Lärare – möjligheternas yrke?

Skolans dag fick jag förmånen att föreläsa för lärarstudenter, elever och kollegor på temat ”Lärare – möjligheternas yrke”. Precis som i seminariet ”Orka och utvecklas som lärare”/”Orka och utvecklas mer som lärare” inleder jag med frågan ”Vad är egentligen kärnan i läraruppdraget?” Läraruppdraget innehåller ju en mängd olika aspekter och uppgifter; skapa undervisningsrelationer, planering, lärande, bedömning, utveckling, ledarskap, omsorg, respekt, engagemang, kunskapsuppdrag…

Kärnan för allt detta – som jag ser det – är Undervisning. När jag utbildades till lärare var Undervisning ett ord som till varje pris skulle undvikas. Det är ju en smula märkligt, inte minst med tanke på att Sveriges Riksdag ju faktiskt definierar ordet i Skollagen:

”sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden”

Vad är då syftet med vår lärargärning? Eller som jag ställde frågan till mina elever: Varför har vi lärare och skola?

Här kan – och kanske t o m  bör – vi finna lite olika svar. När det gäller syftet med skolan kan man dock återigen inhämta lagstiftarens åsikt:

”… syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden… förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar…”

Skollagen stadgar sedan att vi ska ta hänsyn till olika behov, att varje unge har rätt att nå sin potential (alltså inte enbart komma upp till kunskapskravens miniminivå) att utbildning syftar till att i samarbete med hemmen främja en allsidig personlig utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare. Eller med läroplanens (grundskola och gymnasium) ord:

”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.”

Det finns emellertid inga mirakelkurer som fungerar överallt i skolan, för alla lärare, för alla elever, för alla situationer. Det vet vi som arbetar i skolan. MEN jag påstår samtidigt att det finns grundförutsättningar som måste råda för att vi och eleverna ska ha en chans att lyckas. Det finns absolut konkreta metoder och knep att använda sig av, även om metodik sedan länge försvunnit som universitetsämne. Min erfarenhet är att man sällan behöver gå över ån efter vatten för att finna detta. Min bästa tid för kompetensutveckling var utan tvekan för några år sedan när jag fick förmånen att vara resurs på mellanstadiet. Jag chans följa mina skickliga kollegors undervisning, med god möjlighet till reflektion. Här finns ju även gott stöd i exempelvis Synligt lärande för att få saker har så stor påverkan på resultaten som att lärare är med och ser andra lärare. En annan viktig kompetensutveckling för mig har varit det vidgade kollegiet samt inte minst Edcamp (just nu ligger Edcamp Linköping, Edcamp Skolforskning, Edcamp Øresund2, Edcamp Skolforum2 i pipelinen – vilken prioriterar du? Eller drar du igång en egen?)

Alla mina elever har fått frågan hur en bra lärare egentligen är? Det var en gång en ovanligt lyckosam praktikuppgift som jag sedan fortsatt med. Jag har även ställt samma fråga i hundratals föreläsningar med lärare och lärarstudenter. Alltid kommer ”Rättvis” högt upp på listan. Men hur är man egentligen rättvis?

  • Var och en får lika mycket?
  • Var och en får i tur och ordning?
  • Var och en efter behov?
  • Var och en efter vad de gjort sig förtjänt av?
  • …?

Det finns sannolikt nästan lika många rättviseprinciper som det finns filosofer… Hur man än gör blir det fel ur någon aspekt! Jag läste en fantastisk kurs på universitetet om rättvisa (praktisk filosofi) vilken dock inte klargjorde frågan utan snarare visade på komplexiteten, men fick så småningom den kanske bästa definitionen av en elev:

–      Det är inte alls så svårt att vara rättvis, du måste helt enkelt vara rättvis på det rättvisa sättet! /Matilda, 8 år.

Och så är det förstås – det handlar om att det måste upplevas som rättvist. Elever (och vuxna) accepterar i allmänhet att det görs och gäller olika, så länge det baseras på något objektivt kriterium och inte på att jag/rektor/maktinnehavare gillar den eller den mer eller mindre. Det är min bestämda erfarenhet.

