Öppna läromedel – Läromedelsprojektet för alla av alla

Nu är projektet “Öppna läromedel” igång för alla som vill vara med och skapa fria läromedel för grundskolan och gymnasiet. Dessa läromedel ska inte ses som färdigställda och förpaketerade på det sätt vi är vana att se traditionella läromedel. Vem som helst (lärare, elever, forskare, lärarstudenter) kan vara med och skapa dessa läromedel och vi tänkte ta möjligheten här att berätta mer om vad det hela handlar om.

Detta har hänt

En fredagkväll satt Kristian Niemi och läste igenom studentuppsatser. Lärarkandidater som granskat läromedel. Och som vanligt (tyvärr) kommit fram till en del, för läroböckerna mindre smickrande, resultat.

Kristian hade sedan en tid tillbaka gått och grunnat på hur man skulle kunna komma tillrätta med läroböckernas svagheter. Ofta klagas det till höger och vänster; böckerna ses som svagheter, inte styrkor. Ändå händer inget. Ändå används de. Det visade sig att flera hade gått och funderat på samma sak. Bland dem Lars Arvidsson.

Ylva Pettersson och Sara Mörtsell hoppade snabbt på, när diskussionerna redan hade börjat landa i att det var dags att göra något. Några av frågorna som lyftes var vem är det som bör granska läromedel? Och hur öppet går det egentligen att ha ett läromedel, utan att riskera att elever förstör det? Vilka styrkor och svagheter finns, i att läraren arbetar med ett flytande material?

Wikibooks

De här frågorna känns igen från debatten om Wikipedia. Kan verkligen vem som helst redigera ett uppslagsverk? Hur kan ett uppslagsverk vara legitimt om innehållet inte granskas och godkänns av erkända ämnesexperter? Vi kan nu se tillbaka på Wikipedias utveckling och vad som blir möjligt när processer öppnas upp så att läsaren blir deltagare i både granskningen och skapandet. Vi vet också att texter, där läsaren kan gå in som skribent, ställer höga krav på förmågan att kritiskt kunna läsa och granska de förhållanden som ligger till grund för textens budskap, formuleringar och vad den utelämnar. Det handlar alltså om förmågor som våra elever ska utveckla genom hela sin skolgång.

Möjligheten med att skapa läromedel i Wikibooks är just att texterna är öppna för vem som helst att göra ändringar och kompletteringar utifrån den läsning som görs. Det finns ingen begränsning för hur en bok på Wikibooks kan växa i djup och bredd. Precis som på Wikipedia är alla redigeringar synliga för alla.

Läromedelsgranskning

Låt mig (Kristian) ge ett exempel från ämnet religion, var läsaren inte är deltagare; var läsaren inte har möjlighet att medförfatta. Jag är säker på att liknande fall hittas även i era andra ämnen — men det här är mitt; det är exempel som ligger mig närmast till hand. (Berätta gärna om era erfarenheter i kommentarsfältet!)

Läromedel i religion granskas kontinuerligt, och kanhända är islam under luppen extra ofta. Se till exempel Härenstam (1993, 2000); Otterbeck (2000, 2004, 2005).[1] Läs gärna också hela Religion & Livsfrågors temanummer (1/2012) “Islamofobi som pedagogisk utmaning”[2]. Faktum är att läget är bättre nu än det varit, men självfallet finns det en hel del kvar att göra. (Att sufism knappt nämns. Att sunni-islam får vara norm, både i begreppsapparaten och då tro och praktik beskrivs. Vilket leder till bilden av islam som en monolit. Vilket leder till “alla muslimer tycker/tänker/gör lika”. Vilket leder till… Ja; ni förstår. Bara för att nämna något.) Men det kan faktiskt vara så att det är ännu sämre ställt med andra religioner. Ta buddhism och hinduism. De avsnitten har inte granskats lika intensivt. Ponera följande två exempel.

I exemplen ovan har en lärobok från 1999 granskats. (Kommentarerna är anteckningar från klassrumsdiskussion med lärarstudenter.) Samma bok finns även i en senare upplaga, från 2004. Problemet är att sakfelen och knepigheterna vad gäller urval av kunskap och tonfall inte förbättrats. Tvärtom: felen är kvar, och fler har krupit in. Hur många zenbuddhister eller japaner skulle känna igen sig i beskrivningen på sid 11/184? (Gör dig själv en tjänst; kolla på det. Den nedre av de två inbäddade dokumenten, ovan. Nästsista sidan. Är det rimligt att de markerade raderna är en femtedel av beskrivningen utav zenbuddhism?)

