Digitala arbetssätt och verktyg på sisdjupdalbrage i Sollentuna

Sollentuna International School (SIS), Djupdalsskolan och Brageskolan är en enhet, med en rektor, men tre olika skolor. Sollentuna International School är en tvåspråkig F-9 skola där den största delen av undervisningen i år 6-9 sker på engelska. Djupdalsskolan är en 4-9 skola för rörelsehindrade elever. Här är landstinget inne i samma verksamhet vilket leder till att eleverna både får arbetsterapi, sjukgymnastik samt ordinarie undervisning under skoltiden. Brageskolan är en 1-9 skola för elever med språkstörning. Här sker undervisningen i små grupper och logopeder inom skolans verksamhet. På Brageskolan finns även autismklasser.

Enheten satsar stort på IKT i undervisningen.

Djupdalsskolan var först ut i kommunen med att bli en 1:1 skola, redan 2006 hade alla elever varsin stationär PC. Det som är ytterligare speciellt här är att alla elever har tekniken som sitt hjälpmedel och vi har på så sätt gjort behovet av assistenter under lektionstid mycket mindre genom att tekniken gjort eleverna mer självständiga. Tekniken ska passa eleven, därför finns allt från ögonstyrda datorer, specialanpassade tangentbord till vanliga iPads.

Brageskolan var inte mycket senare ut i satsningen 1:1 och 2009 hade alla elever var sin stationär PC även här. 2011 lokalintegrerades högstadiet till SIS och därför har den klassen MacBooks. I autismklassen används iPads med stor framgång. Här används tekniken som hjälpmedel för kommunikation och språkutveckling.

På SIS har vi 1:1 på 7-9 med MacBooks, laptops som eleverna inte tar hem i år 1-6 samt 30 st iPads som komplement till den övriga tekniken. På SIS underlättar tekniken både för elever och lärare eftersom det saknas läromedel anpassade för denna typ av skolverksamhet. Här finns även en rättviseaspekt i vår 1:1 satsning då alla hem inte har datorer. I och med att eleverna får ta hem sina datorer så blir skolarbetet (och vardagen) mer rättvis då alla elever ska kunna fortsätta med skolarbetet under sin fritid.

På hela enheten finns ActiveBoards i alla klassrum och på SIS finns även storbildsskärmar i alla grupprum. Vi använder oss även av molntjänster så som Google docs istället för Office.

I slutet av januari blossade en het debatt upp efter Maria Stockhaus uttalande Detta reagerade (som ingen kan ha missat) Jan Björklund på och ”sågade” projektet med läsplatta.

Helt plötsligt handlade debatten om pennans vara eller icke vara vilket aldrig har varit diskussionen hos oss. Vi har all möjlig teknik, men vi har pennor och böcker också. Men pennor och böcker hade aldrig räckt och är inte i våra ögon varandras motsatser utan helt enkelt olika verktyg.

På enhetens alla skolor är tekniken ett hjälpmedel, men det är inte på tekniken i sig vårt fokus ligger. Varannan måndag träffas alla lärare och diskuterar hur:et, snarare än vad:et.

Diskussionerna om hur:et, där pedagogiken möter tekniken kan handla om alla möjliga funderingar: Hur kan jag göra för att arbeta interaktivt med positionssystemet? Hur kan jag göra när jag vill att eleverna ska spela in sig själva för att höra sin egen intonation? Frågorna innehållet givetvis teknik, men minst lika mycket pedagogik.

Vad ser vi i personalgruppen? Ju större kunskapen om IKT blir, desto större blir förfrågningarna om mer kunskap. Det här med klassbloggen, ska jag hålla den publik eller stängd? Att dela dokument, hur kan jag enklast göra det med eleverna? Kan man få låna hem en iPad över lovet för att testa lite nya saker? Dropbox, hur fungerar det och kan vi samarbeta över där? Den här eleven behöver anpassat material, jag undrar om jag kan göra på något smidigare sätt?

IKT-användandet är utbrett och har inte nått större framgångar på något stadium eller skola mer än den andra. Det är unikt. Det är lärarnas förtjänst och en del av våra elevers framgångssaga, för utan både våra fantastiska lärare och vår teknik hade de inte varit på samma nivå som de är idag. När tekniken blir det den är tänkt som: ett hjälpmedel som underlättar för alla, oavsett behov.

/Ida Söderman

2 Comments

Filed under IKT, Skoldebatt, Skollyftet

2 Responses to Digitala arbetssätt och verktyg på sisdjupdalbrage i Sollentuna

  1. Tack för ett bra inlägg. Att debatten kommit att handla om huruvida pennor och böcker får användas är ett bra exempel på hur ofta små detaljer tar över skoldebatten. I alla fall i media.

  2. Så ska IKT implementeras.

    Det ska alltid börja i pedagogiken och sen bygga vidare. Vi hoppas på en ny era där inte stora datorsalar byggs utan att lärarna ens får egen arbetsdator och ännu mindre inflytande på hur IT ska användas. Den här beskrivningen sitter som handsken på handen här på skollyftet för vi ska möta ”he multitasking generation” med möjligheten att använda flera verktyg samtidigt. Pennan kommer fortsätta att vara ett starkt vapen och växa i användning när dess användning på en whiteboard interagerar med den digitala utvecklingen.

Kommentera