Samverkan – pedagogiska ingångar och pedagogiska vinningar

Allt sedan fritidshemmen flyttades i skolan har fritidspedagoger ägnat tid och tanke om hur detta ska ske. Hur ska samverkan med skolan se ut? Vad innehåller ”komplementet” till skolans undervisning? Hur bibehåller vi de fritids(hems)pedagogiska aspekterna av yrkesrollen i relation till skolans tradition, lärande och normer? I mitten på 90-talet när skolan blev huvudman för fritidshemmen byggdes samverkanstankar kring deviser som ”hela barnet – hela dagen” eller att verksamheterna tillsammans bildade en ”röd tråd”. Dessa både begrepp kallar jag ”floskelpedagogik”. Det är begrepp som menar något men blir i praktik och handling godtyckliga. Det är också en samverkanstanke – eller norm – som är svår att utvärdera. Vid sidan om detta är begreppen tydligt riktade mot en omsorgs- eller kontinuitetstanke. Fritidshemmet är omsorg – men också en pedagogisk verksamhet. Än idag präglas samverkan mellan fritidshem och skola av liknande begrepp.

Hur skulle det se ut om sjukvården byggde sin samverkan på liknande deviser (utan att konkret reglera ansvar)? ”Hela patienten hela dagen”. Ja, men när behöver patienten en kirurg och när behöver hon en naprapat? Inom tex sjukvård och räddningstjänst har man reglerad samverkan. Ansvar utifrån kompetens och situationens behov. För att ta fram ett sådan reglering behöver alla parter bidra och förhålla sig. Hur mycket har skolan, skolledare, lärare och lärarutbildning förhållit sig till samverkansperspektivet? Historiskt sett har fritidspedagogen vart ganska ensam om att försöka förhålla sig. Det fungerar inte längre. Inte för fritidshemmet och inte för eleverna. Skolan måste också ta sitt ansvar i att definiera sin relation till fritidshemmet.

Fritidshemmet har i mångt och mycket fått anpassa sig till skolan, ganska enkelsidigt. Detta har inneburit att fritids fått/tagit en mer kompenserande roll istället för kompletterande. Den första är mer av en organisatorisk aspekt. Den senare pedagogisk.

Men vad har vi; skola, fritidshem och elev, att vinna på samverkan?

I Lgr11 står det att: ”Ett ömsesidigt möte mellan de pedagogiska synsätten i förskoleklass, skola och fritidshem kan berika elevernas utveckling och lärande.” Eleven och skolans undervisning har allt att vinna på att utveckla en pedagogisk samverkan. Jag hävdar inte bara att det mötet kan berika – utan att det kommer att berika. Men då krävs det att samverkan definieras utifrån respektive yrkes utbildning och kompetens. Jag menar inte att lärare måste jobba på fritids eller att fritidspedagoger måste finns i klassrummen. Det är logistik som inte alls behöver ha en pedagogisk tanke!

Vi ska bygga samverka utifrån lärarens/pedagogens kompetens och elevens behov. Där finns samverkansgrunden. Och tänker vi att verksamheterna ska komplettera barnets lärande istället för att fritidshemmet ska komplettera skolans undervisning blir tankegångarna annorlunda. Jag tror egentligen att det är den aspekten vi är ute efter. Elevens rätt och möjlighet till olika pedagogiska ingångar. Fritidshemmet är en läroplansstyrd verksamhet med särskilt ansvar för det grundläggande uppdraget, värdegrunden samt andra tillämpningsbara delar av läroplanen. Således ligger ansvaret för kursplaner osv hos läraren. Fritidspedagogen – tycker jag – ska jobba med barnens processer mot dessa mål. Andra pedagogiska ingångar. Alltså; fritidshemmet som en mer laborativ, kreativ och kanske tillämpande del. En öppen verkstad under den obligatoriska skoldagen där möjlighet finns till fler vägar mot målen. Detta vid sidan om fritidshemmets huvuduppdrag vad gäller samverkan – Värdegrunden.

Sedan skolan blev huvudman och förskoleklassen kom till har fritidshemmets resurser minskat samtidigt som barngrupperna ökat kraftigt. Jag hävdar att varje satsad krona på skolan är igen värd utan motsvarande satsning på fritidshemmet. Gäller framför allt i de lägre åldrarna där majoriteten av barnen även går i fritidshem. Detta har jag skrivit om här.

I korthet menar jag att ett fritidshem som inte ges goda förutsättningar har en kontraproduktiv effekt på skolans undervisning.

Fritidspedagogiken är en modern (nutida, samtida) pedagogik som är progressiv (framåtsträvande).
”Progressiv education” är en ”rörelse” som bla John Dewey var en stor representant för. Idag finns det skolor i världen som bygger sin verksamhet utifrån dessa tankar. Progressiva skolor i USA fick ett lyft när Barack Obama satte sina döttrar i det universitet Dewey grundade i Chicago.

Kort om ”Progressiv Education” från wikipedia:

”The term ”progressive” was engaged to distinguish this education from the traditional curriculum of the 19th century, which was rooted in classical preparation for the university and strongly differentiated by socioeconomic level. By contrast, progressive education finds its roots in present experience. Most progressive education programs have these qualities in common:
• Emphasis on learning by doing – hands-on projects, expeditionary learning, experiential learning
• Integrated curriculum focused on thematic units
• Integration of entrepreneurship in to education
• Strong emphasis on problem solving and critical thinking
• Group work and development of social skills
• Understanding and action as the goals of learning as opposed to rote knowledge
• Collaborative and cooperative learning projects
• Education for social responsibility and democracy
• Highly personalized education accounting for each individual’s personal goals
• Integration of community service and service learning projects into the daily curriculum
• Selection of subject content by looking forward to ask what skills will be needed in future society
• De-emphasis on textbooks in favor of varied learning resources
• Emphasis on lifelong learning and social skills”

För mig är detta fritidspedagogiska arbetssätt. Det är också arbetssätt som definitivt efterfrågas i dagens skola. Fritidshemmen är en verksamhet som i sig självt har ett starkt egenvärde. Men samverkan måste utvecklas mellan den verksamheten och skolans. Våra barn har allt att vinna på det! Samverkan – pedagogiska ingångar och pedagogiska vinningar. Fritidshemmens nedmontering kanske också kan få ett slut om politiken kan förstå vikten av dels en god fritidshemsverksamhet men också en god samverkan.

Hadar Nordin
Upphovman fritidspedagogik.se

1 Comment

Filed under Skolutveckling

One Response to Samverkan – pedagogiska ingångar och pedagogiska vinningar

  1. Jag håller med om:

    ”Hur skulle det se ut om sjukvården byggde sin samverkan på liknande deviser (utan att konkret reglera ansvar)? ”Hela patienten hela dagen”. Ja, men när behöver patienten en kirurg och när behöver hon en naprapat?”

    men vill gärna komplettera det med att nämna de hårda strider som utbrutit när medicin eller akut velat föreskriva arbetssätt för kirurgerna. Definitionerna av en progressivist och en traditionalist är inte alls i närheten av entydiga och själv skulle jag nog köpa de flesta av de uppräknade punkterna ovan men jag skulle aldrig hänga på trenden med bristande respekt för beprövad erfarenhet och läromedel/läroböcker.

    En professionell diskussion om våra olika roller i skolan skulle garanterat innebära tydliga positiva steg mot den genuina samverkan vi vill ha. Det ställer dock höga krav på respekt av den professionalitet som ligger i nuvarande roller.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>