Barnens potential och förskolans potential!

Jag snubblade över FÖRÄLDRATYCKET i mitt Twitterflöde här om kvällen. Där hade Sanna Levelius skrivit om miljön i förskolan, om att utgå från barnens lust till lek och lärande.

Det första som slog mig var hur sorgligt det blir när man lägger en massa pengar och kraft för att bygga förskolor, som är anpassade efter en tanke som ska underlätta förskolans arbete utifrån läroplanen, som beskriver förskolans syfte

”Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen i förskolan syftar till att barn ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns utveckling och lärande samt en livslång lust att lära.” (s.4 Grundläggande värden Lpfö98 rev 2010)

och sedan inte har förankrat den tanken hos pedagogerna som ska arbeta däri. Det är slöseri med pengar, med tid och med kraft. Att pedagogerna dessutom beskriver sina lösningar på ”bullerproblem” för föräldrarna med att förklara att de ska ”gå ut mer med barnen” gör mig mörkrädd. Jag skriver inte ofta så här och jag förstår också att alla arbetar utifrån sina förförståelser och förutsättningar men att veta så lite om uppdraget vi har i förskolan och hur det kan formas gör mig osäker på att vi har en likvärdig förskola i Sverige.

Sanna Levelius ger en bild av barn som är lyckligast i mörka vrår och kojor. Jag tror inte riktigt att det är så enkelt. Hon tar också upp vikten av lugn och ro. En annan intressant aspekt. På förskolor måste det finnas möjligheter att vara i mindre grupper att kunna slå sig ner och läsa en bok men hela förskolans grundidé är väl ändå att vi är tillsammans? Här kommer också en tanke till mig som värnar barnens rätt till sitt eget hem och sin familj. Det finns hårda regler på hur mycket vuxna får arbeta men inga regler som reglerar hur länge barnen får vara på förskolan. Förskolan ska idag både stå för barnens lärande och utveckling och (ersätta) familjens ”lugn och ro”.

Jag tror att vi måste tänka på detta ur två aspekter. Vi har två olika bilder om vad förskolan är eller kan vara och någonstans grundar de sig i hur vi har sett på förskolan och vad som har varit förskolans uppdrag. Det handlar om omsorg och det handlar om lärande. Educare som det beskrivs i internationella sammanhang. Något som Sverige är kända för och andra länder sneglar på hur vi låter lärande och omsorg gå hand i hand i våra förskolor. Men någonstans är det ändå skillnad på en förskola och ett hem. I förskolan ges barnen omvårdnad för att de ska ha förutsättningar för att må bra och vara trygga för att kunna utforska, lära, tänka, göra tillsammans med andra barn. I hemmet ges omvårdnad för att man skapar relationer som är livslånga. Man knyter familjeband. Vi har barnen hos oss i några år sedan försvinner de. Vi skapar relationer för att ge trygghet i utforskande, växande, tänkande. Vi är inga ställföreträdande föräldrar, vi är lärare.

Förskolan är en plats för upptäckande, utforskande, föränderlighet, samarbete, samvaro, utbyte, möten och vidare….Här tänker jag att förskolan behöver lokaler som främjar dessa värden.

Verksamheten ska genomföras så att den stimulerar och utmanar barnets utveckling och lärande. Miljön ska vara öppen, innehållsrik och inbjudande. Verksamheten ska främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta till vara och stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter. (s.9 utveckling och lärande Lpfö 98 rev 2010)

