Svenska språket- ett språk att förälska sig i

Ta del av Midia Khalils berättelse om att komma till ett nytt land och lära sig ett nytt språk att tänka på och lära med. Och sedermera även undervisa i.

Svenska språket. Första gången jag hörde det var för snart sjutton år sedan. Jag var sexton år. Ett språk som lät nästintill påhittat. Omöjligt att härma och svårt att ta till sig. Det skrämde mig. Ångesten uppenbarade sig och jag kände mig svag, liten och osynlig. Skulle jag vara tvungen att lära mig detta nu?

Ändå. Någonstans visste jag att jag skulle klara av det, att jag snart skulle kasta mig över det med en sådan gränslös hunger för att sedan uppsluka det. Processen kände jag redan till. Liknande hade jag gjort med flera andra språk innan.

Det återstod bara en sak, en mycket viktig sak. Jag måste först förälska mig i det. Hur? Genom musiken. Låttexterna på svenska. Jag började lyssna ofta, länge och utan att egentligen begripa något. Det var inte det viktiga. Inte än. Med tiden kom det svenska språket och jag allt närmare varandra. Rädslan för det ersattes med ett ivrigt sug. Nu var jag redo. Det var dags att kavla upp ärmarna och dyka in i och med orden. Det var även dags att gå i den svenska skolan.

Jag började på FBK (förberedelseklass) tillsammans med tjugo andra ungdomar från diverse länder. Jag trivdes med dem, dock inte med undervisnigen. En kombination av få utmaningar och ett lågt tempo fick mig att bli understimulerad. Lärarna och jag hade inte samma målbild. Det märkte de ganska snabbt och åtgärdade detta med att förflytta mig till en klass med över tjugofem svenska elever, klass 9B. Det dröjde ett tag innan eleverna där vågade eller ville tala med mig. Jag var för dem flickan som inte kunde svenska. En påtvingad identitet?

Jag är en lyhörd person. Denna egenskap kom mig väl till gagn under språkinlärningen. Jag ville inte bara lära mig orden. Jag ville även uttala dem med perfektion. Ingen skulle någonsin märka att jag var nyanländ. Ingen. Om möjligt, inte ens jag. Det lyckades jag med. Jag talade inte förrän jag var säker på att jag kunde klara av orden och att meningarna var grammatiskt korrekta. För höga krav? Kanske, men sådan var jag. Då jag hade lärt mig sex språk före svenska visste jag vikten av att kunna uttala felfritt. Någon skulle kanske påstå att kommunikation inte handlar om att uttala rätt… Det säger jag inte emot, men det är inte den attityden jag fick bemöta. Långtifrån.

Efter ett års vistelse i Sverige bedömde man att jag nu var redo för gymnasiet. Det visade sig vara den tuffaste perioden jag någonsin skulle uppleva i min språkinlärning. Jag minns att min studievägledare gav mig ett enda val: ”Det är bara barn- och fritidlinjen som passar någon som du. Allt annat är för svårt för dig.” Jag gick från mötet förvirrad och irriterad. Inte över det faktum att hon hade förringat min kapacitet, inte heller för att hon hade kategoriserat mig utan att ta reda på vem jag var. Sådant hade jag lärt mig att strunta i- folks fördomar. Jag var bara väldigt nyfiken på vad ”allt annat” var. Jag ville inte nöja mig.

Inför gymnasievalet förstod jag snart att naturlinjen var för dem som hade stora framtidsplaner, för dem som var ambitiösa och målmedvetna. Så gick snacket i alla fall. Och så blev mitt val.

Studierna började och mitt lexikon blev min trogna följeslagare. Aldrig trodde jag att jag skulle bli så frustrerad över ett språk som jag då blev. Stundtals var det bara omöjligt att gå vidare. Insnärjd i så många svåra ord kändes allt meningslöst. Nästan vartannat ord var understruket och översatt. Det förargade mig, för det visade hur många ord jag inte behärskade. Jag förmådde inte tänka på ett annat sätt. Fokus låg sällan på vad jag faktiskt hade lärt mig. Jag försökte, men det gick inte. Ämnen som kemi, fysik, matematik, biologi, samhällskunskap, historia… Ja, alla de hade sina krångliga terminologier, varsitt språk. Och där var jag, med ett slitet lexikon och en trött själ, som ibland ville ge upp men som inte visste hur.

När skulle det vara nog? Vad var nog? Inga svar fanns.

Jag lät ingen se när jag inte förstod. Att låtsas förstå ord var förvisso inget svårt för mig. Jag hade mina strategier för att dölja mina okunskaper. Men jag tror även att ingen lärare försökte eller ville se.

Om gymnasietiden symboliserade en intensiv strid med orden, kom universitetstiden att betyda något helt annat, nämligen min språkliga emancipation. Det var då mitt språk fick en säregen karaktär. Det var då jag fick beröm för min skrivstil. Det var också då jag började njuta av det jag kunde. Av att jag kunde. Och det har jag några språkprofessorer att tacka för.

