Japansk utvärdering

När jag var i Japan för några år sedan, fick jag tillfälle att besöka en skola och vara med på lektioner. Jag hade föreställt mig ett knäpptyst klassrum med stenhård disciplin. Istället var ljudvolymen hög när barnen skrek svaren rakt ut i mun på varandra. Jag fattade inte grejen. Det här var 2007 och jag har inte tänkt så mycket mer på fenomenet förrän nu. När min kollega kom hem från Japan förra veckan och berättade om sina upplevelser från det flerstämmiga klassrummet, fick jag en aha-upplevelse.

Igår när jag utvärderade veckans Nobel-tema gjorde vi det på Japanskt sätt. Jag visade olika bilder och eleverna fick ropa i kör vad bilderna föreställde. För det mesta var rösterna samstämmiga, men när det blev olika svar uppstod diskussion: Hur var det nu egentligen? Alla som kunde fick redovisa sitt svar, inte bara den som fått ordet. Alla kunde vara aktiva, även de som inte brukar våga räcka upp handen. Jag såg tydligt vilka som inte hängde med. Mycket tydligare än om eleverna räckt upp handen. Det blev en energigivande och lärorik stund. Fokus låg på vad vi lärt oss tillsammans, inte på vad stjärnorna i klassen lärt sig.

Det var häftigt tycker jag.

Karin Nygårds, Sjöstadsskolan i Stockholm

Leave a Comment

Filed under lärare, Skolutveckling

Kommentera