Läs- och skrivsvårigheter kan förebyggas – med befintliga resurser!

Gör det abstrakta konkret och det svåra begripligt – då kan ALLA elever lyckas med sin läsinlärning!

”Jag kommer inte att kunna lära mig läsa. Det kan inte min storebror heller”. Han skruvar på sig och tittar ner i bordet. Han är fullt övertygad. Och han är sex år.

”Varför säger du så? Vet du, titta här – jag vet att jag kan hjälpa dig med det”.

Tjugofem minuter senare springer han glädjestrålande till sin lärare i förskoleklass för att visa henne; ”Titta här Gunnel – JAG KAN LÄSA!  När jag ser den där krumeluren ska min mun väsa som en orm, det är tandväsaren. Och sen ska jag göra rundmunnen och sen är det tunghöjdaren – såhär: s-o-l.. sol! Och där står det lo och där stå det ros…”

Göra det abstrakta konkret och det svåra begripligt

Mirakel? Knappast, det handlar om att göra det abstrakta konkret och det svåra begripligt – precis som i all pedagogik. För de elever med fonologiska svårigheter och som därför får svårt med sin läs- och skrivinlärning handlar det om att göra de abstrakta ljuden i vårt språk mer konkreta och greppbara. De ska inte behöva bli utelämnade till att försöka lyssna sig till skillnaden mellan ”b”, ”d” och ”k” för att kunna lära sig läsa när det är just det som är svårt – att urskilja vad som är ett ljud och att avgöra skillnaden mellan ljuden. Och vi pratar om 20 % av våra elever. Om vi utgår från dessa elever i den tidiga läsinlärningen – helst redan i förskolan – så kan vi i ordinarie undervisning utan extra resurser förhindra att elever misslyckas med sin läsning trots sina fonologiska svårigheter.

Den här eleven i förskoleklass hade pedagogerna slagit larm om i maj månad då han inte alls verkade greppa detta med språkljuden, han kunde inte ett enda ljud. Han var inte delaktig i språklekar och visade inget intresse för bokstäver och läsning. Ovanlig? Inte alls, han tillhörde de här 20 %. Han var den här eleven pedagogerna i förskola och förskoleklass uppmärksammar tidigt i språkinlärningen, den här eleven som klassläraren i ettan slår larm om då den inte knäckt läskoden efter jul, eleven som står på kö för läs och skrivutredning i trean och får en dyslexidiagnos i sexan. I bästa fall.

Att dra nytta av de resurser vi har

När kritik framförs till skolan om hur vi hanterar läs-och skrivsvårigheter brukar det handla om att dyslexiutredningar sker för sent, elever har redan flera års misslyckad skolgång bakom sig, elever får inte det stöd de behöver, vi har för lite resurser och många pedagoger saknar de kunskaper och de möjligheter de behöver för att stötta dessa elever. I skolan är tyvärr verkligheten att vi har de resurser vi har, vi kan önska fler speciallärare och specialpedagoger, resurspedagoger och assistenter men de ekonomiska ramarna tillåter oftast inte detta. Då måste vi i stället arbeta förebyggande så vi förhindrar att vi får elever i svårigheter. Vi måste ge pedagoger konkreta metoder att inom ramen för den ordinarie verksamheten själva kunna hjälpa de elever som riskerar att få svårigheter, ett arbete som bör påbörjas redan i förskolan. Då pratar vi om skolutveckling och inte akutinsatser här och nu, vilka definitivt är mer resurskrävande. Då gäller det att göra det abstrakta konkret och det svåra begripligt – även för pedagoger och skolledare och förklara hur vi kan undervisa och förebygga.

Använda våra olika kompetenser

I bland blir problem vid övergångarna mellan de olika stadierna i elevernas utbildningssystem. Vi är inte alltid så bra på att använda och utnyttja de olika pedagogiska kompetenserna som finns inom skola och förskola fullt ut. Många gånger efterfrågas inte förskollärarnas kunskaper om eleverna vid överlämning till skolan och förskollärarna ser inte alltid hur betydelsefullt deras arbete är och vilken stor betydelse det skulle kunna ha för den fortsatta läsinlärningen. Varje profession har en viktig del i elevernas läs-och skrivutveckling och om vi utnyttjar den till ett samarbete förskola-förskoleklass-skola och en ”röd tråd” med gemensamt förhållningssätt är det helt rimligt att alla elever lyckas med sin läsinlärning.