Idag arbetar jag som gymnasielärare i svenska och spanska. Ett för mig naturligt och givet val. Språk, vad annars? Att arbeta med mina elever är ibland som att vrida tillbaks tiden till då jag själv var en elev. Jag kan lätt och snabbt fånga upp deras ångest när de inte begriper, när de ger sken av att de hänger med. Och jag förstår mycket väl att de skäms över att erkänna det. Jag brukar försäkra dem om att det är okej att känna så, men att det inte är okej att tro på känslan och låta den styra dem. Det inser eleverna så småningom, och var och en gör det i sin egen takt.

En gång för länge sedan strävade jag envist efter att äga språket. För mig innebar det att aldrig tvivla på min egen förmåga när jag använde det. I varken tal eller skrift. Idag vet jag att jag inte kan undgå tvivlet. Det hör ihop och ska på något sätt följa med. Det är som en viskande påminnelse om att färden aldrig tar slut. Liksom orden.

/Midia Khalil

1 Comment

Filed under Språkutveckling

Resan över Atlanten till en läs- och skrivundervisning för alla

På twitter hörde vi talas om otroligt inspirerande arbetssätt som Anna Bengtsson och hennes kollega tagit del av under en intressant studieresa. Till vår stora glädje ville Anna dela med sig av detta till Skollyftet i detta väldigt långa men fantastiskt inspirerande inlägg om hur man kan undervisa eleverna i läs- och skrivstrategier.

Det är en helt vanlig tisdag morgon.  Vi smyger in i 2:ans klassrum där en skrivlektion precis börjat. Eleverna och läraren sitter tillsammans på en stor matta på golvet, ingen av dem tar någon notis om vår entré, utan fokus är på den minilektion som precis startat.

Då läraren inleder med att visa en kom-ihåg-lista på smartboarden och brygga dagens minilektion till gårdagens arbete förstår vi snart att eleverna är i en bearbetande fas i sitt skrivande och att dagen kommer att ägnas åt att skriva titlar till egenförfattade texter.

Senare får vi veta att klassen är i slutskedet av ett arbetsområde som handlar om att skriva korta, berättande episoder från sitt eget liv. Eleverna har skrivit flera texter under de veckor som området har pågått och nu har de valt ut sin favorit för bearbetning. Minilektionen fortsätter med en demonstration av vad en alliteration är där läraren och eleverna tillsammans utforskar meningen på blädderblocket och gemensamt upptäcker bokstavsrimmet i den. I par och tillsammans med läraren får eleverna öva på alliterationer. Minilektionen avslutas med en sammanfattning av vad de gjort, vad som var syftet med övningen och en uppmuntran till eleverna att prova på egen hand när de ska skapa titlar till sina egna texter i det självständiga arbetet. Övergången och förflyttningen från mattan till elevernas individuella skrivplatser går som på räls, det märks att eleverna vet precis vad och hur de ska göra.

Vi passar på att låta vår nyfikna blick vandra klassrummet runt och får känslan av att varje kvadratmeter är planerad in i minsta detalj, att det finns en tanke bakom varenda del av rummet. Elevbänkarna är grupperade i små öar, små låga bokhyllor, som inhyser klassrumsbiblioteket, omgärdar den öppna ytan där samlingsmattan täcker golvet. Väggarna pryds av planscher som speglar och stöttar det arbete som pågår och stora ytor är reserverade för elevarbeten som presenteras på ett tilltalande sätt.

  

   

Vi tar också chansen att titta närmare på vad eleverna arbetar med och får se hur de provar minilektionens innehåll på egen hand.

 

Under tiden ägnar sig läraren åt elever individuellt eller i smågrupper i konferenser för att kunna ge behovsbaserat och anpassat stöd. Skrivlektionen avslutas med ytterligare en samling på mattan där elever och lärare delar erfarenheter från dagens arbete. Läraren tar chansen att lyfta goda exempel från det hon sett elever klara av och göra under arbetspasset, hur hon sett elever prova bokstavsrimmet i sina titlar. Eleverna får också dela med sig kring hur de tänkt och gjort.

Studieresa

Ja, att det var en helt vanlig tisdag morgon stämmer nog inte riktigt. Klassrumsbesöket ovan inledde nämligen den studieresa jag och min kollega @FrokenLindblom nyligen kunde genomföra tack vare ett stipendium från www.sfub.se. Besöket blev ett i raden av 15-20 stycken som vi gjorde på tre olika skolor på Manhattan och i Brooklyn, New York i oktober 2013. Skolorna vi besökte var Primary Schools, Pre-Kindergarten upp till Grade 5. Förutom studiebesöken deltog vi i en läs- och skrivkonferens som gick av stapeln en lördag, arrangerad av och på Teachers College (TC), Columbia University.

TCRWP

De skolor vi besökte samarbetade med Teachers College Reading and Writing Project (TCRWP) som är ett permanent forsknings- och kompetensutvecklingsprojekt, startat av Lucy McCormick Calkins, Robinson Professor of Childrens’s Literature, för mer än 20 år sedan. Genom forskning, produktion av pedagogisk litteratur, kompetensutveckling för lärare och arbete tillsammans med lärarna i och utanför klassrummen på skolorna syftar projektet till att utveckla lärarnas kompetens i att handleda och vägleda elever till att bli reflekterande och självständiga läsare och skribenter.  I USA benämner man ofta den här undervisningen för ”The workshop model for instruction” medan vi i Sverige vanligtvis kallar den för en instruerande, modellerande och reflekterande läs- och skrivundervisning.

