Elever lär tillsammans av misstag och språkliga förebilder

Det har varit mycket den gångna terminen. En påbörjad masterutbildning i pedagogiskt arbete har kombinerats med fortsatta studier i svenska som andraspråk samtidigt som jag har arbetat vidare inom den grundläggande vuxenutbildningen. I denna text vill jag dela med mig av vad jag har kommit fram till i det utvecklingsarbete jag har genomfört inom ramen för masterutbildningen, som har knutit ihop min något splittrade tillvaro under hösten.

Jag fick välja ett fokusområde själv som jag ville utveckla i min undervisning, och jag valde då att inrikta mig på kamratbedömning. Det en av hörnpelarna i arbetet med bedömning för lärande som vi tillämpar i verksamheten och i kommunen i stort som syftar till att eleverna ska aktivera varandra som resurser och bli mer självständiga i sitt lärande. Anledningen till denna inriktning var främst att jag ville utmana mig själv och utforska vilka möjligheter det finns att tillämpa arbetssättet i min undervisning av vuxna andraspråkselever.

I ett tidigare inlägg som berör ämnet framgår det att jag ser vissa svårigheter med arbetssättet. När det gäller elevernas skrivande kan jag, som utbildad lärare, ha svårt att avgöra vilken respons som är hjälpsam att ge och ibland är det en utmaning att reda ut de komplexa tankegångar eleverna vill uttrycka med sitt begränsade språk. Uppgiften eleverna ställs inför när de ska stötta varandra i skrivandet, med ett inlärarspråk under kraftig utveckling som stöd, kan i det perspektivet framstå som väl krävande. Detta upplever jag fortfarande som giltiga invändningar, men de förminskar inte de betydande vinster jag har sett med arbetssättet under terminens gång.

Att greppa varandras språk

Jag genomförde utvecklingsarbetet i en skrivkurs, som startades under höstterminen i syfte att hjälpa elever som läser svenska som andraspråk på grundläggande nivå att nå målen för skrivning i kursplanen. Gruppen var väldigt heterogen när det gällde ålder, härkomst, språk, utbildningsbakgrund och färdighetsnivå, precis som det brukar se ut inom vuxenutbildning. Jag intog i genomförandet ett brett perspektiv på kamratbedömning, och lät det innefatta allt ifrån samarbetsövningar som diktogloss, där eleverna kontinuerligt gav varandra respons, till att de gav respons på enskilda meningar samt kortare textstycken jag hade valt ut och slutligen hela texter.

Jag organiserade vid flera tillfällen undervisningen så att eleverna satt i smågrupper och diskuterade de meningar och textstycken jag hade valt ut från deras skriftliga produktion med fokus på vad som kunde förbättras språkligt. Eleverna deltog engagerat i dessa diskussioner, vilket inte förvånade mig eftersom de är mycket intresserade av språklig form och måna om att uttrycka sig korrekt samtidigt som de inte sällan har svårt att tillämpa kunskaper om grammatiska regler på vad de själva skriver. Något jag noterade var att de i många fall hittade och gav korrekta återkopplingar på språkliga misstag i texten, men också att de ungefär lika ofta reagerade på ordval och formuleringar som var korrekta och välfungerande i sammanhanget.

Detta reflekterar de svårigheter jag förutsåg med att låta eleverna bedöma varandras språk samtidigt som det öppnade upp för den kanske största vinsten jag upplevde med arbetssättet. Genom att ta del av varandras språk exponerades eleverna för ord och språkliga strukturer som de själva inte kunde använda, vilket gav upphov till många intressanta diskussioner. Jag fick som lärare en central roll i att reda ut begreppen, men det skedde utifrån elevernas frågor och invändningar istället för utifrån en på förhand formulerad agenda.

Kamratbedömning med hjälp av gensvarsprotokoll

Mot slutet av terminen prövade jag även mer formaliserad kamratbedömning, som ligger mer i linje med vad man brukar associera med begreppet. Jag valde personbeskrivningar som fokusområde, för att sedan gå igenom kriterier för dem och visa några goda exempel. Eleverna fick sedan i uppgift att skriva en egen personbeskrivning, för att sedan sätta sig i par och kommentera varandras texter enligt ett gensvarsprotokoll utifrån de språkliga och innehållsmässiga kriterier som jag hade ställt upp.

