolledningen har samma entreprenöriella förhållningssätt gentemot oss lärare som vi ska ha gentemot eleverna.

      • Du har rätt, ta-sig-församhet är klockrent!

        När det gäller gymnasiet så har du helt rätt i att det ska genomsyra all undervisning, jag tog bara ämnet entreprenörskap som ett exempel på något som vi i grundskolan inte ska förväxla entreprenöriellt lärande med. Självklart är förmågorna som ryms inom det entreprenöriella förhållningssättet även förmågor som ska utvecklas inom gymnasieskolan.

        • Jag gillar också ta-sig-församhet! Vi har gått en utbildning i EL och på IM har vi valt att fokusera helt på kompetenserna istället för att (än så länge) sätta igång stora projekt. Våra elever behöver hitta motivation, framtidstro och inte minst självförtroende för att komma vidare. Om det behövs ett nytt begrepp? Ja, som motvikt mot korvstoppning och katederundervisning.

  7. LRradicals

    Entreprenöriellt lärande är inget annat än ett liberalt försök att brainwasha en hel generation. Att barn ska vara tvungna att uppvisa ett ”mod att ta risker” tar inte hänsyn till de olika ”habitus” som finns i en normal klass. Det går ett antal personer i svensk skola som inte vill ställa sig framför klassen och berätta om sina idéer, som är helt nöjda med att prestera godkända resultat. De vill inte ha ett jobb på en reklamfirma utan ser jobbet som ngt som försörjer deras fritid(som kan vara hur spirituell som helst). De kan vara fullt nöjda med ett arbete i kassan på ICA(vilket absolut inte är ngt fel!!). Att då förmåga att framhäva sig själv ska mätas i skolan är inget annat än en djup orättvisa mot dessa individer.
    Det är som vanligt lätt för vissa att haka på trender och försöka rättfärdiga dessa.
    Gör motstånd mot dumheter istället!!
    /LRradicals

  8. Jo Anna, men begreppet ”företagsam” behöver ju inte syfta på företagande utan har ju en mycket vidare betydelse och kan användas i massor av olika sammanhang.
    Bl a kan mina söner vara väldigt företagsamma när det gäller att hitta nya sätt att övertyga mig om att de ska få göra något som jag inledningsvis har sagt nej till :-)

    • Jag vet att företagsam har en vid betydelse men mycket av kritiken mot begreppetentreprenöriellt lärande är att det så starkt förknippas med företagande, vilket även företagsam anspelar på. Jag tycker Kent Sundlöfs ”ta-sig-församhet” var ett mycket bra förslag! :)

  9. LRradicals, jag tror inte vi lägger in samma värderingar i begreppet du och jag. Jag tror att alla människor behöver utveckla dessa kompetenser men det kommer självklart ske i olika grad och under olika förhållanden. Det är väl ingen som har sagt att dessa kompetenser betyder samma sak för alla individer? Dessutom kan jag berätta att de entreprenöriella kompetenserna efterfrågas i högsta grad av kassabiträden. Det vet jag eftersom jag jobbat på Konsum ;)

  10. Jag tror att det entreprenöriella lärandet är en rent politisk
    produkt. Privatiseringar skall det vara och snart är det meningen att vi alla ska ha anställda som vi underbetalar….
    Risken med entretrenöriellt lärande har jag tagit upp i ett blogginlägg och ytterligare material kommer.

    http://torestad.blogspot.com/2011/09/auktorisation-kometens-och.html

    • Bertil, jag vet inte om jag misstolkar dig men visst menar du att begreppet entreprenöriellt lärande är en politisk produkt? För själva innebörden, dvs förmågorna som Kent Sundlöf kallar ”ta-sig-församhet” ovan, är väl något vi har utvecklat hos våra elever under en längre tid? (Eller försökt iaf)

      Att begreppet är en politisk produkt är vi nog överens om allihop men du kanske menar något annat, att det ligger något mer i begreppet än det jag beskriver i inlägget?

      Du får gärna vidareutveckla dina tankar lite, om du vill.

  11. Ja, jag menar att entreprenad ligger i tiden.I vår alltmer individualiserade tid där allt kan köpas och säljas kommer detta ”nya” lärande in. Jag har studerat lite vad begreppet kompetens i praktiken innebär bland entreprenörer och ser att det inte står högt i kurs (kommer snart i inlägg på min blogg och annorstädes). Marknadsföring (som en del skolor infört inom ramen för entreprenöriellt lärande) är inte direkt en bransch som sysslar med kritiskt tänkande. Jag tycker att entreprenadidéerna passar in lite för bra med
    sämre kulturell standard (titta på kulturministern bara!),
    skolans nedrustning och privatiseringar. Marknadstänkandet riskerar också att fördärva det vetenskapliga tänkande som undervisning ju ska bygga på. Jag tror inte lärarna är utbildningsmässigt rustade
    att stå emot detta kommersiella tryck, Anna!

    • Jag kan hålla med dig om att lärarna kanske inte är rustade att stå emot kommersiella tryck men jag är inte heller så säker på att vi behöver vara det. Jag förstår dina farhågor med entreprenadidéerna och det du beskriver men jag tycker inte att Skolverkets vida definition av det entreprenöriella lärandet behöver tolkas så snävt. Det handlar ju i grundskolan, trots allt, ”bara” om generella kompetenser som kreativitet, nyfikenhet, att kunna samarbeta och lösa problem etc.

      Men självklart är det viktigt att lyfta frågor som de du lyfter och resonera kring dem och hur vi ställer oss till det.

  12. LRradicals

    Nja, dels finns det de som inte vill vara några som ”tar för sig”, dels är det ett samhälle vi vill skapa där att kunna ”ta för sig” är det högsta?

