Hur göra för att utveckla rektors pedagogiska ledarskap?

I de nya styrdokumenten i form av både Lgr11 och Skollagen (2010:800) blir rektors ledarskap ytterligare förtydligat. Hur kommer detta förtydligade uppdrag då att se ut i realiteten i den moderna Svenska skolan?

Handlar det om att vara ute konkret i klassrum och undervisningssituationer mer än man varit tidigare och vara en förtydligad pedagogisk ledare på så sätt?

Värt att nämna i sammanhanget så nämns rektor över 100 gånger i Skollagen (2010:800) vilket inte direkt har minskat arbetsbelastningen och definitivt inte ansvaret om man säger som så.

För att klara uppdraget och att utveckla rektors pedagogiska ledarskap krävs det, förutom att man som rektor förser sig med duktigt folk kring sig, enligt mitt sätt att se det hela på en lärande organisation som ger gemensam tid, en gemensam pedagogisk grundsyn, ett tillsammans perspektiv och ett stort hjärta som hela tiden vill ta till sig och kunna/våga sortera bland all ny forskning och nya rön.

Nedan kommer jag att redogöra för ovanstående fyra punkter;

En lärande organisation som ger gemensam tid

I grund och botten uppfattas det i allmänhet att i skolans värld så räcker inte tiden till pga av en mängd olika faktorer. Pedagoger som möts i klassrumsdörren eller i korridoren måste där och då snabbt avhandla vad det nu än månde vara såsom exempelvis något elevärende eller utbyte av information man annars inte hinner med. Känslan som pedagog att känna sig otillräcklig och att ständigt befinna sig i ett ekorrhjul blir i en sådan organisation, vilken jag tror är otroligt vanlig i dagens svenska skola, allt annat än lärande och utvecklande. I Skollagen (2010:800) är ett helt kapitel tillägnat ”Trygghet och studiero” (kap5) och det riskerar att bli varken trygghet eller studiero om pedagoger känner sig ständigt stressade vilket självfallet läcker över på eleverna. Hur göra då för att komma runt allt ovan och som gynnar den lärande organisationen genom att finna gemensam tid?

På Högstadiet på Magnarps skola i Ängelholms kommun har vi, all skolpersonal med inflytande av eleverna och i samråd med vårdnadshavarna, tagit ett första steg mot en modell som genererar i enormt mycket gemensam tid för pedagogerna samtidigt som det även gynnar kunskapsinhämtningen hos eleverna (enligt kartläggningar som gjorts). Vi har nämligen samlat ihop lektionerna till långa sköna undervisningspass vilket gynnar alla sorters elever. Man hinner bli färdig samtidigt som man hinner borra djupare. En skoldag på Magnarps skola högstadie ser för eleven ut som så att halva dagen har eleven ett långt teoretiskt (ma/sv/so/no/en) undervisningspass medan den andra halvan av dagen har eleven moderna språk eller praktisk-estetisk verksamhet. Då lärarna är schemalagda samtidigt har de också sin arbetsplatsförlagda tid samtidigt mellan 15-20 klocktimmar på plats. Detta genererar otroliga möjligheter för att uträtta storverk genom att alla spontanmöten som beskrivits ovan inte behövs utan man kan i lugn o ro ta och diskutera/reflektera/föra pedagogiska samtal tillsammans i arbetslaget en halv dag om dagen med allt vad det innebär. Snacka om förutsättningar för en lärande organisation! Detta ger också rektor en fantastisk möjlighet att vara pedagogisk ledare genom att både ha skapat gemensam tid åt pedagogerna samt förutsättningar för att rektor varje dag har möjlighet att föra pedagogiska samtal både enskilt och i arbetslaget med pedagogerna utan att det måste forceras fram tid. Reflektioner och pedagogiska samtal skall ta och tar tid! Att vi sedan även har gemensam förmiddagsrast för hela skolan samtidigt och morgonmöte för all personal varje fredag förutom de ordinära konferenserna försämrar inte direkt förutsättningarna för den lärande organisationen i allmänhet och utvecklingen av rektors pedagogiska ledarskap i synnerhet. Alla övriga synergieffekter denna modell genererar för elever och pedagoger får jag utveckla i skrift någon annan gång framöver.

