”Lycka att vara del av ett matematikprojekt med fokus på läsförståelse!”

Precis så skrev jag, inklusive felskrivning, på Twitter. Det kom nyfikna frågor och önskemål om att jag skulle berätta mer om vårt projekt. Är det speciellt att koppla samman matematik och läsförståelse? Kanske. Nödvändigt? Absolut. Kan eleven inte förstå problemet som ska lösas tränas inte någon matematik.

Vi är en grupp lärare som undervisar de äldre eleverna, år 7-9, på Hovåsskolan, en stor kommunal grundskola i Göteborgs Stad. Sedan tidigare hade vi diskuterat att vi har en mycket stark lärobokstradition, dvs läromedlet har styrt vår matematikundervisning, vilket vi inte kände oss nöjda med. Är det det bästa för att våra elever ska utveckla sina matematikkunskaper? Vi hade också uppmärksammat att eleverna hade svårigheter att hantera matematiska begrepp men även allmänspråkliga ord. Problem kanske inte var svåra att lösa för att de inte kunde tillräckligt matematik, de kanske inte hade förstått problemet? Våra tankar sammanföll med svensklärarnas observation av att elevernas läsförståelse försämrades.

Syfte med projektet

Skolan ansökte om ett tvåårigt projekt inom ramen för Matematiksatsningen och beviljades ett statsbidrag för att vi skulle bli bättre matematiklärare, och om vi blir bättre matematiklärare blir förhoppningsvis våra elever bättre på matematik. För att vi skulle utvecklas insåg vi att vi behöver

  • öka kunskapen om läsförståelse och lässtrategier hos matematiklärarna
  • bryta lärobokens styrning och bättre bli medvetna om vad vi gör och varför
  • utveckla metoder för en ökad variation i matematikundervisningen
  • utvecklas som handledare när eleverna löser problem

Med detta hoppas vi att vår undervisning uppfattas som mer variationsrik, mer lustfylld och utmanande samt att våra elever har en god beredskap på att lösa problem. Så vad har vi gjort för att närma oss en sådan matematikundervisning?

Didaktiska samtal

Under hela projektet har vi haft en konferens varje vecka. Att få sitta ner med sina kollegor (minst) en och en halv timme varje vecka är fantastiskt givande och stimulerande. Det finns utrymme för didaktiska samtal, genomgång av möjliga elevlösningar till ett problem, bedöma elevlösningar, inspireras av artiklar och filmer, ge råd till varandra, utvärdera aktiviteter vi har testat i undervisning, handledning, formulera (eller omformulera) problem, lästid, tid för reflektion etc. Jag tror inte att vårt projekt hade blivit vad det har blivit utan den här gemensamma tiden, det är en nyckelfaktor, och något jag tycker att skolorna ska satsa mer på!

Språket i matematiken

Självklart finns det personer som har påverkat oss i en positiv riktning. Tidigt i projektet föreläste Ingvar Lundberg för oss. Han pratade om läs- och skrivsvårigheter och räknesvårigheter. För oss mattelärare blev det i kombination med insikter om matematiktextens egenheter en aha-upplevelse. Är volym ett rymdmått eller en ljudnivå? Är udda något som är konstigt? Tillsammans med våra kollegor som undervisar svenska har vi tittat på problem som vi tycker eleverna har svårt att lösa av en eller annan anledning. Vi analyserade problemen ur svensklärarnas perspektiv och de tyckte förstås att det var alldeles självklart att eleverna inte kunde lösa problemen när de är så märkligt formulerade, i för eleverna okända situationer. Det var inte utan att vi gick in i projektet med en hög motivation att formulera begripliga problem i ett sammanhang som matchar elevernas omvärldskunskap samt med en visshet om att vi behöver gå igenom problemtexten tydligare innan vi lämnar eleverna ensamma med texten. Vi ställer frågor som; Vad betyder det? Hur är det? Framöver har vi en studiecirkel kring faktatexter med hjälp av boken ”Läsning av faktatext – från läsprocess till lärprocess” av Elisabeth Arnbak. Vi vill helt enkelt bli än bättre på att handleda eleven i arbetet med den matematiska texten.