    Jag gör åtminstone en stilla undran, de som tar för sig från vem ska de ta? Eller tror ngn att det är obegränsat med möjligheter?’

    Kanske ett slitet ord som solidaritet kan ha betydelse här. Att solidariskt dela på resurserna är inte tidens anda, men ändå ngt som är eftersträvansvärt om man lyckas tänka efter lite.
    Så återigen: Gör motstånd mot dumheter istället!!
    LRradicals
    Ps @annakaya: Självklart ser vi inte lika på saker och ting. Jag är solidarisk och inte entreprenör. Ds.

    • När jag skriver ”ta för sig” så menar jag ta för sig av livet och det som livet har att erbjuda. Inte ta för sig av något som tillhör någon annan, eller i konkurrens med någon annan, utan ta för sig av sådant som finns tillgängligt för en själv.

      Om du har lyckats med något som du aldrig trodde att du skulle våga/klara av men som du ändå vågade prova så förstår du den känsla som jag vill förmedla till mina elever. Det är ”mod att ta risker”, att våga ta det där lilla steget och njuta efteråt av att man faktiskt vågade. Att man klarade av det. Att man växte med uppdraget. Det behöver inte betyda att stå framför klassen. Det kan betyda vad helst som är modigt för just den eleven man har framför sig. (För en del kan det vara att våga räcka upp handen och prata i klassen, för andra kan det vara att sjunga på en sångsamling, ringa till en politiker eller vad som helst!)

      Jag har alltid fokuserat på att utveckla mina elevers kreativitet, nyfikenhet och självförtroende. Det har varit grunden för allt. Jag har alltid strävat efter att eleverna ska pröva sina egna idéer och lösa problem, att de ska tränas i att ta initiativ och ansvar. Att de ska lära sig att samarbeta med andra samtidigt som de ska klara av att arbeta självständigt har även det varit en självklarhet för mig. Det har dock inte varit en självklarhet att kalla detta för ett entreprenöriellt förhållningssätt men innebörden är självklar. Eller hur?

      Jag kan inte se några dumheter i detta som jag vill göra motstånd mot. Var i ligger dumheten, menar du? I själva begreppsanvändningen?

      Du skriver nedan om att ett entreprenöriellt förhållningssätt kanske bara tilltalar en del. Är inte ”ta initiativ, ansvar och omsätta idéer till handling” kompetenser som alla elever borde få chans att utveckla? Borde inte alla elever utveckla ”nyfikenhet, självtillit, kreativitet och mod att ta risker”? Är inte ”kompetens att fatta beslut, kommunicera och samarbeta” något som alla har behov av?

      Det är ingen som säger något om HUR, alla lär på olika sätt och alla har olika behov. Men jag håller med Skolverket om att detta är generella kompetenser som skolan ska utveckla hos alla elever och jag ser ingen dumhet alls i det.

      • LRradicals

        Ja, det är ju att simplifiera det hela!
        Jag tror nog man måste ta ansvar för hela biten. Om du inte menar ”ta för sig” på ngn annans bekostnad kan du väl förklara hur det ska ske. Att ”ringa en politiker eller sjunga på en sångsamling är inte egenskaper som behövs per definition i ett fullgott samhällsliv. Resonemanget visar bara att du/skolverket är fast i en ideologisk sax. Vad ligger det mindre värda i att inte vilja detta?
        Mät neutralt istället och inse dumheten!
        Du har en fallenhet för ordföljd, men det gör det inte mer rätt. Man måste försöka se innehåll och inte yta!
        Jag är ledsen, men hur gärna du än vill så är du ute och cyklar här.

  13. magisterbodin

    Tror att vi kan lägga in både det ena och andra utifrån våra respektive värderingar, men hur ser egentligen ungdomarna på det entreprenöriella lärandet?

    • LRradicals

      Elevernas inställning kan bero på det jag tangerade tidigare, att det finns olika preferenser hos de unga.
      Kan det vara så att vi ska erbjuda alla en möjlighet att utvecklas inom var och ens preferens? Det skulle exempelvis innebära att ett enhetligt entreprenöriellt förhållningssätt bara tilltalar en del, de andra som är nöjda med andra preferenser i livet än ”ta för sig”-mentaliteten skulle bli utan stimulans. Snarare skulle de bli intvingade i en fålla som inte de vill/passar dem.
      Det gäller således att först erbjuda eleven en ”form” av utveckling som passar deras individuella läggning. Dessa ”former” måste erbjudas parallellt och inte värderingsmässigt vara åtskilda. Det ska vara möjligt att prestera toppresultat oavsett vilken personlighetstyp man är, alltså måste vi mäta ”neutrala” värden inte företagsamhet!
      Återigen: Gör motstånd mot dumheter istället!!
      /LRradicals

    • I Skolverkets kartläggning som jag länkar till i inlägget står det så här om elevernas resultat:
      ”Många huvudmän konstaterar att arbetet lett till mycket positiva resultat i form av ökat engagemang och kreativitet hos eleverna och ett ökat inflytande och ansvarsta­gande. ‘Flertalet elever i de arbetslag som kommit längst upplever att skolarbetet är roligare nu och känns mer meningsfullt’. ‘Eleverna har fått en större självförtroende’. Ökad kreativitet hos eleverna, ökat självförtroende, ökad omvärldsförståelse och ökad förmåga att se samband är återkommande omdömen för att beskriva effekterna av det pågående entreprenörskapsarbetet.”

  14. LRradicals, det handlar inte om VAD. Det är inte själva samtalet till politikern som eleverna ska lära sig att utföra, det handlar om förmågan att våga göra något man inte trodde om sig själv.

