Framtidsämnen

Ett modernt byggprojekt kan vara en utgångspunkt kring frågan om framtidskompetenser. Den enorma mängden av tillstånd och planändringar som de innehåller kräver förstås både administrativ och förhandlingsmässig kompetens. Vi ska dock också inse att en del av att lyckas handlar om kunna erbjuda allmänheten både estetiska och andra värden, så kompetenser om design och miljö blir också avgörande tillsammans med en förmåga att kommunicera dem. De traditionella kompetenserna kring byggnadsteknik och arkitektur får en kraftig breddning. Vi kan ta mängder av andra exempel och se hur den nya tiden ställer krav på IT och media men också mängder av andra områden.

Att blicka in i framtiden är inte lätt och även om de flesta av oss har en del vi tror starkt på så kommer de flesta av oss ändå ha fel i mycket. Samarbetar man kring vad som ska bli framtiden så inte lär man hitta 100% rätt men kanske ändå komma lite närmare. Tänkte ta en sådan gemensam framtidsvision som utgångspunkt för att fundera kring hur skolan kan uppnå framtidens ämnen. Det är brytningstider nu, traditionellt och nytt kommer att ställas mot varandra tydligare.  Ipad till alla på en skola och på nästa skola har inte ens lärarna egen dator. Håller du med?

EU’s nyckelkompetenser kanske låter lite torrt, det är ju ofta så att kompromisser tappar en hel del i lyskraft men det är trots allt en mycket kraftig sammanvägning av olika framtidsvisioner.

  1. Kommunikation på modersmålet.
  2. Kommunikation på främmande språk.
  3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.
  4. Digital kompetens.
  5. Lära att lära.
  6. Social och medborgerlig kompetens.
  7. Initiativförmåga och företagaranda.
  8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer.

Inlägget Om förändringsarbete och ledarskap– Några tankar efter Almedalen av Hanna Stehagen här på Skollyftet tar på ett förtjänstfullt sätt upp spännvidden hos den aktuella debatten och lyfter den grundläggande frågan inför det nya:

Vi står inför ett paradigmskifte i den svenska skolan när det gäller synen på kunskap och lärande. Vad som betraktas som viktig kunskap och hur inlärningen av denna kunskap egentligen sker har förändrats.

Stehagen lyfter fram den självklara nödvändigheten av att använda IT som en naturlig del av all slags undervisning och hon känner samma bekymmer som jag över tröstlösa, ändlösa diskussioner kring regler om kepsar, mobiltelefoner etc. så fjärran från det nya uppdrag vi har. Hon lyfter ett modernt ledarskap som involverar medarbetarna som det verktyg som gör att vi klarar förändringen. Jag vill dyka lite djupare i hur förändringen av vår kunskapssyn bör vara. Det är långt ifrån något det finns konsensus om.

Till att börja med stöter man på de som hävdar att ”vi behöver inte så mycket kunskap då allt finns på nätet” när det istället är så att nätet ställer oerhörda krav på förförståelse. I annat fall är det omöjligt att sortera ut det som är relevant och viktigt. Förståelse handlar om att ha sett mönster i en faktmängd. Det andra är att många verkar omedvetna om den starka trenden mot att mäta mer, djupare och bättre i alla möjliga situationer. Att skolan skulle gå någon annan väg verkar helt absurt. Däremot måste vi bli bättre på att mäta det som är viktigt för varje elevs möjligheter. Det mest förödande felslutet som många gör, handlar dock om ämnesintegrering. En dröm om att detta ska göra det möjligt att fara fram över ett större ämnesinnehåll men för förståelse krävs många perspektiv på en företeelse. Ämnesintegrering behövs för framtidens utmaningar men då för att komma djupare med något viktigt.

Vad kräver nyckelkompetenserna av skolan?