The workshop model for instruction

Det inledande exemplet är ett försök att illustrera en Writing workshop och dess olika delmoment (minilesson, independent work or partner work, conferences, sharing) som en av pusselbitarna i den här instruerande läs- och skrivundervisningen som också innefattar Reading workshop, Read aloud, Shared reading och Word Study/Phonics. Några komponenter som ses som avgörande för att elever ska utvecklas till självständiga, reflekterande läsare och skribenter är:

  • tid att läsa och skriva varje dag,
  • lättillgängliga böcker på rätt nivå, s k just right books, och

 

  • en explicit undervisning i hur man läser och skriver – att få direkt och konkret undervisning i hur man gör för att skriva olika texter och för att förstå, tänka och reflektera kring det man läser.

För att kunna erbjuda detta har man valt att organisera både den fysiska klassrumsmiljön och den pedagogiska miljön på ett sätt som ser i stort sett likadant ut på alla skolor kopplade till TCRWP.  Exemplet ger förhoppningsvis också en liten vink om en medveten klassrumsmiljö där man har byggt upp olika rum för lärande i rummet, för att skapa möjlighet att lära och tänka tillsammans i olika konstellationer – i par, i smågrupper, i halv- och helklass men också på egen hand. Tänket bakom denna lärmiljö härstammar ex från Vygotskij och en socialkonstruktivistisk kunskapssyn.  Språket ses som människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Dessa tankegångar formar innehåll, upplägg i undervisningen, lärarens förhållningssätt samt både lärarens och elevens ansvar och roll i lärprocessen.

Läraren ser eleverna som medskapare i processen att utvecklas och lära, men fungerar också som en modell; som en mer erfaren läsare och skribent som både stöttar och utmanar eleven att ta nästa kliv i sin utveckling.  Undervisningen är behovsstyrd vilket också innebär att lärarna har ett formativt förhållningssätt och arbetar med bedömning för lärande med följden att elevens utveckling och nuläge visar riktning för undervisningen.

Kännetecknande för den här explicita undervisningen är hur lärarna bygger stöttande ställningar kring eleven genom att instruera, modellera och visa hur man gör för att läsa och skriva, hur man gör för att förstå en text, vilka strategier och hur man använder dem o s v. Alla dessa planscher s k charts  som sitter på väggarna är en del av stöttningen, som en slags visuell påminnelse för att eleven så småningom ska kunna bli allt mer självständig i sitt läsande och skrivande. Allt eftersom eleven utvecklar en högre grad av självständighet plockas de stödjande ställningarna bort.

    

Jag upplever att elevernas delaktighet och inflytande är stort, men utan överlämnat ansvar – ingen elev lämnas ensam i sitt lärande. Undervisningsstrukturen erbjuder alltid explicit instruktion och möjlighet att öva tillsammans med läraren och kamraterna innan det självständiga arbetet tar vid. Eleven får aldrig bara en uppgift att utföra, utan även undervisning om hur uppgiften kan utföras, som ett redskap för att kunna genomföra arbetet.  Lärare och elever utforskar kännetecken på kvalitet tillsammans som kan resultera i bedömningskriterier. Dessa kriterier fungerar som vägvisare och guidar eleverna att komma vidare i sin utveckling. Eleverna har individuella mål och vet vilka strategier de tränar på och vad de behöver utveckla. Vid behov kan de själva begära att få konferenstid med sin lärare.

  

Samtalet som metod används flitigt och ses som en förutsättning för att utveckla individens tänkande och lärande. Eleverna reflekterar på egen hand och tillsammans med läraren eller varandra, muntligt och skriftligt. I den här undervisningen används loggböcker och post-it-lappar flitigt för att dokumentera tänkandet och man har utvecklat modeller för parsamtal (turn & talk), pararbete (partner work/partnership) och samtal i grupp.

     

För att konkretisera tänkte jag ge ytterligare några undervisningsexempel. De flesta exemplen är från reading workshops och följer då strukturen med en inledande gemensam minilektion, självständigt arbete eller arbetet i par där läraren samtidigt genomför konferenser enskilt eller i grupp och en avslutande stund för att dela med sig.

Kindergarten – Reading workshop

Minilektionen startar vid the meeting area, på den stora mattan. Fokus är  partner reading och läraren skapar en inledande brygga med orden ”Yesterday we used bookmarks to mark our favorite part of the story, today we are going to help you what to say to help your partner talk more”.  Eftersom detta är ett ICT-klassrum (Integrated Co-Teaching, d v s en general educator och en special educator arbetar tillsammans i klassen då 40-50% av eleverna är i större behov av stöd och har en IEP, indivdualized educational plan). Lärarna modellerar och visar hur ett partner talk kan gå till; hur man gör och vad man säger. Lärarna ställer därefter frågor: “Did you observe us? ” ”What did you notice?” ”Did you notice how we did/say?” “Did you notice how I helped her to say more when I asked why?”

