BFL + Genreundervisning = Sant

Med tanke på de uppskattade inlägg om bedömning för lärande och andraspråksutveckling och kamratbedömning som Robert Walldén  tidigare har publicerat på Skollyftet bad vi honom skriva ett inlägg om den rapport han nu skrivit klart. Robert Walldén har skrivit en rapport inom masterprogrammet i pedagogiskt arbete som heter  Genrepedagogikens vad, hur och varför i undervisningen av vuxna andraspråkselever och i detta inlägg delar han med sig av sina nyvunna kunskaper och erfarenheter.

Bedömning för lärande och genrepedagogik

Kan man ägna för mycket tid åt att analysera sin egen undervisning? Jag upplever att jag åtminstone har tangerat gränsen för vad som är fruktbart under denna termin, då jag återigen har arbetat halvtid samtidigt som jag läser kurser i pedagogiskt arbete och svenska som andraspråk. Båda kurserna har ställt kravet att jag kritiskt ska utvärdera min egen undervisning, vilket bland annat medförde att jag under en anställningsintervju tidigare under våren kunde svara mycket utförligt på vad jag behöver utveckla i mitt sätt att leda undervisningen. I detta inlägg fokuserar jag en rapport på temat genrepedagogik, som denna termin har varit ett betydelsefullt inslag i min undervisning av vuxna andraspråkselever.

Inledningsvis vill jag gärna göra de kopplingar mellan genrepedagogik och bedömning för lärande som av utrymmesskäl inte gjordes i rapporten. Vi vet att en formativ bedömningsprocess innebär att målen med undervisningen, och vägen till dem, görs tydliga för eleven genom tydliga kriterier, illustrerande exempel och stöttande återkoppling på vad som är nästa steg. Vi vet också att detta kan vara svårt att åstadkomma när det gäller språkutveckling. Att bedöma språklig kvalitet är komplext, och hur ska målen kunna göras tydliga om det saknas samsyn bland de undervisande lärarna? Analyser av performans och processbarhet hjälper oss att förstå hur långt eleven har kommit i sin språkutveckling, men analysmodellernas relation till utformningen av undervisning och uppnåendet av kunskapskrav är inte alltid glasklar.

Genrepedagogiken som gemensam referensram

Detta behov av tydliga kriterier inom en gemensam referensram kan uppfyllas av genrepedagogiken. Fördelen är att språket kopplas till sitt sammanhang och visar vad skickliga skribenter gör när de skriver inom olika genrer, ofta utan att vara medvetna om det. Detta innebär att eleven får kraftfulla redskap att anpassa sin kommunikation till olika situationer, syften och mottagare – en central förmåga enligt kursplanerna. Rent konkret kan det innebära att eleven får reda på att preteritum ofta används för att uttrycka dåtid i sagor, men att presens föredras när det gäller samma funktion i exempelvis reportage för att skapa en känsla av omedelbarhet. Det kan också betyda att eleven lär sig att de konnektorer och processer som är betydelsefulla för att introducera och ordna de idéer samt ställningstaganden som är centrala i argumenterande texter, och dessutom gör det med en väl avvägd grad av säkerhet och distans. Eleven får kort sagt upp ögonen för hur textens syfte realiseras genom medvetna språkliga val.

Genrepedagogik och kamratbedömning

Vilka specifika erfarenheter har jag då gjort under terminen, när jag har försökt omsätta mina nyvunna kunskaper inom genrepedagogik? Jag har först och främst konstaterat att arbetssättet går att kombinera på ett utmärkt sätt med själv- och kamratbedömning. Att i enlighet med cirkelmodellen plocka isär modelltexter med fokus på övergripande struktur och utmärkande språkliga drag tydliggör kriterier som eleverna sedan, efter att en gemensam text har skrivits under ledning av läraren, med fördel använder för att granska sina egna och varandras texter. Det blir uppenbart att genrepedagogiken har bidragit med substans till den formativa processen när jag jämför gensvarsprotokoll mina elever använde förra terminen med det som jag använde nu under våren i arbetet med debattartiklar. Det finns för- och nackdelar med båda protokollen, men det senare ger avgjort mer språklig stöttning. Och det utan att ens gå in på exempelvis mentala processer och lämpligt nivå av modalitet, vilket hade varit önskvärt i anslutning till genren.

