Elevledda utvecklingssamtal

Jag arbetar på en 6 – 9 skola i Stockholm. För ett par år sedan introducerade ett arbetslag på min skola tanken om elevledda utvecklingssamtal. De blev ett pilotlag för att testa modellen. Då var jag mycket skeptisk. Jag tänkte att utvecklingssamtalen var en tid då jag byggde relationen till föräldrarna och att detta möte skulle bli mer opersonligt. En annan farhåga var att de känsligare samtalsämnena som föräldrar och elever kanske vill anförtro mentorn, inte kommer fram i detta forum.

Nu är jag inne på min andra vända elevledda utvecklingssamtal och jag är mycket positiv. Den största vinsten är enligt mig är att föräldrar och lärare aldrig kan prata över huvudet på eleven. Så kallad curling från lärare och föräldrars sida uteblir, och istället är barnet kapten på skutan. Detta leder till att eleverna är mer medvetna om hur de ligger till i ämnena. I samarbete med föräldrar och lärare tar de reda på hur de kan utvecklas och formulerar det med egna ord i sin IUP.

Som mentor slipper jag tolka andra lärares omdömen. Alla lärare är på plats och kan själva förtydliga sina omdömen. Som ämneslärare får jag nu möjligheten att vara med på alla mina elevers utvecklingssamtal.

Utvecklingssamtalen som tidigare var ett ensamarbete, är nu ett lagarbete och det känns toppen. Självklart måste vi kalla till enskilda samtal för en del elever. Vi måste också fundera över hur det blir för olika familjer att delta i de här samtalen. Språkkunskaper, social kompetens, bakgrund och erfarenheter av skolan är aspekter som kan påverka hur bra samtalet blir.

Våra utvärderingar visar att majoriteten av föräldrarna är mycket nöjda med denna modell. Och mina farhågor då? Jag har som innan ganska tät kontakt med föräldrarna via mejl och telefon, och jag kan etablerar en god kontakt utan enskilda samtal. På mentorstiden träffar jag mina mentorselever och samtalar för att fånga upp känsligare frågor. Att jag nu träffar föräldrarna till alla elever jag undervisar, har visat sig vara mycket positivt och nu kan jag fånga upp önskemål och frågor från samtliga cirka 100 elever jag undervisar.

I stort går de elevledda utvecklingssamtalen till så här:

Eleverna läser och arbetar med sina omdömen och individuella utvecklingsplaner i skolan. De skriver ett förslag till IUP och förbereds för hur de ska leda samtalen.

Arbetslaget planerar in utvecklingssamtalen till två eftermiddagar i veckan. Vi la våra samtal mellan 15 och 18. Under den tiden har vi tre sittningar med ungefär fyra mentorselever var, alltså cirka 24 elever per sittning. På två eftermiddagar har vi klarat av alla elever.

När samtalen börjar, presenterar vi oss och sen lämnar vi över till eleverna. När en fråga dyker upp, vinkar eleven på sin lärare som kommer och svarar på frågor.

Samtalet ska ta 30 minuter, men det finns utrymme att fortsätta lite till vid behov. När det är fem minuter kvar, stämmer mentorerna av med sina elever och får underskrifter på IUP:erna. Dessa renskrivs sedan i skolwebben.

Det finns olika sätt att utforma samtalen. Vårt sätt passar en skola där eleverna undervisas av flera lärare. Här kan ni läsa om ett par andra skolor, DN och Skolverket.

Emma Rosengren

Blommensbergsskolan, Stockholm

10 Comments

Filed under Skolutveckling

10 Responses to Elevledda utvecklingssamtal

  1. Pingback: Det kommer mera… « smedingelgr11

  2. Pingback: Elevledda utvecklingssamtal | Kvalitet i lärprocessen

  3. Karin Nygårds

    Jag har just haft min första omgång elevledda utvecklingssamtal och jag var också lite skeptisk innan. Nu fattar jag. Vilken skillnad för eleverna att själva få berätta för sina föräldrar, istället för att jag sitter där och tuggar om mitt.

    På vår skola får eleverna 90 minuter på sig om de så vill. Jag kan tycka att det är lite i längsta laget, men det är spännande vilka det är som tar sig den långa tiden. Sista samtalet i onsdags hade en tjej som är hur fin och bra som helst. Inga bekymmer liksom. ”Det går väl fort” tänkte jag. Och ja, det hade det väl gjort om jag hållit i samtalet. Den fina tjejen hade fått hört hur bra hon är och vi hade hittat några punkter att finslipa för framtiden. Jag hade absolut inte avsatt 90 minuter för samtalet. Hon satt hela tiden ut med sina föräldrar. De pratade igenom varenda ämne och vände och vred på ditt och datt. Så klart hon skulle göra det! Vad härligt att hon fick den tiden att verkligen gå igenom alla aspekter av sitt skolarbete med sina föräldrar. Klart det måste ge mer för båda parter, än om jag suttit där och lagt mig i. Jag tror att föräldrarna uppskattar mer att få komma och lyssna på sitt barn, än på mig.

    Tilläggas bör väl att jag har en årskurs 3 och på min skola har vi elevledda utvecklingssamtal från ettan till nian.

  4. Vad roligt att höra om någon med yngre elever som har elevledda utvecklingssamtal! Oftast är det ju högre upp i åldrarna man använder det. Intressant!

  5. Emma, jag tycker ni verkar ha hittat ett mycket bra sätt att ha utvecklingssamtal på. Jag hoppas att jag får prova på det som förälder framöver, vore så intressant och givande, tror jag!

  6. Pingback: Heltidsjobb -

  7. StefanL

    Hur går det idag? Finns det fler och framförallt exempel som har etablerats till en fungerande rutin. Om ja hur har ni nått dit och hur går utvecklingssamtalen till

  8. Torun Persson Dehlin

    Om ni vill veta mer om Elevledda utvecklingssamtal så kommer vi gärna till er skola och berättar om planering, formativ bedömning som grund för lärandet, om samtalen och hur de går till och förberedelser för elever, pedagoger och föräldrar. Kontakta Freinetskolan Mimer eller Studentlitteratur. Öppna föreläsningar i Studentlitteraturs regi inbokade i oktober i Stockholm, Östersund och Luleå!

  9. Pingback: Elevlädda utvecklingssamtal | Pearltrees

  10. Pingback: Utvecklingssamtal | Pearltrees

Kommentera