”Jante vet vi inte vad det är”

Jag fick ett längre samtal med en mellanstadielärare. Det är inte så ofta man har tillfälle att mötas när ens elever skiljer sig så mycket i ålder och det blev spännande på många olika sätt. Hon hade tidigare varit förskollärare och vidareutbildat sig och det mest slående var ändå vilken överraskande ökning av svårighetsgraden hon upplevde i sitt nya uppdrag.  Jag njöt av orden:

De ökade utmaningarna är som att få vingar och kunna flyga.20120109-075032

Mitt i den bubblande passionen över hur mycket hon kunde växa fanns också en stor ödmjukhet inför vilken hjälp hon hade av mer erfarna kollegor.

Det talas om att lärare skulle vara ensamma i sitt uppdrag men det har jag inte märkt bland kollegor som är där för mig så mycket.

Läraryrket har tyvärr en historik av att ha varit fullt av avundsjuka, och avundsjukan blommade för att lärarna i städerna tjänade mer än på landet, för att realskolelärarna hade högre lön än folkskolelärarna och för att adjunkterna hade färre lektioner än yrkeslärarna. Det kan bli en sorglig tidsresa, där det finns de som anser att det är lärarna som har skapat jante. De senaste trettio årens syndabocksvandring för lärarkåren har varit extra mycket kryddad av jante. Det kändes därför riktigt förlösande när jag från flera olika håll hörde uttrycket ”Jante vet vi inte vad det är” och jag börjar hoppas på ett uppvaknande från denna destruktiva attityd.

Lärare är generösa, vi är människor som ställer upp och vi är sådana som engagerar oss för att saker ska bli bättre. Det kan hända att jag inte är objektiv, lärare som jag själv är, men min lärarbana är så full av härligt inspirerande hjälp, positiva initiativ för varandra och ett engagemang för ett positivt samarbete. Jante passar inte in i vår yrkesgrupp, vi ger honom respass.

ett_ax_mothimlenDet är aktuellt med karriärtjänster och jag hörde en kvinna som talade för möjligheter att ge några härliga kollegor en skjuts genom att förslå dem. Visst har vi nästan alla några kollegor som inspirerar oss också, några som vi med själ och hjärta önskar även en bättre ekonomisk ersättning. Jag har exempelvis en kollega med foten i forskarvärlden som erbjuder oss andra gratis fortbildning i vårt ämne. Mängder av tillfällen för att riktigt njutningsfyllt få möta de senaste och bästa.

Det är aktuellt med stora utbildningssatsningar och lärare ges många möjligheter att fylla på sin kompetens för elevernas skull. Många olika satsningar ger mycket möjligheter men det är många som behöver känna sina kollegors stöd för att våga satsa.

Det är aktuellt med arbetsbelastning och nu äntligen har vi  lite medvind tack vare domen mot Stockholms stad. Vi är många som har en kollega som arbetar där på gränsen till vad han eller hon klarar av, de som kan bli en före detta kollega väldigt snabbt när deras tillvaro brakar samman. Vi måste hjälpas åt att få skolledning att lätta bördan i tid och rädda en duktig kollega.

Att lärare prioriterar olika är det som ger skolan kraft och vi måste bejaka varandras olikheter och stötta varandras möjligheter. Det är så lärare utvecklas och lärarnas utveckling är motorn i att skolan utvecklas. Det är först när vi verkligen öppnar ögonen för de stora utmaningar andra möter som vi kan släppa fram lärare till de banbrytande insatserna.  Uppmärksamma stegringen i svårighet! och jag ska se även de som har kommit längre än jag själv gjort på vägen mot de största utmaningarna och nämner en egen liten ”slice of life”, en avhandling  Mathematics teachers’ conceptions about equations som belyser vad som händer när matematik didaktik får handla om svårare koncept än de som ingick i lärarutbildningen. Det öppnar sig nya världar när man vågar ge sig på något svårare.

Vi låter jante flyga och fara och vågar oss med varandras hjälp på svårare saker än vi någonsin gjort tidigare. ”Jante vet vi inte vad det är”

av Jan Lenander

 

Leave a Comment

Filed under Okategoriserade

Kommentera