Det språkfokus som beskrivs i ovanstående stycken är av central betydelse för att arbetssättet ska uppfylla sin språkutvecklande potential. Dessvärre upptäckte jag härvidlag att läroboken som jag hade valt till elevgruppen slarvade med detta. Den övergripande strukturen hos olika genrer klargjordes visserligen, men eleverna fick i övrigt inte mycket stöd för hur de skulle formulera sig. Att eleverna uppmanas att undvika slangord och familjära uttryck samt småfel som särskrivningar och stavfel är nog i sin ordning, men speglar knappast de utmaningar andraspråkselever står inför när de ger sig i kast med genrer som debattartiklar och reportage. Min vana att välja ut och producera mycket material vid sidan av att använda läroböcker gynnade sannolikt eleverna i detta fall. Detta visar att det finns anledning att vara vaksam på läromedel som utger sig för att utgå från ett genre- och andraspråksperspektiv, vilket i sin tur kräver lärare som är välutbildade inom andraspråksutveckling – oavsett hur det blir med ämnet svenska som andraspråk i framtiden.

Vikten av stöttning

Den viktigaste lärdomen jag har dragit av arbetet är vikten av att sätta in mycket stöd i inledningen av skrivprocessen, där eleverna bygger upp sina förkunskaper och analyserar exempeltexter, och säkerställa att eleverna kan använda sig av detta stöd genom samtliga faser. Jag lade själv inte ned tillräckligt mycket tid på tydliggöra texternas språkliga drag under analysen av modelltexterna, vilket ledde till att jag senare fick tillföra stöd i form av mallar till elever som inte fick ihop sina texter. Jag ångrade dessutom att jag lät eleverna välja ämnen fritt för sina individuella debattartiklar. Tanken var god eftersom jag förutsatte att eleverna skulle välja ämnen som de behärskade, men resultatet blev i vissa fall spretiga texter som inte kommunicerade ståndpunkten effektivt. Att dessa elever ändå hade tillgodogjort sig undervisningen blev uppenbart när de vid ett senare tillfälle skrev argumenterande texter inom ramen för en uppsats. Jag hade noga valt ämnen som anknöt till elevernas erfarenheter och hade potential att reta upp dem en smula, vilket i flera fall resulterade i betydligt bättre texter som bemötte argument effektivt och uppfyllde de kriterier som vi tidigare hade ställt upp. Detta är ett exempel på en värdefull funktion hos summativa prov: att utvärdera undervisningens effekter. Vid nästa tillfälle kommer jag med detta som grund sannolikt att välja ett tema tillsammans med eleverna som får genomsyra arbetssättets samtliga faser i skrivprocessen.

Sammanfattning uppfattar jag genrepedagogiken som en värdefull och potentiellt mycket kraftfull konkretisering av hur formativa processer kan skapas som gynnar elevernas språkutveckling. Mitt perspektiv på undervisning snävas möjligen in en aning av att jag endast undervisar andraspråkselever, men jag är övertygad om att arbetssättet kan vara lika kraftfullt för elever med svenska som modersmål – inte minst när det gäller att möta de krav på språklig anpassning som högre utbildning ställer. Således har jag inga betänkligheter inför att skriva under på behovet av ett språklyft.

/Robert Walldén

7 Comments

Filed under LPP och bedömning, Språkutveckling, Svenska/Sv som andraspråk

7 Responses to BFL + Genreundervisning = Sant

  1. Pingback: BFL + Genreundervisning = Sant – artikel | Utbildning

  2. Vilken bra beskrivning av hur det kan gå till! Just stöttningen under processen tror jag är fundamental. Alltför många elever lämnas ensamma i en process som de förväntas klara på egen hand. Biverkningar av det är plagiat, skjuta-upp-mentalitet och stress bland annat. Allt hänger ihop!

  3. Pingback: BFL | Pearltrees

  4. Pingback: BFL | Pearltrees

  5. Pingback: Bedömning för lärande - mulrika | Pearltrees

  6. Pingback: Genrepedagogik - Språkutveckling | Pearltrees

  7. Pingback: Lektionsupplägg | Pearltrees

Kommentera