Learning study

Vi inledde direkt två parallella learning studys. Jag tror att de didaktiska samtalen, att man delade sin lektion med kollegor, samarbetet och vetskapen om att vi tar mycket för givet och att vi gapar över alldeles för mycket på en gång har följt oss som positiva faktorer i projektet. Vi kände en frustration över att lägga väldigt mycket tid på ett litet moment i undervisningen, om än ett nyckelmoment, och återkom ofta till att det är en komplett undervisningssekvens vi söker.

Problemlösning

En annan viktig person i projektet är Eva Taflin. Hon har handlett oss i arbetet med att införa en undervisning som präglas av problemlösning, i motsats till matematikundervisning för problemlösning. En liten men viktig skillnad. Hennes bok ”Rika problem” och hennes avhandling har följt oss genom projektet. Genom att arbeta med problemlösning vill vi utnyttja den variation som elevlösningarna ger. Variationen i elevlösningarna ligger sedan till grund för den fortsatta undervisningen. Elevlösningarna använder vi på många olika sätt, t ex kamratbedöming, självbedöming och gruppdiskussioner, men även i ett formativt bedömningsperspektiv. Var befinner sig eleverna? Hur ska jag följa upp det här?

Att använda sig av problemlösning ställer höga krav på mig som handledare. Det förekommer många situationer under en problemlösningslektion som kan uppfattas som att jag improviserar. Men genom en noggrann genomgång av problemet inför lektionen är jag förberedd på hur jag ska agera i vissa situationer, och kan på så sätt minimera inslag av improvisation. Jag är förberedd på med svar till vissa frågor, har utmaningar förberedda och har funderat på hur jag ska bemöta vissa dilemman. Jag vet vad jag vill åstadkomma med det valda problemet. Projektet ger oss möjlighet att öva oss på handledarrollen. Vi kan testa för att sedan utvärdera med våra kollegor. I artikeln ”Orchestrating Productive Mathematical Discussion: Five Practices for Helping Teachers Move Beyond Show and Tell” presenteras en fem-stegsmetod att hålla sig till som handledare. Artikeln konkretiserade något vi hade försökt sätta ord på. Jag tycker att det är fantastiskt att ett problem kan lösas på så många olika sätt! Och jag behöver vara öppen för de kreativa idéer som eleverna presenterar.

Bedömning

Inom mattegruppen har vi tittat på många elevlösningar för att få en samsyn kring formativ och summativ bedömning. Vad har eleven visat att den kan? Vad kan eleven utveckla ytterligare? Hur kan vi utmana eleven? Eftersom LGR11 infördes samtidigt som vårt projekt påbörjades har flera diskussioner kretsat kring att finna någon form av röd tråd mellan förmågor, centralt innehåll, kunskapskrav, undervisning, formativ och summativ bedömning. Vi har sökt en struktur som kan hjälpa oss att bli läromedelsoberoende. Diskussionerna har landat i lite olika matriser som håller oss på rätt spår i förhållande till våra styrdokument och när vi spikade den senaste matrisen sa en av kollegorna att ”nu blir matteboken en referensbok”. Det känns bra. Nu gör vi aktiva val av undervisningsaktiviteter utifrån våra mål.

Nu återstår en knapp termin för oss och vår avsikt är ingen annan än att fortsätta att utvecklas som matematiklärare. Vår undervisning strävar mot ett mål men vägen dit är krokig och inte utstakad. Vilken väg vi tar beror på vad som händer och sker i klassrummet. På samma sätt är det med vårt projekt. Vi vet vart vi vill, vägen dit anpassar vi efter våra behov.

//Carolin Juneberg, @frokenmatematik. Bloggar även på http://frokenmatematik.wordpress.com/

”Teachers need to select sequences of tasks, so that, over time, students experiences add up to something important.”

Hiebert, J., Carpenter, T. P., Fennema, E., Fuson, K., Wearne, D., et al. (1997). Making sense: Teaching and learning mathematics with understanding, p 31.

Leave a Comment

Filed under Matematik, Skolutveckling, Språkutveckling

Kommentera