Släng ut Jante, gör avtalet till en seger.

Jag tänkte börja med Florence Nightingale och en liten reflektion jag tänkte komma tillbaka till. Alla känner till att hon gjorde ideella insatser inom sjukvården och kände passion för sitt uppdrag. Det är dock betydligt färre som känner till att hennes största insatser handlade om att förhandla med höga militärer och förbättra villkoren för de som arbetade med vården. Förbättra mat, husrum och många andra saker för sjuksköterskor, biträden etc.

Det är många som är besvikna på senaste löneavtalet som inte blev något tydligt steg mot att uppvärdera läraryrket. Ett avtal med mycket friutrymme för arbetsgivaren som kan ge väldigt olika resultat för oss lärare. Jag tänker dock se möjligheterna i att rent symboliskt vill man uppvärdera lärarna gentemot andra yrken och genomföra ett resonemang kring detta.

Lärare är inte eniga om sin syn på lärarlegitimationen, det fria skolvalet och ökningen av andelen friskolor men i vilket fall så behöver de vara med i ekvationen när vi funderar över lärares framtida arbetsvillkor. Friskolor har ju snarast inneburit en försämring av lärares löner och absolut av våra arbetsvillkor men de är så många att de numera bryter arbetsgivarmonopolet och skapar en arbetskraftsmarknad. Det fria skolvalet innebär förstås att marknadsföringsinsatser tar tid och fokus från huvuduppgiften men många utåtriktade lärare kan få ytterligare en arena att blomma ut på. Lärarlegitimationen innebär förstås administration, rättviseproblem och att skolor och lärare kan hamna i kläm men sätter strålkastarljuset på den avgörande frågan om en lärare har rätt kompetens för sitt uppdrag. De här tre sakerna skapar tillsammans helt annorlunda förhandlingsmöjligheter för lärare.

Jante har varit en ständig följeslagare under lärarkårens syndabocksvandring mot sämre löner, arbetsvillkor och status. Det var lektorer som hade mer att säga till om, adjunkter som tjänade mer än andra och lågstadielärare som hade korta dagar. Listan kan bli så lång. Vi har alla blivit straffade med likformighetens tvångströja. Det är dags att vi skärper oss och slänger ut Jante helt och fullt.

Inom det privata är ofta löneglidning minst lika viktigt som de avtalade lönepåslagen. Jag hoppas att vi inte får en privat dominerad skola men ser att vår arbetsmarknad redan påverkats. Det är dags att vi börjar ta med löneglidning i våra strategier och att vi ställer oss positiva till det. Vi måste skaffa argument för högre ingångslöner, påslag byte arbetsgivare, extra påslag för kategorier med för få lärare, snabbt utvecklande lärare osv. Jag var länge förundrad över att arbetsgivaren klagar på att de får lite utrymme att differentiera, när avtalen bara har golv och de kan differentiera uppåt. Jag har numera fått insikt i att arbetsgivarna möter hårt motstånd när det gäller specialsatsningar på alla nivåer. En majoritet av oss lärare är generösa människor med en positiv syn på att alla ska få utvecklas, vi borde verkligen inte motarbeta varandra, vi borde aldrig bromsa satsningar på några av våra kollegor.

Nu återknyter jag till Florence Nightingale och att passion för uppdraget bör kombineras med engagemang för de som ska utföra det. Att engagera sig i sina egna arbetsvillkor är inte i motsats till att brinna för sitt uppdrag, det är en nödvändighet för att inte brinna upp och vi lärare ska engagera oss i eleverna många decennier. Lärare ska inte välja yrket på grund av lönen men det är verkligen synd om många lärare låter bli sitt drömyrke för att lönen är så mycket lägre än alternativen. I Uppdrag i samhällets tjänst – ett lärartyck (nr 83) skildrar jag min egen resa till mitt drömyrke lärare men också att passionen för att göra något stort och viktigt för samhället fick mig att välja bort läraryrket, ett yrke som inte verkade ses som så viktigt. Vi som arbetar inom skolans värld bör alla kunna citera Johan KantFör övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!” och säga att detta bör innebära att arbetsvillkoren är bra.

