Litteracitet med inspiration från Nya Zeeland

Det finns några länder som jag brukar snegla lite extra på när det gäller skolfrågor, ett av länderna är Nya Zeeland eftersom de har kommit ganska långt när det gäller att se till att eleverna utvecklar språk och kunskaper parallellt i skolan. Nya Zeeland har, precis som vi i Sverige, ganska många flerspråkiga elever och de brottas med samma problem som vi, nämligen svårigheten att eleverna ska tillägna sig ett såpass bra skolspråk att de klarar av kunskapsinhämtandet på sitt andra- (eller tredje-) språk.

Litteracitet

Det finns en nyzeeländsk sida, Literacy online, som jag brukar återvända till, för att inspireras och för att hålla koll på vad som händer. Deras underrubrik är ”Every child literate – a shared responsability” och det säger en hel del om vad det handlar om. Literacy online är en sida där man kan ta del av deras kursplaner och styrdokument men där finns även mycket råd och stöd till både lärare och elever. Utöver sidan Literacy online finns sidorna ESOL online, för lärare som undervisar elever som har engelska som sitt andraspråk och English online, en sida för alla engelsklärare. Det finns såklart mycket som inte överensstämmer med vår svenska skola men det finns en del saker som jag tror vi skulle ha nytta av i Sverige också. T ex så finns det tydliga elevexempel på vad man kan förvänta sig av elever som nått ”godkänd-nivån” i det som de kallar litteracitet, dvs läs- och skrivförmåga i ett utvidgat perspektiv. Litteracitet är något som det fokuseras oerhört mycket på och i skolorna på Nya Zeeland är undervisning i läsförståelse- och skrivstrategier något som är ständigt närvarande i de flesta av skolans ämnen och ses som något övergripande, utöver kursplanerna, och inte bara något som ingår i deras språkämnen.

Här är ett exempel på vad man kan förvänta sig av en elevs skrivförmåga efter årskurs 1:

Bild från http://literacyonline.tki.org.nz

Det finns 9 olika elevexempel för varje årskurs, exempel både när det gäller läsning och skrivning, och så här formuleras de förväntningar man kan ha på en elevs läsning i slutet av årskurs 8:

Bild från http://literacyonline.tki.org.nz

För att förtydliga progressionen finns det detaljerat årskurs för årskurs vad man förväntar sig att eleverna ska kunna.

Det finns även bedömningsstöd man kan använda sig av, autentiska elevexempel med lärarkommentarer och tillhörande matriser. Här är exempel på olika slags texter inom engelskan.

Sidan innehåller också förslag på pedagogiska planeringar, vad man kan tänka sig att ett ämnesområde kan innehålla och vilka mål som ska nås. Självklart finns ett språkfokus även i planeringarna. Här är ett förslag på en pedagogisk planering ”Animal reports” som även innehåller förlag på undervisningsaktiviteter, bedömningsstöd och hur man kan arbeta vidare.

Självklart finns många pedagogiska artiklar, t ex denna som kännetecknar hur elever lär bäst och som illustreras med denna bild:

Bild lånad från http://nzcurriculum.tki.org.nz

Bedömning

När det gäller bedömning så finns det väldigt mycket att läsa och ta del av. Nya Zeelands motsvarighet till Skolverket/Utbildningsdepartementet har en egen sida som bara handlar om bedömning, Assessment online. Där finns information, råd och stöd. Alltifrån hur man arbetar med att få en likvärdig bedömning i kollegiet och hur man arbetar med bedömning för lärande till hur man får elever och föräldrar medvetna om vilket som är elevens nästa utvecklingssteg. Det finns även en del filmer som förtydligar och förklarar.