    Det kan hända att jag förenklar budskapet men det är fullt medvetet. Jag tror nämligen inte att det entreprenöriella förhållningssättet är något nytt. Det är förmågor som skolan velat utveckla hos eleverna så länge jag kan minnas. Varför göra något svårare än det är? Varför lägga in värderingar som inte finns? Varför göra motstånd mot ett pedagogiskt förhållningssätt som de flesta håller med om och som dessutom står beskrivet i läroplanen?

    Om jag är ute och cyklar så har jag åtminstone en strålande vacker utsikt! :)

  15. LRradicals

    Härligt att du har vacker utsikt!
    För det första är det tyvärr precis vad det handlar om, det ska iscensättas en massa aktiviteter som ska bedömas utifrån sin entreprenörialitet(!). Alltså blir VAD viktigare än hur! Om det bara handlade om att varje elev skulle få utvecklas utifrån sin egna preferens och vilja, tror jag inte näringslivet hade gjort sådana frivolter.
    Dessutom(för det andra) är jag inte så säker på att allt som hamnar i läroplanerna är bra, det finns tyvärr en och annan politisk agenda som kan inverka. Därför bör vi nog undvika att behandla läroplanen som en helig skrift och istället förhålla oss hälsosamt kritiska.
    LRradicals

    • Läroplaner är ju per definition politiska kompromissprodukter. Visst kan jag hålla med om att ordet ”entrepenöriellt” är så tidsbundet, trendigt och (låt oss erkänna det) småtöntigt, att många skämskuddar kommer plockas fram vid framtida omläsningar av styrdokumenten.

      Men varför skulle andan av ordet med nödvändighet vara osolidarisk? Även ett solidariskt samhälle måste ju byggas av välinformerade och kreativa individer som aktivt kan vara med och ta beslut. Den typ av samhällsideal du ger uttryck för (som jag tolkar det) ligger nära mitt samhällsideal. Att förverkliga ett sådant samhälle kräver som jag ser det individer som kan ta ställning mot den sneda fördelningen av makt och resurser till några få rika individer, storföretag och stater.

      Sådana individer behöver också vara rustade med förmåga att organisera sig, att samarbeta och att använda resurser för att bygga institutioner. Måhända är läroplanen för ensidig i sitt fokus på att individen ska ”göra det bästa av situationen”, snarare än att tillsammans med andra omforma samhället? Men i så fall gäller det ju hela läroplanen, inte bara ordet ”entrepenöriell”. I så fall har väl ”näringslivet” och ”liberalerna” kokat ihop hela Lgr11. Då måste man i så fall undervisa totalt i strid med alla kursplaner, men det faller på sin egen orimlighet.

      Att man ska ha möjlighet att ”prestera toppresultat” oavsett vilken personlighetstyp man är, låter kanske bra, men vad betyder det egentligen? Att man helt enkelt (?) ska konstatera elevens personlighet och sedan deterministiskt anpassa all undervisning utifrån just den (evigt givna?) personligheten. Jag tror att individers personligheter formas i samspel med andra, som en del av samhället. Det kommer hela tiden att ske en växelverkan mellan individ och samhälle. Att bara säga att ”entrepenöriellt lärande” tvingar in alla i en fålla, eller att ”solidaritet” betyder att alla ska bli lämnade i fred är att göra det lite för enkelt.

      • Vilket genomtänkt svar, Björn!

        Jag tror också vi kommer skratta lite åt begreppet entreprenöriellt lärande i framtiden men de förmågor och kompetenser som man menar när man pratar om detta kommer nog vara viktiga i många år framöver.

  16. Jag håller verkligen med dig om att vi ska hålla oss kritiska men nu pratar vi om ett stycke i läroplanen som jag inte ser någon som helst anledning att ställa mig kritisk till. Det jag däremot ställer mig kritisk till är alla de lärare och skolor som inte har detta förhållningssätt och alltså inte medverkar till att utveckla kreativitet, nyfikenhet och motivation hos eleverna och således inte tränar eleverna i dessa generella förmågor. Förhoppningsvis är detta inte så vanligt förekommande.

  17. Anledningen till att näringslivet slår frivolter kan ju vara att de anser att ungdomarna som lämnar skolan inte har utvecklat de förmågor som nämna ovan? Då borde vi ställa oss två frågor. Ska skolan förändras för att passa verkligheten utanför eller ska verkligheten anpassas efter skolan? För mig är prio ett att skolan ska förbereda eleverna så de klarar av att leva i, och bidra till, vårt gemensamma samhälle och som det samhället ser ut idag behövs ovan nämnda kompetenser i allra högsta grad.

  18. LRradicals

    Framtiden får utvisa vem som har rätt, om en tio år kommer nog denna trend också slängas på sophögen som urbota dum.
    Jag har länge hävdat att det syns bäst i nästa led hur bra en utbildning är, mkt bättre än de betygssnitt som jämförs nu. Gymnasieelevers införskaffade kunskaper prövas först i nästa steg, lika med grundskoleelevers. Det som är problemet här är att de krav näringslivet ställer(slår frivolter kring) är inte några allmänna kompetenser som du själv påpekat redan finns i skolan, utan det är ett ideologiskt färgat tänk som ska skapa fri företagsamhet i samhället. Det vill jag bestämt hävda passar inte alla, dessutom behövs duktig och kompetent personal i det offentliga också.
    Det krävs ansvar och kunskap för att utbilda samhällets arvtagare, gör man bara det som ”känns” rätt så riskerar man gå på sådant lurendrejeri. Det gagnar knappast samhället att stöpa alla barn i samma ”tänk på dig själv”-form.
    LRradicals

    • Jag tolkar inte alls kompetenserna inom EL som att man bara ska fokusera på sig själv, på bekostnad av andra. Däremot handlar det om att hitta möjligheter för att komma vidare. Många av de obehöriga elever jag möter önskar att någon annan (ofta läraren) ska tala om exakt vad han/hon ska göra och att få ta mer ansvar själv, i väldigt liten skala inledningsvis, är bra för många. Vad är jag bra på? Vad vill jag göra i framtiden? Det finns mycket som en elev i dagens skola måste fundera över.