Jag gjorde på detta sätt eftersom eleverna skulle ha ett gediget stöd både i skrivandet och under själva kamratbedömningen. Inte minst gensvarsprotokollet, med sina kriterier, hade ett viktigt syfte i att skapa trygghet och konstruktivt fokus när eleverna gav varandra respons. Det visade sig fungera tämligen väl. Eleverna gav varandra helt adekvat respons både när det gällde förtjänster och förbättringsområden, och kommenterade såväl språkliga som innehållsmässiga aspekter. Samtidigt fyllde jag även i detta sammanhang en viktig funktion genom att reda ut språkliga bryderier de fastnade i – precis som innan gav de varandra både korrekt och inkorrekt respons på språklig form.

I en uppföljande intervju i fokusgrupp uttryckte eleverna att de uppfattade det som lärorikt att läsa varandras texter och ge varandra respons. De uppskattade möjligheterna arbetssättet gav att lära sig nya ord och tillämpa sina kunskaper om grammatiska strukturer. En av frågeställningarna jag hade med mig inför studien var om eleverna skulle uppfatta det som känsligt och utelämnande att delta i kamratbedömning, men de gav inga sådana indikationer.

Ett arbetssätt med potential

Sammanfattningsvis ser jag goda möjligheter att arbeta språkutvecklande med kamratbedömning. Att elever tar del av och kommenterar varandras texter öppnar för att de lär sig av sina egna och andras språkliga misstag samtidigt som de också använder varandra som språkliga förebilder och ser en variation av möjliga sätt att uttrycka sig i olika sammanhang.. Samtidigt visar utvecklingsarbetet att eleverna fortfarande är tämligen starkt beroende av återkopplingar från mig som lärare i sin lärandeprocess. Förhoppningsvis har undervisningen ändå lett till att eleverna utifrån sina frågor och funderingar har uppnått en högre grad av språklig säkerhet, vilket i sin tur kan vara ett viktigt steg på vägen till att reglera sitt eget lärande.

En avslutande reflektion är att höstens bitvis trevande arbete med kamratbedömning gav en tydlig mersmak, men en något bitter sådan med tanke på att terminen nu är slut och elevgruppen splittrad. Så fungerar det ofta inom vuxenutbildningen. Jag kommer dock att fortsätta med arbetssättet i andra elevgrupper, och göra det med större självförtroende och tillförsikt om att det gynnar lärandet. Utmaningarna – och inte minst möjligheterna – i exempelvis grundskolan där grupperna hålls samman under mycket längre tid och innehåller både andraspråkselever och infödda modersmålstalare ser annorlunda ut, men får åtminstone tills vidare utforskas av någon annan.

Läsare som vill fördjupa sig i resultatet eller undersöka teoribakgrunden är välkommen att ta del av rapporten i sin helhet.

Robert Walldén

3 Comments

Filed under Bedömning, LPP och bedömning, Skolutveckling, Svenska/Sv som andraspråk

3 Responses to Elever lär tillsammans av misstag och språkliga förebilder

  1. Therese

    Väldigt intressant! Har precis gjort en liten studie på samma tema i år 6. Studerade vad som hände med elevers texter efter kamratrespons utifrån en responsmall samt hur eleverna upplevde det. Fick ett liknande resultat som visade utveckling av texter men framförallt upplevde eleverna att de lärde sig massor av att läsa andras texter! Tar gärna del av hela din studie.
    Med vänlig hälsning, Therese

  2. @Therese Säker kan det vara så att eleverna lär sig mer än vad som blir omedelbart uppenbart i deras texter. Jag tror att en stor del av nyttan är just diskussionen kring texter, formuleringar och kvalitetskriterier.

  3. Pingback: Elever lär tillsammans av misstag och språkliga förebilder | Utbildning

Kommentera