Den digitala kompetensen – Om skolans nya utmaning

I en rad forskningsrapporter framkommer det att digitaliseringen och globaliseringen av samhället ställer krav på nya kompetenser. Att kunna röra sig i en värld med heterogenitet, relativism, ökad konkurrens, interaktivitet och teknologi kräver tydligen sitt.  De gamla grundläggande förmågorna läsa, skriva och räkna (The three R’s) gäller fortfarande men räcker inte längre menar man. I stället krävs fördjupande kunskaper, då varje grundläggande förmåga har ett vitt spann över ytterligare förmågor som i sin tur bottnar i andra. Ta genrekunskap och kritisk läsning som exempel. När det gäller de traditionella texttyperna har också de utvecklas till nya hybrider och blivit makrogenrer och mulimodala texter i samband med att nya sociala medier har skapats. Ska texter sökas och texter läsas på Internet bör man ha en förmåga att hantera informationsöverflöd och att bemästra ett bygge helt utan struktur. Alltså ingenting är som det var förr kan man tycka.

Den digitala utvecklingen kräver alltså inte bara fördjupade kunskaper utan har bidragit med att krav på helt nya förmågor tillkommit.  Både EU och Partnership of  21st Century skills har gjort oss jobbet och blickat framåt mot ett samhälle, där våra elever en dag ska vara yrkesverksamma. De lyfter fram den digitala kompetensen som en nyckelkompetens, liksom förmågorna att samverka och kommunicera men också förmågan att vara kreativ och innovativ. Inte nog med det. En medborgare bör ha företagsanda och initiativförmåga (Eu´s åtta nyckelkompetenser)

Detta får mig att tänka på det som Heidi Avellan skrev så insiktsfullt i Sydsvenskan under Almedalsveckan för ett par veckor sedan att  ”den som har den korrekta tidsanalysen, den som ser väljarnas verklighet, den som bidrar till att skapa nya jobb med gott näringslivsklimat och innovationer, den som erbjuder trygghet när jobbet tar slut, den får de breda väljargruppernas stöd. Det gäller att känna igen och förstå den nye jobbaren. Hon har dator och kaffekopp. Och vill ha jobb och frihet och trygghet.”  (Sydsvenskan 7/7 -12)

Detta gällde visserligen partipolitik och arbetsmarknadspolitik men kan också säga någonting om skolan.  Hur tar sig denna samtidsanalys för arbetsmarknaden sig till uttryck i skolan då? Existerar det en framgångsplan för framtiden där? Platsen där vi ska låta nya samhällsmedborgare utvecklas och få växa till egna individer men som samtidigt ska lära sig framtidens språkbruk, kunskaper och verktyg för att bli attraktiva på den framtida arbetsmarknaden? De med kaffekopp och dator som ska samverka, nätverka, delta, utveckla, skapa och vara innovativa med kunskap med hjälp av flera språk och IT? Hur lyckas vi fånga dem i rätt tid?

Inom forskningen av språk och dess utveckling trycks det starkt på att språk och kunskap ska följas åt och utvecklas samtidigt som om de vore två sidor av samma mynt. Men framtiden kanske kräver att vi börjar tänka tredimensionellt. Vi bör numera tänka på elevens digitala förmåga som ett led i elevens personliga utveckling, där språk, kunskap och IT bildar en treenighet, oskiljaktiga från varandra. Det betyder att jag som pedagog tillsammans med kolleger och elever inte bara ska tänka på ett välja ett innehåll i en lämplig genre och analysera dess språkliga krav, utan även tänka på vilket digitalt verktyg och/eller socialt medium samt på ett arbetssätt som lämpar sig för målen och som utmanar elevgruppen, så att språket, kunskapen och den digitala förmågan utvecklas och kompletterar  varandra i arbetsprocessen. Detta kan tyckas vara ett drömscenario för många. Men några skolor är redan där, andra har långt kvar.

