En inre resa och ett kärleksbrev

”Varför alla dessa inlägg om skolan. Har du inte lov fortfarande? ;)

Jag har ägnat en hel sommar att försöka förstå skolans organisation och kunskapssyn. Detta efter åtta år i yrket. Varför just nu kan man fråga sig. Jo, jag hade kört fast. Många tycker det är konstigt att jag spenderar min semester med att fundera på skolan. Men jag tror att jag kommit till en del insikter. Jag tror jag har blivit klokare.

Hur?

Min inre resa tog sin början i ett missnöje och i ett dåligt samvete.Varför misslyckades vi gång på gång med eleverna? Varför var allt så kämpigt och tungrott. Det var en pina. En leda. Jag var frustrerad. Kände att jag aldrig fick en chans. Varför hände det aldrig något? Varför skulle man alltid behöva börja om? Ingen information. Ingen progression. Samma gamla diskussionsämne på alla möten. Varför alla dessa konflikter kolleger emellan och elever och lärare och varför denna stress? Tänk om jag bara hade fått undervisa. All denna administration! Jag började ifrågasätta allt vi bara tog för givet – arbetssätt, läxor, elevsyn, organisation och kunskapssyn, åtgärdsprogram, lektionsplaneringar, PPL mm. Tyckte att vi fokuserade på fel saker. Det var inte friktionsfritt. Det var inte populärt. Tyckte att det måste finnas något annat. Något nytt. Något mer. Jag var inte att leka med under våren. Ett par gånger läste jag lusen av mina chefer. Bad dem skärpa sig. Att inte motarbeta mig. Att öppna ögonen. Var fanns våra pedagogiska diskussioner? Inte så professionellt, jag vet. Jag sökte nya jobb. Var redo att fly. Jag var olycklig i mitt arbete och var orolig för våra elever. De mådde inte bra och inte heller vi. Vi gick på knä. Vi tycktes gräva våra egna gropar. Vi tog inte hand om varandra.Vi såg inte varandras potential. Varandras styrkor. Vi såg inte skogen för alla träd.

Men att ge upp mina elever och kolleger? Nej, det fanns inget fegare än att fly, inget större svek. Jag inbillade mig att de behövde mig.

Jag har läst, bloggat och twittrat och facebookat under sommaren. Jag har kommit i kontakt med teorier helt nya för mig samt fördjupat mig i dem jag stött på tidigare. Jag har läst böcker, bloggar och artiklar. Kommit i kontakt med så många kunniga människor som utmanat mig, som ställt frågor, som gett förlag på läsning och verktyg, som gett förklaringar, som läst och kommenterat mina texter och bidragit med nya perspektiv och därigenom berikat mig.

Nya kunskaper: The flipped classroom, Google docs, You Tube, rhizomatiskt tänkande, crowdsourcing, entreprenöriellt lärande, the Cynefin framework, Wikispace, bloggar, SAMR, Blooms taxonomi, dataspel, formativ bedömning, Evernote …

… har blandats med det tidigare kunskaper: SIOP, genrepedagogik, SFG, lässtrategier, TSI, Reciprocal teaching, transaktionsteori, interkulturellt perspektiv, sociokulturellt lärande, Cummins fyrfältsmodell, performansanalys.

Jag har skapat en egen teori för min undervisning som baseras på allt jag läst och diskuterat under sommaren samt det jag läst tidigare. Jag har mixat och blandat. Jag har lärt mig, lärt av mig och lärt på nytt (egen haltande översättning av Alvin Toffler. Se nedan).

IKT och språkutveckling i samklang.

Ett öppet sinne.

Skriver jag detta för att visa hur bra jag tycker jag är? Nej, jag skriver detta för att uppmana fler att ifrågasätta men framför allt att läsa, diskutera och crowdsourca. Som en naturlig del i lärarvardagen men också när problemen tycks hopa sig och det känns som om man vill ge upp. Att söka. Att våga. Öppna ögonen. Våga ha fel och göra misstag. Att inte stanna upp. Att chansa. Att prova. Och framför allt att inte ge upp. För det finns så mycket kompetens, så mycket stöd, både bredvid dig i arbetsrummet men också där ute i cyberspace. Twittra, facebooka, blogga, samverka, crowdsourca. Lyssna in och reflektera. Det finns inget mer givande och inget mer beroendeframkallande. Använda alla sociala medier du bara kan, både privat och i skolsyfte. Varför inte låta det sammanstråla? Du har mycket att lära ut och lära. Vi vill höra hur du tänker. Och framför allt låt dina elever göra detsamma i din undervisning. Det berikar dem och förbereder dem för ett samhällsliv. De lär känna sig själva, varandra och andra på ett helt nytt sätt. De kommunicerar och därigenom berikar de sitt språk och vidgar sina vyer. Som vi ju strävar efter. Och mitt i detta finns vi. Vi som ska stötta, pusha, visa, vägleda och lyfta deras språk och kunskaper.

Lär av mig. Jag lär av er. Låt oss lära av varandra.

 

Stanna upp.

Lyssna.

Reflektera.

Diskutera.

Agera.

 

Mitt fantastiska kollegium

Shakila Shams, Cecilia Larsson-Ståhl, Åsa Rantzow, Cissi Andersson, Melanie Piedoie, Daniel Prsa, Jovanka Mirkov, Rut Bjerhagen, Peter Söderholm, Elisabet Niskakari, Cecilia Olsson för att nämna några.

Mitt fantastiska utvidgade kollegium.

Per Falk, Anna Kaya, Anna-Lena Godhe, Christina Löfving, Katarina Lycken, Edward Jensinger, Camilla Lindskoug, Stefan Pålsson, Marie Andersson, Annelie Drewsen, Per-Daniel Olsson, Karin Brånebäck, Charlotte Christoffersen, Sven Järgenstedt, Sara Arildsson, Jan Lenander för att nämna några.