En gemensam pedagogisk grundsyn

Med förhållandevis mycket gemensam tid för pedagogerna ligger själva fundamentet klart för den lärande organisationen som enligt mitt synsätt genererar i en utveckling av rektors pedagogiska ledarskap. Att även ha en gemensam pedagogisk grundsyn på en skola är också av yttersta vikt för att utveckla både den lärande organisationen samt rektors pedagogiska ledarskap. Karlstads Hans-Åke Scherp menar att det pedagogiska ledarskapet består i alla möten och samtal, planerade, spontana, korta, långa, på exp eller i korridoren mm mm man som rektor har varje dag hela tiden. ”Allt rektor gör är pedagogiskt ledarskap….möjligtvis kanske inte brandskyddsarbetet” sa Scherp på skoledarkonferensen på Tylösand i Halmstad härförleden. Scherp menade också på att en skolas organisation består av en arbetsorganisation och en utvecklingsorganisation. I arbetsorganisationen hanterar rektor tillsammans med den styrgruppen frågor som schema, tjänstefördelning, arbetsmiljö, brandskydd, ekonomi mm, mm. I utvecklingsorganisationen hanterar rektor de pedagogiska frågeställningarna tillsammans med styrgruppen för utv. org. Här kan man verkligen tala om ett utvecklat pedagogiskt ledarskap för rektor! Det är viktigt att styrgruppen här, tillsammans med övriga kollegiet självfallet, skapar en gemensam pedagogisk grundsyn eller vision för den delen exempelvis Docent Christian Lundahls Bedömning för Lärande vilket Hatties studie belyser som den största påverkansfaktorn för högre måluppfyllelse. Detta trycker även Scherp på; ”att ha en gemensam vision om hur undervisning skall bedrivas är en förutsättning för framgång”. Processandet både i styrgrupp och i kollegiet är en otroligt häftig process i det gemensamma lärandet och där och då är det verkligen tal om en utveckling av rektors pedagogiska ledarskap!

Ett tillsammansperspektiv

Det tredje benet av fyra för att utveckla rektors pedagogiska ledarskap anser jag vara att man på enheten har ett tillsammansperspektiv vilket till vissa delar redan är beskrivet ovan. Med det menar jag att man inom enheten har högt till tak och verkligen kan stöta och blöta saker i den gemensamma lärandeprocessen samtidigt som när man väl kommit överrens (eller inte) så håller man sig till det beslut som är tagit. Allting går i vågor, framförallt livet, och då är det viktigt att man har kollegor kring sig som stöttar i vått och torrt och att man som kollegor och medmänniskor verkligen ser varandra. Att även ha en ledare som ser sin medarbetare är en grundförutsättning anser jag för en framgångsrik organisation och även här tangerar det hela rektors pedagogiska ledarskap.

Ett stort hjärta som hela tiden vill ta till sig och kunna/våga sortera bland all ny forskning och nya rön.

Den sista aspekten kan man koka ner och sammanfatta till att rektor måste, precis som pedagogerna, vara en tusenkonstnär i sitt hantverk där ledord som flexibilitet, lyhördhet, engagemang, kunnighet, empati, modighet och entusiasm väger tugnt för att kunna driva en skola och vara den pedagogiske ledaren. Listan över ledorden hade kunnats göra hur lång som helst men de jag tog med anser jag vara de viktigaste för att utveckla rektors pedagogiska ledarskap. Nedan redogörs mycket kort vad jag menar med de olika orden i ljuset av rektors pedagogiska ledarskap;

Flexibilitet-är något man ständigt måste visa i skolvärldens enorma flöde.
Lyhördhet-är viktigt då man som rektor verkligen måste lyssna av och ta till sig vad som sägs från pedagoger och elever.
Engagemang-en självklarhet för rektor anser jag. Är man inte engagerad som pedagogisk ledare så blir inte organisationen oftast det heller.
Kunnighet-att vara inne på sista året på det statliga rektorsprogrammet är en ynnest för en annan. Vilken utbildning det är och har varit! Allt det senaste och i dessa reformtider kunde inte tidpunkten varit bättre. Att hela tiden vilja utvecklas och ta sig till ny kunskap och kunna sortera densamma ingår också i denna punkt.
Empati-är en förmåga som man aldrig kan få för mycket av. Hela värdegrunden bygger på detta!
Modighet-att våga utvecklas och att ta beslut är en förutsättning för rektors pedagogiska ledarskap.
Entusiasm-tangerar engagemang men att kunna entusiasmiera medarbetarna är också en del i rektors pedagogiska ledarskap.

