De pedagogiska samtalen

Jag har haft turen att få ta del av min kommuns Läsa-Skriva-Räkna-satsning två år i rad. Sigtuna kommun har valt att satsa på kompetensutveckling i flera led, dels föreläsningar för alla lärare (vi startade upp läsåret med en föreläsning av Anne-Marie Körling), dels riktad kompetensutveckling för lågstadielärarna.

I år är det tredje året i rad som min kommun erbjuder 4 dagars kompetensutveckling för alla år 1-lärare och det är guld värt. Vi får input i form av workshops, föreläsningar, litteratur men framför allt tid för pedagogiska samtal. Vi hinner delge varandra det viktiga HUR:et. Vi hinner problematisera och resonera. Vi hinner dela erfarenheter och utbyta kunskap. Allt det där som vi önskar att vi alltid skulle hinna. Varje dag.

Igår lyssnade vi på Erica Lövgren när hon berättade om hur man kan använda datorn som skrivverktyg och om att skriva sig till läsning. Mycket inspirerande och idag började vi dagen med att prata om intrycken vi fick igår. Tänk att få tid att prata igenom alla de idéer s0m en föreläsning kan ge upphov till. Vilken lyx!

Jag brukar fundera mycket över vikten av de pedagogiska samtalen och det faktum att vi säger att vi aldrig har tid till dessa. Anne-Marie Körling berättade för mig om ett skolbesök hon gjort i Nya Zeeland, där lärarna samlades för pedagogiska samtal tillsammans med sin rektor en stund varje dag. Hur ofta har vi pedagogiska samtal med våra pedagogiska ledare, dvs våra rektorer? Hur stor del av våra möten går åt till att förmedla information eller diskutera administrativa uppgifter som inte rör elevernas lärande? Hur stor del av våra möten ägnas åt pedagogiska och didaktiska samtal? Detta pratade vi om på en skolchatt tidigare och vi kom fram till att det finns ett stort behov av att effektivisera våra möten och lägga tyngd vid just de pedagogiska frågorna.

Så. Hur kan vi få in de pedagogiska samtalen i vår vardag? Måste de pedagogiska samtalen ske fysiskt? Måste de pedagogiska samtalen ske tillsammans med de närmaste kollegorna? Då jag ofta har svårt att hinna med de pedagogiska samtalen på min arbetsplatsförlagda tid väljer jag att nätverka på min förtroendetid. Ibland med hjälp av sociala medier. Ibland genom inofficiella pedagogiska nätverk, ämneslärarföreningar eller bara snack med kompisar som också är lärare.

För att utvecklas som lärare måste vi i en mycket högre grad dela kunskap och erfarenheter med varandra. För att få ett gemensamt yrkesspråk måste vi prata ihop oss och skapa ett professionellt språk. Ett metaspråk att tala om lärande på. För att kunna utveckla vår praktik, vårt hantverk, måste vi kunna studera och observera varandra i en mycket högre grad än idag. Vi måste öppna våra klassrumsdörrar och bjuda in varandra, inte bara som hjälp för eleverna utan även som hjälp för vår egen professionella utveckling.

Jag tror vi måste prioritera de pedagogiska samtalen. Vi måste prioritera bort annat och använda ett vänligt men bestämt professionellt nej för att markera vad som ingår i ett läraruppdrag och inte. För elevernas skull måste vi lärare ständigt utvecklas. För att lyckas med det är de pedagogiska samtalen en nödvändighet. Om inte arbetsgivaren skapar dessa tillfällen åt oss måste vi skapa dem åt oss själva. Vill vi, så kan vi. Jag vill, vill du?

En bra start är att delta i de pedagogiska samtalens höjdpunkt, Edcamp Stockholm 31 okt på Stockholmsmässan. Ses vi där?

/Anna Kaya

3 Comments

Filed under Arbetslag, lärare, Skolchatt, Skolutveckling

3 Responses to De pedagogiska samtalen

  1. Ja Anna, vi ses på Edcamp, det vill man ju inte missa. Även jag tror mycket på de pedagogiska samtalen som en väg fram – inte minst ur dagens återvändsgränd med alltmer tyngd på arbete som inte primärt handlar om undervisningen och lärandet, utan om annat.

    Tänk om man tagit all tid som gått åt till icke-effektiv information på skolan och istället ägnat åt pedagogiska samtal lärare emellan. Undrar hur långt vi kommit då? En del kan vi helt riktigt göra själva, annat måste arbetsgivaren styra upp. Även här kan vi förstås hjälpa till, inte minst genom det professionella nejet när det kommer uppgifter och organisationsidéer (läs exempelvis meningslösa konferenser utan agenda, struktur eller ledning) som inte bidrar till elevernas kunskapstillväxt.

    Rapporten ”Synligt lärande” (www.skl.se) visar tydligt att lärare som tillsammans analyserar och diskuterar undervisningen ger mycket bra effekt på elevernas resultat. Ingen verksam i skolan är förvånad, det som är förvånande är att kanske att det fått gå så långt innan lärarna sagt ifrån.

    • Det ska verkligen bli roligt att träffas, Magnus! Jag tror på Edcamp-konceptet och tror att man borde kunna göra detta i små format i sin egen stadsdel/kommun lite då och då. Kostar knappt ingenting i tid och förberedelser och inte heller någon kostnad för arbetsgivaren. Ett ypperligt bra sätt att öppna upp för pedagogiska samtal.

  2. Pingback: Edcamp Stockholm närmar sig | Edcamp Stockholm

Kommentera