De skolor som nått dit tror jag främst har förstått följande:

• Att lära ska vara lustfyllt. Motivationen är så viktig!
• Att arbeta med ett utpräglat sociokulturellt perspektiv
• Att tillämpa genrepedagogik
• Att satsa på innovation och entrepenöriellt lärande, dvs att arbeta i projekt med problemlösning och crowdsouring samt koppla skolan till samhället och varför inte företag?! Detta förbereder eleverna för ett kommande yrkesliv. De arbetar således i fältet KOMPLEX enligt the Cynfine Framework. Eleverna ser meningen med att gå i skola.
• Att formativ bedömning ger eleven makten över sitt eget lärande och därmed motiverar eleven att utvecklas. Lärarens direkta feedback i processen får eleven att arbeta vidare.
• Att IKT är ett medel för att lyckas med ovanstående punkter.

I Skolverkets kunskapsöversikt från 2009  framkom det att elever från socialt belastade områden och lågutbildade föräldrar har det svårast i skolan. Vissa skolor har alla förutsättningar kan det tyckas. De har ”rätt” elever, ”rätt” föräldrar, ”rätt” språk och belägna i ”rätt” område. Andra inte. De har alla fel man kan ha. ”Fel” elever, ”fel” språk, ”fel” föräldrar och belägna i ”fel” område. Onekligen är det så. Det visar ju verkligheten såväl som kunskapsöversikten. Vissa pedagoger är därför mer belastade än andra. Vissa pedagoger har inte de förutsättningar som vissa andra har, med engagerade och yrkesverksamma föräldrar, motiverade elever med ett rikt språk och stöd hemifrån. Och resurser. Detta tjat om resurser! Somliga pedagoger kämpar i ständig uppförsbacke. Men det är ju då treenigheten bestående av IT, språk- och kunskapsutveckling som tar sig till uttryck i ett genrepedagogiskt arbetssätt i symbios med det enteprenöriella lärandet och formativ bedömning blir desto viktigare. En utmaning som måste tas om vi vill ha en skola som rustar våra elever för det som komma skall. Det betyder inte att vi ska tillbaka till ett traditionellt klassrum med katederundervisning, reproducering av kunskap och auktoritär ledarstil som börjar bli en del skolors sätt att försöka hantera elevflykt, dåliga resultat och omotiverade elever, även om det kan kännas tryggt och hanterbart. (se Expressen 16/7-12).

Industrisamhällets krav inte kan få styra undervisningens form och innehåll idag. Det handlar inte längre om att utbilda disciplinerade arbetare som ska utföra rutinmässiga arbetsuppgifter.  Istället är det viktigt att alla ständigt kan lära om och lära nytt genom hela livet för att möta tillvarons komplexa och skiftande krav. Traditionella baskunskaper är förhållandevis enkla att undervisa i och att mäta, men de är också enkla att automatisera, digitalisera och att outsourca. De ger alltså inte en tillräcklig grund för att kunna leva ett gott liv i samhället. (Stefan Pålsson ”The new millenium learners och matteuseffekten”)

Vi har alltså ett starkt skäl att undervisa i digital kompetens och integrera IKT tillsammans med entreprenöriellt lärande, språkutvecklande arbetsätt och formativ bedömning i undervisningen av barn och ungdomar, i synnerhet de med låg social status. Inom forskningen av digitaliseringen har man nämligen höjt ett varningens finger. Forskare har trott att ungdomar, de som är födda in i IT-åldern, har en medfödd och naturlig talang att handskas med tekniken. De är s k digital natives. Deras digitala kompetens tycks sitta i ryggmärgen.Tidigare trodde man att den digitala klyfta som fanns hos unga människor berodde på tillgången av tekniska prylar och Internet, vilken lätt kunde överbryggas bara tillgången ökade. Nu tycks man skönja en andra digitala klyfta. Men det har visat sig att användningen av IT skiljer sig åt påtagligt mellan ungdomar beroende på social status, där de ungdomar med låg social status använder datorn och IT främst som underhållning medan barn med högutbildade föräldrar med stöd och uppmuntran att använda tekniken som medel för lärandet. Återigen spelar ett barn sociala bakgrund in.(The new millenium learners och matteuseffekten).