Detta var mina tankar och funderingar om hur man kan utveckla rektors pedagogiska ledarskap. Mycket är säkert självklarheter för de flesta och det finns miljoner saker till att ta upp men i det stora hela är det såhär jag tänker åtminstone.

Svensk skola är på gång! Vi har världens viktigaste och roligaste jobb!

Tillsammans i det gemensamma lärandet tar vi oss till framtiden som är nu!

/Fredrik Andersson, rektor Magnarps skola, Ängelholms kommun

9 Comments

Filed under Skolutveckling

9 Responses to Hur göra för att utveckla rektors pedagogiska ledarskap?

  1. Benita Sjöberg-Reuter

    Det som är allra häftigast är att Fredrik lever som han lär! Bättre skolledare får man leta efter!

    ”Svensk skola är på gång! Vi har världens viktigaste och roligaste jobb!

    Tillsammans i det gemensamma lärandet tar vi oss till framtiden som är nu!” AMEN!

    • Härligt att höra att han lever som han lär!

      Tack för ett inspirerande inlägg, Fredrik. Jag ska läsa det lite mer nogrannt och återkomma med tankar. Jag gillar verkligen det där med tiden, att ni tänkt igenom så att tiden utfaller till det bästa för både elever och lärare.

  2. Ljuv Musik att läsa Fredrik. Precis det vi jobbar mot, och som jag tror är så oerhört viktigt – samsyn kring uppgiften, en gemensam riktning och mål vilket bidrar till engagemang och som sedan gör arbetet så mycket enklare.

    Bland de 800 lärare vi (baskraft) har i vår databas så kommer den gemensamma synen upp som utvecklingsområde nummer ett.

  3. Ledarskapsfoskningen har inte kommit längre än till självklarheter. Negera påståendena ovan och ni kommer att se kejsarens nya kläder.

  4. Jag tänker att vår absolut största utmaning, som kanske Fredrik redan tagit sin skola igenom, är att, på alla nivåer i skolan, ”våga verbalisera ofärdiga tankar”. (För mig är detta det centrala i en lärande organisation).
    Lars Werner, expert på bl a skollagen, lär ha sagt ungefär såhär: ”det finns en likhet mellan domare och lärare, de har i princip alltid rätt”.
    Skolan, och därmed läraren, har av hävd och tradition varit den som stått för de rätta svaren, som vetat allt och kunnat döma och bedöma andras (elevers) kunskaper utifrån ett ”rätt” eller ”fel”-perspektiv. I takt med att människors livsvärld blir alltmer komplex är det väl ganska självklart att det inte är möjligt att ha alla svaren, och vad händer då med lärarens självbild?
    Även om detta resonemang är som att slå in öppna dörrar, speciellt för dem som t ex verbaliserar ofärdiga tankar genom bloggar, kommentarer och digitala samtal..:o) , så är jag rädd att ganska många lärare känner sig klämda mellan sina egna och samhällets (tämligen kritiska) förväntningar på lärarrollen. Om man inte är van att yttra sig förrän man är absolut säker på att det man säger är ”rätt”, så krävs det ett gediget kultur-förändringsarbete för att det inte ska bli alldels tyst i de pedagogiska samtalen.
    Om skolan ska kunna gå från en hierarkisk organisation där formell makt alltid är lika med tolkningsföreträde så tror jag att skolledarna har en jätteutmaning i att, med stor uthållighet, jobba för ett klimat där lärare vågar avsäga sig tolkningsföreträdet till förmån för ett process-stödjande samtal som kanske, men inte säkert, kommer att sluta i ett ”rätt” svar.
    Svårt och tidsödande, men inte omöjligt!

  5. Robert Hulander

    Härligt att läsa om en skola som vågar,vill och kan förändras. Det behövs positiva exempel på att det går
    Jag skulle gärna komma ner och se med egna ögon. Har ni ngn organiserad studiebesöksverksamhet?

  6. Pingback: Hur göra för att utveckla rektors pedagogiska ledarskap | Utbildning

Kommentera