Varför det är värt att nämna — ytterligare ett skäl till varför man kan se detta som avskräckande exempel –, är att felaktigheter påpekats till förlaget av verksamma lärare. Ändå har inget hänt. Boken används fortfarande idag, 2014.

Detta kan illustrera ett utpekande av felaktigheter och “gnäll”. Och, detta måste sägas, de flesta läroböcker ser bättre ut än det ovannämnda! Men vad vi vill göra nu, är att göra något av gnället. Att inte bara använda det i kafferumsdiskussioner eller inlägg i skrivbordslådan. Att ta tag i saken!

Vi må ha möjligheten att göra ett läromedel likt det som beskrivs i citatet — men det görs kanske inte. Vid en dragning av ett läromedelsförlag presenterades deras elektroniska läromedel. (Och dylika börjar, som ni vet, bli allt vanligare.) Både som komplement till traditionella böcker, och som ersättning. Visst fanns det nymodigheter i vad som lades fram. Möjlighet till multimedia av olika slag. Att annotera och diskutera texten i läroböckerna med sin klass — eller till och med tillsammans med hela Sverige! Samtidigt var just texten slagen i sten. Den kunde inte ändras. Alltså innehållet i läroboken. Det var en statisk text; den kunde inte lärarna göra ändringar i.

Men tänk om det gick? När läroboksförfattaren missat vilken gud det är på bilden, t ex? En smal sak att korrigera — ifall möjlighet till redigering finns. Eller när ”japaner förr i tiden” beskrivs som självmordsbenägna. Att direkt kunna korrigera beskrivningen i en något mer balanserad riktning. Vi menar att det går att göra ett sånt läromedel. Att ett sånt läromedel kan bli bra. Ja, kanske till och med kan bli bättre än en traditionell lärobok.

I så fall hade den ovannämnda klassrumsdiskussionen med lärarstudenter direkt kunnat leda till ett förbättrat läromedel. Istället för att kladda anmärkningar på den i sten huggna texten, så hade vi korrigerat läromedlet direkt! Nästa gång en grupp lärarstudenter skulle utföra samma granskning skulle de hitta något annat — och så vidare.

För att nämna ytterligare ett exempel. Idag morse skrev SR Sisuradio om Antti Ylikiiskeläs forskning vid Stockholms universitet (ännu opublicerat; se även ”Sverigefinländare osynliga i svenska läroböcker”). Den sammantagna bilden, efter att ha tittat på 96 läroböcker, är att finnar beskrivs med negativa, stereotypa bilder. (Jo; precis. Alkohol och kniv.)

Skolverket tar inget ansvar, berättar Skolverkets undervisningsråd Mats Wennerholm i Sisuradios artikel. Det är inte statens uppgift att skriva läroböcker. Men Wennerholm finner det viktigt att förlag kontinuerligt uppdaterar materialet. Till syvende och sist hanteras frågan genom marknaden och skolorna, som köper böckerna.

Ja, ni har säkert själva fler exempel. (HBTQ-perspektiv, någon?) Poängen här är: läromedelskritik. Som visserligen påverkar. Men långsamt. Vi kan snabba på processen! Vi kan påverka direkt.

Hur gör jag för att bidra till öppna läromedel?

Börja med att kolla runt. Det finns redan innehåll som är ganska utbyggt för matematik, till exempel Matematik 2b. Ylva Pettersson har påbörjat ett öppet läromedel för Historia 2b Kultur som kan ge inspiration till hur man kan starta upp utan krav på att något behöver färdigställas. I skrivande stund har Lars påbörjat ett öppet läromedel för Läran om det okända (psykologi 1).  Precis som på Wikipedia har varje sida i en Wikibook en parallell diskussionssida som på Wikipedia används av användarna för att komma fram till hur artiklarna bäst bör utvecklas. På Wikibooks kan vi använda diskussionssidorna för att samarbeta kring de olika läromedlens innehåll och upplägg. Läs mer om hur diskussionssidorna fungerar här.