Flerspråkiga elever

När det gäller de flerspråkiga elevernas språkutveckling så finns det på ESOL online en tydlig beskrivning över den progression som språkutvecklingen består av. Det finns även ett flertal informationshäften man kan ladda ner och så här beskrivs dessa häften:

The English Language Learning Progressions will help you to find answers to questions like these:

  • How do I know where to start with a learner?
  • How do I know whether a text is easy or difficult for my learners?
  • How do I know if my learners are making the expected progress?
  • What are the important things to know about learning in an additional language?
  • What do learners need to know, understand, and produce at different stages of English language acquisition?
  • How do I decide what to teach, what materials to choose, and what types of learning tasks to design?
  • How do I help my learners to become effective listeners, speakers, readers, and writers?
  • What are the next steps that my learners need to take in order to make progress?

Litteracitet i svensk skola

När jag klickar runt på Literacy online och de andra sidorna så kan jag inte låta bli att fundera över två saker. Min första tanke är att vi lärare i Sverige förväntas klara av att utforma en likvärdig undervisning och likvärdig bedömning på egen hand. Vi har inte alls lika tydlig hjälp att tillgå när det gäller att bedöma elevers kunskaper och jag kan tänka mig att speciellt nya lärare skulle ha stor användning av stöd liknande dessa som finns på Literacy online.

Min andra tanke är att jag tror att vi behöver lyfta vikten av litteracitet i svensk skola på samma sätt som man gör på Nya Zeeland. Det är uppenbart att svenska elevers läs- och skrivförmåga sjunker och jag tror det är oerhört viktigt att alla lärare tar ansvar för att eleverna utvecklar sin litteracitet. I alla ämnen och alla årskurser. Varför väljer man då att prata om begreppet litteracitet? Räcker inte läsförmåga? Eller språkutveckling? Nej, litteracitet är betydligt mer än så. För er som inte riktigt vet vad litteracitet betyder så väljer jag att lyfta in Morricas förklaring:

”Literacitet – att förstå och bemästra det man tar del av, läsfärdighet 3.0 mycket förenklat.”

Fast jag väljer att stava det med två t.

För att återgå till Nya Zeeland så kanske några av er är nyfikna på att ta del av hur man arbetar i skolan där. Då kan jag varmt rekommendera UR-programmet Jakten på det demokratiska klassrummet och avsnittet från just Nya Zeeland.

/Anna Kaya, som också bloggar om undervisning av flerspråkiga elever på nyisvenskaskolan.blogspot.com

 

16 Comments

Filed under inspiration, LPP och bedömning, Skolutveckling, Språkutveckling

16 Responses to Litteracitet med inspiration från Nya Zeeland

  1. Härlig genomgång av hur man möter dessa elever bäst. Jag tycker att den svenska debatten är så mycket antingen eller kring vad alla lärare ska kunna och vad specialister ska göra. Den nya zeeländska arbetet med när och hur känns rent befriande i sin proffsighet.

  2. ”Dessa elever”? Vilka elever tänker du på då?

  3. Pingback: Literacy eller litteracitet | Blogg och lärande

  4. Hugh Rodwell

    Jag återkommer senare till Nya Zeeland och språkfrågan där – jag har själv haft stor glädje av dess skola som elev och som referenspunkt (på gott och ont) som lärare.
    Först vill jag opponera mig vildsint mot ordet lit(t)eracitet. Fullständigt onödigt och obskurantiskt! Läskunnighet eller läs- och skrivkunnighet räcker gott och väl.
    Det är inte bara ogenomsynligt som ord, utan också vilseledande. Ordet ”litterat” finns ju i svenskan, och med vår svengelska bildningsinbillning (korsordsassociationer) kopplar vi naturligtvis orden ihop så här: literacy – litteracitet; literate – litterat. Och tror sedan att litteracitet förhåller sig till litterat som literacy förhåller sig till literate. Vilket är fel. ”Literate” betyder inte ”litterat”. Med andra ord en fullständigt onödig språklig gungfly.
    Det är kanske lättare att få projektpengar till litteracitetsstudier än läskunnighetsstudier, men ändå…

    • Tack för att du delar med dig av dina tankar.

