Att läsa Tranströmer med tredjeklassare

När Tranströmer utnämndes till nobelpristagare i litteratur fanns det inget val. Det var självklart att vi skulle jobba med dikter i skolan, något jag lyckats undvika i alla mina lärarår. Jag vet inte varför, men poesi har skrämt mig. Jag har inte förstått tjusningen och verkligen inte känt mig lockad att prova. Nu blev jag så illa tvungen.

Tack vare Körlings ord hade jag ett hum om Tranströmer och jag kunde ana att det fanns något intressant där trots allt. Jag fick låna en bok med samlade dikter av en kollega. Jag bläddrade och läste och fattade inte ett dugg. Vad var det Anne-Marie Körling var så begeistrad i? För mig lät allt bara nonsens. Jag letade meningar som var begripliga. Snart upptäckte jag att en del var rätt roliga. Det blev en lång lista av metaforer som jag tänkte kunde tilltala mina elever. Jag hittade några dikter också, efter lite hjälp från vänner. Jodå, jag kände mig redo att guida mina elever in i en värld där jag själv kände mig vilsen. ”Vi kan ju vara vilsna ihop” tänkte jag. Och det blev bra.

Det var bara bra att jag inte hade någon aning själv om vad dikterna betydde. För en gångs skull satt inte jag inne med svaren. Eleverna hade jättemånga spännande tankar så klart. De fastnade för helt andra saker än jag och de hade egna förklaringar. Vi pratade diktformer och metaforer. Vi pratade om varför man skriver en sak men menar en annan. Vi pratade livets svårigheter och glädjeämnen. Sedan fick de skriva egna dikter. O hej vad det gick. Där satt jag med min diktfobi och fick se mina elever knåpa ihop små mästerverk på rad. Vad kan jag säga? Det imponerade på mig.

Dagen därpå hade jag med mig min långa lista med metaforer. De fick välja varsin metafor och illustrera den. Återigen fick jag stå där med gapande mun och euforisk glädje. Det blev så mycket häftigare än jag hade trott. Resultatet blev så bra att jag kände att jag bara måste delge Tomas Tranströmer resultatet.

Det blev ett litet häfte, med alla 44 bilderna färgkopierade, tillsammans med elevernas dikter. De skrev brev också, där de berättade vad de tyckte om dikterna och gratulerade till nobelpriset. Många ville veta vad han skulle göra med prispengarna. Jag läste breven, men tog inga kopior. De var trots allt mina elevers brev till Tomas Tranströmer, inte till mig, men jag ångrar mig lite nu. Flera av breven var så häftiga att jag hade velat ha dem kvar. En av mina tysta killar skrev till exempel: ”Dina dikter är magiska” -magiska! Vilket ordval!

Jag vet inte hur det kom sig, men på något sätt erbjöd sig Anne-Marie Körling att överlämna elevernas arbete till Tomas Tranströmer. Det var en extra dimension att få läsa om hennes upplevelse av Tranströmers möte med elevernas texter. Idag fick jag dessutom ett tackbrev från Tomas och Monica Tranströmer. Det kändes hur stort som helst. Och ändå har jag inte gjort något för att förtjäna det. Det är ju mina elever som gjort stordåden. Det är deras blick och deras ord som fått mig att älska Tomas Tranströmers dikter. Ett gäng tioåringar fick mig att sluta vara rädd för poesi.

Här är några av dikterna som några killar skrev ner på vår blogg:

Våra dikter, inspirerade av Tranströmer

Haiku
Vildsvinet grymtar.
Lamporna gnistrar i rad.
Jag skakar hemma!

- Allan

Solen går upp
många vaknar till liv
molnen lyser

- Isak

Vattnet är slukat.
Det var lång kö till toan.
Klockan slog halv fem.

- Viking

Solen står upp nu.
Bara skuggan av trädet.
Gud så varmt allt är.