Du behöver inte se det som ett stort engagemang! Du förbinder dig inte till något! Även en anonymt korrigerad särskrivning eller saknad punkt spelar roll! Att lägga till en illustrerande bild är guld värt. (Att skriva ett kapitel om geometri, sufism eller Strindberg är givetvis också uppskattat.) Men vi vågar påstå att om du kastar dig i leken så kommer du bli biten. Så kommer du återvända. Vi vet att läromedlet i så fall blir bättre. Att våra elever skulle gagnas. För konkret “hur skriver jag nu då!”-hjälp, kika på Introduktion till formatering.

Kan jag lita på materialet?

Kort svar: Nej. Gör inte det. Granska det kritiskt.

Längre svar: Materialet är skrivet av bland annat verksamma lärare. Fel skrivs självfallet inte medvetet in — men nya rön tillkommer; perspektiv kanske inledningsvis saknas. Det här är frågor man borde ha med sig även när man läser ”vanlig kurslitteratur”. Men kanske gör man inte det i tillräcklig hög utsträckning. Att använda sig av ett material som detta, gör att det källkritiska perspektivet är med som grundförutsättning.

Frågan borde inte vara, om du har tiden att använda det här tillvägagånssättet. Frågan är om skolan har råd att inte göra det?

Hur gör jag för att använda öppna läromedel?

Använd delar; använd helheter. Precis hur du vill! Givetvis kan du som lärare använda läromedlets text direkt på sidan där den ligger och då är redigeringsnappen alltid närvarande uppe till höger. Även sidans historik är lätt att komma åt för att se när någon senast redigerade texten och vad som då lades till eller togs bort. Du har också möjligheten att skapa en statisk text genom att hämta som PDF eller göra boksamling eller kompendier, som så klart enkelt går att skriva ut. Läs mer om hur man skapar en boksamling på Wikibooks.

Men nu. Nog berättat om. Klicka dig fram; kolla vad som finns. Känner du dig manad – bidra! Kanske kommer det t o m bli mer än en punkt.

 

Kristian Niemi – @Krissen
Sara Mörtsell – @SaraMrtsell

 

 

Noter

[1] Härenstam, K. (1993). Skolboks-Islam – Analys av bilden av islam i läroböcker i religionskunskap. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.
Härenstam, K. (2000). Kan du höra vindhästen – Religionsdidaktik – om konsten att välja kunskap. Sverige: Studentlitteratur.
 
Otterbeck, J. (2000). Islam, muslimer och den svenska skolan. Lund: Studentlitteratur.
 
Otterbeck, J. (2002). The depiction of Islam in Sweden. The Muslim World, (1-2), 143.
 
Otterbäck, J. (nr 1 2004). Vad kan man egentligen begära? – Läromedel om Islam. Didaktikens forum. Sid 56-73.
 
[2] Föreningen lärare i religionskunskap. (nr 1 2012). Islamofobi som pedagogisk utmaning. Religion & Livsfrågor. http://www.flr.se/tidningar/rol-1201.pdf

8 Comments

Filed under Öppna läromedel, Skolutveckling

8 Responses to Öppna läromedel – Läromedelsprojektet för alla av alla

  1. Gustav Lundin

    Jag granskade sidan fyra och jag ser ingen skillnad på sidan mellan det övre och det undre dokumentet. Har det blivit något fel eller ska det verkligen vara så?

  2. Pingback: Appar | Pearltrees

  3. Pingback: Läromedel och annat material | Pearltrees

  4. Pingback: IKT | Pearltrees

  5. Pingback: Läromedel och skolutveckling samt bra facklitteratur | Pearltrees

  6. Jag blir förstås imponerad av hur långt det går att komma med läromedel i form av Wikibooks och vilken snygg översiktlighet det ger.

    Jag stödjer idén om öppna läromedel till 100% och tror att den kan ge ett jättelyft för svensk skola.men själv tycker bättre om bloggformatet. Ett format där bara en person skriver om ursprungstexten men där många inklusive eleverna kan kommentera och förädla på det sättet. Här är tre exempel:

    http://sustainablekungalv.wordpress.com/
    http://arkitekturhus.wordpress.com/
    http://arkitekturrum.wordpress.com/

  7. Pingback: Lärares lärande | Pearltrees

Kommentera