Nu kommer dock det viktigaste! Avtalet måste bli en seger för eleverna, i annat fall är det inget värt. Bra arbetsvillkor ger utrymme för lärare att orka med att hålla engagemanget brinnande. Att ens insatser uppmärksammas är viktigt för känslan att behärska sitt yrke och det är visat att det har rent magiska effekter på prestationsförmågan. Detta vet vi lärare från mötet med eleverna varje dag, där de växer när vi ser dem. Den inre motivationen och passionen ska förstås inte förstöras med några kortsiktiga belöningar och ett enstaka avtal ska verkligen inte påverka lönerna nämnvärt. Jag hör till de som är glad över att avtalet inte var markant högre. Däremot så innebär en tydlighet om att det även kan löna sig ekonomiskt att göra ett bra arbete en tydlig signal om att vi har ett syfte som är värt att uppnå. Vi måste ha vårt fokus på eleverna och ständigt leverera när det gäller deras utveckling,  stoltheten över yrket och omsorgen om varandras arbetsvillkor ska inte behöva ta någon tid och kraft.

I Passionen lever i den svenska skolan här på skollyftet visades det hur mycket passion och engagemang vi har i lärarkåren och det har egentligen framgått i alla inlägg här. Nu ska vi alltid stötta varandra i att bra prestationer är värda att löna sig ekonomiskt. Lärare ska kunna fokusera på sin passion och nya spännande saker för sina elever och bara förvänta sig att det innebär en löneutveckling som inte ska tävla med de mest välbetalda men ändå avspegla att läraryrket är samhällets viktigaste arbete.

 Jan Lenander

3 Comments

Filed under Okategoriserade

3 Responses to Släng ut Jante, gör avtalet till en seger.

  1. Ulrik Borg

    Det där med att löneglidningen är viktig har jag hört många gånger, men *aldrig* sett belägg för. Det är min första invändning. Det finns däremot mycket kraftiga belägg för att bonusar och liknande belöningar kopplade till prestation är mycket, mycket hämmande för kreativiteten och också att det allmänna löneläget är avgörande för hur man rekryterar ny personal och behåller befintlig.
    Min andra invändning är: Om det nu ändå skulle stämma, så har ju arbetsgivaren, kommunerna snarare visat att de INTE vill ha löneglidning. I min egen kommun har skillnaden t.ex. *minskat* under lång, lång tid, trots uttalat önskemål om motsatsen från både AG och fackförbund.
    Min tredje invändning är att arbetsgivaren dock framgångsrikt har *straffat* så kallat illojala och besvärliga lärare utan att kunna motivera på vilket sätt de är dåliga på sitt jobb, yrke eller hur de ”misslyckats” med sitt så kallade uppdrag. Det nya avtalet ger återigen möjlighet att ”belöna” dessa lärare med noll kronor i fyra år till. Dessa lärare har med de dåliga referenser de kan räkna med och ofta också åldern emot sig inget intresse av att försöka byta arbetsplats. Hur bra lärare är de med den behandlingen. Min poäng: Lärare belönas inte med individuella löner, de bestraffas – ofta öppet och tydligt för att markera mot kollegorna ”hur det går om man studsar”.
    Gissa om eleverna är förlorare på det?

  2. Pingback: Läraravtalet kan bli en historisk seger! « Jans Syrliga KaramelLer

  3. Jag anser att ett avtal behöver golv så att arbetsgivare belönar de bästa istället för att bestraffa de som inte uppnår något slags önskat resultat. Det är 90% som behöver belönas och 10% som kanske inte ska ha så mycket och absolut inte tvärtom. En lärare bör söka sig till en annan arbetsgivare om den känner sig bestraffad så jag ser inte riktigt det problemet som så stort. En lärare som inte lyckas hitta en alternativ arbetsgivare på nuvarande ganska fördelaktiga arbetsmarknad är det ytterst tveksamt om han eller hon ska vara kvar som lärare. Det betyder att jag förstår din invändning men inte tycker den blir så allvarlig som du.

    När det gäller att arbetsgivaren inte vill komma med några extra pengar fastän de till och med säger det är förstås ett reellt problem. Jag hävdar inte att det blir lätt att lösa men menar att med en kraftfull satsning och kamp så har vi faktiskt ett sådant förhandlingsläge att det ska vara möjligt. Det är helt enkelt en möjlighet som vi bara måste prova.

    När det gäller positiva effekter av extra pengar så håller jag med om att det inte får bli några kortsiktiga bonusar. Det måste vara flera små efter varandra följande satsningar som går till just de som betyder mest och som hela tiden fortsätter att utvecklas. Då blir pengarna ett sätt att stärka tanken om att syftet och yrkesrollen är viktiga och blir något som är bra för den inre motivationen. Den som gör en kortsiktig satsning kommer snabbt att upptäcka att extra pengarna försvann i nästa lönerunda medan den som passionerat fortsätter att arbeta som lärare kommer att se att skolan konsekvent sätter värde på passion i att få eleverna att utvecklas.

Kommentera