  19. LRradicals, dessa krav som näringslivet ställer, tycker du att de är väldigt tydliga i våra styrdokument? Det tycker nämligen inte jag. Jag kan förstå att du (och många fler) ser en ideologiskt färgad tanke bakom lanseringen av begreppet entreprenöriellt lärande och det kan även jag hålla med om. (Vad är inte politik idag?) Men kan du utläsa denna ideologiska baktanke i läroplanen? Är den tydlig? Jag ser den inte, men jag letar i och för sig inte heller.

    Jag förstår din tanke om näringslivets krav och den ideologiska baktanken och jag delar dina farhågor om detta skulle stämma (Faktiskt! Jag vill inte stöpa alla i samma form och skapa fria företagare av varenda elev!) men jag tycker inte vi behöver göra detta med entreprenöriellt lärande större än det är. Jag tycker inte vi behöver lägga in våra värsta farhågor i begreppet utan vi kan lugnt använda begreppet som ett samlingsnamn på alla de ovan nämnda generella kompetenser som vi inte tidigare har haft ett samlingsnamn på.

    Det betyder inte att vi är mer entreprenörer än vi var innan eller att vi blir mindre solidariska. En stor anledning till att jag tycker begreppet entreprenöriellt lärande är viktigt är att jag tror att vi behöver ett samlingsnamn på kompetenserna eftersom de inte längre återfinns i kursplanerna. Blir begreppet ett levande begrepp kan det leda till att ännu fler lärare plockar in dessa förmågor i sina planeringar, planeringar som annars kanske bara skulle innehålla delar ur kursplanerna. Vi lärare är ofta vanedjur och efter Lpo94 är vi vana med att dessa förmågor är inbakade i kursplanerna och då kan det behövas en påminnelse eller två om att så inte är fallet längre. Begreppet entreprenöriellt lärande kan vara den påminnelsen.

    LRradicals, jag kan inte låta bli att fundera över om det är viktigast att göra motstånd mot det som är nytt eller om man kan försöka göra det nya relevant för den verklighet man verkar i. Om du funderar över den definition som jag ger av begreppet entreprenöriellt lärande i inlägget, så borde du kunna se att den inte utgör något som helst hot mot de värderingar du står för. För mig verkar det vara så att det som utgör ett hot är din egen föreställning om begreppet och begreppets innebörd. Men du får gärna överbevisa mig. :)

  20. Fram till början på 1970-talet handlade utbildning om att forma människor i att tänka rätt, d.v.s. som chefen/läraren/författaren tänkte. Nu ser världen annorlunda ut och vi utbildar inte längre för gårdagens eller ens dagens kunskaper utan morgondagens som vi inte har en aning om hur de ser ut. Istället handlar det om ett angreppssätt, att våga tänka annorlunda, att våga ifrågasätta, att våga prova. Till mina elever säger jag att de måste våga släppa sargen och inte bara välja de säkra lösningarna som de tror är rätt. Ett barn som inte börjat skolan ställer sig själv frågan ”vad händer om” säkert tusen gånger om dagen men på något sätt kvävs den känslan ju äldre man blir. Entreprenöriellt lärande skall få oss att börja tänka i ”vad händer om”-banor igen.
    Jag har precis börjat läsa kursen ”Entreprenörskap i skolan” så förhoppningsvis får man anledning att återkomma i ämnet :)

    • Intressant att du ska läsa den kursen, jag hoppas verkligen att du berättar mer om det sedan!

      Att börja tänka i ”vad händer om”-banor var ett bra uttryck! Det tar jag med mig i min uttrycksbank! Tack!

  21. LRradicals

    @Annakaya: Du har såklart rätt i att ett motstånd kan var för sin egen skull. Jag har egentligen inget att svara på det, om det skulle vara så i mitt fall är jag inte rätt person att bedöma.
    Jag anser mig dock inte vara en ”bakåtsträvare” eller utvecklingsfientlig per se. Även om jag gillar David Henry Thoreaux!-)
    Utveckling ska dock föra skutan framåt, jag antar att en utvecklingsvilja kan vara lika ”för sin egen skull” som du beskriver mitt motstånd ovan. Ibland riskerar(enligt mig) en del förslag handla om andra saker än resultatförbättring och ökad kvalitet.
    När det gäller entreprenöriellt lärande så kan man se det som att det är Maud Olofssons politiska testamente vi ska genomföra. De andra tyckte väl att hon skulle få igenom ngt, så de gick med på de olycksaliga skrivningarna i styrdokumenten.
    Vad har det då blivit? Ja, på gymnasiet kostar det oss 5 studiedagar där samtliga lärare sitter igenom en utbildning, detta ska sedan följas upp med personliga samtal(!) och ett (livslångt) åtagande att fortbilda sig i entreprenöriella frågor.
    Själv skulle jag om jag själv finge välja, ämnesfortbilda mig!

    • LRradicals, jag kan helt och fullt förstå att du och många med dig skulle föredra att fördjupa er i ämnesstudier i stället. Det blir aldrig riktigt bra när förändringsidéer endast kommer uppifrån…

      Lycka till och berätta gärna mer om hur kursen går och vilka förändring detta arbete innebär för din undervisning och er skola.

      Hälsningar,
      Anna

      • LRradicals

        Jag skulle tro att kursen har ringa inverkan på min undervsning och min skola. De ”entreprenöriella” förmågorna och egenskaperna har vi ju(som du påpekat) alltid stimulerat eleverna till och företagandetjafset lämnar vi frankt därhän!
        Dock är det surt att ägna 5 dagar åt en fix idé(=ingenting), för att egentligen göra som förut:

  22. Anna

    http://skollyftet.se/2011/04/17/entreprenoriellt-larande-ja-tack/

    Jag svarar egentligen på ovanstående inlägg, men insåg att svaret kan var roligt att dela med sig av här likaså.