Jag tror på att integrera digitala verktyg och sociala medier i undervisning på alla nivåer och övergripande inom skolans ämne, då de utvecklar de förmågor som eleverna bör ha med sig för framtiden. Extra viktigt blir det för skolor i utsatta områden med låg måluppfyllelse. Där bör man enligt mig satsa stenhårt på 1:1-datorer samt fortbildning för skolledare och pedagoger. Jag leker med tanken: Varför inte marknadsföra dessa skolor som IT-skolor med utpräglade IT-klasser med olika profileringar? (se Q2L, Katie Salen). Hur som helst är det inte längre en fråga om.Utan ”hur”.

Dessa elever har nämligen också all rätt att bli de som går med dator och kaffekopp som har jobb, frihet och trygghet.

Och allt samtidigt.

/Hanna Stehagen

13 Comments

Filed under Digitalisering, Förutsättningar, inspiration, Skoldebatt, Skolutveckling

13 Responses to Den digitala kompetensen – Om skolans nya utmaning

  1. Ingela Bursjöö

    Jag inser att argumentationen i texten utgår från just den digitala kompetensen, men EU´s nyckelkompetenser och UNECE´s tillagda fyra hållbarhetskompetenser är gjorda med intentionen att alla skall strävas efter tillsammans. Det innebär att strävan efter en av kompetenserna, ex den digitala, inte skall motverka någon av de andra, ex etiska kompetenser eller hållbarhetskraven.
    Jag citerar :
    European eight “competences for lifelong learning” defined by the European Parliament and Council (2006) as
    • communication in the mother tongue
    • communication in foreign languages
    • mathematical competence and basic competences in science and technology
    • digital competence
    • learning to learn
    • social and civic competences
    • sense of initiative and entrepreneurship
    • cultural awareness and expression
    However, ESD requires additional competences (UNESCO, 2003). The strategy of the United Nations Economic Commission for Europe (UNECE, 2005) specifies four extra competences to the aforementioned eight competences for lifelong learning:
    • the use of systemic, critical and creative thinking and reflection in both local and global contexts, as these are prerequisites for action for sustainable development
    • appropriate knowledge of sustainable development and awareness of the impact of decisions that do not support sustainable development
    • insight into global, regional, national and local environmental problems, including their economic, ecological and social implications
    • awareness of the ethical dimension of SD, including issues of equity, intra- and intergenerational solidarity and responsibility.

    I slutändan behöver skolan diskutera hur dessa kompetenserna prioriteras i tider av resursbrist. Vad gör vi först? Vad spar vi? Är någon överordnad de andra?

  2. Ingela, tack för din kommentar.

    Jag hävdar inte att den digitala kompetensen ska motverka de andra viktiga kompetenserna som EU lyfter fram. Snarare vill jag hävda att de ska integreras. Dock tror jag att digitaliseringen underlättar och motiverar lärare och eleverna att utveckla de övriga. IT blir ett verktyg att lyfta Eu´s åtta nyckelkompetenser samt dessa fyra ytterligare kompetenserna som du lyfter fram, så att de autenticieras och får en innebörd för eleverna. I ett ämnesövergripande arbete som bygger på entreprenöriellt lärande och crowdsourcingens tre principer samt språkutvecklande arbetssätt, tror jag inte att någon av kompetenserna behöver prioriteras. De integreras naturligt.

  3. Återigen ett viktigt inlägg av dig, Hanna Stehagen om hur den digitala kompetensen måste integreras med alla ämnen och kommentaren ovan förtydligar också att andra framtidskompetenser påverkas för språk, teknik och etik etc. får nytt innehåll pga den digitala utvecklingen. Mest intressant blir förstås exemplen och analysen när du diskuterar dina egna ämnen där du kommer riktigt långt i att fundera igenom hur de påverkas.