Om man tänker på förskolan som en plats för hemlik-samvaro så är byggnader som är stora och genomskinliga helt fel förstås men om man tänker på förskola som en plats för utforskande så kan dessa vara fantastiska! Att få uppleva ljus som silar in genom stora fönster, skuggor som faller när jag och min kompis dansar förbi, utsikt över en hel dal- kanske till och med se mitt hus från ett annat perspektiv, kunna spana efter fåglar,flygplan och helikoptrar, se molnen skifta i färg under dagen, se regnet komma i horisonten dessa fönster ger oss saker att upptäcka, utforska, prata om, tänka kring. Att kunna mötas på Torget för att tillsammans dansa i en projektors ljus som spelar upp en film där vi dansar, att få tillgång till större ytor, att få välja vad man vill göra eller vara. I drygt fyra år går barnen på förskolan. Fyra år är en stor del av ens liv när man börjar när man är två. Det är dubbelt så länge som man har levt. Alla som har sett en två-åring och en fyraåring vet vilken stor skillnad det är och kan då kanske ana i vilken takt de utvecklas under dessa år. Välj då på att vara på en förskola där miljön ser ut som hemma fast med lite mer(?!) leksaker eller där miljön är föränderlig och full av material och fenomen att upptäcka- var vill du vara? Jag vet var jag vill vara.

Jag har pratat om detta förut. Det var i samband med fortbildningsdagarna med Per Bernemyr. Han talar om vad som är förskolans tillägg. Här har vi det i en liten ask. Vad kan en förskola bli? Hur kan vi bygga förskolor och fylla dem med innehåll som ger barnen andra möjligheter än vad de hade haft hemma, inte bara i sociala sammahang utan i möte med material, miljö och pedagoger. Hur kan vi göra de fyra-fem åren de är på förskolan till allt det som läroplanen önskar för dem? Utgår vi från detta, kastar om våra tankar om vad vi tror att en förskola är till att faktiskt tänka vad den skulle kunna bli så tror jag vi kommer få en enorm utveckling i förskolan. Per Bernemyr sa att den svenska förskolans största problem är att alla tycker att den är så fantastisk. Då finns det ingen anledning till utveckling.

I vår förskola går barnen igenom hela förskolan på dessa fyra år. De växer genom huset och möter oss och varandra på olika plan. På torgen möts de över åldrarna och knyter kontakter/får upplevelser som gör det spännande att vandra vidare. Barn och föräldrar knyter ihop hela huset (fem hemvister) eftersom de har varit i flera grupper och känner flera av pedagogerna. när de går sitt sista år har de kontakter över hela huset. Detta ger trygghet, samhörighet och en gemenskap som är oslagbar.

Vi arbetar i mindre grupper och i större grupper, ute och inne, vi ser till vad det är barnen upptäcker och utforskar och tar det vidare för att förändra miljö och material så att barnen kan upptäcka fler olika aspekter. När vi beskriver och berättar för föräldrana med hjälp av barnen och av dokumentationen får vi ofta höra;

”Vad spännande, att ni jobbar så här med barnen, det hade jag inte förväntat mig.”
”Det här som barnen upptäcker och utforskar är ju fysik på hög nivå, kan barnen upptäcka detta?” ”Jag har inte tänkt att förskolan kan göra detta. Ni är så engagerade i våra barn, tack! ”

Jag tänker att det då är extra sorligt att inte alla föräldrar får uppleva och tänka tillsammans med pedagogerna om vad barn har för möjligheter i förskolan, vad de kan få vara i för sammanhang. Särskilt om man tänker att de helst av allt bara vill sitta under en filt. Då känner man inte barns upptäckarglädje, fantasi, skapande och potential. De där husen som Sanna pratar om, de är byggda för barns potential för förskolans potential.

Läs vidare Krönikan av Birgitta Kennedy, pedagogista på Förskolan Trollet i Kalmar.

/Linda Linder, bloggar på http://www.pedagogikframtid.blogspot.se/

1 Comment

Filed under Förskolan, Skolutveckling

One Response to Barnens potential och förskolans potential!

  1. Jag upplever att mina barns förskola ofta var den du beskriver och hoppas på. Utan att klanka på någon förskollärare som har problem med ljudnivån och svårt att få tillvaron att gå ihop så tycker jag att alla barn har rätt till en mycket kreativ förskola där barnen övar samverkan på många olika sätt.

Kommentera