Minilektionen avslutas och arbetet övergår i enskild tyst läsning på de individuella läsplatserna, rygg mot rygg mot läskamraten.

Efter en liten stund är det dags för parläsning. Eleverna har fått lära sig vad de kan säga för att få till ett bra pararbete, t ex ”håll boken i mitten”, ”kan vi börja från början” och de har ett bokmärke som används för att markera favoritstället i boken.

 

Precis som på alla lektioner när eleverna arbetar självständigt eller parvis ägnar sig läraren/lärarna åt conferences. Den här lektionen sker det i smågrupper.

Innan workshopen avslutas väljer lärarna att lyfta elever som praktiserat minilektionens poäng: ”I saw some things I’d like to share with you.  I saw Matthew say ‘Can you hold your book in the middle? Can you start from the beginning?’ They are ways to help your partner.” Det sista som händer är att eleverna får göra en slags självutvärdering när läraren frågar om de kom ihåg att använda ordet why tillsammans med sin partner och eleverna svarar med sin tumme upp vid ett jakande svar.

Grade 1 – Reading workshop

Det är reading workshop i klass 1. Minilektionen handlar om att sätta upp mål för sin läsning som ett led i att kunna hålla fokus under läsningens gång. Vi får vi ett fint exempel på hur läraren först demonstrerar tre olika strategier när hon läser en storbok.

Språket är explicit och innehåller fraser som ”watch me”  ”I’m going to show you”.  Strategierna som benämns är att peka på orden samtidigt som man läser, att läsa med viskröst och att läsa tyst inne i huvudet.

Eleverna och läraren övar tillsammans innan det är dags för eleverna att bestämma sig för ett individuellt mål för dagens läsning och återgå till sina läsplatser. Som ett stöd för det självständiga arbetet finns det charts på väggarna från dagens, och tidigare workshops. När vi går runt och pratar med de sexåriga eleverna har de fullständigt klart för sig vilket mål de har i sikte och de visar gärna upp hur de använder vald strategi. 

Grade 4 – Reading workshop

Fokus för den här workshopen är att öka kvaliteten i partnership talk. Eleverna får se på en film där elever i åk 5 genomför ett parsamtal. Eleverna uppmuntras till att undersöka ”How does a successful partnership sound, look and act like? ” genom att studera vad eleverna i filmen säger, vad de gör och hur det ser ut. Under filmen stannar läraren upp då och då för turn & talk så att eleverna två och två kan diskutera vad de lagt märke till.

Efter filmsekvensen får eleverna delge varandra vad de har upptäckt och läraren antecknar. Istället för att läraren talar om vad som kännetecknar ett lyckat parsamtal får eleverna upptäcka faktorer som påverkar kvaliteten. Detta utforskande förhållningssätt och upplägg är ett generellt utmärkande drag i den här typen av undervisning. I slutet av minilektionen uppmanas eleverna att öva på det de precis har lärt sig och att ta stöd och hjälp av den chart som utmejslades när läraren skrev ner elevernas förslag.

Grade 5 – Read aloud

En Read aloud innebär ca 20 minuters interaktiv högläsning. Syftet är t ex att dela läsupplevelser, njuta av läsning, att läraren kan modellera hur en master reader gör vid läsning utifrån strategier. En read aloud innehåller just högläsning men också turn & talk då eleverna diskuterar sina tankar och idéer om den lästa texten i grupper eller par.

Vid det här tillfället får vi bevis på hur eleverna tränats i modeller för att samtala, hur eleverna har fått redskap i att kunna interagera med sina partners på ett effektivt och reflekterande sätt. Rutinen att övergå från högläsning till turn & talk och tillbaka igen sitter som en smäck. Det finns muntligt uttalade och synligt nedskrivna mål med aktiviteten, likaså en chart med kännetecken för ett givande samtal . När eleverna därefter i helklass får dela med sig av tankarna från parsamtalen är det fantastiskt att se hur eleverna har övats i att uppmärksamma och lyssna på varandra. Första personen som svarar berättar och motiverar sin tanke. Nästa person på tur bygger vidare på det första personen sa och uttalar sin egen tanke: ” I agree with…and…”, tredje personen som talar knyter an till de båda föregående talarna. Exemplet visar hur eleverna använder varandras tankar för att vidga sitt eget tänkande. Under tiden eleverna delar med sig uppmärksammar lärarna hur eleverna tänkt, att de t ex gjort kopplingar till sig själva, andra texter eller världen runt omkring genom att anteckna detta på ett blädderblock.

Grade 4 – Reading workshop

Den här lektionen följer mönstret för hur en workshop går till och handlar för dagen om hur man kan öka kvaliteten på samtal om karaktärerna i böckerna eleverna läser. Tillfället illustrerar framför allt hur läraren på ett tydligt sätt möjliggör för eleverna att upptäcka skillnad i kvalitet kring hur man pratar om och beskriver karaktärernas yttre och inre egenskaper. Exemplen som används är från en bok klassen har läst tillsammans vid Read aloud. Läraren har skrivit ner tre exempel på stora post-it-lappar. Eleverna får i par diskutera och motivera om exemplen är värda 1, 2 eller 3 stjärnor. Efter någon minuts turn & talk lyfts tankarna i helgrupp.

