Hur blir den digitaliserade skolan verklighet? – Några tankar om 1:1-satsningar och IKT i skolan

Att många av våra elever sitter uppkopplade under de flesta av dygnets timmar kan få bestrida. I samband med de nationella proven i svenska och svenska som andraspråk för år 6, där eleverna i den muntliga delen skulle hålla en presentation om sin fritid, visade det sig att samtliga elever använde sociala medier i någon form. I själva verket handlade majoriteten av elevernas anföranden huvudsakligen om spelande och sociala medier. Alla elever i mina klasser verkar alltså leva sina sociala liv genom Facebook, You Tube, Wikis och MSN. Det är dit man söker sig efter skolan för att träffa både sina klasskamrater, sina släktingar i föräldrarnas hemländer och andra som man delar intressen med.  Vi kanske suckar och tycker att de spiller sin tid och att de borde ut och spela fotboll eller läsa läxor och skönlitteratur istället eller något som vår generation anser verkar vara en sund och lärorik hobby. Detta stillasittande och asociala liv stirrande på en skärm kan inte vara bra.

Detta är en lägesrapport. Vi lärare får inte blunda för våra elevers verklighet, varken i eller utanför skolan. Vår läroplan säger att vi ska ta tillvara på deras intressen, erfarenheter och kunskaper i undervisningen. Detta är gynnsamt om vi vill bedriva en framgångsrik undervisning. Det betyder att vi inte kan välja att bortse från ungdomars intressen och fritid och hur de kommunicerar och lär i denna digitaliserade verklighet som de verkar leva i. Det är ju först då skolan kan lyckas motivera och engagera, om vi tar tillvara på deras kunskaper om denna digitaliserade värld dvs.  Men vad är detta för kunskaper tänker genast den kritiska läsaren? Ska vi lära våra elever att googla och facebooka? Nej, menar jag. Det kan de i regel redan. Men vad många inte kan är att använda alla dessa sociala medier och digitala verktyg för att själva producera och skapa,  dvs skapa egna Wikis, göra egna grupper på Facebook, ladda upp egna filmer på YT samt redigera dem. Det är även dåligt ställt med kunskaperna i ett vanligt Wordprogram, för inte tala om Excel, hur man gör en hemsida eller en vanlig Power Point. Faktiskt det är så. Därmed blir eleverna endast konsumenter av något någon annan har gjort. Och häri menar jag ligger kunskapsklyftan mellan de elever som kan använda digitala verktyg och sociala medier i ett produktivt syfte redan när de kommer till skolan, där föräldrarna initierat dem och haft råd med all teknologi och dem, vars föräldrar inte har råd med eller har kunskap om teknologin och digitala verktyg. Återigen har skolan ett enormt ansvar för att utveckla alla barns media literacy och se till att alla både får tillgång till och kunskap om tekniken. Därigenom gör vi dem delaktiga i ett allt mer digitaliserat samhälle.

I ett frukostseminarium anordnat av UR och Lärarförbundet i Visby i dag (3 juli) i samband med Almedalsveckan diskuterade bla Eva-Lis Sirén (Lärarförbundet) och Christina Löfving den bristande likvärdigheten i den svenska grundskolan och menade på att de digitala satsningarna runt om i landet har konserverat eller skapat ännu en kunskapsklyfta inom svensk skola mellan elever från hög- respektive lågutbildade familjer. Numera är det inte bara språket som skapar kunskapsklyftor mellan skolor i olika områden utan också den ökade digitaliseringen bidrar till en skillnad.  Därför är det avgörande att skolor med elever från områden med socioekonomiskt låg status utjämnar och kompenserar för det hemmet inte kan ge,  så att även dessa elever kan lyckas med sina studier på gymnasiet och i förlängningen också vara med att och konkurrera om de framtida jobben. Vidare menade de att vi inte kan välja bort en digitaliserad skola men att det också handlar om att ge pedagogerna de bästa förutsättningarna.

Mot denna bakgrund hade det därför varit intressant att få en inblick i hur det ser ut på Malmös skolor när det gäller satsningarna på IKT? Hur många skolor har infört 1:1? Och i vilken utsträckning har lärare och pedagoger fått utbildning i de olika digitala verktygen och i den digitala pedagogiken. Hur många skolor använder sina Smartboards till någoting annat än filmvisning? Vilka skolor låter elevdatorerna stå oanvända och samla damm inlåsta i ett skåp? Hur ser lärarnas kunskaper inom IKT egentligen ut? Hur bred är pedagogernas och skolledningarnas kunskapssyn? På vilka skolor används IKT-pedagogerna till just experter i IKT och finns tillgängliga för både pedagoger och elever på heltid?  Hur många skolor driver ett medvetet utvecklingsarbete av IKT i undervisningen? Hur många skolor har en IKT-policy, där man visar på goda exempel på hur man kan använda IKT i ett ämnesövergripande arbete men också i de enskilda ämnena? I vilka skolor bedrivs utvecklingen av IKT av enskilda lärare utan uppbackning av sin skolledning? Hur arbetar din skola för att göra era elever till medvetna digitaliserade samhällsmedborgare?

Jag bara undrar …

… och jag misstänker att det finns en del att göra.

/Hanna Stehagen

Leave a Comment

Filed under IKT, Skollyftet, Skolutveckling