10 erfarenheter från att samla betygsunderlag i matriser

Jag har tidigare skrivit en bloggpost om hur jag konkretiserat kursplaner för ett par mattekurser på gymnasiet, och en om hur jag arbetar med stora bedömningsmatriser för att använda konkretiseringen i mitt dagliga arbete. Det här är den tredje och sista bloggposten i serien. Jag tänkte berätta om lärdomar jag fått från att använda mina omtolkade kursplaner.

Erfarenheterna kommer framförallt från mattekurserna 1c, 2c och 2b på gymnasiet, men jag tror att det mesta är relevant lärare som vill använda finkornig bedömning i sina kurser.

Jag vill säga klart och tydligt att målet med mitt sätt att arbeta har varit att få fast mark under fötterna i min bedömning och betygssättning. ”Bedömningsmatriser” associeras ofta med bedömning för lärande, och även om mina metoder överlappar en hel del med BFL har utgångspunkten att göra livet lättare för mig som lärare – inte för eleverna.

Nödvändiga saker

Erfarenhet 0: Man måste ha verktyg för att hantera matriser. Att göra uppdateringar för ett hundratal bedömningskriterier för varje elev manuellt är inte genomförbart. Om man har bra verktyg kan man göra uppdateringar ofta, vilket är bra för både lärare och elever.

Bra saker

Erfarenhet 1: Man kan använda plus i kanten som betygsunderlag. En av de största vinsterna med att använda bedömningsmatriser är att när elever visar kunskaper och färdigheter – oavsett när det sker – kan jag använda det som betygsunderlag. Det är inte bara prov som räknas, och sånt som lätt bara blir en stjärna i kanten kan istället bli betygsunderlag på riktigt. Några exempel där detta varit speciellt användbart:

  • Elever som säger eller gör saker på lektionen, så att jag märker att de förstått ett visst begrepp eller hanterar en viss färdighet.
  • Elever som skriver jättedåligt på ett prov, men lyckas visa att de faktiskt hanterar en viss typ av problem (eller annan typ av kunskap).
  • Elever som briljerar på prov, och visar andra kvaliteter än provet var tänkt att testa.
  • Elever som stannar kvar efter lektionen och vill ha hjälp med något särskilt, och jag får möjlighet att muntligt testa vad de kan och hur mycket de förstått.
  • Elever som märker misstag jag som lärare gör i genomgångar.

För mig som lärare är det jätteroligt att kunna använda såna saker som betygsunderlag, istället för att förpassa dem till fotnoter som sedan glöms bort.

Erfarenhet 2: Elever jobbar mer fokuserat när de får belöning. Jag märker tydlig skillnad på eleverna – framförallt i de svagare grupperna – när jag säger att arbetet de gör just nu kan ge gröna rutor i matriserna. Många elever blir mindre stökiga och arbetar mer koncentrerat. Jag tolkar det som snart-är-det-prov-effekten, men i mindre skala. Det känns bra att kunna ge den effekten oftare och i mindre doser.

Erfarenhet 3: Man behöver göra prov på ett annat sätt. Det tog ett litet tag innan jag insåg att ”vanliga” prov passar dåligt med mina matriser. Alltför ofta hade mina prov många uppgifter som testade samma färdighet, medan andra färdigheter blev helt utelämnade. Nuförtiden utgår jag istället från mina matriser, och bygger upp prov som passar dem. I efterhand känns det korkat att jag någonsin jobbat på ett annat sätt.

Erfarenhet 4: Det är lättare att sätta en lägsta acceptabel nivå. Med prov som använder poängsummor och betygsgränser är det ganska lätt att kompensera brister i ett område genom att kunna lite mer på ett annat. Om prov (och andra sätt att visa kunskaper) bedöms i matriser är det mycket lättare att peka på att vissa nödvändiga kunskaper fortfarande saknas innan en elev kan bli godkänd.

Erfarenhet 5: Det blir lättare att hålla sig närmare kursplanen. Arbetet med att konkretisera kursplaner har gjort massor för min medvetenhet om centralt innehåll och kunskapskrav – nu kan jag ganska lätt märka när avsnitt i boken (eller på nationella prov!) faller utanför kursplanen, och hantera dem därefter. Jag har också mycket lättare att göra sakliga kunskapsbedömningar, vilket är speciellt skönt för mig som ny lärare. Till slut tycker jag också att bedömningarna jag bokför i matriserna stämmer väl överens med det som står i kursplanen (vilket var själva vitsen med att skapa dem).

Erfarenhet 6: Vissa elever följer upp sina matriser. Jag delar matriserna med varje elev genom Google Docs, så att de själva kan se läget. Långt ifrån alla elever kollar sin matris regelbundet, men jag har elever som frågar vad de kan göra för att få vissa rutor eller säger till när de gjort något som borde ge dem en grön ruta. Kanske hjälper matriser eleverna att ta mer ansvar för sitt lärande – men jag utesluter inte att det snarare är ett personlighetsdrag hos eleven än matriserna som spelar in.

Nyttiga saker

Erfarenhet 7: Dilemmat med när man ska kunna något blir tydligare. Om du är verksam lärare har du med all sannolikhet träffat på dilemmat med när man ska kunna något: Man ska (1) bedöma kunskaper under hela kursens gång, man ska (2) använda en positiv kunskapsbedömning, och (3) betyget ska grundas på kunskaper som eleven har vid kursens slut. Jag har precis börjat införa rutiner för att ta bort gröna rutor för elever – något som tidigare bara varit ett hypotetiskt hot. När jag använder kunskapsmatriser blir det tydligt att kunskaper som en elev visat i början av kursen inte nödvändigtvis finns kvar i slutet. Problemet blir inte alls löst, men det blir mer uppenbart.

Erfarenhet 8: Det blir tydligare att vissa bedömningskriterier dominerar. När jag gör betygsprognoser (eller sätter betyg) har jag märkt att jag nästan bara tittar på elevens färdigheter gällande procedurer och problemlösning. Man kan diskutera hur bra det är, men det är helt klart bra att jag blivit mer medveten om det.

Problematiska saker

Erfarenhet 9: Det är lätt att undervisning och bedömning blir fragmenterad. En av de få negativa saker jag upplevt är att jag gärna snöar in på att mäta kunskaper/färdigheter isolerade från varandra – framförallt när det handlar om att hantera procedurer. Elever fokuserar och tränar på sånt de blir testade på, och om elever inte får träna på att använda många begrepp och procedurer tillsammans går de miste om något viktigt. Ensidigheten i procedurer balanseras i viss mån med problemlösning, som är mycket bredare, men jag tror inte att det räcker.

Erfarenhet 10: Elever får inte lika tydlig varning när de halkar efter. En annan, lite oväntad negativ effekt var att några elever inte hade uppfattningen om att de låg dåligt till i kursen. Ett F på ett prov skickar en starkare signal än saknade rutor i en matris (på gott och ont). Jag har börjat använda rött istället för beige när jag markerar rutor som man missat i matrisen – en enkel ändring som jag tror kan få effekt.

/Johan Falk

2 Comments

Filed under LPP och bedömning, Matematik

2 Responses to 10 erfarenheter från att samla betygsunderlag i matriser

  1. Pingback: Konkretisering av mattekurser för gymnasiet | Skollyftet

  2. Pingback: Mer script i Google Drive för ett formativt arbetssätt | Patricia Diaz

Kommentera