    Jag antar att vissa skulle kunna kalla det hårklyveri att förhålla sig till ett begrepp så kritiskt som jag kommer göra här, men vore det inte väldigt konstigt om vi plötsligt började vända och vrida på alla ord så att vi slutligen inte har någon aning om vad våra medmänniskor försöker kommunicera till oss?! För att blir fullgoda medborgare måste vi vara kritiska till vad som sägs, och vi måste kunna vårt språk (och läsförståelse). Så här följer mina argument för varför man bör vara kritisk mot entreprenöriellt lärande (EL), och hur det kommer sig att det heter just så.

    EL är en trend, en slags metod eller pedagogisk approach som formulerats och formats i en tid där den tycks vara helt passande därför att den är effektiv: Den uppmuntrar till att främja kapitalackumulation och flexibla elever, d v s företagsamma individer som jobbar hårt på att dra in pengar i en nationskontext där arbetsgivaren får allt mer makt att styra arbetstagarna (därav hänvisning till resurser, SKAPA RESURSER ska eleverna lyckas med).

    Che Guevara var en revolutionär, och det är pinsamt dumt att försöka övertala oss om att han var en entreprenör (han vrider sig i graven!). Liedman har rätt i när han kritiserar begreppet, om fallet nu vore så att Skolverket ville utbilda elever till att bli revolutionärer hade det hetat revolutionärt lärande och inget annat. Jag tycker det är tidstypiskt att vänstern inte fattar en sådan sak som att EL faktiskt kan vara av nytta i dagens Sverige, men det är inte här skon klämmer. Utan det är just det faktum att EL är en produkt av sin tid, och det centrala är att EL INTE uppmuntrar till (samhälls-)kritiska, solidariska medborgare, som ifrågasätter hur man kan plocka ur Wikipedia för att få en ensidig och falsk bild en en komplex verklighet (Björn…). Världen är sammansatt genom motsättningar, konflikter är nödvändiga och kunskap uppnås enbart genom att få en förståelse av hur nyanserat verkligheten är beskaffad. Varför står det inget om det här i läroplanen? Sen när blev kreativitet, självförtroende och förmågan att gå från idé till handling något som hade med EL att göra? Dessa saker är något som förhoppningsvis alltid kommer stå i våra läroplaner (och har gjort?!). Kanske ska vi vara nöjda med EL, och tyst i klassrummet, Svenskt Näringsliv håller fanan högt i utbildningslandskapet!

    Men i kapp med att friskolor drar in storkovan på våra barn och lämnar dem vind för våg med t ex en dator framför sig och knappt någon lärarhandledning, ja, då blir i a fall jag orolig. Och det finns så mycket mer, kommunernas besparingar och barnen på resurssvaga skolor, bristen på likvärdighet, fattiga lärare. Vad händer med alla de elever som inte ens har självförtroendet att säga sina namn i offentliga sammanhang, som inte hittar i sina egna städer? Som bara kan drömma om att en gång äga en sådan väska som Isabella Löwengrip har, nyliberala utbildnings-Sveriges egna lilla guldkalv. Tidsandan gott folk, smaka på den så kommer ni få något surt och vidrigt i käften som är svårt att svälja!

    Och LRradicals, fint att följa din minikamp här på forumet!

  23. Visst har du/ni rätt i att entreprenöriellt lärande är ett begrepp i tiden, ett modeord som vi troligtvis inte kommer använda i all framtid, men en metod vill inte jag kalla det. Inte för oss i grundskolan i alla fall.

    Jag har förstått att man inom gymnasieskolan kanske har en annan syn på begreppet, att många där mera ser på begreppet som en ”metod” eller vad man nu ska kalla det, men det kan jag inte uttala mig om.

    Du skriver: ”Sen när blev kreativitet, självförtroende och förmågan att gå från idé till handling något som hade med EL att göra?”

    Sedan nu. Det är så begreppet definieras för oss som arbetar inom grundskolan. Ett pedagogiskt förhållningssätt som ska främja entreprenörskap. Hade jag velat hade jag också kunnat hitta en massa logiska och ologiska kopplingar till näringsliv, marknadskrafter och ideologi men jag väljer att låta bli. Jag väljer att tolka begreppet entreprenöriellt lärande endast utifrån den definition som ges:

    ”Entreprenöriellt lärande innebär att utveckla och stimulera generella kompetenser som att ta initiativ, ansvar och omsätta idéer till handling. Det handlar om att utveckla nyfikenhet, självtillit, kreativitet och mod att ta risker. Det entreprenöriella lärandet främjar också kompetens att fatta beslut, kommunicera och samarbeta.”

    Jag tycker det kan rymmas en hel del samhällskritik inom det. Och solidaritet.

    Ok, jag förstår självklart att det ligger mycket politik och ideologi bakom begreppet och begreppsanvändningen men det behöver inte påverka mig och min undervisning i riktning mot de farhågor du har. Är det orden som påverkar våra handlingar eller handlingarna som påverkar orden? Jag gör begreppet till mitt genom att helt enkelt benämna dessa förmågor, som jag inte tidigare haft något samlingsnamn på, för entreprenöriellt lärande. (Och jag lovar dig att just samhällskritiska elever är något jag verkligen eftersträvar!)