  

När alla tre exempel har diskuterats sammanfattar läraren vad de kommit fram till och instruerar fortsättningen. Nästa steg är partner work och som utgångspunkt för pararbetet ska alla eleverna ska ta fram de post-it-lappar de hittills har skrivit när de läst och där de skrivit tankar om bokens karaktärer. Tanken är att de ska få syn på sig själva och sin egen utveckling, kunna jämföra sitt eget arbete med minilektionens exempel och kunna använda dessa som modell för att utvecklas vidare.  

Avslutande reflektioner från en specialpedagog

De exempel du fått ta del av kan omöjligt ge en heltäckande och rättvis bild av den undervisning vi fick vara med om, men är ett försök att delge några av de erfarenheter som studieresan ledde till. Jag tänkte avsluta med att sammanfatta några av de saker som gjort att den här instruerande och reflekterande undervisningen väckt mitt (special-)pedagogiska intresse.

Jag drivs av en önskan och strävan om att skolan och undervisningen ska kunna omfatta alla elever. Att vi accepterar att alla elever är olika, att olikheter ses som det ”normala” och att det är något som är värdefullt.  Följden av detta blir att skolan anpassar sig till eleven och inte tvärtom. Det innebär att undervisningen måste starta vid varje elevs utgångsläge. Det är denna position som visar vägen för undervisningens utformning och innehåll och bidrar till att vi måste utveckla flera undervisningar. Det gäller att hitta en organisation och struktur som stöttar och möjliggör att utforma flera undervisningar på det här sättet utifrån de olika elever som finns i en klass, att individanpassa. Det handlar inte om att skräddarsy individuellt arbete där elever lär sig enskilt, skilda åt från varandra. Det handlar istället om att skapa en gemenskap som bas där olikheterna kan berika varandra, där eleverna involveras med och lär av varandra. En balans mellan det gemensamma och individuella möjliggör att individens behov kan tillgodoses inom ramen för gemenskapen. Det handlar likaså om att skapa en kontur kring lärandet så att eleverna vet var de är, vart det ska och hur de ska ta sig dit, både praktiskt, rumsligt och i sitt lärande. Det skapar trygghet, begriplighet, meningsfullhet och en känsla av sammanhang, något som är viktigt för alla elever, men inte minst för de elever som upplever att lärandet är en lång uppförsbacke och att skoldagen är en kamp. Det är viktigt att ha höga förväntningar på att alla elever kan lära med stöttning, strategier och verktyg; att den sociala kontexten är avgörande för individens möjlighet till lärande och utveckling.

Det fantastiska och fina med undervisningarna vi möttes av under vår studieresa var att det var just de här delarna de lyckades så bra med. De vackra orden, om t ex olikheter som resurs eller att utgå från varje elevs erfarenheter och behov, hade omsatts – från retorik till praktik. Ingredienserna i den här praktiken är också, enligt mig, nycklar för inkludering.

Det finns många likheter i det vi såg med hur man t ex runt om i Sverige idag arbetar för att t ex utveckla en aktiv läsförståelseundervisning, genom t ex reciprok undervisning (RT) eller hur man arbetar med språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och bedömning för lärande. Likheterna, tänker jag, består av en gemensam grund i form av kunskaps- och människosyn samt forskning om lärande.

En av rektorerna på skolorna vi besökte menade att den här undervisningen kräver stor insats och stort engagemang av skickliga och kompetenta lärare. Att utveckla den här typen av undervisning är förstås inte något man gör i en handvändning eller på ett enkelt sätt som enskild lärare.  Men det är en undervisning som är väl värd att börja samarbeta kring och kollegialt sträva mot eftersom dess hörnstenar skapar stor potential till att vara en läs- och skrivundervisning för alla elever.

Vill du veta mer?

USA

Det finns mer information om TCRWP på deras hemsida http://readingandwritingproject.com/.  Du kan t ex hitta

Sverige

I regi av Center för Skolutveckling http://centerforskolutveckling.goteborg.se/ har man i Göteborg under flera år satsat på att utbilda lärare i denna reflekterande, modellerande och instruerande läs- och skrivundervisning.  Flerdagarskurser med utbildare från TCRWP har genomförts på novemberloven och genom läs- och skrivutvecklarna i Göteborgs Stad har skolor fått möjlighet till stöttning i att utveckla sin undervisning i den här riktningen. Arbetar du på en skola i Göteborg och ännu inte har fått det stödet kan skicka en förfrågan till CFS.  Du kan också ta kontakt för att veta mer om Göteborgs Stads arbete kring detta eller om du har frågor kring denna läs- och skrivundervisning. Kontakta Lotten Ekelund, utvecklingsledare vid CFS: lotten.ekelund@stadshuset.goteborg.se