Tillsammans når vi vår fulla potential och rustar våra elever för en ljusnande framtid.

”Om jag slutar att reflektera över det jag redan vet och sträva efter att ständigt lära nytt så be mig byta yrke!”
Karin Brånebäck

http://photobucket.com/twitter

5 Comments

Filed under Okategoriserade

5 Responses to En inre resa och ett kärleksbrev

  1. Jag har under hela min tid som lärare hela tiden orkat med hjälp av härliga kollegor. Eleverna är min vikigaste hjälp, det är de som hjälper mig att göra storverk men de har också rätt att ställa krav på mig och med dem kan jag också hamna i onda cirklar ifall utmaningen blir för stor. Det är då kollegorna är vägen till att komma runt problem och vända cirklarna rätt.

    Tyvärr kan ett helt arbetslag få för svår utmaning och plötsligt börjar Svarte Petter åka runt och det är då utbrändheten står och lurar men jag har upptäckt det utvidgade lärarkollegiet och fått ytterligare ett skyddsnät. Jag har upptäckt att framtidsutmaningarna inte minskar men att jag nu fått så många att samarbeta med, att knäcka nötterna tillsammans med. När entreprenöriellt lärande, flipped classroom etc. etc. strömmar över mig så har jag en enorm resurs som hjälper mig undersöka vad som är viktigt och spännande och vad är skolfrälsarsvada.

  2. Ingela Bursjöö

    Tänk Hanna att ditt senaste inlägg är som ett perfekt exempel på vad transformativa processer beskriver! Just detta att vi i grund och botten ser världen på ett annat sätt, förändras fundamentalt. Detta transformativa lärande är en världsomspännande forskningsansats, allt du kan hitta av ex Jack Mezirow, Patricia Cranton och via forskningstidskrifter under transformative learning. Inte så mycket svenskt ännu dock, men den avhandling om hur lärare utvecklar sin yrkesidentitet som jag skrivit på de senaste 6 åren hoppas jag ska bidra ännu mer till att förstå läraryrkets dynamiska och omvälvande karaktär. Min lic om detta i relation till lärande för hållbar utveckling hittar du på http://hdl.handle.net/2077/28839 på Göteborgs Universitet.
    Men jämför hur du beskriver dina stadier med de faser som transformativt lärande beskriver!
    Mezirow (2000) beskriver tio faser:
    a) Ett förvirrande dilemma, att uppfatta en motsättning som ett dilemma
    b) Självrannsakan och kritisk självgranskning, insikt om att alternativa synsätt kan bidra till ett innehållsrikare, samtidigt mer differentierat och integrerat sätt att förstå verkligheten, innebär ofta att erfara rädsla, ilska, skam eller skuld
    c) Erkännande av självkritiken, avsiktligt välja att gå vidare i en kritiskt reflekterande process som kan leda till reflekterad handling, kritiskt granska uppfattningar om världen
    d) Undersöka alternativ för nya handlingar, göra jämförande analys av olika perspektivs giltighet, inse att även andra har genomgått liknande processer
    e) En kritisk granskning av alternativen, ställa nya meningsbärande perspektiv i relation till ens övriga livsvärld
    f) Provisoriska försök med att pröva nya handlingar, förstå att lärande innebär öppenhet för att förändra synsätt
    g) En handlingsplan för förändring, förstå skillnaden mellan hur andra (som har det nya perspektivet) tolkar verkligheten mot den tidigare förståelse som man själv har haft
    h) Förvärva kunskaper och färdigheter för att genomföra handlingsplanen, beredskap att kritisera ett tidigare perspektiv
    i) Uppbyggnad av kompetens och självförtroende i de nya handlingarna, införliva ett nytt perspektiv genom att sätta teori i relation till praktik, bli förtrogen med det nya
    j) Införlivande av den nya handlingen i det egna livet, referensramarna har förändrats genom självreflektion och jämförelse med andras värderingar

    • Wow, Ingela! Jag är mållös! Tack. Tack så mycket är det enda jag får ur mig nu. Härligt när man får begrepp för vad som händer. Jag ska verkligen kolla upp din avhandling och mer om transformative learning. Hoppas kunna diskutera mer med dig framöver.

      • Din teoretiska förklaringsmodell har gett mig nya tankar till en ny text, Ingela. Jag kommer arbeta vidare med utveckling och det transformativa lärandet. Någonting i stil med om konsten att utvecklas och hitta sin yrkesindentitet eller hur man klarar av en yrkeskris … hur man handskas med förändringar …

        Jag läste ett blogginlägg som också gav mig en del att tänka på.
        arkarthick.com/2012/08/01/life-lessons-no-school-taught/

        Mer förslag på läsning?

  3. Ingela Bursjöö

    Visst skulle vi som lärare må bra av att lite mer regelbundet få stanna upp och fundera över vårt yrkesval och hur vi kan förbättra vår yrkesstolthet! Jag tror det var därför jag fastnade för transformativa processer som analysverktyg, det var en lättnad, även rent fysiskt, att förstå vad det var som hände, både med mig själv och med kollegor. Det finns mycket bra läsning som grundas i forskning och som växelverkar med den förändrade yrkespraktiken vi ser, i hela världen, Sverige är på intet sätt isolerat vad det gäller skolreformer. Nyligen har jag läst några pålitliga forskares text; Hargreaves och Fullan, Professional capital, http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0415624576
    Den ger underlag för bra diskussioner, Andy var också hos oss i Göteborg i juni så vi fick en chans att prata med honom , fråga, utveckla,ifrågasätta… trots allt är det möte öga mot öga som ger bestående intryck…

Kommentera