      För mig är litteracitet mycket mer än bara läskunnighet. Läskunnighet och läsförmåga är begrepp som vi i Sverige förknippar mest med tidig läsinlärning och på grund av det är det många som inte inser vikten av att undervisa i läsförståelse- och skrivstrategier under hela skoltiden. Vi blir aldrig fullkomliga läsare, vi utvecklas ständigt, men någonstans i mellanstadiet/högstadiet blir det ofta så att eleverna lämnas ensamma i sin läsning just för att många lärare inte inser att man måste undervisa i läsförståelsestrategier under alla skolår. Och i många fler ämnen än bara i svenskämnena.

      Om ett nytt/till begrepp, litteracitet, kan få fler lärare att inse vikten av detta är det av godo tycker jag och inte alls onödigt med begreppet litteracitet. Men jag förstår hur du menar och egentligen borde begreppet vara onödigt.

      • Hugh Rodwell

        Det finns nog insikt om vikten av att utveckla läs- och skrivförmågan under hela skoltiden. De som väljer att motarbeta en sån utveckling gör det av politiska grunder och påverkas inte av en ny term.
        I det här fallet blir de glada för den nya termen. Den är svårförståelig, kräver ständig ompresentation, och tillför inget nytt i sak.
        I Sverige har man länge debatterat läsförmåga ur ett helhets- och utvecklingsperspektiv – begreppet ”funktionell analfabetism” är inarbetat sedan länge till exempel.
        Två risker med att använda ”litteracitet” ‘är att man nedvärderar tidigare svenska erfarenheter och flyttar debatten till fina utländska forskningsfora.
        Fundera över varför du skriver ”egentligen borde begreppet vara onödigt”! För min del tycker jag att ett begrepp som skulle få fler lärare med på noterna i den här frågan är ”demokrati” :-) I skolsammanhang lika med rätten till en hög allmän likvärdig folkbildning. Detta var vägledande i det svenska skolsystemet under många år. När den statligt baserade, kommunalt förvaltade grundskolan fungerade som det var tänkt.
        I skolan där jag jobbade utvecklade vi framgångsrikt läsförmågan hos barn som saknade sociala förutsättningar dels tack vare pedagogisk samsyn och ambition (som innefattade redan då allt du syftar på med ”litteracitet”) och dels tack vare att skolan fick en del av de resurser som behövs för att förverkliga en sådan pedagogik. Inga resurser stals av ”bättre” skolor och vi hade specialister som bildade lag med den vanliga läraren — speciallärare och/eller hemspråkslärare vid behov. Samt kurator och psykolog vid behov.
        Jämfört med då (ung 80-talet) är dagens skola en katastrof på glid mot fullständigt haveri. ”Litteracitet” skymmer sikten – det är tragiskt nog att Titanic går under, vi behöver inte skapa en egen tjocka därtill…

        • Jag arbetade inte i skolan på 80-talet men jag var elev i den skolan. Jag tycker dagens skola är bättre på många, många sätt. Jag ska inte gå in på detaljer men när det gäller just läs- och skrivförmåga så var 80-talets skola bra på att lära ut det. Men jag tycker inte att 80-talets skola var speciellt bra på att lära ut hur man läser mellan raderna eller hur man drar slutsatser. Inte förrän jag gick i gymnasiet fick jag frågor på uppgifter/prov som krävde att jag tänkte efter och formulerade mina egna tankar i skrift. Jag hade höga betyg i grundskolan för att jag hade ett riktigt bra minne, inte för att jag hade kunskaper eller förståelse. I dagens skola är detta en omöjlighet, det krävs så otroligt mycket mer än ett bra minne.

          Jag tycker inte heller 80-talets skola var bra på att lära ut hur man producerar olika typer av text. Jag kan helt ärligt säga att jag kunde skriva en enda genre, den narrativa genren. På Lärarhögskolan, när jag läste en kort kurs i NO, var första gången jag fick prova på att skriva en labbrapport. Första gången! Inte heller hade jag fått lära mig hur man skrev en uppsats förrän på högskolenivå då jag skulle skriva en B-uppsats. Argumenterande genren, fick jag lära mig att skriva argumenterande texter? Nej, det fick jag lära mig själv. Instruerande genren? Kanske ett recept i hemkunskapen. Fick jag lära mig hur en beskrivande rapport är uppbyggd? Nej. Jag fick gissa mig till hur en faktatext skulle se ut genom att försöka lista ut strukturen.