    När du skriver om resurssvaga skolor, bristen på likvärdighet etc är det ett stort problem och jag kan hålla med dig om tidsandan etc men jag väljer ändå att inte lägga allt detta i ett endaste litet begrepp. För hur jag än vänder och vrider på det så är det mitt uppdrag som lärare att utveckla de generella kompetenser hos eleverna som ovan definieras som entreprenöriellt lärande. Alltså gör jag det enkelt för mig och låter begreppet innebära just det. Alla ideologiska baktankar lämnar jag därhän. Just nu. Skolan är en politisk skapelse och vi kommer alltid vara med om svängningar och utsvävningar men i just det här fallet finns det en ”utväg”, nämligen att inte läsa in mer i begreppet än vad som faktiskt står där.

    Vi får se om Björn hittar hit och vill svara dig också eftersom ditt svar egentligen var till hans inlägg.

  24. Mekkanick

    Imponerande tråd och debatt. Intressant med alla olika vinklingar, och hur man väljer att tolka ett begrepp och vad man väljer att fylla det med.
    Själv väljer jag att fylla det med just ett förhållningssätt och därmed med kompetenser. Visst är det kompetenser som hyllas i det privata näringslivet, men det är ett problem att tro att resten av världen klarar sig bäst utan problemlösare och handlingsorienterade männiksor som vågar utmana sig själva, och andra, lite då och då. Kompetenserna behövs inte minst i den offentliga sektorn där byråkrati, tröghet och rädslor hindrar vettiga beslut och åtgärder. Paragrafer i all ära, ibland behövs det någon som vågar gå pyttelite utanför inhägnaden för att nå humana resultat.
    Jag tror nämligen att det ligger en stor postion empati i det entreprenöriella tänkandet. Jag tror inte att dagens unga enbart är ute efter att besinningslöst sko sig på andra och finner självfrid i det. Jag tror att många vill göra gott, vill göra förändring och påverka en smått galen värld i mer sund riktning. I stil med Bengt Johannison tror jag att den som väljer en entreprenöriell livsmodel måste ta kollektivt ansvar, eftersom jag behöver interagera med andra för att kunna bli och vara den jag vill vara. Självklart kan jag välja att vara ganster men de allra flesta tror jag vill bli uppskattade för det goda de gör, att bli sedda för dem de verkligen är.
    Detta är mitt val att se på det entreprenöriella lärandet – som en möjlighet att återuppväcka solidaritet, respekt och empati. Och till och med forskning inom den affärsmässiga grenen av entreprenörskap börjar i allt större grad uppmärksamma just empati och kollektivt ansvar. Så, detta är mitt val, däremot är det ingen sanning – lika lite som det är sant att skolan mer eller mindre öppet släppt in kapitalet som tillåts fira oanade triumfer. Båda bilderna är tolkningar och vad som egentligen var mest rätt – tja, det får historikerna om sisådär en 50 år avgöra.
    Däremot avser jag att fortsätta arbeta för att de helst av allt skall säga att det entreprenöriella lärandet snarast var en motvikt till egoismen än dynga där den kunde gro.

  25. Ett bra förtydligande i sann positiv skollyftet andas. Trots att entreprenörskap är ett av mina ämnen så har jag haft svårt att ta ställning. Min avsky för den galna PBL lanseringen har fått mig att oroas över att det här ska handla om elever som blir utlämnad till eget arbete och kaosartad projektarbetsstarter som sänker motivationen hos eleverna. Stolligheter som att med internet behövs inte faktakunskaper och de traditionella ämnena är saker som har spätt på denna oro.

    Det är då skönt att inse att vi faktiskt har både möjligheter och ansvar för att göra detta till något bra. Jag skulle förstås velat ha namnet entreprenörskunskap!

  26. Entreprenörskunskap? Ja, det är förstås ett intressant namn på ett ämne.

    När det gäller entreprenöriellt lärande så är namnet något olyckligt, det håller jag verkligen med om, man borde ha kunnat hitta ett bättre namn. Men om man funderar över innebörden och anledningen till att man lyft ur dessa förmågor ur kursplanerna in i läroplanens del 1 så spelar det egentligen ingen roll vad vi kallar det. Det handlar om förmågor som inte är knutna till ett specifikt ämne. Det handlar om allmänna förmågor som ska utvecklas i och genom alla ämnen. Och den största anledningen till att dessa förmågor fick flytta ut ur kursplanerna är ju för att förmågorna inte ska betygsättas!

    Hur jag än vänder och vrider på detta med entreprenöriellt lärande så ser jag inte ”hotbilden” som målas upp, där man lanserar entreprenöriellt lärande som en quick-fix eller en ”metod”. Vi i skolans värld har jobbat med att utveckla dessa förmågor hos eleverna under en längre tid, mer eller mindre tydligt och strukturerat, eller hur? För att förtydliga att dessa förmågor inte längre är betygsgrundande, och säkerligen för att vi ska fokusera ännu mer på att utveckla just dessa förmågor (och inte glömma bort dem eftersom de inte längre återfinns i kursplanerna på samma sätt som tidigare), har man valt paraplybegreppet entreprenöriellt lärande över dessa. Vad är det som är hotfullt med det? Det handlar ju egentligen inte om något nytt, de har bara möblerat om lite i styrdokumenten.

    • Jag kastade runt begreppet entreprenöriell i google translate och dictionary.com.

      Entreprenöriell blir på engelska entrepreneurial vilket infört i dictionary.com närmast blir entrepreneur. Så långt stannar vi tydligen kvar i näringslivets värld då definitionen av entrepreneur är någon som organiserar företag och liknande. Dock så härstammar order från franskans entreprendr vilket på engelska översätts till undertake. Vilket översatt till svenska blir att förbinda sig, åta sig, att företa.

      För mig hänger det ihop, inte nödvändigtvis med att starta eget företag, utan att vara beredd att anta utmaningar. Där ser jag mitt kall i skolan, att på bästa sätt hjälpa erövrarna att få syn på, förstå och utveckla de förmågor de redan besitter. För att de ska vara redo att anta varje utmaning som ställs i deras väg. Att helt enkelt hjälpa dem att hitta sätt att erövra sin framtid, både med hjälp av förmågor och kunskaper.