I Vetlanda kommun har vi startat arbetet med att skapa en helhetssyn och ett förebyggande arbete på allvar då vi utbildat samtliga förskollärare och en mängd lärare i förskoleklass och skola i läsinlärningsmetoden FonoMix.

FonoMix är en strukturerad multisensorisk läsinlärningsmetod förankrad i aktuell forskning (RAFT- Reading and Fluency Training Based on Phonemic Awareness; Göteborgs universitet) där alla elever snabbt kommer igång med sin läsning och knäcker läskoden, även de med störst svårigheter. I stället för att enbart lyssna sig till språkljuden använder vi oss av bilder på hur munnen munmotoriskt ska producera ljudet för att göra ljudet konkret, vi ger munnen ett namn, ”tandväsaren” /s/  som associerar till hur ljudet görs, vi analyserar språkljuden i orden och bygger ord.

S-munO-munL -mun

S                                                    O                                             L

Tanken är att på ett lekfullt sätt kunna träna de färdigheter som krävs för en lyckad läsinlärning redan i förskolan, färdigheter som elever med fonologiska svårigheter kan ha svårt att tillägna sig med traditionell träning. Att träna andra färdigheter som sociala och motoriska är naturligt i de flesta verksamheter och språklig medvetenhet tränas ofta effektivt men barnen behöver även bli medvetna om språket på fonemnivå – få grepp om vad ett ljud är och hur orden i vårt språk är uppbyggt av dessa små enheter. De här barnen klarar inte detta på egen hand, lekar med rimord osv går dem oftast spårlöst förbi utan vi måste bli mer konkreta än så. Genom FonoMix metodik läser och skriver barnen i förskolan ord med hjälp av munnarna och blir medvetna om de små komponenterna – fonemen – i orden.

Detta lekfulla arbete fortsätter sedan i förskoleklass där även bokstäverna kopplas till munnarna och sedan vidare in i skolan. Det innebär helt andra förutsättningar som klasslärare att starta med en etta där samtliga elever har knäckt läskoden och läser från första dagen, även de med stora fonologiska svårigheter! I de verksamheter där man börjat i förkola och förskoleklass är dock detta en verklighet, alla barn läser innan skolstart. Det handlar inte om att bedriva skola i förskolan utan att på ett strukturerat, konkret sätt hjälpa dessa barn att tillägna sig de förutsättningar som krävs för att lära sig läsa. Det handlar om att lyfta in den pedagogik som är anpassad för de elever med störst behov in i klassrummet som en naturlig del av undervisningen för alla elever i stället för att sätta in stöd och resurser när det väl blivit fel. För att bli en god läsare är en korrekt och automatiserad avkodning en förutsättning – avkodar du fel blir självklart läsförståelsen låg.

Att lära sig läsa på ett nytt språk

Även för våra elever som är nya i Sverige är det viktigt att snabbt tillägna sig en god läsförmåga med en till att börja med god avkodning. Att lära sig läsa på ett andraspråk är många gånger svårt när du inte har hunnit bli så säker på det nya språket. Dessutom har vi naturligtvis elever med fonologiska svårigheter även här och det är en pedagogisk utmaning att undervisa när orden inte alltid räcker till. Jag har mycket goda erfarenheter av att använda FonoMix i den första läsinlärningen med mina SVA elever och även för att konkretisera vårt (svåra) vokalsystem, ofta med både nya både fonem och nya grafem. Bilden är ett mycket bra, konkret hjälpmedel när orden inte räcker till och alla barn kommer direkt igång med att läsa.