  • Modersmålet kommer ju utövas i större utsträckning på nätet och nya inslag kommer också hämtas från denna värld. Däremot demonstrerar ”the multitasking generation” att det är inte en form av interaktion som kommer att ta över. Vi kan också se att bloggar kan bestå av krönikor, reportage och sagor så nya uttrycksmedel ändrar inte ens på gamla stilformer. Den ändrade kunskapssynen handlar bara om flexibilitet inför hur tidigare kunskap passar in i en ny värld.
  • Globaliseringen breddar behoven av främmande språk och ökar skillnaderna i varför de behöver läras. Att lära sig kinesiska kan ge nycklar till ett viktigt kulturarv och det samma gäller turkiska men det kan istället mycket väl vara ett sätt att lära känna sina släktingar och sin historia. Den förändring i kunskapssyn detta innebär handlar om att förstå hur många olika behov språk kan fylla och hitta sätt att möta eleverna i detta.
  • Matematik, vetenskap och teknik har omskapat den värld vi lever i om och om igen och det är inte troligt att det är något som kommer att förändras. De här kompetenserna är det stora konkurrensmedlet och de som nonchalerar deras betydelse kommer bittert få ångra det. Det här är områden där kunskap bygger vidare på kunskap i en stor progression mot vetenskapens kunskapsbank. Att vi utvecklar vår syn på och hantering av progression är den stora utmaningen som väcks av detta område.
  • Digital kompetens var en gång i tiden ett sammanhållet område men nu sträcker det sig djupt in i all slags kompetens. Vissa delar av den digitala kompetensen är lika grundläggande som att läsa, skriva och räkna men de flesta delarna möts bäst genom att de influerar alla andra ämnen.
  • Lära att lära är skolans stora bidrag. Att se hur kamrater arbetar med problemlösning och att få tips och återkoppling från någon som känner området är det kraftfullaste sättet att få inblick i hur man själv lär sig. En sund kunskapssyn gläds åt vad skolan har åstadkommit.
  • Social och medborgerlig kompetens är nog det mest centrala av allt och mänskligheten kommer ingenstans utan många olika sorters samarbeten. När vi har en värld som går från regelstyrning till målstyrning måste våra kunskapssyn hänga med men vi måste samtidigt inse att social kompetens bygger på en stor kunskapsbank kring hur samarbete fungerar. Kunskapssynen måste lämna utrymme för att att elever ifrågasätter regler, att dessa diskuteras osv. men det finns inget självändamål med att ifrågasätta regler och målet handlar framför allt om samarbete. Att lärare leder den kunskapsprocessen är en nödvändighet och när det inte är eleverna själva som ifrågasätter utan någon utifrån kan man verkligen fråga sig vad nyttan ska vara med det. Färre ordningsregler och större respekt för dem är den väg jag tror på för att elevdiskussionen ska hållas levande.
  • Skollyftet har haft många spännande inlägg kring entreprenöriellt lärande etc. och jag har själv sammanfattat Förutsättningarna för de kreativa lösningarna men framför allt tycker jag att vi gör det här till något för stort och svårt. Kreativa lösningar frodas bäst i en blandning av ramar samt regler och frihet. Sverige har legat på topp i ett sekel så på något sätt gör vi faktiskt redan rätt. Det enda riktiga problemet för kreativitet är ängslighet så vi ska inte göra det för hemskt att misslyckas.
  • Kulturella uttryck är vår viktigaste koppling till vår historia och varandra och blir inte mindre viktiga men den trend vi framför allt ska observera är att estetik och kultur i allt högre integreras med alla andra verksamheter. Fast egentligen har de alltid haft ganska täta kopplingar även om vi ibland lyckas glömma det. Jag anknyter till min inledning och pekar på vikten av helhetsyn.

Paradigmskiftet när det gäller kunskapssyn handlar inte om att traditionell kunskap ska bort, det handlar inte om att vi behöver byta svenska mot modersmål eller matematik mot programmering. Det handlar om att utnyttja vårt kunnande om det nya för att bygga vidare på det vi har på ett bredare och mer utvecklat sätt.

av Jan Lenander

2 Comments

Filed under Digitalisering, Entreprenörskap, kunskap, Okategoriserade, Skolämnen, Skolutveckling, Sociala medier

2 Responses to Framtidsämnen

  1. Du har nog rätt i det mesta, Jan. Lära att lära skriver du och jag vill tillägga kunskapen om alla de sätt vi lär på och hur det kan gå fel. Socialpsykologin har här många bidrag att komma med angående omedvetna processer och beteenden. Sanningen är att det mesta lärandet äger rum utanför skolan och pågår jämt och ständigt på ett omedvetet plan. Nästan alla teorier om lärande bygger på att detta sker medvetet och att vår förmåga till kritiska tänkande alltid är påkopplat. Två lärandelagar formulerades tidigt: 1) om A händer så sker sannolikt B, och 2) om jag gör C så får jag sannolikt till stånd D. Sådana elementa
    tas nästan aldrig upp i lärandesammanhang. Jag tror att detta delvis
    beror på bristande kunskaper i psykologi hos lärarutbildare, lärare, ja, pedagoger rent allmänt.

    • janlenander

      Jag tror att vi lärare har en uppgift i att medvetandegöra en del av de lärprocesser eleverna har för dem själva. Här handlar det i och för sig inte om att vi lärare alltid behöver förstå hur eleven lär, det kan räcka med att vi ställer de frågor som gör att de själva förstår. I min tidigare yrkesverksamhet som chef och projektledare i ett industriföretag så stötte jag ganska ofta på socialpsykologi och det var med stor förvåning jag sen under min studietid till lärare knappt mötte ämnet. Det var oerhörda mängder generellt samhällsvetenskapliga perspektiv som gavs och jag funderade mycket på varför vanlig sociologi och psykologi fick så liten plats. Kanske inte något som var nödvändigt för mig som redan mött det och dessutom hamnade i en grupp studenter som i våra diskussioner kunde bidra med många sådana perspektiv men jag undrar ändå varför lärarutbildningen gjorde denna prioritering.

Kommentera