      Som ni säkert listat ut kallar jag eleverna för erövrare och det gör alla i vårt arbetslag. En härlig konsekvens av det är att de ser sig själva på det sättet. De tar sig an allt vi lägger i deras väg. En annan kul konsekvens är att de har börjat att försöka hitta andra saker att kalla oss istället för lärare.

  27. Pingback: Förmågor | Skollyftet

  28. Åsa Falk lundqvist

    diskussionen är verkligen viktig och jag är imponerad över dej Anna som kan hålla en så bra linje i alla dina svar. jag har arbetat med begreppet inom lärarutbildning och lärarfortbildnng i omkring15 år och det är nu som allt händer. Alla argument och åsikter som framförs är jag väl bekant med och visst kan man säga att det entreeprenöriella lärandet som handlar om att utveckla mod,kreativitet och självförtroende har vi alltid arbete med i skolan. Problemet är dock att vi har trots detta en alldeles för stor grupp elever som inte känner sig hemma i skolan och som exkluderas.Så länge vi har det så är vårt uppdrag att försöka åtgärda detta, om vi inte anser att dte måste vara så att några ska förlora och hamna utanför, allt handlar om människosyn och kunskapssyn. Begreppet entreprenöriellt lärande står för ett förhållningssätt som stimulerar de kompetenser som är livsviktiga för våra barn och för samhällets utveckling . Vår uppgift
    Är att utveckla en skola som passar dagens och morgondagens barn . dagens barn är nya och passar dåligt in i industrisamhällets skola där den yttre motivationen stod i centrum. VI behöver människor med inre drivkraft som känner lust att lära. om vi inte lyckas med detta kommer många goda krafter at gå till spillo. entreprenöriellt lärande handlar just om detta att väcka den inre drivkraften, arbeta med verklighetsbaserade uppgifter som relaterar till elevens livsverk och utveckla metoder så att medarbetarskap lönar sig för alla.
    Det är självklart att vi får en debatt om begreppet eftersom det retar våra föreställningar och kräver ta vi tänker efter och förändras och egentligen vil vi växlingen förändras. .Skolkulturen sitter i allas kroppar och/eller krävs en hel del för att förändra föreställningar om vad skola är och vad den kan vara.
    härligt med debatte. En samlad bild av hur vi på lärarutbildningen i Umeå ser på begreppet finns i boken Entreprenöriell pedagogik drivkrafter för elevers lärande liber 2011

    • Tack för din kommentar! Jag gillar tanken om att det entreprenöriella lärandet handlar om att få fram den inre motivationen och du har nog väldigt rätt i att begreppet retar våra föreställningar. På många olika sätt.

      • Som jag ser det är det egna inre drivet, motivationen, nyckeln till all undervisning. Jag kan spendera terminer på att försöka lära mina erövrare någonting men om de inte vill själva lär de sig inte. Om de istället hittar ett sätt att intressera sig för det jag försöker lära dem kommer de att lära sig det på jättekort tid.

        Åsa talar ovan om verklighetsnära uppgifter och det är något som jag gärna skriver under på. Om jag kan visa mina erövra sammanhang och de kan se att saker de gör i skolan får effekt i verkligheten kommer de med all säkerhet att känna att det de gör är meningsfullt.

        Är det de gör meningsfullt så kommer de troligtvis också att känna sig motiverade till att göra det. EL, för mig, handlar mycket om att plocka in verkligheten in i skolan och göra den till en del av erövrarnas vardag.

        Vi växer med utmaningar och om utmaningarna är meningsfulla och något vi får själva välja att ta oss an så kommer motivationen. Jag ser det på mina erövrare som vill ha svåra utmaningar för de tror att de kan klara av det, och de vet att det är okej att misslyckas.

  29. IngelaB

    Fantastiskt med en tråd från tidig höst som fortfarande lever, ett tecken om något på att frågan om entreprenörskap ännu skaver i oss som skall vara utförare av läroplanerna. Jag har-efter att ha följt tråden -valt att ställa en fråga till Anna Kaya mfl om hur vi kommunicerar lite mer externt om ett begrepp som för de flesta som inte läser läroplaner betyder att köra stora maskiner… Entreprenörer , är det produkten vi vill leverera när vi lämnar ifrån oss våra elever på examensdagen? Nej, den förmågan är inte helt lättkommunicerad har jag märkt.
    Så, jag väljer att gilla läget och tolka entreprenöriellt lärande utifrån vad jag tror gagnar mina elever ( hur jag nu ska kunna veta det egentligen, men jag pratar med dem om deras drömmar och framtidsvisioner, bevakar omvärlden, läser forskning och försöker förhålla mig kritisk till ideologiska baktankar i det politiska dokument som är läroplan är).
    Men, ska vi som kollektiv yrkeskår gapa och svälja ett begrepp som är så spretigt, som tolkas och utnyttjas för vitt skilda syften? Är det inte bättre att vi istället driver innebörden av entreprenörskapsbegreppet mycket tydligare ; ansvar, innovationsförmåga, kreativitet, problemlösningsförmåga, …och visst kan vi få in solidaritet i det också, tänk bara på CSR ( jag menar corporate social responsibility- så det inte blir missförstånd). Framför allt solidaritet mot den Andra, dvs kommande generationer, människor långt bort från oss. Men , detta blev ju innebörden i utbildning för hållbar utveckling … så, är entreprenörskap och hållbar utveckling kompatibelt?… Ja, visst finns det flera skolor som jobbar med den kombinationen redan, så det ska bli intressant att följa!
    Jag ser gärna fler som reflekterar över kombinationen entreprenörskap och utbildning för hållbar utveckling!