För ett par år sedan satt jag tillsammans med en elev i ettan och lyssnade när han läste högt för mig. Vi pratade lite om läsläxan han hade haft, om vad han tyckte om att läsa. Han berättade stolt att han nu faktiskt läste bättre än pappa, att pappan också hade börjat läsa med ”munnarna” hemma – kanske kunde jag lära honom också? Det var ju inte så svårt? I och med att jag visste vilka stora fonologiska svårigheter den här eleven egentligen hade samtidigt som föräldrarna berättat att de båda hade grav dyslexi så kunde jag inte låta bli att förundras. Han var faktiskt inte alls medveten om att det här med läsning kanske inte skulle varit så självklart för honom, han hade aldrig behövt misslyckas med läsningen och både glädjen och självförtroendet var på topp. Han hade arbetat med FonoMix redan i förskolan som femåring och fått de förutsättningar han behövt för att förstå gåtan med de flyktiga små ljuden i språket. Är det inte det vårt arbete går ut på? Att undervisa så att alla elever kan lyckas – oavsett förutsättningar?

Det handlar om att arbeta förebyggande och skolutvecklande och göra det abstrakta konkret och det svåra begripligt – även till pedagoger om hur vi kan undervisa. Då skapar vi möjligheter för alla elever att lyckas.

Om arbetet i Vetlanda kommun kan du läsa i detta utdrag ur Smålands-Tidningen och mer om FonoMix kan du läsa i en artikel i GR specialen från december 2007.

Mer om forskningen bakom metoden samt andra artiklar och publikationer hitta du på www.munmetoden.se

Välkommen in på hemsidan eller möt oss närmast i Stockholm 29 januari via FDB, gratis föreläsning kl.18.00-20.00, ABF huset Sveavägen 41

Av: Helena Eriksson, arbetar som specialpedagog i Vetlanda kommun

6 Comments

Filed under inspiration, Skolutveckling, Svenska/Sv som andraspråk

6 Responses to Läs- och skrivsvårigheter kan förebyggas – med befintliga resurser!

  1. Älskar lösningsinriktad och konkret information som denna! Vi kan lösa mycket bara vi vet hur det ska gå till. Tack för bra information!

  2. Härligt inlägg det finns mycket vi kan göra men jag vill dock vara lite skeptisk till att acceptera arbetsgivarens budskap om att skolan inte kan få tillskott av resurser.

    Hela vägen upp genom skolsystemet har lärare i genomsnitt många elever. Det blir de där 2 minuterna/lektionstimme för var och en av dem. Det är skönt när vi kan hitta någon metod som kan nå en ganska stor andel av eleverna samtidigt men jag kan inte låta bli att fundera på de 80% som behöver annan hjälp. Mängder av lärare lyckas möta alla 20, 25 eller 30 eleverna men det finns verkligen ingen back-up när någon har svårt att fixa sitt uppdrag.

    Skolan är tillräckligt viktig för att vara värd att satsa mer på. Den avgör framtiden.

    • Jag är den första att hålla med om att vi måste satsa på skolan!
      En av de utmaningar som vi pedagoger står inför är att försöka nå ALLA elever i vår ordinarie undervisning så långt det går. Vi inte kan förlita oss på extra resurser för att ta hand om de elever vi tappar på vägen, dels utifrån ett ekonomiskt perspektiv men framför allt utifrån vad forskningen visar med koppling excludering-misslyckande med ex läsinlärning-självbild hos våra elever.
      Om vi konkret kan visa på undervisningssätt som utgår från de elever med störst behov i undervisningen och som kommer alla elever till gagn når väldigt långt och kommer så nära 100% måluppfyllelse som möjligt. Vi har ett gemensamt uppdrag i skolan att klara alla elever, något som är oerhört frustrerande när man känner att man inte räcker till som pedagog och inte vet hur man ska göra, en lösning är kanske inte att be om extra resurser som inte finns..
      Vi pedagoger kan få alla elever att lyckas med sin läsinlärning -om vi bara får veta hur vi kan undervisa! I dag är faktum att 20% av våra elever får svårigheter med sin läsning, det är dessa 20% jag vänder mig till samtidigt som det gagnar och utvecklar våra övriga 80% elever.

  3. Anna

    Mycket bra artikel Helena, som många kan inspireras av!

  4. Pingback: Fonomix | Pearltrees

Kommentera