Det finns filmer med undervisningsexempel från skolor i Göteborg. Ett exempel på en modellerande undervisning om instruerande texter i åk 2, Skutehagens skola finns här: http://www.youtube.com/watch?v=RetS1F_e9g4

Fler filmer finns att söka här: http://www.youtube.com/user/TorghandelGoteborg/videos

Boktips

Mellan raderna. Strategier för en tolkande läsundervisning (Britta Stensson, 2006)

http://daidalos.se/sok?11_bookView=1&11_subject=351

Berätta mer! (Zoe White, Amanda Hartman, Lucy Calkins, 2010)

http://daidalos.se/sok?11_bookView=1&11_subject=515

Tankens mosaik (Susan Zimmerman, Ellin Oliver Keene, 2003)

http://daidalos.se/sok?11_bookView=1&11_subject=257

ANNA

Om du har synpunkter eller frågor om t ex studieresan eller mina kunskaper, erfarenheter eller tankar kring en undervisning inspirerad av TCRWP finns jag på Twitter @annabengtsson9 eller  anna.bengtsson999@telia.com.

/Anna Bengtsson 

20 Comments

Filed under inspiration, Språkutveckling, Svenska/Sv som andraspråk

Upptakten av Digitala Skollyftet

Tre intensiva dagar på Skolforum och en helt ny kurs har sett dagens ljus. Här berättar Anna Kaya om upptakten av Digitala Skollyftet och Skollyftets medverkan på Skolforum.

Skolforums första dag

Måndagen 28 oktober 2013 var det så äntligen dags för upptakt av Digitala Skollyftet och det vidgade kursbegreppet. Som vi har planerat, fixat och framför allt längtat efter att höstlovet skulle komma så vi skulle få dra igång kursen på Skolforum.

Gunnel Thydell, Sara Mörtsell och jag (Anna) var redan på plats på söndagen för att fixa i ordning vår monter som Skolforum generöst erbjudit oss och på måndagen kl 9 när mässan öppnade stod vi redo för att möta alla nyfikna, skolutvecklingsintresserade Skolforum-besökare.

Sara och jag började med att ha ett kort webbsänt samtal om vad dagen skulle bjuda på. Det kan man lyssna på här:

En av våra första gäster i montern var Patricia Lendenius, en nyfiken lärare som är ganska ny i vårt utvidgade kollegium på twitter. Sara och Patricia samtalade lite om vad sociala medier och kollegialt lärande betyder för Patricia och det samtalet kan du lyssna på här:

Vi fick även besök av två skolbibliotekarier från Växjö, nämligen Rebecca Borg och Eric Haraldsson som pratade lite om hur de ser på digitalt kollegialt lärande och vad Digitala Skollyftet kan innebära för dem:

Kl 12.15 var det så dags för Skollyftets första webbsändning från Studion. Sara Mörtsell inledde med ett försnack om vad Digitala Skollyftet egentligen innebär och i Saras blogg finns ett väldigt intressant inlägg där du dessutom kan ta del av hennes presentation.

En annan gäst, som vi mer eller mindre drog in i Skollyftet-montern för en intervju, var Socialdemokraternas Ibrahim Baylan. Lyssna här på vad han tycker om digitalt kollegialt lärande och om det är något som även politiker sysslar med:

Måndagen avslutades med att Digitala Skollyftets allra första inspiratör samtalade med mig och detta går självklart att ta del av i efterhand inne på Digitala Skollyftets egna webbplats där även den text, som vår skribent Stefan Pålsson skrivit om Anne-Marie, finns att läsa.

Skolforums andra dag

På tisdagen hade vi många, intressanta möten i vår monter med människor som varken hade hört talas om det utvidgade kollegiet via sociala medier eller Skollyftet. Många var nyfikna och ville anmäla sig till Digitala Skollyftet direkt på plats vilket såklart var väldigt roligt.

Många undrade vad Digitala Skollyftet egentligen gick ut på och vad man skulle göra i kursen. Eftersom det redan finns otroligt många lyckade exempel på vad kollegialt samarbete via sociala medier kan innebära så valde vi att som inspiration låta Guldäpplet-finalisten Katarina LyckenRüter och Annelie Drewsen berätta lite om deras projekt som faktiskt växte fram med hjälp av sociala medier:

Under tisdagens webbsändning i Studion var det teknikstrul hos Bambuser vilket ledde till att vi inte kunde webbsända som vi önskat. Som tur var spelades allt in och via youtube kan ni kan få lyssna på Jacob Möllstam, Ingela Grönstedt Arvidsson, Kristina Jonsson, Eva-Lis Sirén, Katarina LyckenRüter och de övriga gäster vi samtalade med under vår tid i Studion:

Skolforums tredje dag

På onsdagen hade vi två ganska långa pass i Studion och som tur var hade vi tekniken med oss. Under första passet började vi med att prata med Cilla Dalén, som är skolbibliotekarie, om hur hon ser på digitalt kollegialt lärande och om den wiki hon startat för att underlätta för de som arbetar med studiehandledning på modersmålet. Sedan var det dags för Helena Kvarnsell att berätta lite om den ”digitala verktygstrappa” som hon har utvecklat. Ta gärna del av hennes presentation. Efteråt samtalade Gunnel med Johan Falk om vikten av att dela med sig av kunskap för att tillsammans kunna skapa något ännu bättre. Johan har ju t ex startat sajten kursplanering.se som han även har skrivit om här på Skollyftet. Vi lät även Per Falk berätta lite om hur nätverkande i sociala medier kan leda till fysiska träffar som TeachMeets och Edcamps. Camilla AskkebäckDiaz kom också förbi och berättade om när hon har arrangerat edcamps. Vi fick även växla några ord med Lotta Bohlin som berättade lite om The Big 6, hur deras arbete har spridits över hela landet och vikten av att dela med sig. I slutet av filmen samtalar jag med Daniel Barker om kraften i de sociala medierna och hur twitter ledde till att Daniel utvecklade nya sätt att anpassa sin undervisning.

Ta del av hela sändningen:

Under vårt andra pass i studion samtalade Sara med Pernilla Lundgren om den webbaserade kurs i bedömning och betygssättning som Pernilla varit med och utvecklat. Efteråt fick vi höra Malin Karlsson berätta om hur viktigt det utvidgade kollegiet kan vara när man arbetar i en liten kommun. Malin är den enda gymnasieläraren i tyska i sin kommun och har nu startat en ny blogg med hopp om att hitta fler kollegor att nätverka med. Vi bjöd även in Emil Jansson, via Skype, och Ann Hultman Jacobsson för att prata om deras samarbetsprojekt 10minuter.se. Inför samtalet bjöd Emil på denna underbara lilla film:

Efteråt samtalade Gunnel med Pernilla Lundgren om digitala verktyg och bedömning och med Magnus Blixt om sociala medier och Digitala Skollyftet. Mot slutet av sändningen bjöd vi upp en av Digitala Skollyftets framtida inspiratörer, nämligen Karin Nygårds, som pratade om vikten av att arbeta med programmering i skolan.

Ta del av hela sändningen här:

Det var tre otroligt givande dagar som bjöd på utvecklande samtal, fantastiska möten och många, många nya #Digiskol-användare! Tack alla ni som bidrog på plats och via sociala medier och stort tack till Skolforum för monter, studioinspelningar och väldigt välbehövligt kaffe!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Välkomna till Digitala Skollyftets webbplats för att läsa mer, kanske anmäla dig och/eller din blogg eller ta del av vad andra #Digiskol-användare bloggar om. Du hittar även Digiskol på twitter, i Skollyftets facebook-grupp och i Skollyftets grupp på Google+.

Är det fortfarande så att du känner dig lite osäker på vad Digitala Skollyftet är kan du lyssna på mig när jag förklarar det i en filmad intervju med Computer Sweden eller så tittar du på denna film som Jonas Bäckelin har gjort:

Vi hörs och ses!

/Anna Kaya 

ps. Är du nyfiken på Twitter-flödet från #Digiskol-taggen de första dagarna så kan du läsa igenom min Storify.

1 Comment

Filed under Digitala Skollyftet

Doktorander observerar Digitala Skollyftet

Eftersom MOOCs än så länge är ganska ovanliga i Sverige, speciellt när de inte arrangeras av högskolor/universitet, så är två doktorander vid Göteborgs universitet intresserade av att följa ”Digitala Skollyftet”. Vi vill påpeka att detta görs med Skollyftets medgivande men att det inte ska ses som en del av ”Digitala Skollyftet”. Doktoranderna, som heter Niklas Karlsson och Anna-Lena Godhe, har skrivit en text där de förklarar lite mer om vad detta innebär som ni gärna kan ta del av.

För att ta reda på vilka av #Digiskol-användarna som kan tänka sig att bidra till Niklas och Anna-Lenas arbete, och för att få en allmän bild av vilka som anmält sig till ”Digitala Skollyftet”, vill doktoranderna gärna att ni svarar på några frågor i denna enkät.

Är det något ni undrar över så kan ni kontakta doktoranderna på följande mailadresser – niklas.karlsson@bioenv.gu.se och anna-lena.godhe@ait.gu.se.

Leave a Comment

Filed under Digitala Skollyftet

Digitala Skollyftet på Skolforum

Höstlovet närmar sig med stormsteg och det är dags för uppstart av Digitala Skollyftet och det vidgade kursbegreppet. Vi har valt att starta upp #Digiskol på Skolforum eftersom det är en av de platser där lärare och andra skolintresserade träffas under (det kompetensutvecklingsspäckade) höstlovet.

Skollyftets monter

Skollyftet finns i monter A17:50 under Skolforums alla tre dagar, 28-30/10, och där kan du träffa Anna Kaya, Sara Mörtsell och Gunnel Thydell. Dessutom träffar du många kollegor i det utvidgade kollegiet som kommer att komma förbi för att ladda batterierna, dricka en kopp kaffe och prata om skolutveckling i stort och smått. Dessutom kommer vi säkerligen prata mycket om Digitala Skollyftet, vad det är och vad det kan innebära för just dig.