Och dagen stormar
från väster till öster med
solens hastighet

- Ludvig

Det här Tomas Tranströmers dikter som vi jobbade med:

Haiku

Solen står lågt nu.
Våra skuggor är jättar.
Snart är allt skugga.

Löven viskade:
ett vildsvin spelar orgel.
Och klockorna slog.

Och natten strömmar
från öster till väster med
månens hastighet.

Ekar och månen.
Ljus och tysta stjärnbilder.
Det kalla havet.

ELEGI

Jag öppnar första dörren.
Det är ett stort solbelyst rum.
En tung bil går förbi på gatan
och får porslinet att darra.

Jag öppnar dörr nummer två.
Vänner! Ni drack mörkret
och blev synliga.

Dörr nummer tre. Ett trångt hotellrum.
Utsikt mot en bakgata.
En lykta som gnistrar på asfalten.
Erfarenheternas vackra slagg.

NOCTURNE

Jag ligger och ska somna, jag ser okända bilder
och tecken klottrande sig själva bakom ögonlocken
på mörkrets vägg. I springan mellan vakenhet och dröm
försöker ett stort brev tränga sig in förgäves.

Det här är min lista med metaforer och liknelser:

Tårarna frös till glasögon.

Träden stod vända med ryggen hitåt.

Det går ett träd
omkring i regnet,
skyndar förbi oss
i det skvalande grå.

Den fullsatta kupén är tät av stillhet.

O marker grå som Bockstensmannens kapprock!

Han gick fort av glädje.
Hela staden sluttade.

Vaken i mörkret hör man stjärnbilderna stampa i sina spiltor.

Skelettet lämnar in sin avskedsansökan.

Fröet sparkar i jorden.

Vokalerna var blå himmel och konsonanterna var svarta kvistar.

En bok som kan läsas i mörker.

De har bråttom som en sekundvisare.

Våra skuggor är jättar.

Ett vildsvin spelar orgel.

I springan mellan vakenhet och dröm försöker ett stort brev tränga sig in förgäves.

De ivriga ljusen rinner fram.

Livet har stannat i stora kristaller.

Flugorna läste mikroskopiska brev.

Trafikmärkerna har sänkta ögonlock.

Bilen är nästan blind.

Gråhajens buk är din svaga lampa.

Myran glöder i bergets skugga.

Sverige är ett uppdraget, avtacklat skepp.

/Karin Nygårds

3 Comments

Filed under inspiration, Kreativitet, Svenska/Sv som andraspråk

3 Responses to Att läsa Tranströmer med tredjeklassare

  1. Förstår att du blev imponerad! Vilka dikter!

    Karin, visst var det så att Tomas Tranströmer fick läsa era dikter? Snälla, berätta mer om det också!

  2. Karin Carlsson

    All personal på vår skola, Svartbäcksskolan i Haninge, fick Tomas Tranströmer samlade dikter i pocketform innan jul. Lärarna har inspirerats i olika grad, men flera står liksom i startgroparna med att använda något slags språkutvecklande tema och med Tranströmer som inriktning. (Tack Körling för inspirationen i nov också!) Vill därför tacka dig särskilt för ditt ljuvliga inlägg som passar oss perfekt som kick-start! Hälsn Karin, bitr rektor

  3. Karin Nygårds

    Vilken underbar julklapp Karin! Jag hoppas många lärare vågar prova. Det var verkligen en härlig upplevelse tycker jag, att låta eleverna möta nobelprislitteratur i år 3.

    Anna, jovisst fick Tomas Tranströmer alla elevernas dikter också. Det var ett häfte med alla dikter och bilder samlade. Anne-Marie Körling beskrev mötet så fint på sin blogg, så jag gick inte närmare in på det i mitt inlägg. Hon beskrev Tranströmers blick som varm, fundersam och förvånad, har jag för mig. I tackkortet skrev Monica att Tomas var glad och imponerad av deras dikter och bilder.

    Jag kan bara instämma, glad och imponerad blev jag av deras jobb.

Kommentera