    En iPad eller bärbar dator till alla elever anser jag vara en självklarhet för framtidens skola men jag samlade in lite information från skolor som gjort denna satsning och de hade gått olika vägar. I en grupp skolor användes den nya lilla TV-apparaten vid alla möjliga tillfällen för att alla skulle vara riktigt uppdaterade på den senaste såpan etc. och kunskapsresultaten sjönk ytterligare. I en annan grupp skolor användes det nya verktyget för att förstärka inlärningen i traditionella ämnen och kunskapsresultaten steg. Jag har inga bevis men känner mig ganska säker på att den digitala kompetensen också ökade mer i den senare typen av skolor. Hur ny teknik förs in i skolorna spelar stor roll?

    Alla bra undervisning hittar en balans mellan å ena sidan ledarskap, mål, definierat innehåll samt arbetsro och å andra sidan egna initiativ, individualisering samt innnovativa arbetsformer. Digital kompetens kräver ett förändrat innehåll inom i stort sett alla ämnen men den svåra diskussionen om hur vi undervisar kan egentligen hållas utanför och det är troligt att den snarast påverkar oss till att undervisa på ånnu mer olika sätt.

  4. När nyheter dyker upp tycker sig många entusiaster se en ny verklighet framför sig. Så var det när radion kom, när tv:n kom och så är det nu med all ny revolutionerande teknik. Jag tror för min del inte att vi behöver definiera eller finna nya kompetenser i den digitala verkligheten. Samma gamla abiliteter och förmågor är gångbara i den delvis nya realiteten. Informationsöverflöd har vi kunnat hantera förut, det som blir alltmer svårt
    för människor är att sortera bort den information som är onödig. Det är nämligen mer ansträngande att söka utplåna informationsbitar som att tillgodogöra sig dem. Men människor är kognitivt väl rustade för denna
    informationsdusch och behöver ingen direkt kunskap om dessa omedvetna processer.

  5. Intressant att läsa Ingelas kommentar precis minutrarna efter att jag läste om hur nyckelkompetenserna ”kokats ner” till tre övergripande och överlappande nyckelkompetenscirklar i Skolverkets kunskapsöversikt Greppa språket. (I figuren i boken är dessa tre cirklar formade som ett Venn-diagram.)

    De tre samverkande och övergripande nyckelkompetenserna utifrån DeSeCo är ”Använda redskap interaktivt ( t ex språk och IT)”, ”Interagera i heterogena grupper” och ”Handla självständigt”. Jag citerar direkt ur boken:

    Språkets betydelse i lärandeprocessen och i det moderna samhället har uppmärksammats alltmer i västvärlden beroende på de ökade globala kontakterna och de i dag multikulturella samhällena. Så har till exempel OECD, med utgångspunkt i de olika internationella jämförelserna mellan elevers resultat i matematik, naturvetenskap och läsförmåga, samlat forskare och experter från olika länder i ett gemensamt projekt. Detta gick ut på att arbeta fram sådana nyckelkompetenser som kan betraktas
    som viktiga för att människor aktivt ska kunna delta i olika sammanhang i det moderna samhället. Med nyckelkompetenser avses kunskaper, färdigheter och attityder. Dessa beskrivs i ett slutdokument, DeSeCo (Definition and Selection of Competencies), som blev resultatet av projektet 2005. Tre övergripande och överlappande nyckelkompetenser, här i översättning, åskådliggörs i figur 1: (som jag försökte beskriva ovan).

    I en av cirklarna ligger kompetensen att använda redskap interaktivt, vilket främst innebär förmågan att hantera olika språkliga redskap, men också IT. Med språkliga redskap avses dels språket i tal och skrift, dels även andra
    uttrycksformer som bilder, tabeller, diagram, symboler av olika slag, dramatiska uttrycksmedel och kroppsspråk. Här ingår alltså även matematikens och naturvetenskapernas symboler. Man talar om att kunna hantera dessa redskap, det vill säga att man har förmågan att välja och använda lämpliga redskap i olika sammanhang; att kunna ta plats och skapa mening och förståelse tillsammans med andra eller individuellt. Nästa cirkel handlar om att interagera i heterogena grupper, vilket kan tolkas som både en social och en interkulturell förmåga. Det innebär att kunna arbeta tillsammans med andra, även med dem som inte tänker precis likadant som man själv. För detta krävs empatisk förmåga, förmåga att byta perspektiv och förmåga att kunna spegla sina egna tankar och åsikter i andras. I den tredje av cirklarna handlar kompetensen om att med alla dessa redskap kunna handla självständigt, vilket innebär att individen kan reflektera över och förhålla sig kritiskt till olika texter och förhållningssätt.