    • Jag tror det är väldigt viktigt att vi göra begreppet till vårt om vi nu ska använda entreprenörsbegreppet i skolans värld. Jag tror det kan vara svårt att kommunicera begreppet externt innan vi själva vet vad det står för men självklart är det viktigt att föra ut den mycket vidare innebörd som det entreprenöriella lärandet står för i styrdokumenten.

      Jag tror nog att entreprenörskap och hållbar utveckling är kompatibelt och jag tror att våra elever med hjälp av de entreprenöriella kompetenserna kan hitta framtida lösningar så vi får en hållbar utveckling. Det skulle vara väldigt intressant att diskutera detta vidare.

      • Jag är inte övertygad om att vi alla kan komma överens om en enhetlig definition på begreppet och jag tror inte heller att det är bra om vi gör det. En av de stora poängerna med entreprenöriellt lärande är att man är tydlig med att det inte finns något facit. Att erövrarens väg till att finna ett svar är lika viktig som svaret självt.

        Genom att hitta en definition som alla på något vis samsas om gör ju att det skapas ett facit. Om alla vet exakt vad EL står för så kommer ju alla också att veta hur man gör EL. Vilket på sätt och vis går emot hela syftet, då tanken är att alla är olika och behöver hitta sin egen väg och förstå sin egen unika lärprocess.

        Dessutom tycker jag om att jag är tvungen att hela tiden definiera min syn på EL för alla jag pratar med. Det blir en bättre diskussion när folk frågar; ”Vadå EL?” istället för att bara nick och förstå som om jag skulle sagt självklarheter som: ”Toalettpapper” eller ”Kastrull”.

        • Det ligger såklart en hel del i det du skriver men lite mer struktur bakom begreppet skulle jag önska. Som det är ni kan man nästan tolka in vad som helst och det är inte riktigt bra.

  30. Jennie

    Hej! Vi är en grupp på fyra tjejer som läser en kurs som heter företagande och affärsutveckling på Växjö universitet. Vi ska skriva ett grupparbete om Entreprenöriellt lärande/Lärande som en entreprenöriell process/Entreprenörskap som livsstil & sätt att se på tillvaron. Det första som kom upp när vi googlade entreprenöriellt lärande var denna sidan och vi tycker att du förklarar begreppet väldigt bra! Har du några ideér på vad man kan rikta in sig på för problem, diskussionsfrågor eller liknande material att bygga arbetet kring?! Vi har precis fått vår uppgift och inte alls kommit igång med arbetet, men vår tanke är att vi vill skriva om det entreprenöriella lärandet i skolan och dess utveckling. Har du kanske tips på bra litteratur eller artiklar inom området? Tacksam för hjälp och svar

  31. Ulrika

    Hej!
    Efter att ha läst er diskussion vill jag bara rekommendera en text av två forskare vid Lunds Universitet; Magnus Dahlstedt och Mekonnen Tesfahuney. De har i sin text ”Speculative Pedagogy; Education, Entrepreneurialsim and the Politics of Inclusion in Contemporary Sweden” diskuterat begreppet och ger många insikter i den politiska delen av det här till synes ”ofarliga” begreppet. Ordet i sig bär så många implicita värden, så mycket av den neoliberala värdegrunden, att det är viktigt att verkligen fortsätta diskutera det.
    Jag reagerar på att inläggen vill använda ordet på ett annat sätt; hitta egna definitioner och lägga in egna betydelser i det. Det är en modell som kan fungera – se tex på ordet ”bög” som genom att HBT-rörelsen tagit ordet till sig och använt det på ett positivt sätt, för många gått från att vara ett skällsord till att få en positiv betydelse. Men – inte för alla. Eller ordet ”neger” som jag har svårt att tro att någon idag kan anse rumsrent och oproblematiskt, men som fortfarande under 90-talet (i debatten om Sjöbos chokladbollar) också bara sades vara ”ett ord”.
    I Dahlstedts och Tesfahuneys text inleder man med
    ”We are living in a speculative age. It is not simply politics, economics and culture, but also life iteself, which is subject to the calculus of risk and risk-taking. In this social and political climate that encourages creativity, innovation and adventure or hazard, it is the entrepreneurial self that has come to symolize the ideal (citizen) subject at once flexible and docile, yet risk-taking”.
    Våra elever ska alltså vara flexibla, fogliga och risktagande. Låter som en dröm för varje individ, eller hur?
    För övrigt säger gy 2011 ganska så klart vad det är tänkt att eleverna ska lära sig. ”skolan ska bidra till att elverna utvecklar kunskaper och förhållningssätt som främjar entreprenörskap, företagande och innovationstänkande. Därigenom ökar elevernas möjligheter att kunna starta och driva företag”.
    Våra elever ska kunna driva företag.
    Det som saknas i läroplanen är framförallt diskussionen om varför detta är en önskan. Finns det inte andra alternativ än att alla ska vara presumtiva företagare? Och var står diskussionerna om vad kunskap är, för vem, och för vad?
    Det saknar jag i läroplanerna.

  32. Pingback: Entreprenöriellt lärande | Pearltrees

  33. Pingback: Bedömning | Pearltrees

  34. Pingback: Ninaericsson | Pearltrees

  35. Pingback: ELVIS | Pearltrees

  36. Pingback: Lärande | Pearltrees

  37. Pingback: Skolutveckling | Pearltrees

  38. Pingback: #20 Edcamp på Schillerska i Göteborg | Hjärna med händer

  39. Thank you for another fantastic article. The place else could anyone get
    that type of info in such an ideal manner of writing? I have a presentation subsequent week, and I am on the search for such
    information.

  40. Pingback: Skola/Utbildning | Pearltrees

  41. Pingback: Entreprenöriellt lärande | Pearltrees

Kommentera