          80-talets skola var bra på många sätt, visst, men var den bättre än dagens? Jag tror inte det. Jag minns första året i skolan när jag, som läste tjocka kapitelböcker, fick spåra bokstäver och läsa läseböcker som inte var utmanande för fem öre. Alla i klassen arbetade med samma sak. Alla räknade på samma sida i matteboken. Likvärdig skola? Snarare lika skola för alla.

          Jag säger inte att 80-talets skola var dålig, absolut inte, jag säger bara att jag inte håller med om att ”dagens skola är en katastrof på glid mot fullständigt haveri”. Jag håller verkligen med om att dagens skola har stora utvecklingsmöjligheter och det finns mycket vi måste förändra och förbättra, självklart. Men inte genom att gå baklänges. Det var inte bättre förr. Det var annorlunda. En annorlunda värld. Ett annorlunda liv.

          Tänk vad enkelt det var egentligen. En lärobok i ett ämne och där fanns allt man skulle lära sig. Och så lite extraläsning ur några böcker på bilbioteket. Snacka om hanterbar information. Det var så lite information att jag lyckades memorera alltihop. Och sedan hade jag förmågan att kunna omformulera det jag hade memorerat så det inte blev att jag ”skrev av”. Tänk vilken skillnad det är nu. Våra elever badar (drunknar?) i ett hav av information och 80-talets skola hade inte överlevt en enda dag i dagens samhälle. Tror jag.

          Nåja. Nog om det. Litteracitet är för mig så mycket mer än läs- och skrivförmåga. Det handlar om att kunna använda sitt språk på många olika skilda sätt och i många olika skilda situationer. Och det handlar om att utveckla ett språk som man kan lära på och lära med. Till det räcker det inte att vara en god läsare, det behövs så mycket mer. Och här behöver vi fortfarande utvecklas, vi i den svenska skolan. Men inte genom att titta bakåt, utan framåt.

          • Hugh Rodwell

            Jag arbetade i dussintals skolor i Storstockholm under 70-talet som vikarie, så jag fick se det mesta när det gäller svårjobbade eller dysfunktionella skolor. Det var ju där som lärarna tog mest stryk och blev sjuka eller gick in i väggen. Sedan jobbade jag knappt femton år på en skola som var svårjobbad men inte dysfunktionell.
            Det pedagogiska klimatet förbättrades markant fram till mitten av 80-talet, för att förvärras markant på 90-talet efter en tuff övergångstid.
            Elever med gott minne och viss omformuleringsförmåga lyckades bra, men det har de alltid gjort och kommer alltid att göra. När det pedagogiska klimatet var bra stimulerades normala ungar mer att tänka kritiskt och självständigt. Men det varade inte så länge.
            Med andra ord tycker jag att förutsättningarna för en hög läskunnighetsnivå är sämre idag än de har varit. Det breda anglosaxiska begreppet ”literacy” skulle eventuellt kunna göra nytta i kampen för bättre förutsättningar om man använde ordet som det är – direkt på engelska. Då skulle de nödvändiga förklaringarna inte sticka i ögonen så mycket. Det är dessutom lättare att stava och uttala ”literacy” än ”litteracitet” ;-)

  5. Pingback: Skolutveckling för 2013 – Språklyftet | Tankar i utbildning

  6. Pingback: Svenska | Pearltrees

  7. Pingback: HANDLINGSPLAN FÖR SPRÅK- LÄS- OCH SKRIVUTVECKLING | Kvutis

  8. Pingback: Språket i alla ämnen | Pearltrees

  9. Pingback: Läsvärt | Pearltrees

  10. Pingback: Literacy | Pearltrees

  11. Pingback: Svenska | Pearltrees

  12. Pingback: Sara Bruun (sarabruun) | Pearltrees

Kommentera