Studion

Bredvid Skollyftets monter finns det som kallas ”studion” och därifrån kommer vi (via Skolforums Bambuser-kanal) webbsända Skollyftets program då vi har våra tider där. Titta gärna på denna bild som Lärarförbundet tagit fram så ser ni var ni hittar oss i relation till studion. Våra programpunkter beskrivs nedan.

lärarförbundet skolforum

Skollyftets program i studion

Skollyftets program är inte hugget i sten utan kommer säkerligen förändras ett flertal gånger framöver. Kanske kommer just du förbi och vill vara med? Se därför programpunkterna nedan som ett förslag och en idé som kan komma att omarbetas och förfinas under arbetets gång. För detaljerat och exakt program råder vi er att följa taggen #Digiskol på twitter under Skolforum-dagarna.

Måndag 28 oktober

Kl 12.15 – 12.45: Anna Kaya, Gunnel Thydell och Sara Mörtsell samtalar kring bakgrunden till initiativet ”Digitala Skollyftet och det utvidgade kursbegreppet” samt lyfter frågor om varför, vad, hur och när.

Kl 16.15 – 16.45: Uppstart av ”Digitala Skollyftet och det utvidgade kursbegreppet” där kursens allra första inspiratör, Anne-Marie Körling, kommer att lyfta olika aspekter av att lära av varandra i det utvidgade kollegiet.

Tisdag 29 oktober

14.15 – 14.45: Vi diskuterar och samtalar kring frågeställningen ”Vad innebär digitalt kollegialt lärande och vad kan Digitala Skollyftet betyda för dig?” Med oss i studion har vi olika gäster, via länk bland annat Jacob Möllstam och Ingela Grönstedt Arvidsson.
Kl 14.45 – 15.05: Vi samtalar med Eva-Lis Sirén om digitalt kollegialt lärande, den digitaliserade skolan och varför Lärarförbundet valt att stödja Digitala Skollyftet.
Kl 15.05 – 15.45: Samtalet kring frågeställningen ”Vad innebär digitalt kollegialt lärande och vad kan Digitala Skollyftet betyda för dig?” fortsätter och med oss i studion har vi bland annat Kristina Jonsson och Katarina LyckenRüter och säkerligen ett flertal andra.

Onsdag 30 oktober

Kl 11.00 – 12.45: Vi fortsätter att diskutera och samtala kring frågeställningen ”Vad innebär digitalt kollegialt lärande och vad kan Digitala Skollyftet betyda för dig?” med olika gäster. Med oss i studion har vi bland annat Malin Karlsson och Daniel Barker.

Kl 14.00 – 14.15: Vi samtalar med Pernilla Lundgren om vad MOOC-begreppet har betytt i framtagandet av den webbaserade kursen i bedömning och betygssättning som hon arbetar med.
Kl 14.15 – 14.45: Vi samtalar med Anna Ekström, generaldirektör på Skolverket, om digitalisering, kollegialt lärande, kompetensutveckling, skolutveckling samt hur Skolverket ser på digitalt kollegialt lärande med öppna lärresurser.
Kl 14.45 – 15.30: Vi avslutar med att lyfta upp tankar, insikter, frågor och funderingar kring Digitala Skollyftet som dykt upp under dagarna. Vi kommer dessutom ha ett framåtsyftande samtal utifrån det veckans inspiratör Anne-Marie Körling och alla andra deltagare har delgett oss.

Men, hur deltar man?

Precis som med alla Digitala Skollyftets öppna aktiviteter tar du del av de aktiviteter som intresserar dig. Du kan ta del av ovan nämnda programpunkter på plats eller via livesändning (de öppna aktiviteterna i studion webbsänds via Skolforums Bambuser-kanal). Du kommer även kunna ta del av allt i efterhand om du så hellre önskar. Du kan delta i samtalet via twitter-taggen #Digiskol eller via inlägg i din blogg som du då delar med oss. Du kanske deltar genom samtal och kommentarer i Skollyftets facebook-grupp eller på annan plats som du väljer. Det viktigaste är att du på något sätt ser till att det du har att säga når fram till oss andra som deltar i Digitala Skollyftet.

Under den tid som vi inte sänder från studion kommer vi finnas i Skollyftet-montern. Kom gärna förbi oss och säg hej om du är på Skolforum. För dig som inte är med på plats får du hålla koll på oss i närmaste ”sociala medieflöde”, chansen är stor att vi tar alla möjligheter vi kan för att bjuda in även dig till ett samtal. Det är ju nämligen det som är charmen med vårt utvidgade kollegium, att alla som vill kan vara med.

Frågor?

Har du frågor om Digitala Skollyftet? Kolla då in vår frågebank om du hittar svaret på just din fråga. Finns inte svaret där är det bara att slänga in din fråga så kommer även den att bli besvarad.

Och ja, självklart går det fortfarande att anmäla sig till Digitala Skollyftet. Anmälan gör du via denna länk.

Vi hörs och ses under nästa vecka! Veckan då #Digiskol drar igång på allvar, något som vi verkligen ser fram emot!

/Anna Kaya, Sara Mörtsell, Gunnel Thydell och Per Falk

4 Comments

Filed under Digitala Skollyftet