    Att utveckla dessa kompetenser hos barn och unga är i högsta grad skolans ansvarsområde, och skolans styrdokument tar också mycket riktigt upp dem. I dessa betonas språkets betydelse i alla skolämnen och genom hela skoltiden.

    Det säger en hel del, eller hur? Jag tror inte heller att man kan välja en nyckelkompetens över en annan i skolans värld, alla samspelar och är beroende av varandra för att eleverna ska kunna nå skolframgång. Jag tror inte det handlar om resurser i form av pengar till tekniska hjälpmedel/läromedel/fler lärare utan resurser i form av ökad kompetens hos alla som arbetar i skolan.

    Jag blir varm om hjärtat när du lyfter in den språkliga aspekten i ditt inlägg, Hanna, för jag är övertygad om att det är i den språkliga förmågan grunden läggs och i den svenska skolan idag har vi alldeles för många elever med stora brister i den språkliga förmågan vilket påverkar alla andra nyckelkompetenser i allra högsta grad.

  6. Tack alla för kommentarer. Ni berikar mitt inlägg med nya infallsvinklar och med ytterligare forskning. Bra att du lyfte och tydliggjorde språkets betydelse för de för alla övriga förmågor, genom citatet ur ”Greppa språket”, Anna.

  7. Per-Daniel Olsson

    Jag vill dock mena att både TV:n och radion har påverkat lärandet på ett påtagligt sätt liksom kilskriften, boktryckarkonsten och fotografiet en gång var nymodigheter som också har fått betydelse för människans uttryck. Det vi idag kallar ny digital teknik är egentligen inget annat än redan befintliga kommunikationssätt som har vidareutvecklats, integrerats med varandra och gjorts tillgängliga för fler. Jag tror därför inte på en revolution men min erfarenhet av webbaserad utbildning är att digital teknik som den nu har förpackats redan har satt positiva spår där den används utifrån sin fulla potential. Samma information finns tillgänglig i olika förpackningar och en roman av Jane Austen, för att gripa ett exempel ur luften, förlorar inte i betydelse bara för att man inte bekantar sig med henne via ett papper. Klassisk bildningskunskap står sida vid sida med mer subjektiv kunskap som t ex förståelsen för vad det innebär att vara ung i ett annat land (vilket är ett intressant ämne inom språkundervisningen där jag är verksam) som inte tjänar något på att angripas via en lärobokstext.

    Digitala medier är ett sätt att kommunicera och jag ser på mina elever (som återfinns inom vuxenutbildningen och på gymnasiet) att de angriper frågeställningarna annorlunda än klassrumseleverna vanligtvis gör. För att fullt ut utnyttja de digitala mediernas kraft gäller det att använda dem för just kommunikation – som ju kan ta sig många olika uttryck. Det traditionella klassrummet innebär en större begränsning än rent fysiskt och utmaningen för lärarkåren, tror jag, är att öppna upp och släppa lite på kontrollen vilket i sin tur kräver öppnare uppgifter som kan besvaras med större variation vilket i sin tur kräver en mer allsidig bedömning. Den traditionella skolkunskapen är linjär medan den digitala eleven arbetar cirkulärt och med ett mer påtagligt holistiskt perspektiv. Min erfarenhet är att vi får elever som konstruerar sin verklighetsbild på ett mer effektivt sätt genom att alltid bygga på redan förvärvade kunskaper och erfarenheter vilket leder till såväl ökad bildning som allmänbildning. Jag läste till lärare på 1990-talet och det är bara att konstatera att min kunskapssyn, men även mitt kunskapsideal, har förändrats genom åren.