Utöver att läraren ska vara rättvis så vill eleverna se en tydlig och ”lagom sträng” lärare. De yngre eleverna vill sedan även ha en snäll lärare, medan elever från ungefär år fem börjar prata om att de vill se en kunnig lärare – något som sedan växer i popularitet och enligt uppgift är ännu mer eftersträvansvärt på gymnasiet (för att inte tala om universitetet). Ställ gärna frågan till dina elever! Jag lovar att de uppskattar frågan samtidigt som du som lärare får mycket intressant information: 

Man lär så länge man har elever…

Detta är verkligen en av möjligheterna i yrket – att ständigt få chansen att utvecklas mot sin potential. En lärare måste enligt uppgift varje skoldag fatta mellan 300 och 500 moraliskt signifikanta beslut; ska jag ägna tid och fokus åt Kim eller Mika? ska jag plocka upp tråden som kom upp eller hålla fast vid min planering? vad och på vilket sätt ska jag berömma eller korrigera? vilka arbetsformer ska vi välja? över vad ska eleverna få inflytande? hur tolkar jag det centrala innehållet och förmågorna? Det är inte konstigt att man ofta är trött på kvällarna… Alla dessa val och bedömningar kan förstås inte bli rätt, men hyggligt många av dem måste bli det. Väldigt sällan har man möjlighet att säga ”Time out! Magistern måste reflektera en stund innan han bestämmer sig”. Ofta har man istället typ en sekund på sig att avgöra när Mika kommer fram med en text och vill ha respons vad gensvaret bör bestå i:

  • innehåll
  • uppbyggnad och struktur
  • stavningen
  • omfattningen

Samtliga dessa varianter av gensvar kan vara helt rätt och helt fel, beroende på sammanhang, kontext, mål, syfte, elev… Det måste vara ett professionellt grundat beslut, fattat på mindre än en sekund, där det bästa aldrig får bli det godas fiende:

”Enda sättet att aldrig göra fel är att göra ingenting, och det är verkligen inte rätt.”

Det ska bli väldigt intressant när Lärarnas Ansvarsnämnd väl sammankallas hur vi där kommer att dra gränsen på vilka grunder en lärarlegitimation återkallas/inte återkallas. Vi kan ju inte ha en legitimation som alla får behålla om den ska vara något värd. Samtidigt är det ett yrkesförbud som utdöms när legitimationen återkallas… Seriösa överväganden måste göras. Här tänker jag spontant att det även bör handla om hur läraren i sina olika val resonerat. På vilka grunder har beslut fattats? Hur beaktades Lärares Yrkesetik? Styrdokument? Vetenskap och beprövad erfarenhet? Hur stor är medvetenheten om vad som utgör det faktiska dilemmat och olika tänkbara konsekvenser? Jag tänker mer och mer att lärares professionella och medvetna överväganden måste hamna mer i fokus. Det är för att vi tar ansvar för dessa vi ska få bra betalt. För att vi visar passion för lärande och människors kunskapstillväxt!

Ingen har påstått att det är enkelt att vara lärare. Ganska ofta är det både jobbigt och svårt. Men när stjärnglansen tänds i ungarnas ögon är det faktiskt helt fantastiskt:

–      Jag kan det här nu! Jag förstår. Jag har lärt mig och jag vet att jag kan.

Läraryrket kan verkligen vara ett yrke med möjligheter. Låt oss alla bidra till att det kan bli och förbli så! #reclaimtheschools!

/Magnus Blixt, lärare på Vasaskolan i Djursholm (sedan en månad, tidigare på Fruängens skola), författare, föreläsare, ledamot av Lärarnas Ansvarsnämnd och 360s lärarpanel, bloggar även på lrbloggar.se

6 Comments

Filed under ansvar, Kompetensutveckling, kunskap, lärare, Okategoriserade, Skolutveckling

6 Responses to Lärare – möjligheternas yrke?

  1. Pingback: Lärare & sociala medier : be ready! « Välkommen till verkligheten

  2. Tack Magnus för din enträgna kamp för att professionalisera läraryrket det är verkligen något som är viktigt att göra för elevernas skull. Vi behöver utarbeta vår etik, vara tydlig med våra utmaningar och se till att vi är tydliga med behovet av olikheter bland oss. Skillnader är en ren yrkesidentitet och vi måste rädda vår tolerans och glädje inför detta.

    Rättvisa är verkligen ett brett begrepp med många perspektiv. Ens rättvisa är någon annans orättvisa. Lite vidsynthet behöver kombineras med förmågan att tala klarapråk med ödmjuk orubblighet. Detta bör vara vägledande både i elevkontakten och i det vi begär av vår arbetsgivare.

  3. Pingback: Vad är en lärare – egentligen? « Välkommen till verkligheten

  4. Pingback: Valfråga eller ej, välja måste vi « Välkommen till verkligheten

  5. Pingback: Undervisning: Nå varje elev - del 1 - Magnus Blixt

  6. Pingback: Lärarjävlar! Eller ofelbara? | Skola 365

Kommentera