    Nästa steg blir att diskutera vad som ingår i den digitala kompetensen och vilka delar av den skolan kan ge. Huruvida det är en fristående kompetens eller en kompetens genom vilken andra kompetenser kommer till uttryck är en grundläggande fråga som mycket hänger samman med definitioner. När vi en dag blickar tillbaka tror jag vi ser att digital kompetens påverkat samhällsutvecklingen påtagligt – inte för att det var något revolutionerande som damp ned från himlen en dag utan för att det var ett naturligt steg i samhällsutvecklingen där många olika lösningar plötsligt blev en och fick stor genomslagskraft.

  8. Hulya Basaran

    Hanna, jag vill främst tacka för ditt inlägg där du utförligt beskriver skolans nya utmaning.
    It måste interagera med andra ämnen och det är som du skriver en utmaning skolan är tvungen att ta, eftersom skolan är en institution som speglar samhället. Det handlar längre inte om att använda IT som något motivationshöjande verktyg även om jag själv tycker att det är ett utmärkt verktyg för att släppa in världen utanför i klassrummet och därmed skapa meningsfullhet för eleverna.

    Kunskaper inom IT värderas högt och det speglas även i LGR 11.

    Det är viktigt att skolan släpper tanken om att utbilda disciplinerade arbetare till ett industrisamhälle. Skolans uppdrag är att utbilda och förbereda eleverna för att leva, verka och orientera sig i ett komplex verklighet där det finns ett enormt informationsflöde. Eleverna förväntas kunna hantera fakta och förhållanden, kritiskt granska samt inse konsekvenserna av olika alternativ och det i en värld med stort informationsflöde! Därmed kan vi inte arbeta med IT separerat som ett enskilt ämne i sig. Språk, kunskap och It bör verka tillsammans.

    Även om den informationstekniska revolutionen har gjort att eleverna använder It dagligen så har, som du skriver, den sociala statusen betydelse i hur eleverna använder datorn. Det är då vårt arbete blir än mer betydelsefullt. Med vår lärarprofession, teorier och erfarenheter kan vi målmedvetet styra innehållet för att eleverna ska vara rustade för framtiden. För elever som behöver stöd, där språket inte räcker till kan vi inte ”invänta” att språket ska utvecklas isolerat från andra ämnen i övrigt! Vi kan heller inte hänvisa till undersökningar som bekräftar förmågor med utgång i elevernas sociala status.

    Jag tror, precis som du skriver att språk, kunskap och it bildar en treenighet. Det är en utmaning skolan måste ta. Att köpa in tekniken är en förutsättning men dock inte tillräcklig eftersom pedagogens kompetens är av betydelse. Det är just då, som du skriver ”hur” frågan kommer upp. Hur gör vi? Hur använder vi de kompetenser som finns inom skolan? Vad blir nästa steg?

    Jag har förmånen att arbeta på en skola som har tillgång till digitala verktyg men det är främst arbetslaget och de pedagogiska diskussioner vi har som utvecklar det tekniska till att bli pedagogiskt. Pedagogiska möten kring hur vi arbetar med språk, kunskap och it med utgångspunkt i förmågorna. Lärarnas kompetenser och erfarenheter är av betydelse för elevernas utbildning.

    Likvärdig utbildning är en demokratisk rättighet oavsett om du är nyanländ, uppvuxen i Sverige har låg eller hög status! En likvärdig utbildning för att eleverna ska stå rustade för framtiden, med jobb, frihet och trygghet!

    Jag har inte så mycket mer att tillägga egentligen förutom att jag berikas av alla de tankar och kommentarer jag läser. Det är en enorm tillgång!

  9. Hej Hanna.
    Tack för ditt kloka inlägg som jag i min tur marknadsfört i min blogg:
    http://edvardinas.blogspot.se/2012/08/hanna-stehagen-skriver-kloka-ord-om.html
    /Hälsningar
    Monica
    Projektledare för skolbiblioteksutveckling i Åstorp

  10. Pingback: En analys av IKT i undervisningen « Fredriks blogg

  11. Pingback: Forskning | Pearltrees

  12. Pingback: Lärande | Pearltrees

Kommentera